50:e dagen. Förberedelser.
Inför begravningen i morgon har det varit idag. En hel del av det jag avser säga kom nog till mig ganska direkt, men lite systematiserande av tankar har behövts. Psalmerna är redan valda av sorgehuset. Samtal har jag haft med den som ska tolka till engelska, likaså med vaktmästaren i kyrkan.
49:e dagen. Det har blivit bättre
för mig med avseende på den förkylning* jag drabbades av i helgen. Obs! Inte att förkylningen blivit bättre, som man ofta säger. Jag menar om nu en förkylning ska "göra sitt jobb" så borde det väl bli extra stark förkylning om den "blir bättre". Eller?
Så nu känner jag ingen allvarlig oro för att förrätta begravningen på torsdag. Vilket jag gjorde stundtals under helgen då jag inte riktigt visste åt vilket håll det skulle gå.
* oegentlgt uttryck. Förkylningar beror på virus, inte kyla
48:e dagen. Vad vi vet
heter något slags utskick man kan be att få sig tillsänt. Det var väl kring valet jag hittade det vid något googlande. Dom ängar sig att ge lite förklaringar till div skeenden och företeelser man stöter på.
I senaste brevet handlade det bl a om advent och dess uttryck. Men som vanligt kan jag inte låta bli att märka ord och skrev därför till ansvariga och påpekade att adventssöndagarnas korrekta namn inte är Första advent osv utan Första söndagen i advent osv.*Jag menar har man namnet Vad vi vet så bör det vara korrekt.
Och till min glädje: idag hade dom ändrat i texten helt enligt min önskan. Jag skrev direkt att jag noterat det och tackade. Och just nu fick jag svar där dom i sin tur tackade för mitt korrekta påpekande. "Det hjälper oss att bli bättre".
* detta har jag ju flerfaldiga gånger påtalat, ibland med passning till min gamle kamrat. Och även där verkar det ha fått effekt. När han skriver om gudstjänsten igår använder han det korrekta namnet Första söndagen i advent.
47:e dagen. Fortsatt förkyld.
Men det känns lite bättre än igår. Men ohälsan fick mig stanna hemma från kyrkan. Istället tänkte jag för en gångs skull titta på TV-gudstjänsten. Men det var en besvikelse. Man följde visserligen kyrkans evangeliebok när det gällde (vissa?) texter, sjöng några verser av psalmen Gå Sion din konung att möta, men det var allt.
Ett tag tänkte jag sätta som rubrik denna bloggpost Tur att jag tillhör en riktig kyrka . Med liturgiskt utformad gudstjänst alltså. Förutom den nästan totala bristen på riktiga advenspsalmer störde jag mig på att hela estraden dominerades av lovsångsteamet med sina elektriska instrument och högtalare.
Nej, ingen vila vare sig för ögat eller själen.
Blev ju sen tvungen ta igen mig genom att lyssna på två gudstjänster från Fridsförbundet (Youtube). Ingen märkvärdig "liturgi" där heller men man får ju åtminstone sjunga ordentliga psalmer. Stefan Aro och Roger Kero predikade två gånger var. Nu orkade jag (i mitt nuvarande tillstånd) inte riktigt med sammanlagt fyra timmars predikan under fem timmar så jag prioriterade Stefan.
46: dagen. Förkyld.
Vaknade trött och hängig. Fick nästan inget gjort. Tur att man har en vuxen son inneboende som kunde fixa middag och hämta adventsgrejerna från förrådet så blev det lite adventstämmning kring helgsmålstid.
Hoppas jag orkar skriva mer i morgon
45:e dagen
Idag for yngre sonen och jag till Storheden för koll både på mobil och kyl/frys. Inga impulsköp blev det, men kanske senare när vi fått smälta vad vi såg. Sen till Rönnbäcks fisk som alltid har sin försäljningsbil parkerad vid Korvgubben torsdag och fredag eftermiddag. Köpte denna gång en annan sorts fisk än vi oftast gör.
Framåt sena aftonen gick vi till vårt ytterst enkla lilla källargym i huset och körde ett pass. I övrigt läser jag en ytterst gripande bok. Blir nog klar med den under helgen. Berättar sen.
44:e dagen. Himlen på jorden
Ganska normal torsdag, tänkte jag skriva. Promenad med Mats mitt på dagen, denna gång till stan för inköp på Clas Olsson. Fika sen på Espresso house.
Och sen bastu m Mats på kvällen efter sedvanlig torsdagsmiddag: ärtsoppa och ugnspannkaka. Det hade varit en vanlig torsdag.
Men den blev ovanlig. På eftermiddagen for jag till Hertsökyrkan, var med om sista delen av öppet hus och for sen tillsammans med diakon Ulrika till ett av stadens äldreboenden, Storstigen. Det är samma äldreboende som det där min mamma bodde sista tiden. Syftet var besöka en av våra tidigare kyrkvärdar. Vi fick en pratstund och sen firade vi mässa. Åtskilliga gånger har jag firat mässa hos honom sedan han inte längre orkade komma till kyrkan. Och många gånger tidigare också, då var det hans hustru som inte orkade komma.
Detta att få komma med nattvarden till gamla, sjuka och avsidestagna har jag alltid upplevt som en av prästuppgiftens allra finaste kallelser. Att på ett ögonblick kunna förvandla ett enkelt köksbord till ett altare där himmelska gåvor dukas fram, Krisus görs fysiskt närvarande och rummet fyllas av änglars lovsång.
Jag upplever det också oerhört viktigt att människor som funnits med i kyrkans liv - oavsett om dom haft ansvarsuppgifter, som i detta fall kyrkvärd, eller "bara" (?) varit vanliga gudstjänstfirare - inte glöms bort när dom inte längre kan komma, utan fortfarande blir ihågkomna och ges möjlighet deltaga i församlingsgemenskapen i Anden även om dom är frånvarande med kroppen.
43:e dagen. Sorgehusbesök
gjorde jag idag hos familjen Wälivaara. Begravningen blir - som många troligen redan sett i tidningen idag - torsd 1/12 kl 13 i Örnäsets kyrka. Begravningen kommer att tolkas till engelska och sändas så att de långt bort boende kan se och höra. Länk till sändningen kommer på begravningsdagen att finnas på Luleå Begravningsbyrås hemsida vid Erlings minnesrum.
42:a dagen. Kyrkomötet
hade omröstning i morse om "avkragningsmotionen" , dvs om präster som utnyttjar sin rätt avstå vigslar av par av samma kön, därigenom ska anses diskriminera och därmed kunna förlora rätten utöva prästämbetet inom svenska kyrkan.Jag satt klistrad framför.....nej, med mobilen i handen.
Det blev bifall till utskottets avslagsyrkande.
Spontant skönt tycker man att betongsossarna inte fick riva ytterligare i kyrkan. Men samtidigt lite tråkigt....det hade nästan varit roligt skriva till Kammarkollegiet och avsäga sig vigselrätten. (För om man inte alls har rätt att förrätta vigsel kan man ju inte diskriminera genom att låta bli).
41:a dagen. Predikan
lyssnade jag på sent igår (söndag) kväll på Luleå Fridsförbunds Youtube. Det var vad jag förstår Erling Välivaaras sista predikan. Måste varit någon av gudstjänsterna senaste helger. När man lyssnar på den i efterhand och vet att Erling dog förra veckan så får man kanske lite känsla av att han var på väg mot himlen.
40:e dagen - av sista året av min flyende ungdom. Domssöndagen 20 nov
Idag predikade Göran Larsson i högmässan som Bosse ledde. Det blev finalen på den helg vi fått ha tillsammans med honom. Även igår undervisade han hela dagen.
I högmässan var vi säkert över 60 personer, barnen medräknade. Och gott om präster - snart kan det vara fyra tjänstgörande per söndag om trenden håller i sig. Görans predikan var helt fantastisk. Jag sa till Bosse vid kaffet att "det här är ju nästan den bästa predikan man hört här på åratal".
- Tur att du sa "nästan", skrattade Bosse.
Gott och överdådigt kyrkfika gjort av en familj i gudstjänstförsamlingen. Stort tack! Vid kaffet fick jag även goda råd från två av damerna angående hur jag på bästa sätt borde tillaga maten till familjebjudning senare idag. Råden var dock inte identiska så här hamnar jag i en valsituation. Kanske avgörs det av vilka ingredienser jag har hemma för man vill ju inte i onödan behöva gå till affären på den kristna vilodagen. Å andra sidan är ju syftet med vilodagen enligt Luther i katekesen att "inte förakta Guds ord och predikan". Och det har ju redan tagit del av...??
Buss hem med Mats och vi hoppade av linje 1 vid OK vid Badhuset så fick jag promenera en bit på slutet.
39:e dagen. Erling Wälivaara 1941-2022
En god vän och tillika broder i tron som jag höll mycket kär lämnade det jordiska för ett bättre hem under torsdagen. Redan igår kväll i Hertsökyrkan fick jag beskedet av vår kyrkvärd Lars Palo och vår vaktmästare Ingela Nevanperä. Dock ville jag inget skriva här på bloggen förrän jag talat med de anhöriga, vilket skedde idag.
När jag förra helgen var till predikantmöte i Pajala var det meningen att jag skulle kunna åka hem med Erling. Men någon dag innan ringde han och berättade att han inte skulle åka. Lite besvär med hjärtat angav han som skäl. Och så här i efterhand får jag väl medge att han lät betydligt tröttare i telefon än han brukade.
Åtskilliga av denna ringa bloggs läsare vet vem Erling var, men för säkerhets skull:
Han kom från Sattajärvi i Pajala församling. Vuxenlivet har han till stor del bott här i Luleå. Hemmahörande i den tornedalslaestadianska gemenskapen och blev för flera årtionden sedan kallad att vara predikant och har i många år nu varit Luleå Fridsförbunds äldste predikant.
Politiskt aktiv har han också varit och fick kröna det engagemanget med några mandatperioder i Sveriges riksdag.
Men inte bara politiken förde honom söderut utan även kyrkligt engagemang. Han blev bl a invald i det av Kyrklig Samling initierade fria Konsistoriet.Genom det (och även på andra sätt) fick han goda kontakter i det kyrkliga med allvarligt sinnade bekännelsetrogna grupper utöver de egna sammanhangen. Det ledde till en öppenhet mot "andra" som inte alltid är helt självklar. För Erling innebar det bl a att han i våra framtidsdiskussioner uttryckte att Fridsförbundet för framtiden borde söka samarbetsmöjligheter via Missionsprovinsen.
För mig personligen har han som sagt alltid varit en vän och broder i tron. När jag därför idag av de anhöriga fick frågan om jag ville förrätta begravningsgudstjänsten så var det en stor glädje att tacka ja.
38:e dagen. Göran Larsson
Kommer att medverka i Hertsökyrkan i helgen med föreläsningar om (om jag fattat rätt) perspektiv på tidens slut, döden mm.
Ikväll, fredag, fr 18.30
Lördag kl 10 t o m helgsmålsbön (två timmars lunch så man får möjlighet fara och äta)
Sönd kl 11 predikan i högmässa.
(Rekommenderas att besökare försöker minska antalet bilar genom buss- eller samåkning. Antalet p-platser som finns kring kyrkan och Hertsötorg är begränsade.)
37:e dagen. Läsning
av böcker i min bokhylla vilka stått där väl länge har jag börjat med. Istället för att bara lösa korsord och sudoku och göra ingenting. En bok i veckan var det uppsatta målet, men redan har jag halkat en bit efter. Men eftersom jag läser ska jag rapportera.
I övrigt blev det vanlig torsdag. Sedvanlig (1) promenad med Mats strax före lunch. T o r stan denna gång, kaffe på Condis bakom shopping och sen t Kjell & Co för inköp av ny sladd till mobilladdaren även om jag bestämt hade en känsla (vilken förstärktes när jag betalade) att Clas Olsson skulle vara billigare men jag iddes inte gå ett kvarter till och ta mig två våningar upp och ner i Smedjan.
På eftermiddagen sedvanlig (2) mässa i den lilla St Paulus tältmakarens husförsamling *. Sju deltagare var vi varav en av de trogna privat inköpt och skänkt en fin kalk som han beställt på nätet. Det tackar vi för.
Till middag sedvanlig (3) ärtsoppa och pannkaka.
På kvällen sedvanlig (4) bastu med Mats. Denna gånga var även vännen Lars-Gunnar med som gäst (i morgon far han från stugan hem till Uppsala).
På väg in i bastun frågade han mig:
- Du och Mats som bastar varje vecka, vad pratar ni egentligen om när inte jag är med?
- Dig!
😀
* från början återkommande sjukkommunioner (som jag ärvt från förre domprosten) hos person som pga allvarligt handikapp inte kan ta sig till kyrkan. Att hustru och några vänner regelbundet deltar är en tillämpning av inledningsorden till Sjukas nattvardsgång i 1942 års handbok: Om den sjukes närmaste begära att få deltaga i nattvardsgudstjänsten, må detta kunna medgivas.
36:e dagen. Samvaro
med goda vänner har det varit idag. Mats och jag for härifrån och köpte fikabröd på Lillla skafferiet och tog upp ytterligare en vän på vägen och sammanstrålade med ytterligare två vänner i Bälinge för att fira fullbordadet av utbyggnaden i sommarstuga hos vännerna Ottestig. Fullbordande och fullbordande? Än är slutbesiktningen inte klar men nu blir det paus i arbetet för Lars-Gunnar men han signalerar att han återkommer för att fixa en del smågrejer. Men innan han åker söderut till helgen hinner han komma hit och basta med Mats och mig på torsdsg
En bok har jag också läst senaste två dagarna vilken legat i kö i bokhyllan i säkert bortåt ett år nu.
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Jag citerar ur baksidestexten:
I områden där samhället sviker står andra beredda att ta sig an uppgiften att skipa rättvisa och utöva makt. Som familjen Al Asim.
Under mer än ett decennium har den prisbelönta journalisten Johanna Bäckström Lerneby följt familjen från Angered utanför Göteborg. Nu berättar hon om hur de kontrollerat en hel förort med 50000 invånare. Och vad som händer när svenska myndigheter går samman för att försöka slå ut det som kallas det "parallella samhället".
Och ett tidningsomdöme:
"Läs boken...Om du någon gång under läsningen kommer på dig med att tro att du läser en kriminalroman, håll upp en stund och påminn dig om att det är en reportagebok. Här finns inga fantasier eller överdrifter."
PROLETÄREN
Vad ska jag mer säga? Tur att jag inte läste den före valet. Annars hade jag kanske kunnat frestas rösta på Sverigedemokraterna. Frågan är vem som har rätt: Jimmie Åkesson som sa att vi tagit in för många invandrare (från andra kulturer) än vi kunnat integrera eller Stefan Löven som sa Helt fel, saken är den att vi inte lyckats integrera alla vi tagit hit.
Vem vet!
35:e dagen. Total onödighet
tänker jag när jag köper frukt. Nu handlar jag mest päron och mandariner/clementiner enligt diabetessköterskans order, aldrig bananer, äpplen eller vindruvor. Och så fort jag köper någon av mina två rekommenderade frukter så blir jag upprörd, upprörd över den fullständiga onödigheten att det ska vara klistrat en liten lapp på frukten.
Jag blir arg över denna totala onödighet av flera skäl:
1. Den gör det bara besvärligt att äta frukten i lugn och ro. Man vill ju njuta av frukten utan att riskera få i sig en liten pappersbit - som på baksidan har ett tunnt lager klister som knappast är nyttigt få i sig om än inte direkt hälsohotande. Dessutom måste man ju ta hand om den lilla pappersbiten som med sin lilla mängd klister tenderar fastna överallt, på fingrarna till exempel är man försöker få den i papperskorgen. Och ännu värre när man bjuder gäster på frukt efter trevligt fika då måste dom alla göra sig av med den lilla lappen och lägger den på kaffefatet med resultatet att jag får stå en lång stund och ta hand om en massa små lappar när porslinet ska i diskmaskinen så inte avloppet riskerar täppas igen.
Nu löser jag visserligen problemet direkt och tar bort de små otygen till klisterlappar innan frukten hamnar i fruktskål. Men varför ska jag vara tvungen till detta extra arbete? Reklam? Enligt det som sagts ovan så ser mina gäster aldrig de onödiga lapparna och själv vet jag att jag handlat päronen på ICA, att de heter Conference och de kommer från Holland.Jag behöver inte upplysas.
2. Om det nu till äventyrs inte skulle gå att få någon hög och ansvarig s k vederbörande att lyssna på mina personliga bekymmer kan man alltid ta till nutidens oemotsägliga uiversalargument: miljön och klimatet.
Eftersom jag burit detta inlägg inom mig i åratal men alltid glömt ta ett foto innan respektive onödighetslapp avlägsnats så har bloggposten aldrig blivit skriven - förrän nu!
Jag har alltid tänkt att jag som enkel norrlänning utan allvarlig möjlighet till påverkan av de stora sammanhangen borde ta hjälp av Greta. Hon har säkert i kretsen kring sig experter som skulle kunna räkna ut vilken klimatpåverkan tillverkningen av de små onödigheterna, trycket, applicerandet å frukterna, transporter mm medför. Men nu ska ju Greta sluta i rollen som av medierna skapad profet. Vem ska då komma till min hjälp.
Det enda som skulle kunna få mig på andra tankar (jag är ju känd för min stora förändringsbenägenhet) är om klistrandet av de små lapparna på frukterna sker manuellt för då skulle vi i alla fall ha ett exempel på s k okvalificerat arbete som våra många arbetslösa invandrare skulle behöva.
34:e dagen
Promenerade kring lunch till Mjölkuddsberget m yngre sonen. Vi gick upp till översta platån men fann att trapporna med vilka man kan gå ända upp till toppen var borta. Vi kunde alltså inte sätta oss högt upp för att dricka vårt medhavda kaffe, utan fick nöja oss med en plats på lite lägre nivå. Men trevligt ändå och tacksamt för mig att sonen utan (synlig) ledsnad trofast hjälper sin gamle far när jag behöver stöd i alltför branta uppförs- och nerförsbackar. Trevlig kort höstutflykt.
På eftermiddag sjukgymnastik och på kvällen te hos Mats med samtal bl a om vad som timade på predikant- och äldstemötet. Mats delade nog den syn som ligger bakom att framtidsgruppen gavs uppdrag arbeta; det kommer tydligt fortsätta att det i snabb takt blir allt färre präster inom väckelsens* intressesfär, men han tyckte nog att man på sina håll något lite kunde vidga den krets av präster som anses duga för nattvardsgångar, dop, konfirmationer och övriga kyrkliga handlingar.
* jag använder här det uttryck som denna gren av den laestadianska rörelsen (ofta) använder om sig själv även om det är längesedan det var någon verklig väckelse i "väckelsen"
33:e dagen. Predikantmöte ll
Just hemkommen. Hunnit packa upp mina grejer.
Inte alla som deltog igår var kvar idag. Inledande morgonbön blev jag ombedd leda.
Samtalen idag handlade bl a om huruvida man skulle skriva ett brev till rikets myndigheter (men riktigt till vem man skulle adressera det var man osäker på) och vädja/kräva att man fortfarande skulle få möjlighet leva i biblisk tro utan att riskera bli kränkt av samhällets representanter. Fokus var bl a på skolan där det upplevs bli allt trängre för kristna barn.
Sedan handlade samtalen bl a om äktenskapet, men då började mina hörapparater krångla så jag gav mer eller mindre upp att försöka delta. Därför blir det också svårt referera något av det som sades. Den sista punkten i dagordningen Lärofrågor hann inte behandlas.
Vid middagspausen såg jag på restaurangen gammal god vän som jag känt i ca 50 år. Trevligt det med.
Hem fick jag lifta med två personer som skulle till Boden. Extra omvägen för dem blev måttlig, då dom ändå inte ville ta genvägen via Smedsbyn pga vägarbete.
---
Vad ska man uttrycka efter dessa dagar? Många vänner har jag här och dom jag inte känner är det ofta lätt få kontakt med. Samma upplevelse som jag har när jag besöker Fridsförbundets bönhus. Jag känner mig hemma på det personliga planet, men som präst känner jag mig mer hemma i kyrkan med dess sakramentala liv och gudstjänst.
32:a dagen. Predikantmöte
är jag på i Erkheikki-Juhonpieti utanför Pajala. Kallad/sänd hit för att tillsammans med två övriga ur Luleå Fridsförbunds Framtidsgrupp berätta om det arbete som gjorts i Luleå Den rapporten blev första punkt på dagordningen, sedan diskuterades andra frågor. De två övriga ur framtidsgruppen for sedan mot Luleå igen men jag stannade kvar för att även vara med på morgondagens samtal och överläggningar.
Övernattning har jag fått hos predikanten Harry Ylipää med hustru. Under kvällen och över en kopp te har vi fått ha mycket uppbyggliga samtal med vittnesbörd om starka människoöden och om hur Gud kan gripa in i människors liv både nära och fjärran.
Här i Pajala bodde en stor grupp asylsökande från hösten 2015. De kristna härstädes bjöd in de asylsökande till gudstjänster och inbjöd även till undervisning i kristen tro för intresserade - de allra flesta muslimer. Samtal pågick i många månader och till slut visade det sig att tre av de asylsökande ville bli kristna. När dom sen ställdes inför valet att låta döpa sig så ville dom avvakta pga att det skulle kunna vara negativt för dem i hemlandet om dom skulle bli utvisade. Men efter en tids samtal kom dom tillbaka med sin begäran om dop. Och senare har dom uttryckt att dom är beredda möta motstånd, t o m martyrium om dom skulle bli utvisade till sitt hemland.
31:a dagen. Vintern som försvann
dvs det ytterst tunna snölager vi haft i några dagar. I natt var det plusgrader och likaså hela dagen. Tråkigt, nu blir det novembermörkt igen. Men det är egentligen bara när man kör bil som man uppskattar snöns förmåga övervinna det kompakta mörkret
Under senare år har snön lagt sig allt senare för varje år. Det märker man också på de redogörelser över gångna månadens medeltemperatur som familjen Bohnsack på skurholmen redovisar i lokaltidningarna varje månad. Där ser man också medeltemperaturen för samma månad de senaste 100 åren. Och en ökning över åren är möjlig att se, särskilt de senaste 20-30 åren.
30:e dagen. Tradition
i hemmet. Ärtsoppa och pannkaka till middag på torsdagar. Det ruckar vi inte på. Skulle jag ändra på det kunde jag lika gärna bli för kvinnor i prästämbetet också. Då förstår ni hur omöjligt det är. Eller rösta på sossarna i kyrkovalet, då förstår ni ännu mer hur omöjligt det vore.
Apropå sossar, läste idag i någon tidning att en (s)-ledarskribent någonstans i landet uppmanat (s)-ledamöterna i kyrkomötet att inte stödja den motion som vill att präster som inte vill viga par av samma kön ska förlora rätten till prästämbetet (bli "avkragade" som man säger). Han menade att om svenska kyrkan ska vara en öppen folkkyrka då måste den rymma en bredd av traditioner och åsikter. Och alla måste tolerera att det inom kyrkan finns folk som inte tycker som jag. Man häpnar. En sosse!*
Men det jag mest funderar över när det gäller "avkragningsmotionen" är
Hur ska det hela genomföras?
Först måste väl någon ändring i kyrkoordningen genomföras så att ytterligare ett behörighetskrav för prästämbetet införs. Kommer det kravet bara att läggas på dem som fr o m nu prästvigs eller kommer det gälla redan tjänstgörande och pensionärer?
Och hur ska det kontrolleras?
Om man tänker sig att man ska ställa varje präst inför möjligheten att "vägra viga" ett par av samma kön så kommer det med nuvarande takt att ta årtionden innan varje präst i landet fått chans göra denna vägran och då har redan många präster hunnit gå i pension eller dö. Dessutom måste man ju frakta runt tillgängliga enkönade vigselpar i alla församlingar så att diskriminerande vägran kan ske överallt. Och här visar sig problemet. Det kan ju nämligen tänkas att par av samma kön i Stockholmsområdet (de flesta dylika vigslar har hittills skett i storstäderna) hellre vill vigas där i gemenskap med släktingar och vänner än låta sig flygas och bussas till mindre församling i övre Norrland där någon för dem helt okänd präst ska få chansen vägra viga dem.
* en följdfråga som infinner sig (aproå tidigare inlägg å denna ringa blogg) är om denne sosse - som i värsta fall skulle kunna beskrivas som en som stöder dem som kan tänkas diskriminera - nu plötsligt blivit höger?? Bäst fråga min gamle kamrat om saken!
29:e dagen. Två gånger till vård- f'låt Hälsocentralen
Undrar om folk blir friskare för att vårdcentraler börjat kallas hälsocentraler. Man kan ju hoppas det. Men det är väl fortfarande pga sjukdom man ska gå dit? Eller...blir det när man känner sig vara vid extra god hälsa.
- Hej!
- Hej!
- Vad kan vi hjälpa dig med?
- Jag känner mig vara vid så ovanligt god hälsa!
- Då har du kommit rätt.
Själv var jag alltså till hälsocentralen två ggr idag. F m läkarbesök som min sjukgymnast bett mig boka när han för en vecka sedan sett min stapplande gång och gjort ett ytterst enkelt test. Han tyckte nämligen att det mycket eventuellt kanske möjligen skulle kunna vara tecken på Parkinsson och därför borde kollas. Läkaren var dock, efter lite ordentligare test ytterst tvivlande (helt avvisande) och tyckte att alla brister i min rörelseförmåga kan förklaras som efterdyningar av stroken.
På eftermiddagen var jag tillbaka och träffade sjukgymnasten igen. När jag berättade om resultatet av läkarbesöket sa han
- Och om du förra veckan gått lika snabbt och stadigt här i korridoren som jag såg dig göra nu idag skulle jag aldrig kommit på tanken att det skulle vara något allvarligare.
Måste varit osedvanligt trött förra veckan.
Men roligt få beskedet att man är vid god hälsa - på Hälsocentralen.
28: e dagen. Höger och vänster 2
Lovade skriva lite mer om det jag skrivit med anledning av* något som min gamle kamrat skrivit.
Vilken typ av frågor ska huvudsakligen definiera vår bild av höger och vänster i politiken?
Demokrati?
En gång i tiden var det väl så. Den liberala vänstern stod för de klassiska friheterna** mot de konservativa, de besuttna som inte ville släppa sin makt. Men senare? Särskilt när socialister av alla slag börjat abonnera på vänsterbegreppet.
Om vänster är demokrati hur kan då världshistoriens värsta förtryckarregim - sovjetkommunismen - vara vänster?
Alltså byter vi filter och tänker på
Ekonomi.
Fri företagsamhet är höger och planekonomi är vänster, det anses ju självklart. Men friheten starta och driva företag måste ju en gång tillhört de liberala grundfriheterna, alltså - på den tiden! - vänster.
Men tar vi ett delbegrepp inom det ekonomisk området, s k
Fördelningspolitik
dvs att med hjälp av skatt omfördela rikedomar från rika till fattiga, då är det väl vänster utan tvekan? Men då blir ju problemet att Sverigedemokraterna vunnit en av sina stora segrar i regeringsförhandlingarna med ren vänsterpolitik - bevara den pandemihöjda A-kasseersättningen, tvärt emot moderaternas tydliga vilja. Och SD är väl ändå mest höger, eller?
Och ännu värre blir det när man går över till det som mer berör
Moraliska frågor
Fri abort anses väl vara vänster. Och kvinnorörelsens kamp likaså. Men då kan man notera att någon gång har det skett ett s k Paradigmskifte. I kvinnorörelsens barndom lär ha funnits pionjärer som kämpde mot abort med motiveringen att abort hjälper mannen springa från sitt ansvar. Alltså sågs abort (i alla fall av vissa kvinnoförkämpar) som stöd för det patriarkala samhället, alltså höger.
Inte lätt kunna skilja på vänster och höger således. Och särskilt utmanande blev det i en av duellerna mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson. Frågan var hur dom såg på idén införa ett tredje juridiskt kön. Något som definitivt måste ses som något nytt i vårt land. Andersson mot och Kristersson försiktigtigt öppen för nyheten. Borde inte ledaren för det historiska konservativa partiet i landet hellre vara mot. Men det är väl som jag tidigare skrev om detta att numera synes moderaterna vara superliberalismens parti - alla gör precis som dom vill.
* inte nödvändigtvis någon diskussion med/mot honom alltså.
** yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet (har jag glömt någon?)
27: e dagen. Inget särskilt
skrev jag för en stund sedan i min dagbok då jag summerade måndagen. Sen kom jag på att det var visst något. Vi hade tvättstugan och hann tvätta och torka flera omgångar (man får ha tvättstugan i femtimmarspass).
.
När jag sedan tänkte att nu börjar aktiva dagen vara slut så drog sonen med mig ut på kvällspromenad upp på Mjölkuddsberget där vi kunde titta på lite stjärnor.
(S k kort notis helt enligt min gamle kamrats önskan.)
26:e dagen. Söndagen efter Alla helgons dag
eller Alla själars dag som den väl kallas i äldre (katolsk) kyrkotradition. Det är väl egentligen denna dag som är den dag vi kan minnas våra döda. Men i folkreligiositeten finns ju inte någon allvarlig insikt i skillnaden mellan Alla helgon och Alla själar. Och i praktiken upplevs dessa två helgdagar som en enda sammanhållen helg så hela dubbelhelgen blir allhelgonahelgen. Men när det t o m i officiellt sanktionerad information från svenska kyrkan - utan att den principiella skillnaden mellan dessa två dagar problematiseras - kan sägas att Allhelgonahelgen är tiden tiden då vi får minnas våra döda så tycker jag att helgonen onödigt trycks åt sidan och försummas.
- Det beror på att vi annars aldrig firar helgonen, sa Bosse när vi kort berörde saken när vi hälsade före högmässan.
Denna helg har alltid varit lite svag gudstjänsthelg här i stan. Så ock i Hertsön, "bara" 38 resp 37 deltagare. Men klart bättre än den gång på 90-talet då jag ledde gudstjänst i Hertsökyrkan med bara en (1) deltagare (utöver kyrkobetjäningen) på Alla helgons dag
Vid kyrkkaffebordet där jag satt blev det jämförande samtal om gudstjänsterna, gemenskapen och predikningar i Hertsökyrkan respektive bönhuset (Fridsförbundet). Hur utföll samtalet?
Buss från kyrkan i sällskap med Mats och ytterligare en gudstjänstfirare. Vi skildes från henne och klev själva av vid OK för att (jag skulle) få lite längre promenad hem. Då kunde vi även gå förbi Innerstadens kyrkogård så Mats kunde kontrollera om gravljuset han tände igår fortfarande brann. Det gjorde det inte.
- Då blir det att ta cykeln tillbaka med tändsticksask i fickan.
25:e dagen. Alla helgons dag
På väg till kyrkan idag for Mats och jag förbi mina föräldrars grav på Örnäskyrkogården och tände ett ljus även där. Tillsammans sjöng vi första versen av psalm 325
I hoppet sig min frälsta själ förnöjer
i tron jag till ett evigt väl mig höjer
Ty jag betänker att dödens länker
har Kristus brutit och mig livet skänker
En av pappas favoritpsalmer.
Mässan i kyrkan ledd av Bosse som också predikade. Inget kyrkkaffe men kort samtal med gammal ungdomsvän som var på besök i Luleå då dom nu har tre barn och åtskilliga barnbarn i staden. Hade vi accepterat hade vi kunnat bli hembjudna på kaffe, men då vi redan planerat övervara första gudstjänsten i bönhuset så avvek vi.
Gudstjänsten i bönhuset precis som vanligt. Predikan först av gästande talare från Finland, sedan av en av de lokala predikanterna eftersom den andre kallade blivit förkyld och därför tvingats stanna hemma. Två gånger I sin predikan nämnde predikanten något som sagts "här" igår kväll, dvs när jag predikade. Efteråt när vi hälsade kunde vi konstatera att "nätet" (i detta fall Youtube) kan nyttjas för goda syften som att sprida Guds ord.
- Jag lyssnade hemma I Finland, anförtrodde han mig.
Efter första gudstjänsten for Mats och jag och avstod därför middag och ytterligare en gudstjänst.*
Nu är middag inmundigad i hemmet så strax ska sonen och jag ta vår sedvanliga allhelgonabiltur förbi stadens (två) kyrkogårdar och titta på levande ljus.
* annars är lördagarna de helger som Fridsförbundet har kallade talare en möjlighet att på enkelt sätt "slå två flugor i en smäll". På bara fem timmar kan man få fyra predikningar och middag.
24:e dagen. Allhelgonaafton
Tre huvudinsatser:
1) förmiddagskaffe med god vän på närbeläget konditori där vi fick samtala om div frågor hörande till kristendomen och "vägen och vandringen". Bl a om hur en rätt omvändelse (bör?) gå till, dvs om "hur man till tron komma skall" som man förr sade i laestadianien
2) eftermiddagstur till kyrkogården i Töre där vi tände ett ljus i medhavd gravlykta, sjöng en psalm och bad en bön vid svärföräldrarnas/morfar och mormors grav. Sonen övningskörde fram och tillbaka och gjorde det bra. Nyttig övning få köra i mörker.
3) kvällsbesök i bönhuset (Luleå Fridsförbund) där jag predikade. Gudstjänsten var inledningen till möteshelg som nu fortsätter lörd kl 13 o 16 (med matservering mellan) och sönd kl 13 *. Mats följde med mig. Vid fikabordet samtal.
(4) eftersnack med Mats hemma hos mig, bl a om att han fått förfrågan vara Fridsförbundets konfirmandpräst, efter det att jag (av hälsoskäl) avsagt mig uppdraget efter ett antal år.
* den uppmärksamme noterar att gudstjänsterna inte kolliderar med högmässotider. Välkommen till mässa i Hertsökyrkan både lördag och söndag kl 11.
23:e dagen. Lite om vänster och höger i politiken
i landet och världen, skrev min gamle kamrat på sin blogg för någon dag sedan. Han menade att det sker, eller redan har skett, en rejäl högersväng i många länder i världen. Jag ifrågasätter "i allt väsentligt"* inte hans analys men några tankar väcks hos mig med anledning av hans skriverier.
Höger och vänster som beteckning på olika ideologiska skillnader lär ju ha sin rot i hur olika grupper en gång satt placerade l det franska parlamentet. Satt man på höger eller vänster sida i parlamentsalen. Sen blev väl höger namn på de konservativa som ville bevara den (då!) rådande samhällsordningen och vänster namn på dem som ville förändra/förnya. Men väl att märka - detta var ju innan socialismens/kommunismens/socialdemokratins genombrott - på den tiden var det huvudsakligen liberaler som var vänster**
Men sedan socialister av alla format lagt sig som en blöt rysk pälsmössa*** över begreppet vänster så har ju den gamla liberala vänstern blivit en del av borgerligheten dvs icke- socialister dvs höger.
=???
Vad betyder då begreppen höger och vänster idag?
(Fortsättning följer.)
* standardformulering för att gardera sig
** i Danmark finns ju de gamla partibeteckningarna kvar; där kan traditionellt liberala partier heta både Venstre och Radikale Venstre
*** favorituttryck från min tidigare chef, förre kyrkoherden i Nederluleå, Alf Hansson
22: dagen. Promenad och oplanerade möten
till stan t o r blev dagens huvudinsats. Fika på Espresso house och förbi sportaffär för att köpa liten träningspryl (vet inte vad det kallas) som jag hoppas kunna nyttja i min rehabilitering.
Precis när jag skulle gå hem träffade jag Jörgen Ericsson på Storgatan. Han var ju under många år med i den av Fridsförbundet utsedda Framtidsgruppen, men klev av vid senaste årsmötet. Lite samtal om hithörande frågor hann det bli innan vi skildes åt.
När jag kommit hem fick jag efter en stund besök av Mats som bor tre trappor upp i andra änden av huset. Han kom förbi för att låna en digital stektermometer. Eftersom han bara använder dylik 1-2 ggr/år kan han spara utgiften att köpa egen och istället går ner till mig och låna och få kaffe och en stunds surr* på köpet. Så även denna gång. Det vi surrade om var bl a den mässa han i söndags firade i Boden hos Bodens Fridsförbund. Fullständig högmässa enligt en agenda som snyggt regisserats med vår Hertsöagenda som mall. Detta är nu andra gången som Mats kallats dit i det ärendet under hösten. (Kring påsk var han också med men då var det jag som kallats att både predika och fira mässa, och det var mitt beslut att själv bara predika och ta med Mats som liturg, vilket ingen hade något emot.)**
* ljug, som det skulle kallats om det var min gamle kamrat som kom på besök
** Bodens fridsförbund har inte eget bönhus utan lånar Överluleå pastorats lokaler
21:a dagen
Den stora insatsen idag (tisdag) var att fixa en grej med locket till toalettstolen. Igår tog jag fram från källarförråd det jag behövde, det var gårdagens stora insats. Det är ungefär vad man orkar/hinner per dag. Nå, lite mer går nog. På eftermiddagen var jag hos sjukgymnast och på aftonen på Fridsförbundet med den s k Framtidsgruppen för att slutligt gå igenom vår "redovisning" av vårt arbete vid predikantmöte i Sattajärvi om någon vecka.
