Torbjörn Lindahl

blev det den här helgen. Fler gudstjänstdeltagare var det denna söndag än förra söndagen. Vad beror det på? Folk börjar komma hem från semestern? Eller kanske var många knutna till sorgehus? Det var fjorton tacksägelser

 

Många präster bland gudstjänstfirarna. Fem om jag räknade rätt. Nytt rekord? Alltid roligt!

 

Det känns som ett visst privilegium få fira mässa och predika i domkyrkan. Men det kräver mer av en som präst. Så man skulle behöva vara där mer regelbundet för att komma in i traditionerna som gäller där. Lite inslag ur nya förslaget är inskrivet i gällande agenda. Själv trivs jag bäst med det mer traditionella.

 

Efter gudstjänsten blev jag bjuden på kyrkkaffe hos goda vänner tillsammans med prästkollega från annan ort som råkade befinna sig i staden.

 

Sen en sväng förbi mamma.

 

F ö kan jag berätta att jag haft kontakt med Dag Sandahl flera gånger under gångna veckan, både telefon- och epostvägen. Men eftersom de svenska domkapitlen inte har sammanträden så ofta så lär det dröja ännu en tid innan vi vet om jag därmed kan anses ha gjort något förgripligt.

 

Inte så lätt att veta. Svägerska o svåger från Uppsala är i trakten. Igår var jag med dem hos svärfar eller morfar som vi kanske hellre säger sett ur våra barns perspektiv. För ca ett år sedan ringde svågern och frågade 

- Hur står det till med morfar?

Jo, han har det bra, sa jag. Hälsade på igår och han verkar trivas.

???

- Jag menade ju dig, sa svågern, och återuppväckte därmed min insikt att jag sedan ett halvår själv var morfar.

 

Morfarrollen fick jag också pröva på ordentligt förra veckan när jag var hos dotter o svärson och målade hus. Men det inser jag att jag redan berättat.

 

Nå, i vart fall var vi igår hos morfar och rev bl a växthusen (dom hade annars snart rivit sig själva), från vilka han under åren skänkt oss mängder med gurkor, tomater, purjolök, paprika; och sommarblommor till rabatterna. Först när ena växthuset var rivet och det andra på väg omkull kom jag mig för dokumentera det hela.

 

En epok går i graven. Lite vemodigt kanske. När vi även grävde upp en del halvt förmultnade plankor ur marken insåg vi att skillnaden mellan trä och jord är bara några år!

med och i mammas lägenhet. Idag har jag fixat dit ny toalettsits, tagit de allra sista grejerna, beställt flyttstädningen och tagit första kontakt med mäklare.

 

När jag tillsammans med bröderna tömt lägenheten så kom lagom min semester och under den har jag i stort sett vilat från lägenhetsarbete. Lite synd kanske att försäljningen skjutits en aning framåt i tiden men nu ska det snart vara avklarat.

 

Ikväll har jag också suttit framför datorn och påbörjat slututformningen av arbete som snurrat i mitt huvud senaste knappa månaden.

 

Sist valde jag ta en långprommenad. 

mötte jag idag. Om hans fortsatta öden och äventyr kan du under resten sommaren och början av hösten läsa på www.pilgrimscyklaren.se

 

Han heter Tomas Bengtsson och är i vardagslag diakon i Botkyrka församling. Men nu har han tagit ledigt ftån jobbet och avser cykla från Luleå till Lund. I dag startade han från Luleå domkyrka strax efter högmässan. En del av gudstjänstdeltagarna var med och samlades utanför kyrkan och fick vara med och be för pilgrimscyklaren inför starten. En filmfotagraf följer honom i spåren så lite bilder och filmsnuttar kommer att läggas ut på nätet. Kanske får vi snart även se starten i Luleå.

 

Att jag fick leda bönen och välsignelsen var ju ren slump eftersom jag var den som ledde högmässan. Inte ofta jag har gudstjänst i domkyrkan men nu i semestertider råkar det bli ett flertal gånger. Även kommande söndag och sedan helgen två veckor därefter.

 

Men därmed var dagens arbete inte slut. Sorgehusbesök under eftermiddagen och mässa igen på kvällen, då i Hertsön. 

 

Nu är frågan: MC-tur eller inte MC-tur? 

till en norrlandsresa hade jag idag. Den oinvigde sörlänningen tycker kanske att det är ett konstigt uttryck för en Lulebo. Men faktum är att vi kan ta oss ytterligare ca 50 mil norrut och ändå vara inom länet. Så långt var jag dock inte idag.

 

Redan när jag för en tid sedan såg Gun-Britt Keros dödsannons i tidningen kände jag att jag skulle vilja vara med på begravningen. Men sammanlagt drygt 40 mil kändes långt. Men när jag sedan fick en inbjudan till ett födelsedagsfirande i samma trakt (i alla fall ur ett Luleperspektiv) samma dag, då fick jag ju dubbel anledning ge mig ut på en tur.

 

Till Pajala först alltså till ungdomsvännen Lars-Gunnar och tillsammans gick vi på begravningen. Det var en glädje få vara med och träffa många vänner även om det blev kort. Gun-Britt var väl i o f s den jag kanske haft minst kontakt med av en syskonskara på sex personer. Men några möten då och då under drygt fyrtio år hinner bli ett antal tillfällen. Första gången jag gästade hennes hem följde jag med hennes bror någon gång vintern 72-73. Sommaren 73 inträffade sedan en händelse som knöt oss något samman. Jag var tjänstebiträde i Torne kontrakt och deltog i dess sommarkyrka. Fick även följa min prästerlige handledare på div tjänsteärenden. En gång drog han med mig på en minnesstund där jag helt oförberedd befann mig mitt ibland en stor mängd svartklädda människor utan att ha fått ordentlig chans begrunda det faktum att nötta fransiga jeans med åtskilliga slarvigt fastsydda lappar på baken kanske inte var den korrekta klädkoden.

 

Gun-Britt var nog sedan den som oftast för mig påpekade vilken berömmelse mina jeans fått i bygden. Först i något förmanande ordalag, sedan under åren i allt skämtsammare tonfall.

 

Som sagt. Möten har det sedan blivit då och då under åren. Ett möte för några år sedan gladde mig särskilt. Gun-Britt uttryckte en särskild glädje att se mig. Och hon sa "jag kallar er mina pojkar". Kanske tänkte hon på några av oss som på sjuttitalet kom med i "laestadiansk ungdomsväckelse" eller kanske på dem av oss som blev präster. Orden gladde mig. Jag tog emot dem som tecken på kärlek och omsorg, och jag vågade nog tro att det även fanns förbön där bakom.

 

Vila i frid till uppståndelsens morgon!

 

Vidare från begravning över landsgränsen och några mil norrut (tillsammans med L-G som även fyllde bilen med eritreanska asylsökande) till gamle undomsvännen och prästvigningskompisen Timo som firade födelsedsg tillsammans med sin syster. Trevligt det med även om det inte var lika många jag kände bland jubilarernas släktingar. Men ett antal fanns nog som jag mött för många år sedan. Jag tänkte det var andra gången jag var i Timos barndomshem men det är nog tredje gången. 

 

Får vi läsa om festen på din blogg? var en fråga jag fick.

- Givetvis, svarade jag och gör nu allt för att uppfylla mitt löfte.

 

Att div bloggskriverier uppskattas även öster om riksgränsen uppmuntrar.

 

Sammanlagt ca 58 mil i bil. Övervägde MC men kände mig lite för stressad då jag var tvungen ta mig fram och åter samma dag. Motorcykelkörning ska vara mer av motoriserat flanerande om det ska vara riktigt njutbart. Men tänk om jag tagit 58 mil söderut. Då hade jag nästan nått Hudiksvall. Typiskt mig. Jag jobbar på allt jag kan och hamnar ändå till sist på ruta ett.

Kan jag däremot rekommendera. Ingen information har nått mig att någon fått en domkapitelsanmälan på halsen med delmotivering att den bloggen rekommenderats.

 

Jag har väl rekommenderat den bloggen förr men gör det igen. Mikael skriver inte så ofta men levererar långa och innehållsrika inlägg med gedigen bibliskt grundad undervisning.

I förrförra inlägget skrev han om kvinnor i ämbetet och nu senast om synen på synden. Båda inläggen läsvärda. I det senare inläggets första del skriver han mycket bra om den viktiga skillnaden mellan det som Bibeln kallar synd (otukt, mord, lögn osv)  och  det som vi människor syndstämplat i våra "syndakataloger" utan att det verkligen är synd (dricka något alkoholhaltigt, bio, dans mm); och vilka allvarliga andliga följder det kan få när man inte förmår skilja på detta. Läsvärt.

 

ska jag inte hänvisa till eller rekommendera.

 

Jag har nämligen nåtts av den informationen att den som gjort det blivit anmäld till domkapitlet. Bäst att passa sig alltså. Då berättar jag bara om Dags blogg utan att på minsta sätt hänvisa kära läsarna att läsa själva än mindre rekommendera dem att göra det ännu mindre hjälpa dem på traven genom en länk.

 

Jag berättar bara det jag redan berättat: att Dag gör ett blogguppehåll men tillägger det roliga och intressanta att hans blogg nu förvandlats till s k autoblogg dvs en blogg där kommentatorerna fortsätter skälla på varandra utan att bloggaren tillför några nya debattämnen. Det synes mig som om det i kommentarsskaran finns ett anral personer som är så vana skälla på varandra att dom inte kan låta bli. Ungefär som politiker. Vi vet att vi är oense men inte om vad. Ytterst intressant - kyrkligt? - fenomen

 

Själv faschineras jag fortsatt av fenomenet domkapitelsanmälningar. Att man kan bli anmäld för att man till en god vän på annan ort berättar om det s k läget på sin egen ort. Det trodde ni inte. Inte jag heller. Trodde alltså.

.

MC-tur till Boden blev det idag också med lite husmålning efter jobbet. Slutet är nu riktigt nära. I dagens NSD  finns reportage om arbetet. Med bild på både svärsonen och hans far i målartagen. Vid dagens besök fick jag även vara barnvakt en stund. Att en unge på mindre än ett och ett halvt år är en sån hejare på mobiltelefon...

Tänkte få anledning skriva ett inlägg i kategorin Mest MC.  Skälet till att jag blev påmind om denna försummade kategori var att jag vid inkörandet av hojen i garaget ikväll kunde konstatera att jag inte ens kört hundra mil ännu denna säsong. Katastrof, halva sommaren har ju redan gått. Har väl ägnat för mycket tid åt mina fobier kan jag tänka.Tänk det fanns en tid då jag brukade ha bränt 200 MC-mil redan innan maj månad var slut. Men det var för länge sen så länge sen.

 

Idag blev det dock några mil. Tog ledigt och for till Boden igen och målade på dotterns o svärsonens hus. Idag fick jag leka med skyliften och måla högsta delen av gaveln. Ingen höjdskräck här. 

 

Men innan jag for dit i morse klippte jag färdigt gräsmattan. Ville inte störa grannarna med för sen klippning i går kväll.

 

Men åter till ämnet för dagen: motorcykelkörning. Hur ska jag få fart på den? Fara fram o tillbaka till bror i Umeå? Eller till fjällen en ledig helg. Blev sent igår bjuden på ett 60-årskalas framöver. Kunde ju vara lämplig anledning för en MC-tur. Kalaset hålls några tiotal mil från Luleå. Ja, faktiskt i vårt östra grannland. Om vädret blir bra blir det MC annars bil.

 

Den motorrenovering jag gjorde på hojen i vintras verkar ha gjort nytta. Inget anmärkningsvärt oljetapp so far. Förr fick jag fylla på åtskilliga dl / hundra mil. Men att köra är lika kul som tidigare. Så fort man kommit upp på hojen.

 

 

 

efter semestern var det idag.

 

Först till expen och kolla läget och sen vittja sitt postfack. Sen snabbt förbi Örnäsgården på väg till Hertsön där jag tillbringade en bra stund. Bl a ägnade jag mig lite åt planering för helgens gudstjänster, telefonsamtal till sorgefolk mm. Lite längre lunch då jag passade på att besöka mamma och ta med henne ut på en liten biltur. Förbi kyrkogården där vi satte en blomma på pappas grav. Sen snabbtur till Gammelstad där vi fikade vid Sockenstugan. Senare på eftermiddagen och kvällen blev det två sorgehusbesök.

 

Sist övervann jag min gräsklippningsfobi* och körde runt med min gamla motorgräsklippare. Men det hade inget med jobbet att göra.

 

- - - - -

* trogna och kära läsare noterar vänligen följande:

1. Genom användande av ordet fobi driver jag bara med mig själv

2. Jag anser fortfarande att ordet fobi i mycken allmän debatt används alldeles för slarvigt i sammansättning med diverse andra ord 

Har jag ägnat mig åt i dagarna tre. Inte mitt eget dock. Dotterns och svärsonens nya hus i Boden. Den regniga sommaren har gjort att dom ligger lite efter tidsschemat. Kul att kunna hjälpa till. Även svärsonens föräldrar är där och bidrar till arbetet.

 

Igår for jag dock efter fullbordad arbetsdag till Piteå tillsammans med vänner från Boden. Vi for till Storstrand för att delta i två gudstjänster med predikan av Hans Weichbrodt, OAS-rörelsens inspiratör. Givande kväll. Jag tog emot förbön inför att nu börja jobba igen. Uppmuntrande. 

 

Också uppmuntrande möta flera personer som i uppskattande tonfall sa "jag läser din blogg".

 

Eftersom jag idag fått en kallelse till en sjukkommunion vilken firades på kvällen beslöt jag ägna även denna dag åt målning. Det blev ju en gudstjänst ändå.

 

Trött blir man efter fysiskt arbete. Det märks att jag inte tar i för mycket i mitt dagliga arbete. Det mest fysiskt ansträngande är nog när jag bär gudstjänstbibeln i ingångs- och evangelieprocessionerna. Kanske borde jag skaffa en större och tyngre bibel. Eller klä in den befintliga i blyfodral.

 

I morgon börjar jag alltså jobba. Konstigt att ha så tidig semester att man är är tillbaka före mitten av juli. Oftare har jag nog haft sen semester. 

Lär det bli ett tag framöver å Dag Sandahls blogg. "Till andan faller på". Han verkar aningen less på sin bloggs kommentatorer.

 

Det kan ju inte jag skylla på - om jag skulle få lust sluta blogga vill säga. I kommentarfältet till denna ringa blogg är det oftast lungt. På Facebok lär det däremot ha kommenterats desto mer. Nu läser jag aldrig på Facebook så om detta är jag (lyckligt?) ovetande. Bortsett från det som berättats. Men jag tvingas erkänna - fortfarande efter flera veckor  - att jag ännu inte begriper vad det var i mitt blogginlägg, där jag försökte ifrågasätta den slarviga användningen av ordet fobi, som var så upprörande. Jag fattar ännu inte. 

 

 

Av misstag råkade jag klicka på publicera när jag skrivit på föregående inlägg istället för spara som utkast. Då får andra halvan av mötet bli eget inlägg.

 

Dag 4 lördag 4 juli

Morgonmässa i kyrkan som vanligt. Fina predikningar  av kyrkoherden. Men de detaljer ur nya handboksförslaget som ingår i veckomässordningen hör kanske inte riktigt till mina favoriter.

 

Eftersom hotellet ligger nära så hinner man ta frukosten mellan mässan och förmiddagsmötet.

 

Då satt jag på biktprästplats igen. Talare var EFS' missionssekreterare Erik Johansson. Vi har hunnit bli goda vänner eftersom vi mötts åtskilliga gånger i både OAS- och Frimodig Kyrka-sammanhang. 

 

Eftermiddagen ägnade jag åt läsande och vilande. Struntade alltså i att gå på något seminarium

 

Vid kvällsmötet var det Hans Weichbrodt som talade utifrån Jes 6. Efter lite fika i serveringstältet vid kyrkan (som varje kväll) promenad till hotellet, en stunds pratande med annan mötesdeltagare vid hotellentren och nu god natt.

 

F ö blev jag uppmärksammad på att kyrkoherden i Söderhamn varit präst en period i min födelseförsamling Undersåker. Alltid roligt när man kan hitta anknytningar.

 

Dag 5 söndag 5 juli

Lugn morgon. Inget gemensamt program förrän högmässa* kl 11. Fin gudstjänst. Särskilt uppskattade jag förbönen där flera personer från olika länder bad på sina egna språk.

 

Så fort allt var slut satte vi oss i bilen och for norrut. Kaffepaus hos vännerna i Timrå som nu var hemma

Två motorcyklar såg jag i det öppna garaget. Den ena samma modell som min men några år äldre och i en vacker färg som jag drömde om när jag en gång var på väg köpa min. 

 

Matpaus vid höga kusten-bron igen och lite stärkande kaffe hos yngre bror i Umeå. Lite fler och längre pauser gjorde resan hem ca en timme längre. 

 

Nu har det här inlägget snart handlat mer om resa än om oasmöte.

 

Vad mina blogginlägg handlar om kan man också fundera över mer generellt. En person har gjort det och anser blogginläggen vara för kyrkokritiska. Håller kära läsarna med? Återkommer till det på ett eller annat sätt.

 

- - - - - 

* i kommentar på Dag Sandahls blogg har jag sett att vännen Andreas var där. Tråkigt att vi inte hann mötas.

Dag 1 onsdag 1 juli

Kl sju på morgonen startade jag tillsammans med god vän med bil från Luleå.

 

Kaffepaus i Umeå och lunch vid Höga Kustenbron. Snabb sväng förbi vänner i Timrå och ringde på dörren men dom var givetvis på jobbet. Framme i god tid så vi i lugn och ro hann checka in och få lite i magen innan inledningsmötet. Jag var med bland biktprästerna och ska vara det ytterligare några gånger.

 

Den annonserade talaren Marcus Birro hade dock blivit förhindrad så med kort varsel fick Berit Simonsson tala. Det gjorde hon med den äran, men "visst var det förargligt att Marcus Birro inte kom". *

 

- - - - 

* detta fick Berit oss att säga till varandra i bänkarna så det skulle vara uttryckt när hon började tala

 

Dag 2 torsdag 2 juli

Morgonmässa i kyrkan kl åtta. Kl tio förmiddagsmöte där Mirjam Axklo gav några uppmuntrande personliga vittnesbörd.

 

På eftermiddagen deltog jag i ett möte fär präster och pastorer där den inbjudne huvudtalaren, katolske prästen och predikanten i påvens hushåll,  f Raniero Cantalamessa medverkade. Fantastiskt fint. Särskilt andra delen där han talade om uppståndelsen.

 

Även vid kvällsmötet talade f Raniero Cantalamessa. Fantastiskt vital och sprudlande 81-åring. Och inte ett ord på hela dagen som inte kunde godkännas ur luthersk synvinkel.

 

Dag 3 fredag 3 juli

Start med morgonmässa. Även idag ledd av församlingens kyrkoherde.

 

Kl tio förmiddagsmöte där Berit Simonsson talade och gav en lite annorlunda tolkning av begreppet "din första kärlek" vilken församlingen i Efesus övergivit enligt ett sändebrev i Uppenbarelseboken.

 

I ett kort sammanhang refererade hon även till sin dopdag och jag hörde då att vi är döpta samma datum. Dock ej samma år. Jag var med bland biktprästerna igen. Alltid roligt när man får stå i denna uppgift.

 

Å eftermiddagen var jag med som förebedjare i den särskilda förbönsgudstjänsten för sjuka. Även den ledd av kyrkoherden som höll en fin predikan.

 

Vid kvällsmötet var det offergång med mycket rörelse i kyrkan. Kollekt tas ju vid varje möte men ibland gör man det extra högtidligt. Även jag rycktes med i glädjestämningen och gav lite mer än jag först tänkt.

 

Talare var pingstpastorn Tommy Dahlman. En av de "22" om det nu säger läsaren något. Han talade utifrån berättelsen om Jona och gav fyra lärdomar.

 

Nej, den är ännu inte helt återställd. Fortfarande ligger besökstalet på bloggen en bra bit över vad det gjort sista åren. Eller är det så att de gångna veckornas sociala-medier-turbulens ökat antalet regelbundna besökare på ett förblivande sätt. Vore ju roligt men blir mer ansvarsfullt.

 

Själv väljer jag ligga lite lågt ett tag så jag inte retar någon i onödan. Meddelar dock att jag fortfarande för det mesta uppskattar Dag Sandahls blogg och att han och jag regelbundet via telefon utbyter information om det kyrkliga s k läget. Tyvärr känner jag mig förhindrad tala i klartext för närvarande men överstarna Salander och Olofsson har läget under uppmärksam bevakning.