Torbjörn Lindahl

Nu återstår tredje- och fjärdedag jul. Den senare - Menlösa (oskyldiga) barns dag - infaller i år på söndag så det blir en riktig helgdag.

 

Denna dags gemenskapsdel bestod i middag hos moster o morbror tillsammans med mamma. Gudstjänstdelen innebar kvällshögmässa i Hertsön ledd av Bosse. Måttligt stor skara men vi lär ha varit fler än i grannkyrkan där samme präst celebrerade kl 11. 

 

Efter mässan for mamma och jag förbi kyrkogården och tände ett ljus på pappas grav. Tillsammans sjöng vi också vers ett av pappas favoritjulpsalm "Var kristtrogen fröjde sig".

 

Den helige Stefanus dag - martyrkyrkans dag - är ju alldeles för viktig för att glömmas bort. Från BloggarDag har jag inhämtat - vad lär man sig inte där! - att det är en riktig helgdag som inte ska fuskas bort med förkortade mässor eller musikgudstjänster. Nej komplett högmässa ska det vara.

 

På BloggarDag kunde du även strax före jul läsa en bra kommentar om NSD:s skriverier om kvinnoprästmotståndet inom kyrkan. Själv kommenterade jag det ju väldigt kort i denna blogg. BloggarDag är som alltid mer ingående. Läs gärna.

 

Undr gårdagsaftonen hade jag en stund lite tid över och passade på surfa lite med telefonen. Råkade hamna på "Katolsk vision" som betraktar sig som en reformrörelse inom den katolska kyrkan. Det synes som om den rörelsen vill åstadkomma istort sett exakt det som införts i svenska kyrkan de senaste årtiondena: demokrati (mer leknannainflytande), kvinnliga präster och vigslar för enkönade par. Man tänker: varför stångar ni huvudet i väggen, varför försöka förändra den koloss som den katolska kyrkan är? Det finns ju en etablerad kyrka som har allt det ni vill åt, svenska kyrkan! Varför inte konvertera istället?

 

Och tvärtom är det för oss traditionalister i svenska kyrkan. Ofta får vi höra: varför byter ni inte kyrka? Det synes som det finns en massa folk som fötts i fel kyrka. Ungefär som människor som tycker att dom fötts i fel kropp. Som vill byta kön. I svenska kyrkan bedriver vi mångfaldsarbete. Där ska vi lära oss acceptera dessa som är annorlunda. Gäller det också i andligt avseende?

Befinner mig i god väns hus. Vi möttes tidigare under helgen och överenskom om ett besök. Just nu är han själv borta dock i annat ärende så det är mitt ansvar elda i bastun för gemensamt bastubad om en stund. Är det fel basta mitt i julhelgen, kan man fråga sig. Enligt gammal allmogetradition var det ju bastu före julen för att man skulle vara ren och fin till helgen. Kanske ska vi säga att vi som varit på julmässa först och bastar sen verkligen är de som uppfyller Frälsarens ord om att först göra kärlets insida ren och först därefter utsidan.

 

Julnattsmässa firade jag i natt i Örnäsets kyrka assisterad av kollega som en kort tid har deltidsvikariat i församlingen. Tidigare på dagen hade delar av familjen varit på besök,  från äldsta (mamma 89) till yngsta (barnbarnet Viktor 10 mån).

 

 I förmiddags blev det besök i Hertsökyrkans gudstjänst ledd av Mats. På eftermiddagen besök hos svärfar som nu flyttat från pensionärsboende till riktigt äldreboende. Lite oväntad blev väl den flytten. Men en stroke gav honom en kort tids sjukhusvistelse och sedan planerat några rehabveckor på äldreboendet. Men under tiden där började personalen övertyga honom om att han borde flytta dit permanent. Inte ofta man hör talas om sådant. De flesta historier man hör handlar ju om gamla som tvingas bo hemma alldeles för länge. Men kanske tyckte personalen att det skulle vara roligt med åtminstone någon boende som är i stort sett vid sina sinnens fulla bruk.

 

Nu blir det strax bastu.

 

 

har jag inte råkat ut för. Istället var det min ordvitsige lillebror som i telefon berättade:

- Grannens spark blev stulen av en medbrottsling.

Jag säger som jag brukar: var får han allt ifrån!

 

Familjegudstjänst hade vi idag i Hertsökyrkan. Ovanligt många deltagare. Sista åren har deltagandet vid familjegudstjänsterna märkbart dalat. Så nu bröts trenden. Och ovanligt många barn. 

 

Efter div efterarbete blev det lite tid vid datorn för versamhetsredovisning. Dvs redovisa hur stor del av arbetstiden som använts till den grundläggande uppgiftens olika delar gudstjänst, undervisning, diakoni, mission. När vi för några veckor sedan fick systemet presenterat för oss uppstod diskussion om vart olika verksamheter ska hänföras. Enskilda samtal var diakoni sades det. Jag  protesterade. Ett samtal som innehåller eller leder till bikt är gudstjänst hävdade jag Och fick rätt. Och ett samtal som handlar om tron även utan bikt är väl att se som en fortsättning på predikan. Alltså gudstjänst. Så redovisar jag.

 

Senare blev det ett besök i bönhuset. I andra predikan lärde jag mig att Calvin var fransman. Alltid roligt lära sig något. Lärdomen förmedlades i en bisats i samband med att skillnaden mellan luthersk och reformert nattvardssyn utreddes. Helt lutherskt renlärigt uttalades att nattvardens bröd och vin ÄR Kristi kropp och blod. Inga symboler

 

Efter gudstjänsten hembjuden på glögg o fika hos kristen familj tillsammans med flera andra. Trevlig kväll.

 

Väl hemma fick jag besked av äldste sonen att han efter många år i Stockholm äntligen fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet. Glädjebesked.

har börjat nu.

 

Bildbevis lämnas. Har under kvällen ägnat mig åt det som absolut är adventstidens finaste stunder: att på lördagskvällen tända adventsljusstaken och sjunga några adventspsalmer.

 

Har även ägnat mig åt det som också hör till någon gång under perioden 17-23 december: att sätta på skivan med Marc-Antoine Carpentiers tonsättningar av O-antifonerna.* Det är något av det vackraste musik jag vet.

- - - - - - -

* antifonerna till vespern under perioden 17-23 dec börjar alla med "O", O vishet... O Adonai (Herre)...osv (förutsätter en Tidegärd med kyrkoårsvariation). Även texterna är underbart innehållsrika och vackra. Givetvis är det därför som musiken blir så vacker.

I psalm 423 i psalmboken kan man igenkänna något av formuleringarna i o-antifonerna. Och Juldagens bön i förra versionen av psalmbokens lilla bönbok innehåller fyra av dem

Har man det? Såna som vill ha ett nytt blogginlägg att fördjupa sig i. Åtminstone en av de troga (?) läsarna gav uttryck för sin desperation efter ny bloggpost i en kommentar till föregående inlägg.

 

Men även när jag kollar besöksstatistiken syns något märkligt. Det har snarast blivit fler läsare för varje dag under senaste knappa veckan då jag inte knappat på dator eller telefon (bloggar oftast m telefon* numera). Normalt brukar besökssiffran sakta falla dag från dag när man inte bloggar på ett tag.

 

Vad ska jag blogga om? Vad jag gjort? Idag varit ledig som komp för måndagen som var ledig men blev arbetsdag. Om vädret: nu har det snöat lite. Det är vitt i alla fall. Blir det vit jul eller töar det bort igen? Om morgondagen: dop o födelsedagsuppvaktning o sjukkommunion i hem. Om Björn Söder: är inte så insatt i vad som hänt, men utifrån det lilla jag vet tycker jag kanske att han fått onödigt mycket uppmärksamhet för något han inte borde uttalat. Bestämt tycker jag att den kvinnliga vänsterpartist som vägrade inleda sitt anförande med "Hr Talman" och som efter tillsägelse svarade "du är inte min talman" - hon gjorde bort sig. Och det ordentligt. Får vi en utvecklig där man väljer mot vilka man ska tillämpa demokratins principer då kommer hela det demokratiska systemet snart att rasa. NSD:s skriverier om "kvinnoprästmotståndet" (ett uppslag resp en helsida under senaste veckan): fullständigt onödigt. Vad har triggat igång detta? Vad Övertorneå församling beträffar så har inget nytt hänt. Hela artikeln är bara ett återgivande av flera år gamla nyheter. Vad fallet i Gällivare-Malmberget beträffar så gör tidningen en oerhört tendentiös läsning av domkapitelsbeslutet. Man missar helt att de anklagade prästerna faktiskt blir frikända på alla punkter som den kvinnliga prästens anmälan tar upp. Hur kunde NSD missa detta faktum? När man i samband med återgivandet att biskopen inte velat kommentera saken passar på att berätta att biskopen varit kvinnoprästmotståndare men ändrat sig så antyder man ju därmed snarast att han skulle ha någon hemlig underliggande agenda av försvar för skumma kvinnoprästmotståndare. Då förtjänar det kanske att påpekas att den grupp från domkapitlet som utredde saken och beslöt föreslå domkapitlet att lägga ner hela ärendet, den gruppen leddes av domprost Charlott Rehnman, alltså en kvinnlig präst! Kanske också värt att nämna.

 

Är de hungrande o törstande bloggläsarna nöjda nu?

- - - - - - - - 

* det möjliggör samtidigt intagande av favoritkroppsställning: liggning å soffa!

- om han vetat om det alltså - har jag gjort ikväll.

 

Jag har varit till Haparanda och sett hockey. Hejat på Asplöven i matchen mot Södertälje. Inte världens höjdarmatch. Men med min måttligt professionella bedömningsförmåga så tycker jag nog Asplöven var bätre. Men matchen slutade oavgjort och straffläggningen vanns av Södertälje.

 

Hur kommer det då sig att jag var där? Jo, en av mina inneboende studenter är från Södertälje och då han inte får så många chanser se favoritlaget under studieåret så beslöt vi idag om eftermiddagen att åka tillsammans (Jag har semester i dagarna två). En klasskamrat tog han med sig. Men han är Lulebo så 2-1 blev vi tre i hejarklacksfavör för Asplöven men det räckte uppenbarligen inte.

 

En sak som jag gillar. Och som jag vet om. Läste jag i gårdagens nummer av Dagen. Advokaten Ruth Nordström har av tidningens läsare blivit framröstad som årets förebild. Hon jobbar ju som en av Human Rights Lawyers både med frågor om trafficking och samvetsfrihet för vårdpersonal. Ett bra val.

 

Att en sådan persons engagemang behövs i vårt samhälle är illavarslande. Att många bland samhällsdebattörer och opinionsbildare ogillar hennes engagemang är ännu mer oroande.

 

En kvinnlig prästkollega som jag av en händelse träffade idag berättade glatt att hon gillade att läsa ur det ex av Katolska kyrkans katekes som hon bett att få låna av mig.

 

Undrar vad biskopen tycker om det? :)

Inspirerande städryck kan dra ut på tiden. Då blev denna morgon både sen och seg. Men vad gör det, dagen var ledig.

 

Men strax blev den ledigheten avbruten då dopfamiljer hörde av sig om dop som bokats så att de kolliderade. Fick ägna en stund åt att reda ut det med hjälp av exp-personalen. Och till sist blev det nog till belåtenhet.

 

På eftermiddagen besök hos mamma där vi hade en diskussion med representant för hemtjänsten om bästa organisation av den hjälp mamma får.

 

Sen en sväng förbi Röda korsets Kupan för avlämnande av div som sorterades bort igår kväll. Inser att jag med städande lika mycket avser sorterande av det som ska slängas eller lämnas för återvinning som insatser med dammsugare och skurtrasa.

 

Övervägde avsluta kvällen med hockey, men avstod. Såg på text-tv att Luleå vann.Och därmed får kollegan Kalle Tjäder - som på minnesstunden igår berättade att han löser bloggen men ej bryr sig om hockeyskriverier - läsa något som inte intresserar. Men var vid gott mod. Det kommer mera!

var jag på idag. I Tornedalen för andra gången på några veckor. Denna gång för kh em Östen Tano som jag tidigare nämnt.

 

Började min resa österut redan igår afton och stannade till hos gammal vän som bor ungefär halvvägs. Där blev det middag, intressanta samtal och bastu.

 

Begravningen idag var i Haparanda kyrka. Gudstjänsten leddes av Roland Wälivaara. I samband med begravningen talade även Bengt Pohjanen. Han och Östen delade många minnen från gemensamma förkunnarsammanhang. Både talen i kyrkan och de flerfaldiga talen på minnesstunden bidrog till att ge ett glatt och fint minne av Östen, vännen, förkunnaren, ivraren, den som alltid kände att "nu är det på gång".

 

Vid minnesstunden hamnade jag bredvid Bengt och fick anledning diskutera lite ortodox teologi. Även några andra möten med gamla vänner blev det. Det är märkligt vilken samhörighet man fortfarande kan känna med dem med vilka man delade djupa erfarenheter under det välsignade sjuttiotalet, oavsett om vi idag är laestadianer, svenskkyrkliga, ortodoxa eller något annat.

 

Kunde givetvis inte låta bli att besöka mammons tempel IKEA när jag ändå var i staden. Ca 650 spänn kostade det. Men det var bara sådant jag tänkt ut i förväg. Inga impulsköp.

 

Väl hemma fick jag plötsligt ett städryck. Plockade t o m fram dammsugaren. Och inget av de hundra sätten att undvika dammsugning tycktes fungera.

heter en liten skrift från "svenska kyrkan" som vill berätta vad kyrkan står för. Sannolikt ingår den i något slags kampanj för att få människor bli medlemmar i kyrkan, eller åtminstone avstå från att gå ur.

 

Man skaffar sig en snabb bild av innehållet genom att läsa baksidestexten. Kan ses som sammanfattning väl? Vad läser man där? Med lite större stil:

"6,4 miljoner medlemmar.

Störrsta konsertarrangören.

Röst för humanitet och rättvisa".

 

Sen fortsätter den löpande texten:

 

"Med 3377 kyrkor - vårt gemensamma kulturarv, verksamhet för alla åldrar och på många språk är Svenska kyrkan angelägen för alla.

Körsång, dop, sinnesrogudstjänster, internationellt engagemang, kulturmöten, babysång, vigsel, konfirmation, kyrkopolitik, bibelöversättning, klimatarbete och mycket mer ryms i Svenska kyrkan."

 

Vad noterar man? Gudstjänsterna nämns inte. Alltså de vanliga regelbundna huvudgudstjänterna. De enda gudstjänster som nämns - utöver några av de kyrkliga handlingarna - är sinnesrogudstjänster. Visst har man i åratal fått vänja sig vid att gudstänster numera bara är en del av alla "verksamheter" men att de inte ens nämns när det viktigaste ska sammanfattas, det var ett oväntat bottennapp. Bra med klara besked. Bara så vi vet: alla formuleringar i församlingar verksamhetsplaner, målformuleringar och församlingsinstruktioner om att "gudstjänsten är centrum" el dyl är fr o m nu helt obsoleta.

Men bottnen är ännu inte nådd. Det kommer mera.

 

"I centrum finns en mångtusenårig tro på Gud som skapar, befriar och förnyar, på människors lika värde och betydelse som ansvariga medskapare.

Allt vilar i övertygelsen att människan aldrig är ensam."

 

Låt oss bekänna vår mångtusenåriga tro på Gud får bli inledningen till trosbekännelsen i fortsättningen. Och lika bra att förbereda marken för den nya treenigheten "skaparen, befriaren och förnyerskan". Fader, Son och Ande är ju tydligt på väg ut om man ska döma efter nya hanboksförslaget. Något om Jesus Kristus hade man möjligtvis förväntat sig. Och allas "lika värde", har vi hört det förut? Givetvis inte fel. Tron på människovärdet är fundamentalt utifrån kristen tro och skapelsesyn. Men låter man det begreppet få stå så ensamt som det ofta får göra numera utan sin tydliga förankring så blir det snart en koloss på lerfötter eller en ljudande malm och klingande symbal.

 

Lite - men bara ytterst lite - bättre och mer profilerat blir det i avsnittet "evangelium" på sid 4 - när man väl lyckats ta sig förbli den totalt ångestskapande sid 2 med dess "närvaro och öppenhet". Där (sid 4) nämns i alla fall Jesus några gånger. Men beskrivningen av vad luthersk tro är blir ju ytlig intill total meningslöshet. 

 

Man kommer inte ifrån upplevelsen att huvudpoängen med broschyren är att köpa kyrkan relevans genom att visa att den sysslar med sådant som den tänkta läsaren redan är positiv till. Att söka skaffa sig de oomvändas godkännande, vore ett annat uttryck.

 

"En mångtusenårig tro på Gud". Va bra att man från svenska kyrkans "nationella nivå" talar om för mig vad jag ska ägna mina sista prästår åt.

 

Tillhör jag denna "svenska kyrkan" Som presenterar sig på detta sätt? Absolut inte! Jag tillhör och verkar i den Svenska kyrkan som sätter mässan och ordet i centrum: som frimodigt bekänner sin tro på Jesus Kristus som dött och uppstått.

 

Mångtusenårig tro på Gud...? Lika uppbyggligt att gå på hockey!