Torbjörn Lindahl

Bil med Mats till kyrkan. Han höll högmässan och jag distribuerade. Men nog börjar dagen närma sig då även den enklare delen - Kristi kropp (brödet) - blir för svårt för en vingelpelle som jag. 55 deltagare enligt kyrkvärden. I den summan ingick församlingens finska kör, elva personer. Go'fika till kyrkkaffet. Trevligt som alltid vid kaffet. Även fanns lite matbröd till försäljning, en limpa köpte jag.

 

Vi bröt upp lite i förtid och for till bönhuset på Örnäset. Vi hann in medan tolken läste texten på svenska. Båda predikningarna hölls på finska och tolkades. Vidhåller det jag sakt förrut: predikanter från Finland (både svensk- och finsktalande) upplever man ofta har lite mer djup och bredd i predikningarna än det man ofta hör från (svenska) Tornedalens predikanter. Matservering som vanligt vid predikohelg. Trevligt vid borden även här men allt svårare för mig höra i stimmig miljö. En sak fick jag dock ytterligare bevis på: alla är släkt eller ingifta i varandras familjer. 

 

Efter maten bröt vi upp och missade därmed sista gudstjänsten.

 

37 i högmässan som Bosse ledde. Han var riktigt i gasen. Nästan två timmar innan allt var slut. Längd på både skriftetal och predikan.

 

Vid kyrkkaffet blir många kvar lång stund. Roligt att folk uppskattar gemenskapen. Samtalsämnena vid mitt bord var många - och intressanta. Hur någon kommit till tro och funnit vägen in i kyrkan. Varför andra trivs i Hertsökyrkan och kan åka miltals för en upplevd ordentlig högmässa. Om att också gå i bönhuset och vad man får där respektive saknar jämfört med att gå i högmässan.

 

När frågor om kön och könsuttryck berördes nämndes även Selma Gamaleldin - läraren som vägrade säga hen. Då visade det sig att en vid bordet var vän med Selma på Facebook även om de aldrig träffats. Då kändes i stunden världen liten. Men det är ju med hjälp av internet förstås.

 

Först kring halv tre bröt jag upp. Kort samtal i telefon med Stefan Aro som haft högmässa i Örnäset. Han berättade engagerat även om lovsångsgudstjänsten i Andreaskyrkan igår kväll. 

 

Sen förbi äldste sonen på Lövskatan och mat på s k lokal i staden. Sist kort sväng förbi Lena där vi också (precis som hos Jonas) talade om att det snart är årsdagen av Marias död. Tidigare i veckan har vi övervägt någon gemensam aktivitet men det visade sig svårt få det att passa för alla i familjen så det blir nog att var ock en uppmärksammar dagen såsom han eller hon vill.*

 

 

* Obs! inte "hen".

 

började givetvis lörd kväll kl 18. Det är ju då helgen börjar. Men nu började helgen lördag kväll för mig även gudstjänstmässigt.

 

Jag var kallad av Bodens Fridsförbund att predika i Mariakyrkan i Sävast. Så även söndag. Men då kyrkan var upptagen eftermiddagen så fick laestadianerna högmässotiden då kyrkan var ledig. Till min glädje dök även unge (! - drygt 50) kollegan Niklas upp. Så vi kunde ju lika gärna firat högmässa, tänkte jag

 

Två kallade talare. Den andre var finsktalande och kom från Helsingfors. Jaako Rahja om jag uppfattade namnet rätt (annars får någon rätta mig). När man är två predikanter så får den som började tala första gudstjänsten sedan ta andra predikan vid nästa tillfälle. Det blev min roll. Alltid roligt besöka Bodens Fridsförbund. Inte första gången för mig.

 

Igår kväll talade jag över Psalt 32, idag över evangeliet om synderskan I Simons hus, Lk 7. Några referat av predikningarna blir det inte. De finns på Youtube.

 

Efter gudstjänst och kaffe blev jag hembjuden till vänner i närheten. Där blev det samtal i många timmar, mat och kaffe och sist bön. Hem kom jag inte förrän efter kl 18. Givande dag

 

Någon redovisning av antalet deltagare i Hertsökyrkans högmässa blir det inte idag. Jag var nämligen inte där. Mats och jag var i Mjölkuddskyrkan på ortodox liturgi. Ledd av vår vän alltsedan ungdomen Bengt Pohjanen.

 

Ca ett dussintal deltagare. Men några av deltagarna är också vänner alltsedan ungdomen så det blir kära återseenden. Kaffe och en stunds samtal. Sen åkte vi.

 

Väl hemma lite lunch och TV-koll på damernas VM-femmil. Sen iväg igen, till Fridsförbundets bönhus där det var min tur predika tillsammans med David. Min text: Hebr 4-5 (inte hela kapitlen !) och han tog dagens evangelium om hur Jesus frestas.

 

Efteråt fick jag ett önskemål om att varje vecka på bloggen ha ett litet bibelstudium utifrån söndagens tema och texter. Vem orkar med det?

 

Mats höll högmässan och predikade. 55 deltagare. Till min glädje fick vi sjunga Ära ske Gud som laudamus. Den har jag varit van sjunga under fastetiden sedan min barndom och därför lät jag den finnas med när jag för årtionden sedan tog fram de agendor som fortfarande är i bruk trots att det blivit vanligare att inte någon del av lovsångsmomentet är med under fastetiden. Men eftersom fastan börjar först på onsdag (Askonsdag) och inte som vi inom svenska kyrkan länge i praktiken uppfattat det på Fastlagssöndagen, så valde Mats ha den idag (tack för det!). Han förklarade också lite om skillnaden mellan fastlagen (Sönd, månd, fettisdag) och själva fastan fr o m onsdag. Men fr o m kommande söndag blir nog högmässorna på s k allmänkyrkligt fastevis utan både gloria (Ära åt Gud i höjden) och Laudamus (lovsången).

 

Efter kaffe med semla for vi till Fridsförbundet, hörde två predikningar, åt köttsoppa. Alltid trevligt, många goda vänner. Sen for vi hem.

 

Senare på kvällen gick jag som vanligt upp till Mats för sedvanlig utvärdering av helgen. 

 

Buss med Mats till kyrkan. 48 deltagare, varav ovanligt många barn. Flera barnfamiljer. 17 i söndagsskolan. Måste vara rekord.

 

Högmässan ledd av Anders Stenman. Upprepar det jag tidigare uttalat: för varje gång uppträder han tryggare i det liturgiska agerandet. Men ännu kan några detaljer justeras om man vill nå fulländning - och det vill vi väl! Idag predikade han också längre än normalt, bra när söndagsskolan hade 17 barn.

 

Enkelt kyrkkaffe - betyder kaffe i pappmuggar och fikabröd på en servett så blir det mindre disk. Men frågan är om det blir miljövänligare och fr a klimatvänligare. Vem vet.

 

Buss hem. Vi steg av vid Munkeberg så fick jag lite nyttig promenad hem. Föreslog att vi skull stiga av redan vid badhuset så skulle min nyttiga promenad bli lite längre. Men det sa Mats nej till. Han ville inte slösa onödig tid på mina söliga promenader. Han ville hem och äta innan eftermiddagens aktivitet. Jag nöjde mig dock med smörgås. Och en god stund senare sågs vi vid busshållplats igen. Denna gång den närmaste och färd utan byte till Örnäset där vi gick till bönhuset. 

 

Vanlig bönhusgudstjänst. En predikan, Mikael Fältros. Tolkning till engelska. Inget kyrkkaffe men då blir det prat i hallen istället. Lite surr bl a om gårdagens årsmöte. Ovanligt många sades det. Dock var jag inte där. Avstod pga hörapparatskrångel. Slinga saknas i matsalen och då jag nu bara har en hörapparat skull jag inget uppfatta. Gudstjänsten gick dock att höra med bara en hörapparat, likadant i kyrkan på förmiddagen..

 

Då jag nämnde att jag behövde gå till bussen (Mats gick hem) blev jag erbjuden skjuts hem av dagens talare. Tack för det.

 

Middag och sist sedvanlig utvärdering av helgen över en kopp te uppe hos Mats.

 

Ingen högmässa idag. Istället satsade jag på gudstjänst I bönhuset kl 16, vilken jag själv ledde. Predikan och nattvard. David och Mikael (predikanter) distribuerade. Ca 175 kommunikanter.

 

Ingela, som kan kyrkvaktmästeriet från Hertsökyrkan, var behjälplig med det praktiska. Tack för det!

 

Att stå stilla i predikstolen går bra. Likaså att stå bakom altaret (versus populum). Svårigheten är förflyttningar. Därför dubbelhjälp med distributionen. Och att jag ännu saknar hörapparaterna gör ju att jag hela tiden känner mig som inbäddad i bomull. Hör ingenting.

 

Men som jag tidigare sagt, vid kyrkkaffet blir det bättre, man slipper allt bakgrundssorl och om bara den som talar till mig gör det korrekt så går det bra. I afton t o m så bra att vi var tre som blev kvar sist i matsalen inbegripna i djupa personliga samtal. Sådana skulle vi ha mer av.

 

(Obs! Trettondedagen inte trettondagen.)

 

Tog bil till Hertsökyrkan. Simon övningskörde. Högmässa ledd av Anders Stenman. Ca 30 deltagare tror jag. För varje gång blir Anders lite tryggare i det liturgiska agerandet. Efter mässan vid kyrkkaffet tog han upp detta med att Jesu ord till kvinnan "fem män har du haft" skulle kunna syfta på samariska avgudar. En tolkning som jag stött på tidigare men som Anders mött först nu. I predikan nämnde han det bara som en eventuell möjlig tolkning men betonade det inte. Ungefär på samma sätt har jag gjort någon gång under åren.

 

Efter kyrkkaffet tyckte Simon vi skulle fara förbi kyrkstugan och kolla läget. Sagt och gjort. Allt var sig likt. Stugan borta,  några brädhögar under presenning, skorstenen likaså inslagen. 

 

Sen for vi inte hem, istället styrde vi mot Töre kyrkogård och tände ljus på mormor och morfars grav. Vi brukar göra det två ggr per år, Allhelgona och jul/nyår, men det senare blev inte av så det kom nu. Middag sedan på Roadys vid OK-macken (tidigare Shell-macken).

 

Hemfärd sen med kort stopp vid vårt stjärnskådarställe i närheten av Persön där det finns en liten väg man kan åka in på och komma fri från all belysning. Dock var vi för tunnt klädda för att stå ute någon längre stund. Dessutom var det väl för tidigt på aftonen. Vi är ju nu redan en månad efter vintersolståndet.

 

 

Fick bilskjuts med Mats till kyrkan idag. Han hade kyrkkaffet och ville både vara i god tid göra i ordning och ha möjlighet ta med fikabröd. Vi hämtade även upp hans dotter Anna på vägen.

 

32  deltagare såg jag noterat i statistikhäftet när jag tittade in i sakristian innan vi åkte från kyrkan. Där satt då Bosse och samtalade och planerade med den ukrainske prästen som med viss regelbundenhet lånar kyrkan för ortodox liturgi.

 

Ursprunglig plan var att sedan åka till Boden och vara med om invigningen av nya katolska kyrkan där, f d Missionskyrkan. Jag hade fått personlig skriftlig inbjudan av f. Damian här i Luleå. Jag har ju flera vänner i katolska kyrkan bl a två f d svenskkyrkliga präster f Conny (Årlind)  och f Per Idergard. Även biskopen, kardinalen har jag mött vid flera tillfällen.

 

Men det blev för knappt om tid, så det blev hemmet. Här var det lugn och ro. Simon inte hemma. Det visade sig att han följt sin äldre bror Jonas (som sedan drygt fyra månader är katolik) till kyrkoinvigningen i Boden.

 

Sedan ca en och en halv timme är båda pojkarna här. Tyvärr hör jag inte ett ljud av vad de säger då mina hörapparater inte funkar (snarare: laddaren fugerade inte i natt). Men en provisorisk lösning fixade Simon; tog en folder och rullade ihop till en tratt. Gjorde stor skillnad.

 

eller Trettondedag jul. OBS! inte Trettondagen.

 

Tretton är räknetal och trettonde är ordningstal. På min tid dvs för 60 år sedan var detta ren mellanstadiekunskap. Men nu?  Flera gånger under helgen har jag i TV hört och sett ordet Trettondagen. Men idag är det alltså den trettonde dagen, räknat med juldagen som första dag.

 

Idag tog Mats och jag bussen till Hertsökyrkan. Högmässan ledd precis som igår av Anders Stenman. Ungefär lika många deltagare som igår och ungefär lika lång gudstjänst.

 

Dock solist idag som sjöng tre sånger. Till min glädje var det min tidigare konfirmand från Nederluleåtiden, Ulrik Björklund från Brändön. I mitten av 80-talet gick han och läste. Att han blivit sångare har jag förstått, men vi har aldrig setts i modern tid. När det tidigare pålysts att han skulle sjunga idag tänkte jag: "gammal konfirmand, men nu lite äldre, 25-30-åring således". Men han var 54, avslöjade han vid kaffebordet! Var har åren tagit vägen, tänker jag nu. Även hans föräldrar var med. De hörde till dem jag väl lärde känna under Nederluleåtiden. Roligt möta dem igen.

 

Bilskjuts fick vi från kyrkan.  Väl hemma tog Mats och jag en promenad men jag orkade inte riktigt lika lång sträcka som vi ofta gått tidigare. Ändå går vi mycket långsammare än förr. Har det hänt nå't?

 

 

Kallt väder, -21°. Tog bil till kyrkan men var (som vanligt) lite seg av mig och steg in i kyrkorummet under gradualpsalmen. Men då får man betänka att Anders Stenmans beredelseord är betydligt kortare än Bosses skriftetal.

 

Hela högmässan gick på en timme så inte heller predikan var särskilt lång. 30 deltagare. Trevligt på kyrkkaffet som vanligt.

 

Trevligt också några timmar senare när jag gick upp till Mats och gratulerade på födelsedagen. Tänk att denne helt unge man nu blivit 70, skrev jag på kortet till blommorna.

 

Är det nu. Knappt ett dygn av nya året har förflutit när jag börjar skriva detta blogginlägg. Man får väl se om jag blir klar före midnatt. Annars finns ju fuskalternativet att publicera inlägget innan det är helt klart och sedan göra ändringar.

 

Sent steg jag upp i morse. Trött pga alla kvällsaktiviteter, middag, mässa, fyrverkeri och givetvis! - bloggande. Man kan ju inte svika kära läsarna. Särskilt som en av Fridsförbundets gästande talare berättade "jag läser också vad du skriver" när vi hälsat på varandra i kyrkan efter kvällsmässan. Vi hade mötts också i Jakobstad i oktober, sa han. Det känns alltid lite maktpåliggande när man öga mot öga möter någon som säger sig vara läsare av denna ringa blogg. Att jag har läsare i Österbotten kunde jag förr se i statistiken men nu är den funktionen borta. Det lär dock finnas en möjlighet fixa det själv, genom att konfigurera sitt tema (=???) men det verkar (för mig!) så krångligt att lust och ork hittills inte infunnit sig.

 

Sov alltså länge i morse. Innebärande att tillräcklig ork fara på bön kl 13 inte infann sig. Bjöd istället ner Mats på en kopp kaffe under eftermiddagen. Tur att Hertsökyrkans högmässa på nyårsdagar är kl 18. Då fick vi ett gudstjänstbesök i alla fall. Inte så många besökare, ca 20 gissar jag. Som vanligt (?!) uppehöll sig Bosse mest i Gt-texten. Utan tvekan har han en viss gåva när det gäller utläggning av Gt- texter.

 

Kaffe fick man ta själv i pappmugg om man ville. Det ville vi eftersom högmässan varat just så länge att vi missade halvåtta-bussen och fick vänta en halvtimme. Men hem kom vi till sist.

 

 

Åkte med Mats till Örnäsets kyrka. Han hade lovat predika i högmässan som Stefan ledde. Inget fel på vare sig predikan eller mässan som helhet.* Dock var det Kyrie man sjöng onödigt svårt och okänt i melodin och trots förmodade försök i formuleringarna att uttrycka sig så att människor känner igen sig, blir det faktiskt mest platt.**

 

65 deltagare. En av Fridsförbundets orgelspelare hade hastigt inkallats till högmässan då ordinarie musiker insjuknat. Enkelt kyrkkaffe sedan i Örnäsgården.

 

Hem några timmar, sen färd tillbaka till Örnäset där det igen var min tur predika i bönhuset. Jörgen Eriksson mötesledare. Lite undervisning gav jag om denna söndags plats i kyrkoåret, om Menlösa barns dag mm.

 

Väl hemma gjorde Simon och jag taco-middag. Sist sedvanlig helgutvärdering hos Mats. Nu är hans glögg slut för denna jul.

 

 

* Om man bortser från de små detaljer som införts från senaste kyrkohandbok, t ex att upprepa ordet "Gud" i bisatser för att undvika pronominet han vilket enligt modern rikskyrklig teologi anses vara patriarkalt - och därmed helt oacceptabelt stridande mot läran om allas lika värde. Vad jag tycker om dylika moderna påhitt behöver jag inte upprepa här, min ståndpunkt torde vara väl känd.

 

** den kritik jag här framför ska inte uppfattas som riktad mot käre kollegan Stefan, utan mot dem som skapat (i praktiken folk i rikskyrkan) och antagit (det s k kyrkomötet - i praktiken numera en partipolitisk kongress) dessa nya moderna alternativ.

 

eller Annandag jul. Så tycker jag det ska vara, inte tvärtom: Annandag jul eller Den helige Stefanos dag som det heter i evangelieboken.

 

Martyrdagen är nämligen ursprunglig på denna plats i kyrkoåret, julfirandet vid samma tid fixerades senare. Detta nämnde jag som inledning i predikan. Sedan berörde jag alla tre texterna evangeliet, episteln och Gt-texten men orkar inte referera allt här.

 

Måttligt många var vi, ca 25. Bosse var liturg. Trevligt kyrkkaffe som vanligt om än enklare än vanligt. Det är ju gemenskapen som är viktigast.

 

Hemma i lugn och ro några timmar sen gick Simon och jag upp till Mats och fick middag för att hjälpa honom bli av med kvarvarande julmat.

- Vi får väl bjuda ner dig på middag någon dag så hjälper du oss bli av med vår julmat, sa vi.

 

Nu är det två vardagar så blir det helgdag (söndag) igen, då får man fira mässa igen, sa Bosse glädjestrålande då han avslutade högmässan. Och sen fyra helgdagar på två veckor tack vare Nyårsdagen* och Trettondedagen. Jag blir lika lyrisk (nästan) som Bosse över alla mässtillfällen. Men inte bara högmässor. För de intresserade kan nämnas att kl 21 på nyårsafton är det Mässa i Örnäskyrkan, ledd av Stefan, i samband med Luleå Fridsförbunds möteshelg. Då blir det också predikningar. Redan på söndag 29 december kl 16 predikar jag i bönhuset, Luleå fridsförbund.

 

 

* mässan i Hertsön Nyårsdagen är kl 18.

 

 

 

Igår julafton - kyrkoårsmässigt korrekt sista dagen i adventstiden - tog Simon och jag det lugnt här i hemmet. Vi skippade julmaten och överlevde dagen med risgrynsgröt och dopp i grytan. Först efter kl 18 då helgen gått in tillät vi oss att smaka på skinkan.

 

Inget kyrkobesök. Psalmsång i hemmet räcker, särskilt som Simon ofta beledsagar sången med spel på nyckelharpa. Oerhört stämningsfullt.

 

Idag blev det dock kyrkobesök. Simon hade uttryckt önskemål gå i en julotta, vilket han aldrig gjort. Vi valde tidiga julottan (6.30) i Nederluleå. Väl ute ur kyrkan möttes vi av underkylt regn som gjorde vägarna glashala. Simon körde hem och mitt på Notviksrakan började bilen helt oprovocerat svänga fram och tillbaka. Tur att vi inte for i diket.

 

När vi kom hem kastade vi oss båda i sängarna några timmar. Jag steg dock upp när Mats ringde och undrade om jag funderade på högmässobesök. Vilket jag gjorde. För den som är van vid mässa blir gudstjänst med bara predikan otillräcklig som helgens enda. Pga halkan valde vi ta hans bil som är fyrhjulsdriven. Dessutom hade sandningen kommit igång men några timmar på morgonen hade all busstrafik varit inställd.

 

Mässan i Hertsön ledd av Bosse. 36 deltagare om jag minns kyrkvärden rätt. Särskilt roligt träffa person som varit trogen i kyrkan i många år men som flyttat söderut och nu var på besök med familjen. I morgon kommer övriga med lovade han. 

 

Idag om eftermiddagen hade vi julmiddag. Jonas och Lena (med sin assistent) kom också. Först glögg, sen psalmsång varav Simon spelade till flera psalmer. Sen mat och kaffe och julklappsdelning. 

 

En klapp jag fick vill jag berätta om. Den var från Simon. I flera veckor har han förbjudit mig gå in i källarförrådet där vi har en liten arbetsbänk. Jag har förstått att han jobbat med något men vad har jag inte vetat. Nu fick jag se. En timrad kyrkstuga. Fantastiskt fin. Gjord av gammalt virke från riktiga kyrkstugan.

 

 

När gästerna farit fick jag ägna mig åt psalmval, vilket jag helt glömt att göra. Men kantor Anders mottog mitt skamligt sena sms med gott mod. Jag predikar i Hertsön i morgon

 

 

 

Stod idag i valet mellan Hertsökyrkan (min normala kyrka) och Örnäskyrkan (hade velat växla några ord med Stefan Aro) - det blev ingendera!

 

Jag hade gått i tid så jag var vid busshållptsen i god tid. Satte mig en stund på bänken i busskuren. Men när jag tänkte att nu är det dags resa sig och gå något framåt mot trottoarkanten - och just när jag gjort det! - då kommer bussen och kör förbi i full fart. Tydligen hade chauffören tittat mot hållplatsen fem sekunder för tidigt och inte sett någon vid vägkanten och därför inte saktat in.

 

Och där stod jag snopen kvar. Blev bara att gå hem. Allternativet att ta bilen förkastade jag snabbt, skulle kommit minst 45 min försent. 

 

Men gudstjänstlös blev jag inte. Tog bilen några timmar senare till Fridsförbundet där David predikade. Eftersom gamla evangelieboken följs var dagens tema Herren är nära och David talade mycket om Johannes döparens uppgift att bereda väg för Jesus. Bra det, eftersom jag förra söndagen inte valde någon text som hade anknytning till Herrens vägröjare.

 

Jag har väl sagt det förr, oftast roligt höra David predika. Kanske för att jag i hans sätt att tala känner igen mig själv som yngre predikant. (Numera är jag ju mest en seg gammal gubbe.)

 

Inget kaffe i bönhuset men lite samtal i hallen med olika vänner, sen hem till enkel middag.

 

Bil med Mats till Hertsökyrkan där han höll högmässan. Själv hjälpte jag till med distributionen. Sedan åtskilliga gånger går jag numera alltid med paténen och delar ut Kristi kropp när Mats och jag tjänstgör tillsammans. Känns säkrare för en vingelpelle som jag att inte gå med kalken.

 

Som vanligt lättlyssnad predikan och inget att anmärka på. 56 deltagare och trevligt fika.

 

Hem för mat och en stunds vila. Sen återigen österut till Luleå Fridsförbunds bönhus där det var min tur predika. Två talare var ursprungligen inplanerade men kollegan hade fått in förkylning i huset så det blev bara en predikan. När jag predikar numera upplever jag mig understundom okoncentrerad och aningen osäker och är rädd att det bara blir svamligt. Men koll i efterhand på Youtube säger mig att det trots allt kanske är acceptabelt. Även om det går avsevärt mycket långsammare. (Men jag springer ju som 70-åring inte heller lika fort som en trettioåring.) Men en sak kommer jag inte undan: jag glömmer en massa jag tänkt säga. Men det tycker kanske deltagarna är lika bra, då blir det inte så långt. Men att börja skriva predikningarna i sin helhet (som en något äldre kollega berättat att han blivit tvungen till) för att inte missa något kommer aldrig på fråga. Jag skulle känna mig fången.

 

Andra kyrkkaffet för dagen. Direkt sedan till sorgehus för samtal om begravning jag förrättar senare i veckan.

 

Givetvis slutade söndagen som vanligt med utvärdering hos Mats med glögg och hembakade kakor.

 

Buss till Hertsön. Gick idag till hållplatsen lite längre bort och tog linje ett så jag slapp byte i centrum. Mats gjorde detsamma men han går numera inte bara snabbare än jag och inte heller mycket snabbare utan betydligt snabbare så han startade från huset ordentligt senare än jag och hann ifatt mig i god tid före hållplatsen.

 

I centrum blev det däremot problem. Buss fyra kom in just när ettan skulle fara och vi såg genom rutan hur en man sprang fram och bankade på dörren när bussen redan börjat rulla.

- Får se om bussen stannar eller struntar i de sent komna, tänkte jag.

 

Den stannade. Och på ett ögonblick stod nästan tio personer i kö längs bussens sida. Det innebar att det dröjde en stund innan alla var påstigna och färden kunde påbörjas. Så lite sena. Innebärande - med min fortsatt söliga gång - att första psalmen redan börjat när vi tagit oss över torget och trädde in genom kyrkans ytterdörr. Tänkte återigen det jag tänkt många gånger: vi borde börja högmässorna kl 11.10 så bussåkarna hinner utan stress. Men då blir det problem för våra armeniska vänner som är trogna gudstjänstdeltagare söndagligen men som bara är med under mässans första del och går för att hinna öppna pizzerian kl 12. Och jag tycker kanske att de är viktigare än en gammal präst som kan nästan alla psalmer så han lika gärna kan sjunga i kapprummet.

 

66 deltagare inklusive kör om 13 personer.

 

En del nya människor som man fick hälsa på. Inressanta och givande samtal både vid kaffebordet och sedan i bilen då jag erbjöds skjuts hem.

 

Övervägde även fara till bönhuset under eftermiddagen men orken räcker inte alltid. Men tredje söndagen i Advent (kommande helg) predikar jag hos Luleå fridsförbund (tillsammans med Mikael om inte planeringen ändrats). Då gäller det att ha krafter kvar. Har redan börjat fundera på lämplig text.

 

Söndagskvällen slutade som vanligt: en stunds surr med utvärdering av helgen uppe hos Mats. Dock glögg och inte te denna gång.

 

Nytt kyrkoår.

 

Ordentligt infirat.

 

Först bil med Mats till domkyrkan kl 11 för gemensam högmässa för hela domkyrkoförsamlingen. Avslutning av biskopsvisitation. Högtidligt värre med stor kör och ett flertal medverkande präster, diakoner och lekmän. Samma upplevelse som vid prästmötet tidigare i höst: det blir mest rörigt utan att det tillför gudstjänsten något väsentligt. Predikan givetvis av Åsa Nyström (biskopen). Tyvärr går den fina sången och musiken mig förbi pga min nedsatta hörsel. Tur att jag vet hur sångerna ska låta.

 

Hur många biskopsvisitationer jag varit med om under min prästtid minns jag inte, men detta måste vara minst den femte. När man var anställd kunde man på något sätt känna sig engagerad då visiterande biskop ville träffa personalen och i vissa fall även prästerna för sig. Men nu då jag "bara" är gudstjänstfirare då går det hela mig förbi. Jag deltar i gudstjänst i Hertsökyrkan i princip varje söndag och är alltså en av dem som bär det som principiellt är församlingen dvs gudstjänstfirarna. Men något riktigt intresse för gudstjänstfirarna upplevde jag inte under visitationen. I så fall skulle ju jag som ytterst aktiv gudstjänstfirare mött det. Men intet. I praktiken blir visitationen alltså en visitation av personalen och kykorådet.  Vid kyrkkaffet fick jag en av de stiftsanställda vid min sida och framförde då en del av mina tankar.

 

Mats och jag avvek från kyrkkaffet innan allt var klart. Vi ville hinna till bön i (öst)bönhuset kl 13. Överfullt hus. Två predikningar varav jag försökte höra den första sittande i kapprummet "ty det fanns icke plats för dem i härberget" - trodde jag. Men genom fönstret så att det fanns några lediga  platser inne i bönsalen så under psalmen flyttade jag in och kunde höra andra predikan ordentligt (teleslinga). 

 

Predikanten berörde också sådant som nu sker i samhället när det gäller synen på kön, könsidentitet och att man nu i praktiken kan påstå sig vara född i fel kropp.*

 

Efter andra predikan matservering och ännu större generositet än sist mot oss seniorer (pensionärer); vi fick smita förbi hela kön och gå direkt till dukade bord med maten på bordet. Men som jag sagt förr: detta kan ju ungdomarna kosta på sig då seniorerna bara är ca 10% av deltagarna.

 

Hem en sväng och slumra till i favoritfåtäljen innan Mats styrde mot dagens tredje gudstjänst, kvällshögmässa i Hertsökyrkan. 37 deltagare. Inget kyrkkaffe så Mats kom förbi mig för kaffe och glögg. Innan han gick upp till sig gjorde vi vår sedvanliga utvärdering av helgen.

 

Högtidigast: Domkyrkan.

Bäst predikan: Bönhuset.

Nattvard: Hertsökyrkan.

 

Efter att Mats gått fortsatte Simon och jag att tala om olika gudstjänst- och predikotraditioner. Tog t o m fram en Laestadiuspostilla för att visa den traditionella svenska predikotypen med exordium, tyst Fader vår, textläsning, predikoämne med delar.

 

 

* talet om att man kan vara född i fel kropp är ur kristen synvinkel ytterst problematiskt - för att nu uttrycka saken så milt som överhuvudtaget är möjligt. Född i fel kropp innebär i praktiken att det skulle finnas ett jag, en själ/ande innan det finns en kropp och att detta jag (som väl då får tänkas fritt sväva omkring någonstans i universum och) sedan plötsligt bosätter sig i en kropp som just blivit avlad och med lite flax hamnar i en rätt kropp men med lite otur i en fel kropp.

 

Tro't den som vill. Men tänk inte att det ryms inom kristendomens råmärken.

 

började för mig i praktiken redan fredag kväll då jag fick erbjudande följa en vän till Korpikå kyrka norr om Kalix. Jag nappade. Kyrkan är mig kär. Dels konfirmerades jag i den då den stod i Harsprånget, dels predikade jag och ledde gudstjänst där i våras.

 

Skälet nu var västlaestadiansk samlingshelg. (Korpikå fred, Luleå lörd-sönd). Kyrkan var idet närmaste fullsatt så det var äkta bönhuskänsla. Jag kände mig hemma och välkommen. Väl tilltaget fika efteråt och då människor ser mig stappla fram blir jag erbjuden både sittplats och fika utan att behöva stå i kö. Vänligt och generöst.

 

En person kom fram och berättade att han haft min pappa i både matte och fysik i gymnasiet och uppskattat det. Det är inte första gången jag hör dylikt vittnesbörd men roligt ändå.

 

Västlaestadianska gudstjänster har sina särskilda ordningar. Trots den avsedda enkelheten blir det uppenbart att det finns något planerat som alltid följs. Ett flertal personer sitter bakom bordet som en äldstekår. Den som är försångare går alltid ner i bänken vid predikan och även den som läst ur postillan. Den som ombetts predika väljer själv text men någon annan läser den osv. Vid slubönen är det ingen bakom bordet som knäpper händerna utan alla lutar huvudet mot ena handen och armbågen stöds vid bordet. Jag har ingen kritik mot något av detta, tvärtom. Men kom bara inte och säg att det inte i praktiken finns ett fast ritual.

 

Igår var det som tidigare nämnts kort arbete i stugan för Simon och mig men idag skulle gudstjänster firas igen. 

 

I syfte åka till kyrkan gick jag i god tid till hållplatsen Delfingatan. Koll I appen visade att bussen var försenad. Och när den väl kom stod det FULLSATT på skylten över framrutan och bussen körde helt obehindrat förbi oss fem som väntade. Blev att snopet gå hem igen. Tänkte ta bilen men väl hemma försvann orken. Alltså blev det ingen offentlig gudstjänst. Hade tänkt högmässa i Hertsökyrkan och sen mat och gudstjänst i västlaestadianska bönhuset. Men därav blev intet.

 

Vid kvällens helgutvärdering berättade Mats både om högmässan i kyrkan och gudstjänsten i västbönhuset. Jag hade gärna varit med på båda.