Torbjörn Lindahl

Bil till Hertsökyrkan. Simon följde med. 60 deltagare.

 

Högmässan leddes av Bosse som varit ledig en tid efter hustruns död. Han kommer ha semester några veckor till. Predikan blev ganska personlig och han berörde flera gånger händelser och reaktioner inför dödsfallet. Jag skulle tro att många i församlingen som drabbats av sorg på nära håll kunde uppskatta anslaget. 

 

Något kyrkfika blev det inte eftersom samlingssalen var vallokal. Dörren till kyrksalen stod dock öppen hela tiden så de röstande fick medvetenhet om att gudstjänst firades. Den vanliga frågan kvarstår: vilka tar mest ansvar för kyrkan, de som söndag efter söndag nöter kyrkbänkarna (=stolarna!) eller de som en gång vart fjärde år tittar in för att rösta.

 

Simon valde gå från kyrkan med några killar med sikte på fika någonstans. Själv for jag hem och fixade kyrkfika i hemmet. Efter en bra stund kom Simon med en av kompisarna. När jag senare for för att predika i bönhuset följde Gustav med men Simon stannade. Man kan ju lyssna på Youtube.

 

Jag valde predika över tredje årgångens högmässotext, från Mt 11. Inte samma flyt som i yngre dar, tycker jag själv (som vanligt) men Simon, som sett på Youtube, var nöjd.

 

Medmänniskans söndag.

 

Idag var det i Edens festvåning (f d Kyrkans hus), efter högmässan i Domkyrkan, kyrkkaffe där de olika nomineringsgrupperna hade chans visa upp sig. Själv var jag där tillsammans med Nils-Bertil som är förstanamn på Frimodig kyrkas valsedel här i Luleå Domkyrkoförsamling. Till vårt kaffebord (Frimodig kyrka) kom några personer i olika omgångar och vi fick fina samtal. Bl a med en man bördig från Narken (Korpilombolo) som helt instämde i vår tanke att de politiska partierna inte bör styra i kyrkan.

 

Två äldre damer, satt också vid vårt bord. De fick verkligen fart på pratet när de insåg vem jag var. De var bördiga från Brändön och under min Nederluleåtid hade jag haft mycket att göra med deras familj, både yngre och äldre generationer.

 

Sen blev jag bjuden till Nils-Bertil (han bor i närheten) och fick lite mat i magen och en stunds vila, innan vi for till bönhuset och deltog i gudstjänsten där. Göran Esberg predikade. Inget kyrkkaffe så det fick jag ta hemma.

 

En vecka kvar till kyrkovalet, men man kan förtidsrösta under vardagarna på församlingsexpeditionen. Hur som helst: rösta på 

 

I valet och kvalet var jag idag. Hade varit roligt gå i Örnäset där Stefan ledde mässa och predikade, å andra sidan vill man inte överge sin församlingsgemenskap. Alltså blev det Hertsökyrkan där mässan leddes av Anders Stenman. Var det 39 vi var? 

 

Trevligt fika som vanligt. Två Frimodig Kyrka- aktiva delade ut foldrar om Fk efter gudstjänsten. Nu är det bara två veckor till kyrkovalet, fr o m i morgon kan man förtidsrösta. Frimodig kyrka givetvis!!

 

Efter en stunds vila hemma och lite mat i magen blev det tillbaka till Örnäset för besök i bönhuset. Predikan av David Orre. Kaffe även där. Och även där gjordes lite reklam för Fk. Den som toppar valsedeln i Domkyrkoförsamlingen är medlem i Fridsförbundet och kyrkvärd i Örnäskyrkan, tvåan på valsedeln är kyrkvärd i Hertsön. Här lever vi som Frimodig kyrka lär: demokratin i kyrkan ska byggas nerifrån av dem dem som lever kyrkans och trons liv.

 

Lite nerifrån i församlingsbyggandet kan det kanske också sägas ha varit när jag på lördagen besökte ett äldreboende och fick ge en allvaligt sjuk person nattvarden och de sjukas smörjelse. Jag har skrivit det förr men upprepar gärna: det är en av prästämbetets allra finaste uppgifter.

 

Äntligen är det kl 11 i favoritkyrkan. Givetvis var jag där och "lyssnade till Stefan" - som man tidigare skulle uttryckt det. Dvs på den tiden då man betraktade predikan som det enda viktiga och den övriga liturgin bara var "före" respektive "efter" predikan.

 

Men numera går jag i högmässan för att tillsammans med övriga gudstjänstdeltagare tillbe Kristus. Är det då också en god predikan då förhöjs givetvis det upplevda värdet på mässan. Så idag. 60 deltagare enligt kyrkvärdars räkning.

 

Vid kaffet och sedan i hallen efteråt fick jag samtala med personer jag knappast sett tidigare. Det senare samtalet drog ut på tiden så jag missade chansen sticka direkt till bönhuset för gudstjänst kl 13 med mat efteråt, vilket var ursprungstanke. Istället for jag på stan och åt i lugn och ro. Det är bara att acceptera att jag nu för tiden inte lika enkelt som tidigare orkar jäkta. Så om något händer som rubbar ursprungsplaneringen väljer jag nu ofta den enklare och vilsammare fortsättningen.

 

Kommande söndag är högmässorna Hertsön och Örnäset inställda eller sammanlysta (som det heter) till domkyrkan där det är välkomnande av nye domprosten Hans Johansson, f d kh i Nederluleå och f d, f d kh i Överluleå, Boden.

 

Så ska vi som normalt känner oss hemma i Hertsökyrkan berövas vår normala gemenskap. Personligen avser jag visserligen gå i domkyrkan kl 11 och välkomna Hans men åtmistone en kvällsmässa kunde vi väl få ha kl 18 i Hertsökyrkan. Vem har rätt att bestämma att en viss (gudstjänst-)församling inte ska få samlas. Kanske någon icke-anställd präst kunde göra en frivillig insats som s k volontär? Att ha volontärer, frivilliga är ju i ropet. Och verkligt frivilliga gör inte bara sådant de ombeds göra utan sådant de av inre maning drivs att göra.

 

Redan kl 18 på lördagen började helgen ordentligt för mig. Lovsångsgudstjänst i Andreaskyrkan på Björkskatan. Sådana hålls där med viss regelbundenhet och detta var absolut inte den första. Men för mig! Jag var ditkallad för att säga några ord, dvs hålla en kort predikan. Bra med folk, 70-80* sades det ha varit. Påfallande många med bakgrund i den östlaestadianska rörelsen, både yngre och äldre. Lite OAS-stuk på gudstjänsten med lovsång och förbön. Tyvärr för mig personligen blir musiken mest en plåga - inte musikers och sångares fel. Nej, absolut inte det - mina hörapparaters fel. Musiken blir bara ett entonigt gnäll som bara gör mig trött. Men över axeln såg jag att folk sjöng med glädje och stod med lyfta händer. Så för alla andra var det ok.

 

Min trötthet och förvirring märktes nog när jag stod i predikstolen. Hoppas någon fick ut något av mina stapplande ord.

 

Vid kaffet kom det riktigt roliga för mig. En skolkamrat från högstadiet - jag minns henne väl - ett år yngre än jag, kom och presenterade sig. Hon mindes mycket väl min bror och mig och min gamle kamrat. Kanske hade vi försökt övertyga henne att bli kristen. Men då såg vi ingen tydlig frukt av våra evangelisationsförsök. Men drygt tio år senare blev hon kristen. Och hennes vittnesbörd om hur Gud bultat på hennes hjärtas dörr till den öppnades är gripande. Lämnar detaljer men det var inte tråkigt sitta nästan en timme och lyssna.**

 

Söndagen blev det högmässa givetvis. Sista helgen med 18-gudstjänst i Hertsön. Valde fara dit, man ska ju inte överge sin församlingsgemenskap. Drygt 30 deltagare. Det var Stefan som var präst både där och i Örnäset kl 11. Mats kom förbi och hämtade mig. Han var till lägenheten för att sätta på en tvättmaskin då det i hans stuga i Kallax, pga ihållande nordlig vind, blivit så lågt vatten att bottenventilen till hans vattenledning ligger på land. Kul för mig få besök. Även efter mässan kom han förbi - han avsåg sova i stan i natt - och fick smaka lite middagsmat som jag tillagade på  grillen.

 

Trevlig avslutning på dagen. Och kul att han är tillbaka efter en dryg vecka i Litauen.

 

Idag är det 13 år sedan pappa dog.

 

 

* senare hörde jag att det snarare var 90-100

 

** har träffat henne en gång tidigare efter högstadietiden. Det var säkert 15-20 år sedan. Då berättade hon också kort att hon blivit kristen, men nu fanns möjlighet ge hela historien i utförligare variant.

 

Valde följa med god vän (Thor Stöckel) till västbönhuset även idag. Hade just avslutat frukost och kaffe när han i telefon sa att han precis var på väg med sin mor i bilen och kunde svänga förbi mig. Då blev det bråttom. De avsåg nämligen inte bara komma i tid till gudstjänsten utan även till frukosten som före gudstjänsten serveras i matsalen. Frukostserveringar har jag hört om men aldrig tidigare deltagit i. God ordning tycker jag. Familjer kan ha många gäster. Enklare med frukost för många i stor matsal än trångt i en massa små villa- och lägenhetskök.

 

Thor hade annat ärende under dagen så hans mor (över 20 år äldre än jag!) tog rollen av värdinna för mig och såg till att jag fick lämplig plats både i matsal och gudstjänstrum. Tack för det! 

 

Dagens predikan var det helt annan fart över än annars vanligt. Det uppskattar jag. Känner nästan igen mig själv i yngre dagar. Predikan i traditionell lekmannaförkunnelsestil dvs text (1 Tess 5) som gås igenom och kommenteras vers för vers. Länge sedan man hörde en sådan predikan så väl genomförd.

 

Lunch sen och sedan for jag hem. På väg ut mötte jag dagens talare och vi funderade över var vi setts tidigare. Troligen i bönhuset i Gällivare, gissade vi.

 

Buss hem med avstigning vid kyrkogården så fick jag en lagom promenad också.

 

- som det kallas i västlaestadianska sammanhang är det denna helg i bönhuset på Hertsön. Gudstjänster fem under dagar tre. Fred kväll, sen kl 11 och 17 både lördag och söndag. . Han erbjöd sig t o m att hämta och skjutsa mig, han bor inte långt härifrån. Sagt och gjort, i morse ringde jag och tackade för erbjudandet och strax var han här med bilen.

 

Jag säger som många gånger förr: artigt och alltid välkomnande. Alltid roligt få höra uppläst predikan av Laestadius men den talade förkunnelse som sen följer är ofta enkel.*

 

Efter gudstjänsten serverades mat. Sen inbjöds till samvaro i hem hos ett par jag vigde för några år sedan. Roligt få besöka deras villa och önska frid över hemmet och familjen. 

 

Efter kaffet i huset följde psalmen Välsignat är det hem förvisst som har sitt allt i Jesus Krist... 

 

Sen följde det som nästan kunde kallas ett vittnesbördsmöte (väl förberett med högtalare och mikrofon till både talare och tolk) där personer fick berätta erfarenheter från uppväxt och kristet hem- och familjeliv. Flera tog till orda och glädjande nog även flera kvinnor.

 

När personen som sen skickade micken vidare tycktes leta efter vem som nu skulle kunna vara på tur så såg hon mig:

- Och här har vi ju Torbjörn, sa hon och räckte över micken utan att fråga.

 

Inte mig emot. Jag gillar ju som bekant att prata. Då fick jag chansen dela lite av min andliga historia:

 

Uppvuxen i medvetet kristet hem (dock ej laestadianskt) Fostrad med andakt, bibel och kyrkogång. Har alltid bekänt kristen tro. Men i tonåren började jag uppleva att jag inte bara kunde leva på mina föräldrars tro som jag fostrats in i utan behövde en egen tro. Men hur skulle det gå till? Bli kristen när jag redan är det? Här blev då i flera steg mötet med den laestadianska rörelsen (dock inte väst utan öst, tornedalsriktningen) avgörande och betydelsefullt. Ett ord av biskop Bo Giertz (som citerar annan biskop) blev betydelsefullt: Riktigt viss om att Gud finns blir jag först när han förlåtit mig mina synder.

 

Sen blev det dags fara hem. Fick skjuts och förnyad inbjudan komma även till aftongudstjänsten. Men jag tackade och valde fara hem. Inte längre obegränsat med krafter.

 

Vi får se i morgon.

 

 

* i genomsnitt klart svagare än i öst. Har jag tyckt ända sen 90-talet då jag i ca tio år regelbundet deltog i västs februarisamlingar i Örnäsets kyrka där jag ledde högmässan enligt 1942 år ordning. Men under årtiondena har det ju även inom öst blivit en tydlig kvalitetssänkning i förkunnelsen. 

 

Gudstjänst kl 10 valde jag idag. EFS Sundet. Någon gång per sommar hör det till att gå i gudstjänst där. Under (hög?)- sommaren har de där något slags kyrkor i samverkan så idag var det Ekumeniakyrkan - Missionsförsamlingen - som ansvarade för mötesledning, predikan, solosång och pianospel.

 

Enkelt och trevligt möte, lagom för en sommarutflykt. Men tillräckligt för att ge äkta söndagskänsla (?) - tveksamt. För det krävs nog antingen mässa (liturgi) eller rejälare predikan, helst båda.

 

Men så tillkom fika ute på gräsmattan. Icke att förakta. Där fick jag träffa vännen sedan årtionden, flerfaldige kommentatorn på denna blogg, Andreas med (större delen av sin) familj. Även tidigare arbetskamraten och tillika ungdomskompisen Kerstin med dotter.  Plus ytterligare några vänner. Varav den siste precis när jag var på väg in i bilen. Vi pratade om kyrkstugurenovering. Då han också ägnat sig åt timmermansarbete lovade han titta förbi om några veckor när stugan ska timras upp.

 

Denna söndag och Sjätte efter Trefaldighet tyckte jag som ung (teol stud) var svåra predika över. Mycket lättare med andra, tredje, femte  och givetvis sjunde söndagen efter Trefaldighet, dvs Kristi förklarings dag. Enklare, naturligare predikoämnen i söndagens ämne och givetvis lättare predikotexter. Men under tjänstebiträdessomrar under studietiden var chansen stor att man fick någon av dessa oturssöndagar. Nå, lika bra lära sig ta tjuren vid hornen direkt kanske.

 

I år behövde jag dock inte oroa mig. Det var Mats som höll högmässorna både i Örnäset kl 11 och Hertsön kl 18. Jag var på den senare. 20 deltagare. Kring 35 hade det varit i Örnäset sa han när han på väg ut till stugan i Kallax stannade till hos mig och fick kyrkkaffe på altanen. 

 

Sedvanlig utvärdering av helgen. Då fick vi också nämna att jag kl 16 predikat i Fridsförbundets bönhus. Även där märktes att det är sommar och semestertider - mindre folk. Och kanske stormötestider. Det sades att det pågår sommarmöte någonstans i Österbotten och många var nog där. Recensera egen predikan gör jag inte. Nöjer mig med att nämna att jag till mötesledaren Benjamin uttryckte min glädje över att i bönhuset få sjunga gamla gedigna psalmer. Tänk bara Jag nu den säkra grunden vunnit som slutpsalm, alla verser. Det är annat än de ständiga s k lovsånger (med många gånger rätt banala texter, tyvärr) som enligt återkommande debatter i tidningen Dagen numera helt lär dominera många frikyrkliga gudstjänster. Jo, jag uppskattar också lovsånger men om de helt tränger ut psalmsången ("unisona församlingssången" på frikyrkiska), nej, då blir jag på tvären. De som tror att ungdomarna skulle svika om "lovsångerna" försvann, bör besöka sångkväll på ett laestadianskt stormöte!

 

På vägen hem lördag kväll sa Mats att han håller högmässan i Örnäset "i morgon", dvs söndag, dvs igår när detta skrivs. Anders sa att han alltid prioriterar förmiddagsgudstjänst. För mig blev det ett val, Örnäset 11 eller Hertsön 18. Har ju flera gånger uttryckt att jag föredrar kl 11 men också Hertsökyrkan. =???. Nå, sovmorgon avgjorde saken. Det blev Hertsön. Bosse celebrerade och predikade. I den senare rollen koncentrerade han sig - som ofta - på GT-texten.

 

Det innebar att han lämnade evangeliet om kvinnan med det borttappade men återfunna myntet. Lite synd. Det finns ju mycket säga även om den texten särskilt om man betonar de detaljer som skiljer den liknelsen från det bortsprugna fåret och förlorade sonen. Men givetvis var hans Gt-predikan värdefull och givande. Men - predikosjuk som jag är - jag kan inte låta bli skriva något om evangelietexten som jag skulle predikat över om det det varit min tur tala.* och **

 

1. Man noterar först att det är en kvinna som förlorat något. Inte herde som i första liknelsen i Lk 15, inte Fader som i den tredje. Det är väl allmänt att denna liknelse är den av de tre som det talas mest sällan över. Herden har vi lätt tänka som den gode Herden, dvs Jesus, dvs Sonen i treenigheten; fadern är givetvis den himmelske Fadern. Men vem är kvinnan? Givetvis Kristi brud dvs Kyrkan, församlingen. Och vem verkar där? Jo, den Helige Ande (bara att läsa trosbekännelsen). Och vips är hela treenigheten på plats i Lk 15.

 

2. Man noterar dessutom att myntet förlorats i hemmet, inte ute i berg och dalar som bortsprugna fåret, inte heller i främmande land som den förlorade sonen utan i hemmet dvs i församlingens yttre synliga gemenskap. Kanske en särskild risk för barndomskristna; lever med till det yttre i gudstjänstgemenskap och församlingsverksamhet men likväl blivit borttappad då den personliga levande tron förlorats - eller aldrig på allvar blivit tänd.

 

3. Sannolikt är det också så att detta inte är vilket mynt som helst; att förlora en tiondel av sina kontanter behöver inte vara en katastrof. Det kan vara ett bröllopssmycke som en kvinna bar runt huvudet (alltid eller vid vissa tillfällen?). Fattas en del av smycket blir det oanvändbart.

 

Tänkvärt även för kyrkolivet, församlingen. Fattas bara en länk i " församlingssmycket" borde angelägenheten för hela församlingsgemenskapen att finna det borttappade vara stor. Vilka (på väg att bli) borttappade finns i din närhet?

 

 

* denna text predikade jag över på Stormötet I Arcushallen här i Luleå för två år sedan

 

** nu får min gamle kamrat vara nöjd, han som ofta önskat predikningar här på bloggen

 

Alltid problem välja kyrka nu när Hertsökyrkan har sina högmässor kl 18. Ska man gå i "sin" kyrka eller gå kl 11 någon annanstans så man får vanlig tid? Det är frågan. Och i Örnäsdelen av domkyrkoförsamlingen låter man under semestertider ofta samma präst ha Örnäset 11 och Hertsön 18. Då spelar det ingen roll var man går. Valet blir mellan att få vanlig tid eller sin vanliga kyrka. Idag var Stefan präst. 

 

Jag valde  mässa i Hertsön på kvällen, men dagtid for jag snabbt förbi äldre sonen Jonas och när jag ändå var på Örnäset for jag till kyrkan just när mässan slutat i ett försök få träffa och samtala med Stefan. Det lyckades, vi gick och åt pizza tillsammans. Alltid värdefulla samtal med denne gode broder.

 

Hur många som deltagit i högmässan vet jag inte men ett flertal kände jag igen som ofta gått i Hertsön. Det verkar som om vi nu, sedan Stefan kom till Örnäset, fått konkurens i rollen som enda kyrkan det är värt gå i.

 

Medan vi satt och pratade på pizzerian fick jag telefon från annan god vän som ville bjuda mig komma till västlaestadianska bönhuset kl 15. Och eftersom jag redan var mätt av pizza och inget hindrade mig i väntan på kvällsmässan så beslöt jag acceptera inbjudan.

 

Även i väst är det trevligt, det har jag väl sagt förrut. Alla vänliga. Men som ofta är den upplästa predikan av Laestadius betydligt mer givande än den fria predikan som sen följer. Kaffe och sen kort promenad till Hertsökyrkan där jag fick både mässa och fin predikan av Stefan. 31 deltagare. Tur var det att jag fick en högmässa till sist för då kunde jag fara hem med känslan att jag varit på en riktig gudstjänst..

 

Och nu har det blivit sommartid i favoritkyrkan, så två dagar i rad har jag gått i högmässa kl 18. Har nog klagat tidigare, men upprepar mig: svårt få till den äkta helgkänslan när högmässan är på kvällstid.

 

I går var det Stefan som celebrerade och predikade, idag Bosse. Drygt 25 deltagare igår, ca tio färre idag. Som vanligt inget fel på vare sig predikan eller det liturgiska.

 

Midsommardagen for Simon och jag till kyrkstugan och drack lunchkaffe under vår korkek (läs: lönn), idag var jag till Lars-Gunnar Ottestigs stuga och fick god lunch.

 

Nu är midsommar över, så då återstår bara väntan på att sommaren snart tar slut.😆

 

Tog bil till Örnäskyrkan idag. Mats ledde högmässan. Lars-Gunnar som är uppe från Uppsala distribuerade. Roligt möta sin prästvigningskamrat. När det gäller Mats är det ju inget problem med att sköta de prästerliga uppgifterna i mässan. Både liturgi och predikan får klart godkänt. Även denna gång i Örnäset såg jag flera deltagare som i åratal varit trogna i Hertsökyrkan.

 

Efteråt for jag hem till en av kyrkvärdarna (dock inte i tjänst idag) för samtal om Frimodig kyrka inför höstens kyrkoval. Där blev det också försenad lunch.

 

Senare framåt aftonen kom Mats förbi hos mig just när jag skulle dricka kaffe efter middagen ute på altanen. Då fick vi vår söndagliga utvärdering av helgen.

 

Innan vi skildes beslutade vi också att tillsammans åka en dag (lördag) till stormötet i Haparanda första helgen i juli.

 

Dagen man nästan inte märker av. Mässa var det på kvällen i Hertsön, t o m komplett högmässa. Inte så många, 20 personer. Mässan fint ledd av Mats och klart godkänd predikan. Enkelt kyrkkaffe efteråt så fick jag tala en stund med två av våra armenska vänner, varav en är kyrkvärd.

 

Dagen hade jag tidigare utnyttjat till vardagligt arbete: varit till Lenas kyrkstuga och städat lite bland de saker jag fått förvara där då min egen är riven. I hennes stuga blir det strax besök av elektriker. Nu kommer de åt utföra sitt arbete.

 

Nu är påsktiden slut 

men KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN gäller året runt!

Tog bil till Örnäskyrkan igen idag. Mats höll högmässan. Lite märkligt kändes det att samme präst dels höll mässa i kyrkan med Fridsförbundet igår och dels höll högmässa i samma kyrka idag. Kunde inte fridsförbundarna komma till högmässan istället för att ha egen mässa? Iofs var kanske Fridsförbundets mässa inbokad långt innan det var klart att Mats skulle vikariera och leda högmässan, men ändå. Att han utan hörbara protester höll två mässor i samma kyrka inom 18 timmar vittnar väl om att han har sitt hjärta i mässan.

 

En hel del människor såg man som vi varit vana möta i Hertsökyrkan och ett flertal som man känner igen som fridsförbundare som inte var på gårdagens mässa. Vore intressant ta del av skälen till människors gudstjänstval.

 

Kyrkkaffe i Örnäsgården. Sen gick vi över till bönhuset, åhörde två predikningar av de gästande predikanterna och åt middag. Som vanligt gäller att det är psalmsången och glädjen träffa vänner som numera oftast är behållningen i bönhuset. Knappast predikningarna.

 

Precis som igår betydligt färre än normalt. Många ungdomar bortresta till andra orter. Märktes vid middagen. Alla närvarande rymdes samtidigt i matsalen. Normalt står fortfarande åtskilliga tiotal i kö i hallen när matsalen blivit full.

 

När jag fått min mat satte jag mig vid första bordet som flera gånger varit pensionärsbordet. Men det visade sig att övriga seniorer tog andra matkön och satte sig vid mittbordet som också varit seniorbord. Då kunde jag hålla koll på övriga gamlingar (över 65) och räkna dem. Ca 12-15 tyckte jag mig se, garanterat under tjugo. Frågan igen: är det den officiella kyrkokristendomen eller "väckelsekristendomen"* som kommer överleva in i framtiden?

 

Mats och jag for efter middagen. Han stannade till en stund hos mig på väg ut till stugan så över två extra kaffekoppar fick vi vår sedvanliga utvärdering av helgen.

 

Nu är det bara en dag kvar av pingsthelgen: Annandag Pingst. Kom ihåg att det är kyrklig gudstjänstdag även om det inte är ledig dag enligt världslig kalender. I Hertsökyrkan kan man fira högmässa kl 18. Den leds av Mats.

 

 

* att kalla denna gren av den laestadianska rörelsen för "väckelsen" är dess självbenämning men säger knappast längre så mycket om den typ av andlighet som dominerar numera

 

har det varit. Dag med innehåll.

 

I Hertsökyrkan hade vi en temadag om Den Helige Ande. Vi höll de tre föredrag som normalt ingår i helgen under en normal Alphakurs.

 

Bosse: Vem är den Helige Ande?

Ett gediget bibelstudium över skeenden i Gamla Testamentet där Anden är med och aktiv.

 

Tobbe: Vad gör den Helige Ande?

1. Han gör något med människan. Gör henne till ett Guds barn.

2. Han gör något i människan. Förnyar, helgar och tänder kärlek

3. Han gör något genom människan. Utrustar och använder henne.

 

Mats: Hur kan man bli fylld av de Helige Ande?

Fylligt bibelstudium utifrån berättelserna i Apostlagärningarna.

 

Avslutning med kaffe och samtal.

 

Sen for vi hem. Mats återvände dock rätt snabbt åt Örnäset till och var med på gudstjänst med två predikningar i Bönhuset kl 16. Själv vilade jag längre hemma och återvände till Örnäset först till kvällsmässan kl 18 i kyrkan. Lite färre deltagare än det brukar vara. Men det lär vara samlingar även på andra orter i Norrbotten. Sånt brukar locka ungdomar.

 

lär dagen heta enligt senaste evangeliebok. Varför inte sjunde söndagen i påsktiden, så numreringen fortsätter fram till Pingst?  

 

Nå, i vart fall bytte jag kyrka idag. Det blev Örnäset. Även Mats kom dit från stugan där han bor sommartid. Ville kolla läget, han har högmässan i Örnäset nästa söndag.

 

Mycket folk. Betydligt fler än man oftast sett i Örnäset senaste årtionden. Vad beror det på? 

 

Inget fel på mässans genomförande. Men konstaterar återigen att det är svårare få till levande församlingsaktivitet i liturgin i så stor lokal. Något kan man nog göra åt det, med konsekvens - och lite medveten övning.  Likväl roligt komma till min barn,- och ungdomstids kyrka där jag även var distriktspräst under 90-talet.

 

Kaffe på "stående fot" längst ner i kyrkan. Det fanns några bord med stolar så jag fann en sittplats.

 

På vägen hem förbi Kvantum där jag såg en expedit som jag kände väl igen. När vi kom nära varandra nickade hon igenkännande Guds frid. Vi växlade några ord men då insåg hon att jag nog tänkt fel svar på den tornedalska frågan vems är du då? Annan familj och släkt än jag trodde.

 

Bil med Mats till Hertsökyrkan där han skulle hålla högmässa.

Jag förutsatte då att han ville ha med mig i distributionen. Men så blev det inte. Han hade överlåtit hela liturgin till Bosse och tog bara predikan själv. Läste även evangeliet. Stor evangelieprocession, som alltid när Mats är i farten under påsktiden.

 

Lite färre deltagare än vanligt, ca 30 uppskattade jag. Varav en ung kvinna från Peru som var här och hälsade på en bekant. På stapplig engelska kunde vi göra oss förstådda för varandra. Min gymnasiespanska (2 åk) är inte längre vad den  varit. Inget kyrkkaffe, så det fick jag ta hemma på altanen. I måttligt solsken. Halvmulet. 

 

Sen med bil till Fridsförbundet där det var min tur predika. Tog evangeliet enligt gamla evangelieboken, dvs Apg 1. Nämnde på slutet lite om Paulus omvändelse/kallelse, Apg 9, som exempel på hur Gud verkar och kallar när han vill bygga sin kyrka.

 

Här blev det kyrkkaffe. Hamnade vid samma bord som några ungdomar, flickor. Blev till sist intressanta och givande samtal. 

 

Åkte med Mats till kyrkan. Han kom förbi på vägen från stugan dit han flyttat ut för sommaren. Lite ensamt känns det när han inte finns i huset men en tröst i nöden är att då får jag låna hans P-plats och behöver inte gå ända till garaget för att få tag på bilen.

 

Mats både predikade och celebrerade, jag distribuerade och fick även leda beredelsen (skriftetala). Ovanligt många deltagare, 72 sa kyrkvärden. Roligt träffa alla människor, särskilt några jag inte sett på länge. Ett visst utbyte av deltagare mellan Örnäskyrkan och Hertsön kan märkas. Idag var det rätt många vilka jag tror ofta besöker Örnäsets kyrka.

 

Vad beror det på? Bara vardagligt behov av variation eller djupare orsaker?

Bestämde mig i sista minuten att skippa högmässan trots att två goda alternativ fanns - Örnäset med Stefan och Hertsön med Bosse - och bara satsa på bönhuset kl 16. Var trötthet orsaken eller rent av andlig lättja? Beror kanske på vem man frågar.

 

Men lat var jag inte när jag tog mig fram och tillbaka till Fridsförbundet på Örnäset. En och en halv timme tog det att komma dit med rollator. Får fråga Mats hur lång tid det ska ta. Predikan av Mikael som utredde - helt korrekt lutherskt - skillnaden mellan rättfärdiggörelsen och helgelsen. Trevligt vid kyrkkaffet också. Återigen: alla är släkt eller ingifta i varandras familjer. Alla utom jag får jag väl säga och citera åsnan på Karlsson klister-tuben.

 

Hamnade bredvid en av dem som lovat stå med på Frimodig kyrka-valsedel vid höstens kyrkoval. På promenaden hemåt (inte närmaste väg utan via stan) träffade jag en annan av dem som lovat kandidera. Till båda föreslog jag att vi borde samla alla kandidater i stan och ge lite bakgrund till Frimodig kyrkas existens som nomineringsgrupp. Idén mottogs positivt av dem båda.

 

På vägen mot bönhuset blev jag upphunnen av Simon som var på väg till sin bror. På vägen mot stan blev jag upphunnen av äldre sonen Jonas som var på väg mot stan. Dom hade ätit söndagsmiddag tillsammans på Örnäset. Själv åt jag i stan.

 

På väg hem därifrån ringde Mats och tänkte föreslå sedvanlig söndagsutvärdering, men insåg att det blir för sent innan jag är hemma (Info: stan-Kallkällan Torbjörn: bortåt en timme. Stan-Kallkällan Mats: 20 min) När jag passerade kyrkogården stannar trevlig ung man med cykel och undrar om jag behöver hjälp eller skjuts. Kanske ovant se äldre man med rollator och kostym kl 21.30. När jag förklarat att allt var ok sa han att han jobbade i hemtjänsten - och är van vid att "brukare" försvinner utan ledsagare, tänkte jag. 

 

 

Nu är jag hemma sedan länge och har hittat in i sovrummet utan hemtjänstens hjälp så läsarna behöver inte oroa sig.