Torbjörn Lindahl

Tänk vad tiden går. Snart är trefaldighetstiden slut. Nästa helg allhelgonahelg och sedan kyrkoårets två sista söndagar. I dag började dessutom vintertiden så i natt ställdes klockorna om. Jag kom ihåg att göra det innan jag lade mig i går med fem av de väggklockor jag har. Den sjätte ställde jag om nu. Skälet till så många klockor är dels att jag ärvt/fått flera av dem och lika gärna kan använda dem när de väl finns i huset, dels att jag från min fader ärvt bekvämligheten att man ska kunna titta på en klocka var man än befinner sig i lägenheten utan att behöva vrida huvudet så halsen blir begynnelsen till spiral. Inser nu att om fullkomlighet ska nås måste jag få upp en klocka även i hallen - eller två!

 

Med alla dessa klockor och dessutom en extra timme på morgonen hade jag inte haft något att skylla på om jag kommit försent till kyrkan vilket jag inte heller gjorde. Idag var vi många gudstjänstfirare. Några få som jag aldrig tror jag sett där och flera som bara kommer sporadiskt. En ny bekantskap fick jag dock göra vid kyrkkaffet. Exakt hur många vi var i gudstjänsten räknade jag inte. Kanske kyrkvärd Christer kan komplettera. Om han läser här. 

 

Idag var Bosse inspirerad och höll en lång predikan. Och berörde alla tre texterna. Men över tid- som det numera heter - jämnar det ut sig då predikan förra söndagen var betydligt kortare.

 

Nu är det snart dags fixa middagen. Det blir ugnsstekt röding.*

 - - - 

Till middagen kom Mats och hade med sig några sidor ur ett gammalt nr (19 sept) av UNT (Upsala nya tidning) där det var en intervju med kvinna som i ungdomen var på väg bli präst (jag minns henne som praktikant här i sta'n) men som av olika skäl tappade tron och efter diverse sökande blivit präst i något slags gudinnereligion. Och nu startat ett gudinnetempel. Intressant får man väl säga i neutral ton.  Men samtidigt tragiskt att någon förlorar sin kristna tro och att begynnelsen till det förlorandet upplevdes vara de teologiska studiernas vetenskapliga betraktelsesätt på tron.

 

 

* ni ser, jag skulle nästan kunna vara på Facebook eller Instagram. Där ska man ju skriva meningslösheter - för läsarna alltså! - som vad man äter t ex.

heter en bok jag läst. Författare Hans Lundin, som tillhör den ortodoxa kyrkan under Antiokias patriarkat. Framställd  av Vulcan.se, vilket väl betyder att det är utgivning som en privatperson kan göra med hjälp av resurser som ställs till förfogande. Utgiven 2020.

 

Handlar om en person med det passande namnet Folke, nybliven änkeman. Sörjer sin framlidna hustru som uppenbarligen varit ett viktigt stöd i livet.

 

I många år (-tionden) har han sjungit i Broderskapskören och då många gånger fått framträda även i kyrkor. Dessa otaliga kyrkobesök har tänt något inom honom. Och när handlingen börjar är han på resa till det ortodoxa klostret i Nya Valamo. Varför han valt resa dit uppfattade jag inte riktigt men troligen uttryck för något slags sökande och en vilja göra något vettigt istället för att bara gräva ner sig i sin sorg.

 

Under sin vistelse i klostret lär han känna en österbottnisk kvinna vid namn Makrina* och med henne har han dagliga samtal genom vilka han sakta får mer insikt i ortodox spiritualitet. Intressant, även om ett och annat kan upplevas lite främmande för en västerländsk (katolsk/lutherskt) präglad kristen.** Men att det finns levande andliga djup i ortodox tradition och äkta nådegåvor i funktion kan inte betvivlas.

 

Inför hemfärden får han en bestämd uppmaning av Makrina, att söka försoning med en av sångarkamraterna i kören, till vilken han alltid haft ett horn i sidan. Och det var väl ömsesidigt.

 

Och nu börjar en andra intressant del i berättelsen. Han söker upp sin antagonist och försöker upprätta en relation. Någon gång blir han helt avvisad, en annan gång verkar dom mötas i visst samförstånd. Men det riktigt intressanta är Folkes brottning med varför han vill söka försoning. Är det för kamratens skull (vilket skulle kunna vara tecken på kärlek) eller för sin egen skull vilket då i grunden är egoism hur gott det än ser ut på utsidan.  

 

Tänkvärt även det.

 

 

* Alltså samma namn som äldre systern till två av de kappadokiska fäderna Basilios den store och Gregorios av Nyss vilka levde för 1700 år sedan. Samtalen mellan bokens Folke och den moderna Makrina är ett försök av författaren att på modernt begripligt sätt återge det samtal som den heliga Makrina hade med sin yngre bror Gregorios.

 

** viss tendens till apokatastasislära

 45 deltagare var vi idag enligt kyrkvärds räkning vilket fördes in i statistiken för Hertsökyrkan. Men en (1) minut före klockringningen var det bara ca 25 och när vi präster gick in under ingångspsalmen fortfarande under 30. Jag tänker som jag tänkt många gånger: om människor skulle till något upplevt viktigt t ex till flyget för en två veckors resa till Thailand för vilken man redan betalt en stor summa då skulle man minsann inte komma så i sista minuten. Vad tyder det på?

 

 I högmässan idag predikade Bosse men han hade frågat mig om jag ville celebrera vilket jag tackat ja till. Roligt känna att det fortfarande fungerar för en gammal man.

 

Nu är ju detta med ett tolkande tema för söndagens texter ett i historiskt perspektiv modernt påfund så det behöver man ju inte bry sig om men om man väl ska notera temat för dagen - Samhällsansvar  - så är det ju något av det mest krystade och påhittade man kan tänka sig. Väl i klass med Jesu närvaro helgar hemmet för Andra söndagen efter Trettondedagen i 1942 års evangeliebok. Dessutom är det ju Pk så det bara dammar om det.

 

Men sådana irritationsanledningar behöver man inte låta fylla sinnet när man får glädjen deltaga i en riktig högmässa. Och dessutom medverka.

 

Kyrkkaffe sen och som vanligt blir det lite jobbigt försöka höra det man vill höra i surret. Eftersom man har hörapparater alltså. Lunch sen på lokala mathaket med tre av gudstjänstdeltagarna varav en skjutsade hem mig*

och fick kaffe på maten i mitt enkla tjäll som tack. 

 

 

* hade tagit buss till kyrkan då jag inte ville köra bil med sommardäck i vinterväglaget. Sen tänker jag alltid att jag gör Greta glad varje gång jag avstår bil eller flyg. 

Den som gick i Svt i kväll, alltså fredag, med namnet Den tysta revolutionen?

 

I så fall tittar du på den på Svt-play.

 

Fantastisk film om livet i Öst-Tyskland 1956. Nyheter om.Ungernrevolten når några ungdomar i sista årskursen i gymnasiet. Dom beslutar sig för en enkel solidaritetshandling med frihetskämparna i Ungern, vilken visar sig få stora konsekvenser i det totalitära samhället.

 

Ytterst gripande - och lärorikt.

 

Stockholm heter alltå en, med svenska mått mätt, större stad långt nere i södra Sverige. Där har jag varit några dagar. Här följer dagboken.

 

Åkte nattåg från Luleå fredag kväll. När detta skrivs lörd kl 9.22 gör vi just uppehåll vid Arlanda. Strax framme således. Då ska jag ta tunnelbana och hälsa på äldsta dotter med familj några timmar.

-----

 Och det har jag gjort nu. Fått se den mycket trevliga lägenhet dom får hyra på Östermalm (svärsonen går på försvarsutbildning). Fint och trivsamt område såg vi också under eftermiddagens promenad i omgivningarna. 

 

Men dottern gav också andra perspektiv på detta med att bo i storstad. Man tänker att här finns ett stort utbud av alla möjliga aktiviteter för gammal och ung. Och det gör det. Men också stor efterfrågan med åtföljande konkurrens och köer. När hon ville anmäla barnen till simskola så tog det bara några minuter innan alla släppta platser var bokade.

- Tur jag lärt maskinskrivning så jag var snabb på datorn!

 

Och om man vill anmäla barnen till aktivitet som t ex fotboll så är det en fåfäng dröm  - det som är helt naturligt här i norrländska orter - att barnen kan hamna i samma lag som skol- eller klasskamrater. Det kan lika gärna vara i helt annan stadsdel som det finns platser kvar. Alltså - det vi redan visste - Norrland är bäst!

----

Sedan följde svärsonen mig till mitt hotell för kvällen och kl 18.30 började formella överläggningar med Kyrklig Samling i Roseniuskyrkan. Middag sen på  restaurang på Sveavägen till vilken man går i tunnel genom åsen. Men jag gick åt fel håll (trots att jag gått där många gånger!) och kom till en infart som var låst (troligen underjordiskt garage) men trodde att då är det tunneln som redan stängt så jag fick ta trapporna upp över åsen och blev först lite norrländskt bortkommen men med hjälp av Google Maps kom jag ändå rätt till slut.

 

Vid middagen fick jag sitta vid samma bord som Per Ewert som ska tala i morgon utifrån sin kommande bok Landet som glömde Gud.* Jag har hört honom förr på ett webbinarium där han påvisade socialdemokraternas stora ansvar för sekulariseringen. När jag tidigare refererat det har min gamle kamrat anfört att de borgerliga måste vara medansvariga eftersom sossarna sällan haft majoritet. Jag frågade honom om det och han sa "Om tolv timmar har  du svaret".

 

Spännande. Men nu ska jag sova så jag orkar lyssna ordentligt i morgon.

----

Måndagen började med hotellfrukost och när vi möttes på Nalen inledde vi med Laudes. Sen höll Per Ewert sitt föredrag. 

 

Fick jag svar på min undran om de olika partiernas förhållande till sekulariseringen? Ungefär så här:

 

Socialdemokraterna har alltid velat sekularisera landet och kyrkan. Inom (s) har enkelt uttryckt funnits två dominerande viljor fr a i fråga om kyrkan, tydligt representerade av dels Artur Engbergs mer hårdhänta vilja förändra kyrkan och dels Harald Hallens mer försiktiga och reformistiska linje. Att den kristna Broderskapsrörelsen fått en viss ställning i partiet beror huvudsakligen inte på vilja låta de kristna på allvar få inflytande i partiet utan snarare att partiet skulle påverka de kristna.

 

Socialdemokraterna har drivit sin avkristningslinje gällande fr a skolan och kyrkan, konsekvent i tider av majoritet (oftast med kommunisterna, senare Vpk) men legat mer lågt i sina strävanden under samregering med borgare - samlingsregeringen under kriget och 50-talskoalitionen med Bondeförbundet.

 

Av de borgerliga partierna är Folkpatiet det parti som stått (s) lite närmare i dessa frågor. Partiet har ju sagts bestå av "hälften ateister och hälften frikyrkliga" och då kampen mot den kristna trons samhällsinflytande tidigare i praktiken var en kamp mot "statskyrkan" så kunde man  delvis få de frikyrkliga med på tåget.** (Frikyrkligheten är annars något som (s) stått helt främmande för och erfarit att det saknats politiska vägar påverka den.)

 

 De borgerliga - tydligast Bondeförbundet (senare Centeroartiet) och Högerpartiet (senare Moderaterna) har alltid kämpat mot. Ett exempel är 1919 års skolplan där katekesen som stomme i kristendomsundervisningen togs bort. I stället skulle grunden vara Jesu etiska undervisning.***. Det beslutet upphävdes strax senare av en (kortvarig) högerregering, men återinfördes då vänstersidan åter fått makten. (Det var ofta regeringsbyten på den tiden.)

 

En person som är viktig för fr a skolans omdaning är en mindre känd socialdemokratisk politiker, Stellan Arvidsson (googla gärna, intressant läsning). Huvudsekreterare i 1946 år skolkommission. När dess beslut senare skulle praktiskt tillämpas "tolkade" han ofta dess beslut på ett sätt som vred utvecklingen ytterligare ett steg i sekulariserande riktning.

 

Han var hela tiden vän med med de kommunistiska Öststaterna och fr a DDR. Han blev också mycket prisad därifrån för att han så effektivt lyckats avkristna den svenska skolan.

 

En betydande skolreformator i det tysta, men när han vägrade fördöma Sovjets invasìon i Tjeckoslovakien 1968 hamnade han t o m hos socialdemokraterna i kylan. 

 

Per Ewerts undersökning sträcker sig fram till valdagen 1976 så senaste årtionden finns inte med. Men han konstaterade att efter det mycket långa socialdemokratiska maktinnehavet så var hela samhället och de flesta av dess institutioner så genomsyrade av socialistisk sekulär anda att det var svårt göra någon verklig omläggning.

 

Lite kort kunde han dock (efter fråga av mig) säga att senare har det hänt lite. I läroplaner från Bildtregeringens tid på 90-talet finns - troligen mest beroende på KD:s inflytande - formuleringar av typen (fritt ur minnet) att den värdegrund som ska prägla undervisningen är de värderingar och den västerländska humanism som bygger på kristendomen. (Obs! Ej ordagrant citat!) Problemet (som jag även hört framföras från lärarhåll) är att eftersom lärarutbildningen så länge präglats av en sekulär anda så är det många lärare som antingen känner sig främmande inför formuleringen eller tycker sig sakna verktyg och kompetens tillämpa den.

 

Men sen är det ofrånkomligt att de borgerliga partierna följt med samhällets allmänna sekularisering och därför i modern tis  till största del tappat sina kristna partiprogramsformuleringar som var levande på 40-50- talen och delvis sextiotalet. ****

 

Men slutsatsen är ofrånkomlig: om Sverige hade haft borgerlig majoritet från andra världskriget till 1976 så hade - vad gäller kristendomens yttre ställning i skola och samhälle - med största sannolikhet mycket varit märkbart annorlunda.

---

Lunch på restaurang i Nalenhuset. Sen lite samtal om hur coronapandemin påverkat oss. Fyra inledare, varav jag greps mest av Berit Simonssons vittnesbörd om hur överflyttningen av OAS från stora möten till sändningar på nätet där man två år i rad kunnat följa rörelsens inspiratörer på resa från söder till norr och hur dessa sändningar, med undervisning och lovsång och korta stopp på intresssanta platser*****, på vissa ställen inspirerat folk att samlas till "husmöte" hemma hos den som har störst TV. Vad månde bliva av detta?

 

Tänkvärd var också Rolf Petterssons reflektion att när det fick vara färre besökare på gudstjänster det visade sig att många människor saknar vana/kunsksp/tradition att själva hålla enkel gudstjänst/husandakt i hemmet.

 

I samtalet efter inledningarna sade Bert Lönndahl att biskoparna svek under pandemin. Dom borde samfällt uttryckt att gudstjänster får inte ställas in. Även om gudstjänstdeltagare saknas ska prästen ensam fira mässa, läsa Guds ord och be för sin församling i kyrkan.

 

Och Göran Beijer påminde om att vid den förra stora pandemin, spanska sjukan för hundra år sedan, så ställdes också många offentliga evenemang in men inte gudstjänster. Det ansågs nämligen att i en svår tid var det viktigt att människor kunde få del av det hopp som förmedlades i gudstjänsten.

 

 

* det är en förkortad populariserad version av en doktorsavhandling som snart framläggs på engelska vid norskt universitet. Pga sitt tydliga icke-politiskt-korrekta innehåll var det svårt få stöd för den vid svenskt universitet

 

** i en annan bok jag tidigare läst, Hessler: Statskyrkodebatten, påtalades att under stora delar av 1900-talets första hälft var de frikyrkliga med på viljan minska "statskyrkans" infytande men i takt med den tilltagande sekulariseringen kunde många frikyrkliga börja se t o m den förkättrade statskyrkan som en bundsförvant i kampen för kristendomens hela överlevnad i det alltmer sekulariserade samhället.

 

*** med dagens mått mätt kan 1919 års skolplan framstå som rätt "from" men icke desto mindre var katekesens borttagande ett tydligt steg för att minska kyrkans inflytande över skolan

 

 **** samtidigt med de orden visade föredragshållaren en bild med de borgerliga partiledarna från 1976: Fälldin, Ahlmark, Bohman

 

 ***** en sådan plats var kyrkstaden i Gammelstad där Mats Rondahl och jag medverkade, vilket jag bloggat om 31 juli

 

Idag var vi många i kyrkan. Kanske inte fler än vanligt av dem som ofta kommer men utöver dem var kyrkvärdar från alla församlingens kyrkor där. Dom skulle ha en kyrkvärdsutbildning.

 

God psalmsång, aktivt deltagande i liturgin. Själv försöker jag numera, när jag sitter i vanlig kyrkbänk, ta ledningen i församlingssången Din död förkunnar vi... och det trefaldiga Amen efter nattvardsbönen, och dra upp farten ordentligt så det inte blir så släpande långsamt som det annars lätt blir om osäkra röster nästan väntar på varandra innan dom vågar sjunga ut.

 

Predikan är inget att säga något om. Alltid god andlig föda när Bosse predikar. 

 

Däremot kan man ju fundera något över dagens tema och texter. Fr o m 1983 är temat i evangelieboken Lovsång och texterna till stor del rätt allmänna om lovsång och tacksamhet. Dagens evangelium om de tio spetälska fanns ju förr på 14:e efter Trefaldighet som då hade temat tacksamhet. Men på den tiden var ju Tacksägelsedagen en skördefest. Då man tackade för årets skörd. Men i takt med att allt färre i landet bor på riktig landsbygd och än färre är bönder, så blir väl det allt mindre angeläget. 

 

Vid kyrkkaffet upplyste diakon Ulrica och jag att under en tid av några veckor (månader) har tre personer avlidit vilka till och från under kortare eller längre tid funnits med i gudstjänst-gemenskapen. Den sista dog i fredags. Och i onsdags hade jag fått kallelsen komma och 

ge henne nattvarden på hennes boende.

 

Idag missade jag dock vår bönegrupp före högmässan. Inte så att jag glömde ta tidigare buss, utan så att jag i centrum glåömde byta från buss 4 till 1. Och det insåg jag när bussen jag satt på styrde in i höger körfält längst ner på Smedjegatan för färd mot flygplatsen och Hersöbussen låg till vänster och jag genom fönstret kunde se god vän som jag förstod var på väg till bönegruppen..

 

Alltså blev det att kliva av på första bästa hållplats som ligger oförskämt långt bort och gå tillbaka. Tur att Espresso House nästa alltid är öppet. Så kunde det bli en Latte i väntan på bussen en timme senare. På den fanns grannen Mats och vi tog även buss hem tillsammans efter mässa och kyrkkaffe. Då klev vi av i centrum för att gå hem därifrån. Och precis då vi stigit av stötte vi på Åsa Nyström. Hon såg pigg ut efter den behandling hon genomgått och jobbar nu halvtid.

 

har yngre son och jag varit under sommaren. Ett par dar i veckan har vi gått en promenad mot Mjölkuddsberget och gått upp och ner några gånger som extra träning. Sen har vi satt oss högst upp och druckit vårt kaffe. 

 

Efter några gånger började vi lida av allt skräp man såg efter andras utflykter, pizzakartonger, hamburgerförpackningar, muggar och läskedrycksburkar, cigarettpaket mm. För att inte tala om alla krossade glasflaskor. Vi började plocka med oss skräp och slänga i soporna. Vi köpte t o m särskilda plockare med skaft för att slippa kröka rygg i onödan. Allt eftersom utsträckta vi vårt skräpplockande till allt större ytor. Hur många kassar skräp vi under sommaren plockat med oss har jag tappat räkningen på. Hur skulle det sett ut utan vår insats? Vi hittade även ett ställe där någon slängt metervis med elsladd och massor med elkontakter.

 

Men igår slog vi nog rekord. Dock inte på Mjölkuddsberget. Vi hade varit på återvinningen i Sunderbyn (den på Kronan är stängd) för att göra oss av med diverse som vi städat ur inneförrådet. På vägen därifrån stannade vi till vid kyrkstugan och inspekterade att "vinterkläderna" som Mats och jag satte på den för några veckor sedan inte blåst bort.

 

En dag som återfått det enda rimliga temat änglarna istället för temat från 1942 års evangeliebok Barnen och änglarna vilket ju i generationer befäst tanken att änglar, fr a skyddsänglar - ett ord som inte finns i Bibeln - normalt bara har med barn att göra.

 

Sannolikt beror denna barn-änglakoppling på slutorden i  gamla evangeliet Mt 18 om dessa små vars änglar alltid finns inför Guds ansikte. Textavsnittet i dåvarande längd inleds ju också med Jesu tal om att barnet är störst i himmelriket. Texten är i nuvarande evangeliebok kapad i början och flyttad till andra årgången.

 

Det gjorde att Johan idag i högmässan i Hertsökyrkan fick predika över en text utan barnperspektiv. Han inledde också genom att säga något om det tokiga i att Mikaelidagen under lång tid i vår kyrka varit en naturlig barn- och familjegudstjänstsöndag. Den text som snarast är dagens karaktärtext, episteln ur Uppenbarelseboken, är ju en text om strid och om hur djävulen blir nedkastad på jorden. Knappast särskilt barnvänligt.

 

Evangeliet för dagen handlar istället om de 72 lärjungarnas glädje över att t o m demonerna lyder när de uttalar Jesu namn. Till slut fick Johan lite försiktigt be om ursäkt för att han nästan talade mer om demoner än om änglar.

 

Bosse hjälpte Johan med distributionen som nu, för första gången på väldigt länge, skedde på vanligt sätt, dvs äta brödet och dricka ur kalken. Bosse vädjade också om att alla avstår allt själv-doppande av brödet i kalken. Eller ska vi kanske säga "själv-doppande" av Kristi kropp i Kristi blod så förstår vi vilka heligheter vi tänker oss hantera med våra fingrar.

 

Ca 50 deltagare. Ändå var många trogna borta. Kl 10.15 hade några bönestund före mässan. Det kommer fortsätta fr o m nu.  Be så länge man har behov. De bedjande i sitter i barnrummet (utan att någon i hallen "pålyser" att "nu går vi och ber"). Tag själv ansvar för ditt deltagande och dyk upp utan anmälan.  Alla välkomna.

 

Efter högmässan tog jag buss hem tillsammans med Mats. Snabblunch efter vilken jag fick besök av min gamle kamrat som nu för första gången besökte mig i min lägenhet.

 

Bil sen tillbaka mot västra delen av staden, men stopp vid Fridsförbundets bönhus denna gång. Mikael predikade. Som alltid en predikan befriande fri från laestadianska standardfraser. Såg i bönhuset även några som varit i högmässan. Varav några som jag tror att jag aldrig tidigare sett i högmässa i Hertsökyrkan. Även det var ju roligt när jag såg dem på förmiddagen.

 

Efter gudstjänsten (eller Bön som det heter på laestadianspråk) följde Johan med mig hem på middag. Synnerligen trevligt med givande samtal (som alltid med Johan) och till kaffet dök även Mats upp (han bor ju i samma hus). 

 

Johan, som tillhör en senare teologgeneration än jag och Mats, kunde informera oss lite om det som det inte fanns mycket av under vår studietid, och som brukar kallas Nya perspektiv på Paulus. Intressant säger jag. Även om det - i vart fall i sin mer radikala form - kan bli utmanande för en lutheran. Johan kunde också berätta lite från samtalen efter kyrkkaffet i Hertsökyrkan med de ungdomar från bönhuset som var i kyrkan.

 

Klart givande gemenskap hela kvällen som avslutades med gemensamt completorium

 

Så blev det (1+ 2) × (änglar på besök)* enligt Hebreerbrevets ord (Hebr 13:2).

 

* lös ekvationen

 

Igår (torsdag) publicerade jag ett inlägg om min mobilglömska. Idag (fred) om förmiddagen publicerade jag en lång bloggpost om kyrkovalet som jag skrivit på i flera dagar. Men tyvärr kom inläggen i fel ordning (=?) så scrolla ner en bit för att finna något seriöst*

 

* Gäller särskilt min gamle kamrat