Torbjörn Lindahl

71 deltagare var vi idag enligt kyrkvärden. 

 

Och idag var en särskild dag för oss i familjen. Det var tacksägelse för Maria. Vi var tre i familjen som hade möjlighet närvara. 

 

Mats är lättlyssnad predikant. Allt klart och tydligt. Inget surr och tjatiga upprepningar eller tomma standardfraser.* Vid kaffet talade jag med en av kyrkvärdarna om upplevelser av predikningar. Bl a kom vi in på detta med att vissa predikanter behöver många och långa "landningsvarv" innan dom lyckas komma till amen. Jag drog mig då till minnes en predikan på ett stormöte för ca 25 år sedan. Om jag minns rätt var det i Kuivakangas (men minnet kan svika mig). I vart fall var det prästen, professorn Ingemar Öberg som talade. Huvuddelen av predikan var inget att anmärka på - tvärtom. Men till sist verkar han haft slut på äkta ammunition i bössan. Han sa så till sist fem gånger innan han hittade Amen.

 

Vi talade också om det faktum att det blir allt fler gudstjänstdeltagare i Hertsökyrkan. Vi konstaterade att många drar fler. Så är det alltid. Jag framkastade också mina favorittankar om fungerande gudstjänstliv:

- igenkännbar innehållsrik liturgi (inte ständiga ändringar eller nymodigheter)

- aktiv församling, som kan församlingssvaren och församlingsaktiviteterna i liturgin (kan kräva medveten övning under en priod)

- söndaglig nattvard

- acceptabelt bra predikningar.

 

Och här hemma tillfogar jag en annan av mina favorittankar:

- manliga präster.

 

Jag är nämligen - som jag framfört många gånger - helt övertygad om att även om det finns gott om "världsliga" argument för kvinnor som präster: - kvinnor kan vara goda talare, vara kunniga akademiker, duktiga ledare och organisatörer, ha fint bemötande mot mänñiskor mm - så är jag övertygad om att kristna människor intuitivt känner att i liturgin är det naturligt att en man spelar Jesu roll. Det blir äkta symbolik rakt igenom och det skaver mindre då.

 

 

* och givetvis hörde jag bra. Hörslingan fungerade perfekt!😄

 

Buss till Hertsökyrkan. När jag bytte buss i stan satt Mats redan på linje ett. Hade alltså gått till hållplats lite längre bort.

70 personer i högmässan. Som vanligt hör jag inte teleslingan med mina hörapparater. Vad är det för fel. En annan äldre man sa att han hör utmärkt. Och i andra lokaler - som Fridsförbundet som jag besökte senare - hör jag utmärkt med teleslingan.

 

Kan någon förklara detta?

Dags krypa ur idet känns det som. Igår efter en natt med bara två - tre timmars sömn, somnade jag som en stock i fåtöljen när jag kom hem under förmiddagen. Ingen gudstjänst alltså. Men idag ville jag till högmässa. Två alternativ: antigen Hertsön där Mats ledde mässan eller Bönhuset där Stefan Aro höll högmässa, utlyst från Örnäskyrkan, så inget i Örnäskyrkan idag. Jag tvekade länge. Man ska ju inte överge sin församlingsgemenskap och min normala söndag-förmiddags-gemenskap är ju Hertsökyrkan. Å andra sidan har jag många vänner också i Fridsförbundet som skickat hälsningar efter Marias död. Vore rolig träffa dem. Tvekade ända fram till korsningen Hertsövägen-Ringatan där slutligt beslut måste tas. Det blev bönhuset.

 

Helt ok högmässa, Stefan celebrerade och Mikael Fältros predikade. Lite färre deltagare än vanligt men det är ju påsklov. I predikan nämnde Mikael bl a att man nästan kan se en gudstjänststruktur i Jesu möte med Emmausvandrarna: 

1. Lärjungarna öppnar sina hjärtan och berättar vad dom bär och funderar på - syndabekännelsen.

2. Jesu genomgång av skrifterna - ordets gudstjänst med predikan.

3.Jesus bryter brödet - nattvarden.

 

Tre delar! Det skulle vår Maria gillat, hon som redan som barn lärde sig att hennes far ofta hade tredelade predikningar och höll upp rätt antal fingrar i luften när första...andra...tredje... nämndes.

 

Nu firar hon evig gudstjänst. Undrar hur många delar predikningarna har där? Å andra sidan behövs väl inga predikningar i himmelen? Ordets uppgift är ju att väcka tro och det behövs inte längre när tron bytts i åskådning. Då är det evig lovsång som gäller. Den instämmer hon också i. Sara - Marias syster - drömde att hon var på Marias begravning i Örnäskyrkan och fann till sin förvåning att Maria själv satt i kyrkan och vände sig till de församlade och sa:

- Varför gråter ni? Jag är ju där, och pekade på den stora väggmosaiken över det himmelska Jerusalem.

 

Buss t kyrkan med Mats. Av skäl som kära läsarna begriper är det viss brist i min gudstjänstkoncentration. Men då har man nytta av ett ord av f. Gunnar (Rosendal). Handlar visserligen om bönen men torde kunna tillämpas även på övrig gudstjänst. Är det något värde i bönen om man är okoncentrerad och bara upplever sig rabbla orden? F Gunnars svar: jo, för Gud värderar mer din trohet än dina känslor.

 

Sen nästan direkt m buss till sjukhuset. Maria mycket tröttare idag än igår. Men tröttheten idag kan ju bero på upplevelsen igår. Hon satt uppe bara korta stunder. Fick syrgas i mask. Varit rosslig i halsen. Orkade inte maten till middag. Fick flytande.

 

Jag var där till 19-tiden då Sara kommit. Senare meddelade Sara att man misstänkte att Maria fått lunginflammation. Kanske blir det röntgen av lungorna under natten. Sara sover hos Maria och jag avlöser henne i morgon förmiddag.

 

Be om lugn, vila och smärtfrihet för Maria.

 

Och fin mässa jag fått delta i. Dock inte i kyrka utan på Marias avdelning på lasarettet.

 

Hela familjen var samlad plus en av Marias f d assistenter som blivit en personlig vän och ett par från Skellefteå (körde fram och tillbaka bara för detta tillfälle, två timmar i Luleå!) som Maria blev goda vänner med under sitt år på Solviks folkhögskola för över 20 år sedan och därefter hållit kontakt med. 

 

Vi firade en enkel, men innehållsligt komplett, läst mässa med syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.*

 

Fin erfarenhet. Sakramentet är ovärderligt. Att Gud gett oss detta konkreta nådemedel och inte bara en massa ord är fantastiskt.

 

 

* det händer ibland att jag får kritik för att jag använder den formuleringen för sällan i offentliga predikningar - varför .jag gör så kan man fråga sig. Men när det är verkligt allvar som i biktsituationer och tillfällen som idag då är de orden alltid med.

 

36 deltagare i högmässan. Färre än vanligt. En del kan vara borta på påsklov. Andra som då och då besöker Fridsförbundets bönhus och nu var med om månatliga predikohelgen därstädes passade kanske på att gå i Örnäskyrkan istället. Där ledde Stefan Aro mässan.

 

I Hertsökyrkan var det jag som celebrerade och predikade. Mats assisterade. Recensera egna gudstjänster tar emot men jag tror jag klarade allt acceptabelt bra.

 

Min tanke var att fara till Fridsförbundet och delta i gudstjänst kl 13 och sedan äta middag där. Men som jag sagt ofta förr: när man deltagit i en komplett högmässa så är man så andligt mätt - och när man själv lett och predikat, dessutom så trött - att det räcker för dagen. Alltså bil (nästan) raka vägen hem.

 

Kort besök hos Lena bara och samtal om senaste nytt för Maria. Hon blir tydligt sämre. Hon har nu besök av sin sjuksköterskekusin från Umeå (Hörnefors) som sovit några nätter hos henne. Tryggt och skönt - för både Maria och oss anhöriga.

 

Väl hemma, en stunds vila. Sedan promenerade Simon och jag till stan och åt på Österns pärla. Sist kort visit hos Mats för sedvanlig utvärdering av helgen 

 

var det i kyrkan idag, enligt Mats. Han både predikade och celebrerade så han borde veta.

 

Själv var jag för ovanlighets skull inte där. Var istället hemma pga antydan till förkylning - ville inte riskera föra smitta vidare - och under dagen har det t o m blivit lite värre. Förkylningen hindrade mig också att fara till äldsta dottern Sara med familj och gratulera äldsta barnbarnet på 10-årsdagen. Det är nu nästan en månad sedan födelsedagen men bl a förkylningar i familjen har gjort besök mindre lämpligt. 

 

Idag är det Marie bebådelsedag. Stor och viktig högtid. Men eftersom vi inte längre firar dagen på rätt datum,*  utan på söndag i närheten så försvinner ofta just Femte söndagen i fastan.** Då passade Mats på att efter mässans slut be kollektbönen och läsa evangeliet för femte i fastan. Så fick man lite fastekänsla också.

 

Kommande söndag, Palmsöndagen, är det min tur celebrera och predika.

 

 

* 25 mars, nio månader före juldagen

 

** om påskhelgen är så tidig att det blir Palmsöndag, som i år, (eller rentav Påskdagen) som är närmaste söndag så får inte bebådelsedagen tränga bort någon av dem utan då då flyttas bebådelsedagen till söndag ännu tidigare dvs femte i fastan.

 

Det här innebär att Femte söndagen i fastan ofta försvinner. Och det är tråkigt för det tema den söndagen fått i evangelieboken är mycket angeläget nämligen Försonaren.

 

Tog bilen till kyrkan. Simon med. Bosse celebrerade och predikade. Gav honom en bok jag igår vann på lotteri men redan hade. 

- Dubbla olästa böcker är onödiga, sa jag.

Han tackade och tog emot.

48 deltagare i mässan. Dock var det många som avstod kaffet. Det borde de inte gjort. Det var riktigt gott.

 

Idag hade Bosse en av kvinnorna i kyrkvärdskollegiet som medhjälpare i distributionen. Hittills har det nog genomgående varit män i den rollen. Mats har tidigare muttrat om det: går man över prästgränsen och använder lekmän i distributionen då bör män och kvinnor vara likvärdiga, typ.

 

Rent principiellt håller jag nog med - kanske! Men eftersom jag själv är s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* så har jag alltid velat ta dem i försvar som är ännu mer traditionella än jag. Deras fria utrymme i kyrkolivet är numera inte så stort, så kan jag bereda dem visst rum så är jag inte ovillig till det. Jag kan ha förståelse för dem som fruktar att kvinnor i distributionsrollen - fram till för ca 50 år sedan en exklusiv prästroll! - blir ett första steg i en upplösning av traditionellt kyrkoliv som på sikt vänjer oss också vid kvinnor som präster.

 

Ändå är jag ju helt klart medveten om att när man avvisar tanken på kvinnor som präster så är ju det centrala att en man fyller Jesu roll i det levande andliga skeende som en mässa är: tog ett bröd, tackade, bröt det...

 

Hem kort stund efter mässa och kaffe. Sen tillbaka till Hertsön igen för besök i västlaestadianska bönhuset. Trevliga artiga människor. Enkla gudstjänster. Psalmsång utan orget. Inte mig emot. Men man kan sjunga lite fortare. Även predikningarna är ytterst enkla och vari det levande - som dessa predikningar ständigt sägs representera - egentligen består, övergår mitt ringa förstånd.

 

På aftonen for Simon och jag igen till Lenas kyrkstuga. Pinnbröd och halstrad mat och kaffe kokat över öppen eld. Mysigt är bara förnamnet.

 

Tog bilen till kyrkan. Lite svårt komma hela vägen fram. Allt för mycket djupa bilspår i den av värmen mjuka snön. Men med lite hjälp kom bilen loss vid infarten till parkeringen och kunde ställas ute på vägen.

 

Bosse ledde mässan men predikade inte. Det gjorde istället en blivande diakon från Mekane-Yesus kyrkan i Etiopien. Frimodig predikan över en vers från Hebréerbrevet 13:8: Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet. Predikan på svenska. Acceptabelt möjligt förstå för mig men jag satt på första bänk. Lite svårare för vissa andra åhörare förstod jag efteråt. En grupp vänner till predikanten var med. Tillsammans sjöng de också två sånger.

 

Betoningen i predikan låg mycket på undergöraren Jeus. Det han - själv eller genom sina apostlar - kunde göra då bör vi förvänta oss även nu. Exempel gav han ur sin familjs liv.

 

Vid kyrkkaffet hamnade jag bredvid ungdomsvän från gymnasietiden som nu bor i Kiruna men har flera vuxna barn i Luleå och därför med make dyker upp ibland. När jag framkastade tanken - framförd i insändare i NSD i veckan - att man borde strunta i att flytta Kiruna kyrka, tjäna en miljard och istället bygga en lagom stor mindre kyrka i samma stil - så föll det inte riktigt i god jord. Om man säger så!

 

Bil till bönhuset efter kyrkkaffet. Församlingsdagar i dagarna två. Gudstjänst lörd kväll och två på söndag eftermiddag. Första gudstjänstens första predikan missade jag till stor del. Men den andra hörde jag, hållen av en annan av mina ungdomsvänner.

 

Vid middagen satt jag vid pensionärsbordet. Seniorerna har alltid rätt gå före i matkön. Det respekterar alla. Men å andra sidan utgör ju pensionärernas skara inte av fler än ca 20 - av nästan 300!

 

Efter middagspausen for jag hem. Orkade inte lyssna på två predikningar till. Dessutom finns ju Youtube!

 

Väl hemma fick jag besök av äldre sonen. Han hade tittat upp till sin syster på boendet, men hon var för trött (hade varit i kyrkan) så då besökte han sin far istället.

 

I morgon flyttar Maria hem till sin lägenhet. Nu har det äntligen - byråkratins kvarnar mal långsamt - ordnats så hon får tillräcklig hjälp hemma.

 

....på andra söndagen i fastan.

 

Väl hemma efter högmässan blev det lite vila och mat.

 

Sen buss för Mats och mig mot Örnäset och gudstjänst i bönhuset. Först predikan av David över en av dagens texter, om synderskan i Simons hus. Innehållsrik och väl balanserad predikan. Lätt att följa med - och hålla med. Sedan predikan av Göran som tog några verser ur 1 Tim 4 som utgångspunkt. Icke helt utan entusiasm och iver. Han predikade på finska, kanske för att gäster från Finland skulle få predikan i original och inte via tolk. Min enkla upplevelse är att var mer flyt än när han predikar på svenska. Men kanske var han bara ovanligt inspirerad. Dock hade jag lite svårare följa tankegången, men det ska inte uteslutas att det berodde på trötthet från min sida.

 

I dagens gudstjänst var det alltså besökare från Finland. Tre katoliker. Efter kyrkkaffet blev Mats och jag hembjudna tillsammans med dem och ytterligare en person till goda vänner* för fortsatta samtal. Även Stefan Aro dök upp. Bra, då fick vi tolkhjälp.

 

Mycket intressanta och givande samtal. En av de tre katolikerna var f d laestadiankristen som konverterat. Tillsammans drev de något slags arbete för gemenskap/kontakt mellan katoliker och laestadianer. Nu var dessa tre på resa i Finland och Sverige för att möta olika laestadianska grupper. Sex olika riktningar hade de mött och varit både i Karesuando och Gällivare. Det senare en ort som för västlaestadianer är världskristenhetens centrum precis som Rom är för katoliker.

 

En bok var skriven om deras erfarenheter och tankar men eftersom den var på finska var det inget för mig. Kvällen avslutades med sjungen vesper - på finska.

 

 

* uttrycket goda vänner syftar på denna blogg alltid på samma två personer

 

Bil med Mats till kyrkan idag eftersom han skulle hålla mässan och ville vara i god tid. Så behövde inte Simon och jag ta buss. 60 deltagare.

 

Fin högmässa - en rätt genomförd högmässa är väl alltid fin? Särskilt om det också är gedigen predikan, vilket det var idag. 

 

Fler och fler nya människor finner väg till gemenskapen. En del blir regelbundna gudstjänstfirare, andra blir sporadiska besökare. Roligt också att se att vissa av dem som är gamla i gården tar sig an dem som är nya i gemenskapen. 

 

Idag hälsade jag på två som jag aldrig tror jag tagit ihand förrut. När jag presenterade mig svarade de "vi har hört dig predika flera gånger i Fridsförbundets bönhus". Kyrklig variant av alla känner apan, men apan känner ingen.

 

En fråga fick jag också om situationen för Maria. Det allvarliga läget förklarade jag. Även om Maria fortfarande är pigg och glad då man möts så är läkarnas möjligheter uttömda.

 

Promenerade till busshållplatsen vid Munkeberg och tog busslinje 1 som går direkt till Hertsön utan byte. Detsamma gjorde Mats så vi möttes vid hållplatsen.* 

 

Till Hertsökyrkan alltså där Bosse celebrerade och predikade i Högmässan. 51 deltagare men då saknades minst ett halvdussin av de trogna gudstjänstdeltagarna. Kanske var det flera som istället gick i Örnäskyrkan där Stefan Aro ledde högmässan. God vän till både Mats och mig som redan satt på bussen när vi klev på var en av dem som steg av på Örnäset.

 

Inget att anmärka på vare sig liturgi eller predikan i Hertsön. Mats och Bosse noterade att ca 20% av gudstjänstfirarna numera är armenier.

 

Rapport från Fridsförbundets årsmöte igår kväll fick jag av en bordsgranne.

 

Buss hem men vi klev av redan vid innerstadens kyrkogård så fick jag gå lite längre sträcka innan jag hamnade i läsfåtöljen. Nu blir det middag sen ska Simon och jag göra något som förhoppningsvis blir roligt.

 

 

* har nämnt det förr: denna tid på året - soliga vinterdagar - är det riskabelt gå till närmaste hållplats och ta linje 4 från Porsön. Den är ofta så full med studenter med sikte på promenad eller skidtur ute på isen att den understundom kommer för sent för byte till Hertsöbussen.

 

I morse tog jag bilen mot Kalix. Närmare bestämt Kalix kyrka där jag fått kallelsen predika. Bara två präster i tjänst nu i Kalix så hjälp av pensionärer efterfrågas. Det var kyrkoherden Hanna Johnselius som kallat mig och hennes man Mattias var liturg. 

 

Ämne för predikan Se vi går upp till Jerusalem.

1. Jesus går upp till Jerusalem för att lida, dö och uppstå. Enligt det som profeterna talat. Uppståndelsen är lika nödvändig för vår frälsning som Jesu död.

 

2. Kyrkan går upp till Jerusalem. Och gör det i högmässan varje söndag där Kristi golgataoffer blir närvarandegjort. Kort repetition av delar av blogginlägg för några dagar sedan.

 

3. Den enskilda människan måste också gå upp till Jerusalem för att dö från sina synder och sig själv.

 

Kyrkkaffe i församlingshemmet och sedan flera trevliga timmar i kyrkoherebostället hos Mattias och Hanna som jag lärde känna I Örnäsets församling 1999 då Mattias prästvigdes och jag fick vara hans handledare under pastorsadjunktsåret.

 

Hemma kl 19.

 

Följde med Mats till kyrkan idag. Han höll högmässan och predikade. Hjälp gav jag i distrbutionen. Ca 50 deltagare.

Trevligt kyrkkaffe.

 

Sen for vi hemåt och på vägen tittade vi in i bönhuset (jag har fått nyckel) och till sin stora glädje fann Mats sin bibel på bokskåpet i hallen. Dår låg den inte fedags kväll. Frågan kvarstår: vem bär omkring böcker i bönhuset?

 

Väl hemma packade jag  iordning allt jag behövde för eftermiddagens mässa i sgda bönhus. Sen iväg igen och eftersom jag fått egen nyckel kunde jag i acceptabelt lugn och ro ställa iordning allt.

 

Följande ordning följde vi (psalm-nr ur 37 års psalmbok):

 

Ps 32:1-4

Predikan över dagens evangelium om Jesu frambärande i templet.

Syndabekännelse, avlösning, tackbön

 

Ps  177:3-5

Kollektbön, epistelläsning, trosbekännelse, förbön.

 

Ps 202

Komplett nattvardsliturgi inkl sjunga partier. (Församlingens alla partier fanns projicerade på väggen).

 

Ps 13

 

--------

 

Fin och allvarlig gudstjänst där det i praktiken också blev invigning av altaret. Det var påtagligt att något blev färdigt i bönhuset när det nu finns en plats för altarets sakrament och inte bara för ordet och dopet. Ca 175 kommunikanter + okonfirmerade barn.

 

Det är min förhoppning att nattvardsgudstjänster i bönhuset (ledda av präst!) vid vilka man som idag kan projicera församlingens partier på väggen, ska leda till större delaktighet och att människor lär sig församlingspartierna i liturgin.

 

Kanske skulle det också finnas behov av att undervisa om (högmässo-) liturgin. Kan lämpligen ske för ungdomar och vuxna vid fredagstimme t ex. Jag ställer upp med glädje.

 

 

Tog buss med Simon idag. Till Örnäskyrkan. Gudstjänst ledd av Stefan. Två diakoner medverkade också + utöver kyrkomusiker en man som till eget gitarrkomp sjöng sånger på meänkieli. Man hade fördenskull också skickat särskild inbjudan till Tornedalsgillet. Gensvaret gott, 60-70 deltagare, tror jag.

 

Gudstjänst utan nattvard. Olika inslag vid förbönen som personlig förbön, möjlighet tända ljus, skriva böneämnen mm. Fin predikan av Stefan över dagens evangelium. 

 

Trevlig och - förhoppningsvis - kontaktskapande gudstjänst. Sådan som jag själv många gånger ägnat mig åt, ofta i familjegudstjänstens yttre form. Och då jag nu sagt att jag också ägnat mig åt dylikt under årtionden så må det även vara mig tillåtet säga att hur trevliga dylika tillställningar än är och hur många nya som än lockas komma så är det inget som i längden bygger församling eftersom det bärande i en traditionell högmässa saknas: nattvarden och

möjlighet till kontinuerlig återkommande församlingstillbedjan genom liturgins ord.

 

Enkelt kyrkkaffe längst ner I kyrkan.

 

Simon valde sen att gå hem (om han inte ångrade sig och tog en buss). Själv gick jag över till bönhuset där det under eftermiddagen var två predikotillfällen med mat emellan. Helt ok predikningar. Fräscha och glädjande befriade från sånt som man ibland kan uppleva som inlärda standardfraser. Givande samtal vid middagen och kaffet med både predikanter och styrelseledamöter.

 

Idag gjorde jag också det jag förra söndagen sa att Mats ibland gör: gå till hållplatsen lite längre bort och ta linje ett mot Hertsön redan när den bussen är på väg in mot stan. I god tid hade jag gått för säkerhets skull och fick vänta nästan tio minuter. Mats kom senare och fick bara vänta fem. 

 

På bussen konstaterade vi att nu kommer den fina vintertid då massor med studenter från Porsön vill in till stan på helgerna för att promenera, åka skidor/skridskor på isen.  Det innebär att vår närmaste buss (linje 4) ofta är överfull med ryggsäckar, skridskor och skidor och lika ofta försenad så man ibland missar bytet i centrum. Lika bra att gå lite längre och ta Hertsöbussen direkt när den kommer från sjukhuset. Alltså.

 

Väl i kyrkan, dit vi kommer precis i slutet av ringningen, hinner Mats in i kyrksalen i tid, men jag, som tar längre tid på mig sjunger psalmen i kapprummet och smyger in när Bosse redan börjat skriftetala. Vi borde förverkliga en idé jag fick redan "på min tid" som distriktspräst: högmässotid 11.15. Det skulle underlätta för alla som vill ta buss till kyrkan. Det är iofs just nu inte så många, men det borde bli fler. Av två skäl: ibland blir parkeringen bakom kyrkan väl full och dels av rena miljöskäl - för att inte tala om klimatet! - den motivering som numera får alla att foga sig oavsett vad saken gäller.

 

Idag var Bosse på prathumör. Kvart i ett innan högmässan var slut. Tyvärr orkar jag inte riktigt hänga med i förkunnelsen då hörslingan inte fungerar som den ska. Eller är felet i mina hörapparater? Över 50 deltagare. Lite kallt i kyrkan tyckte jag. Satt jag för nära blåset från fläktarna? När jag gick till ljusbäraren för att tända ett ljus och be för Maria, passade jag på värma fingrarna över ljuslågorna.

 

På bussen träffade vi även baptistpastorn Gudrun som var på väg till Örnäskyrkan för avslutningsgudstjänst för Ekumeniska vinterveckan -  som under årens lopp krympt och nu bara är en helg.  Men då Mats och jag deltog i inledningsgudstjänsten i Missionskyrkan (numera Ekumeniakyrkan) i fredags kväll tyckte vi att vi gjort vårt för ekumeniken. Dessutom ska man ju inte överge sin församlingsgemenskap. Men jag kan väl säga att under min tid som Hertsöpräst lade vi alltid högmässorna kl 18 dessa söndagar.

 

Hem fick vi bilskjuts med vänner som vi båda känt i flera årtionden.

 

Tog buss t kyrkan idag. När jag bytte i stan så satt Mats redan på den bussen jag bytte till. Den kommer nämligen från sjukhuset och Mats brukar ibland gå till en hållplats lite längre bort och ta Hertsöbussen redan på väg in mot centrum. Jag som inte är lika pigg och rask nöjer mig oftast med närmaste hållplats men får då ett byte i stan.

 

Väl i kyrkan fann vi att det var många deltagare. 52 sa kyrkvärden efteråt. Påfallande stor grupp armenier är nu riktigt trogna. Dock är flera knutna till lokala pizzerian som öppnar kl 12 så de avviker alltid mitt i gudstjänsten. Inga katolska snabbhögmässor på en timme här inte. Men oftast hinner de i alla fall höra hela predikan.

 

Buss hem efter trevligt kyrkkaffe. Mats och jag skildes efter bussen, han hem, jag först förbi apoteket. Men vi sågs ca två timmar senare vid hållplats igen för färd till bönhuset. Vidar predikade över evangeliet om vinundret och lät en stor del av predikan handla om rätta bruket av alkohol. Helt korrekt sa han att det inte i bibeln går att finna något totalt alkoholförbud men väl varningar för missbruk. Slutsatsen blev väl (om än inte ordagrant) det apostoliska: allt är lovligt men allt är inte nyttigt.

 

Inget kyrkkaffe men sammanträde med framtidsgruppen. Den lyckas jag tydligen inte ta mig ur. Jag har ju officiellt avgått men har fortsatt vara med ändå. Jag får väl ta efter min svärfar som vid 70 års ålder sa "nu ska jag bli pensionär på riktigt".

 

 

Alltså i år bara en dag efter Trettondedagen. Sista söndag i jultiden men eftersom Trettondedagen är helgdag med s k oktav dvs att den präglar en hel vecka efter så räknar vi ju jultidens absoluta slut sju dagar senare, tjugonde dag jul 13 januari. Och eftersom vi är i Trettondedagens oktavtid så var det vit liturgisk färg, inte grön som resten av Trettondedagstiden. 

 

Fler deltagare än igår. 44 hade kyrkvärd skrivit i liggaren. Fler vittnesbörd fick vi idag om att människor aktivt söker sig till vår gudstjänstgemenskap (ibland efter att ha testat andra kyrkor i staden) eftersom de - "ska det va så ska det  va" - vill ha rejäla gudstjänster (och predikningar) när de väl bestämt sig för att börja gå i kyrkan.

 

Mats som sagt liturg idag och jag predikant. Liturgin genomfördes helt till belåtenhet. Hur det var med predikan får andra bedöma. Däremot kan jag kort försöka referera något av det jag sa.

 

Jesu dop innebär att han nu för första gången träder ut i offentligheten. Detta markerar vi i varje högmässa genom att omgjorda evangelieläsningen med lite extra högtidlighet; vi bär Bibeln från altaret till ambon och håller den synligt högt. Idag gjorde Mats lite extra då han lät en korsbärare gå före och hade evangelieprecession en bit ut i kyrkorummet. När jag säger att detta extra högtidliga vid evangelieläsningen avser uttrycka Jesu utträde i offentligheten så bör man betänka att liturgins inledning i historiska kyrkor uttrycker Jesu barndom och uppväxt och i den delen är det viktigaste inslaget Ära åt Gud i höjden och lovsången = änglarnas sång för herdarna vid Jesu födelse Lk 2 .* 

 

Jesu dop är inget föredöme för oss så att vi ska följa Jesus ner i dopvattnet. Nej, Jesu dop är hans offentliga invigning till frälsarämbetet.

 

Sen en del om treenigheten - Fader, Son, Ande - och hur nödvändigt det är att vi har med alla tre personerna i gudomen och vad fel det kan bli i kristendomen om någon av gudomspersonerna får för liten plats - eller för stor.

 

(Detta var den avsedda huvuddelen av predikan och borde fått störst plats i referatet, men då inspirationen lockade mig skriva noten nedan - som inte är del av predikoreferatet - 

först så tog orken slut.)

 

 

* inledande syndabekännelse är ett senare tillägg i högmässan, en ersättning för, alt. komplement till, enskild bikt.

 

Som jag många gånger förr undervisat om kan hela högmässoliturgin ses som en predikan om Jesu liv. När man på allvar insett det så förstår man varför en riktig, väl genomförd högmässa, alltid skänker en sådan andlig mättnad

 

Du kan tänka på följande delar i liturgin:

 

- Ära åt Gud I höjden och lovsången. Som jag skrev = Jesu födelse

 

- Gt- texten (och episteln) kan - inser jag just nu! - ses som den tolvårige Jesus samtal med de lärde i Jerusalems tempel Lk 2

 

- Evangeliet (helst med liten eller stor evangelieprocession) = Jesu offentliga framträdande vid stt dop.

 

- predikan = Jesu offentliga undervisning och gärningar

 

- trosbekännelsen = Petrus bekännelse "Du är Messias" Mt 16

 

- offertorie/tillredelsepsalmen = "Se, vi går nu upp till Jerusalem" Lk 18

 

- Helig... med "välsignad är han som kommer i Herrens namn" = Jesu inridande i Jerusalem Mt 21

 

- hela nattvardsliturgin men fr a instiftelseorden "detta är min kropp som blir utgiven för er" = Golgata/Jesu död

 

- "Herrens frid vare med er" inför O, Guds Lamm = den uppståndne Jesu hälsning till apostlarna på påskdagens kväll Jh 20

 

- bönen om Anden = Jesus ger apostlarna del av Helig Ande Jh 20. (Du kan även tänka pingsten här)

 

- kommunionen (nattvardsutdelandet) = Jesus bryter brödet med två lärjungar i Emmaus och de känner igen honom

 

- tacka och lova Herren och välsgnelsen = Kristi himmelsfärd där lärjungarna tillber och Jesus välsignar...Apg 1

 

... och sen kommer en ängel och säger att Jesus kommer tillbaka på samma sätt som han farit. Därför ses vi i högmässan nästa söndag igen och tar allt ett varv till.

 

Inte trettondagen. Trettonde är ordningstal, inte räknetal. På "min tid" lärde man skillnaden redan i mellanstadiet. Men det var förstås för länge sen, så länge sen..."

 

Idag tog Mats bilen och jag åkte med. Behov hade vi båda att vara i god tid, han skulle predika och jag celebrera. Jag insåg i bilen att jag glömt hörapparaterna. Allt gick nog hjälpligt ändå men lite märklig känsla i liturgin att knappt höra sin egen röst oavsett om jag läste eller sjöng. Mats predikan hörde jag inte heller ett enda ord av. Men det gjorde kanske inte så mycket. Jag har fullt förtroende för honom och är övertygad om att jag inte skulle haft något att anmärka på.

 

Ingen jätteförsamling idag. "Bara" 27 deltagare. Men man påminner sig att för inte så länge sedan skulle 27 på en högmässa betraktats som mycket bra.

 

Några nya personer i gemenskapen som vi bara sett några få gånger. Fick en pratstund med två av dem och de lovade återkomma.

 

En stund efter högmässan förrättade Stefan Aro dop av några unga vuxna.

 

I morgon är det högmässa igen. Då celebrerar Mats och jag predikar.

 

har just passerat. Måste väl uppmärksammas. 

 

Egentligen är väl nyår en världslig sak, för att citera Karlsson på taket. Om man som sagt inte noterar Jesu åttonde levnadsdag som också är hans omskärelses dag. I predikan i kvällens* högmässa nämnde predikanten unge anglikanske prästkandidaten Pontus detta och ställde sig frågan varför en omskärelse noteras i nya testamentet då omskärelsen som förbundstecken i ny förbundet ersatts av dopet.

 

Inte jättemånga i gudstjänsten, men fler än igår söndagen efter jul/nyårsafton. Lite ovant var det fara till högmässa nyårsafton förmiddag; det är ju en dag då allt viktigt sker på kvällen.

 

Fint samtal efter kyrkkaffet igår med person jag tidigare lärt känna och idag efter gudstjänsten med två ungdomar som var nya bekantskaper. Fler borde ta chansen till fördjupande samtal med folk utanför de privata "innegängen". Alltid lär man sig något nytt.

 

Middag i går kväll hos Lena tillsammans med Maria. Hemfärden därifrån blev betydligt senare än planerat eftersom centralen missat den bokade hemfärden så vi fick beställa på nytt och ta första bästa lediga tid. Den något senare hemkomsten gjorde att jag skippade kommunala fyrverkeriet i Södra hamn. Men det hade varit imponerande, berättade Mats i morse.

 

Innan kvällsmässan hann jag även till bönhuset för helgens sista gudstjänst därstädes.

 

Gott nytt år till alla kära läsare!

 

- - - - 

 

Nu ser vi fram emot Trettondedagshelgen. Då är Bosse ledig så Mats och jag får hålla ställningarna. Mats predikar Trettondedagen och jag celebrerar. Söndagen tvärtom: Mats celebrant och jag predikant - om inte hastigt påkommen förkylning eller annat ändrar planerna.

 

 

* att vi firar nyårsdagens mässa kvällstid var nog en gång mitt val då jag oftast förr ledde mässan i Örnäskyrkan (ofta sent) på nyårsafton och många dessutom är uppe sent och gärna tar sovmorgon.