Biskopsval

var det idag. Dvs det s k nomineringsvalet.
 
Präster, diakoner och lekmannaelektorer var samlade ì Kulturens hus i Luleå. Information, pläderingar, val och rösträkning. Själv blev jag vald till rösträknare och fick sitta vid det bord där västerbottningarna röstade. Hedrande bli vald till en uppgift. Men lite straffkommendering eftersom man blev kvar långt efter det att de röstande farit hem. Först rösträkning och sen justering av protokollet på stiftskansliet.
 
Resultatet:*
Åsa Nyström 44%
Anders Göranzon 20%
Leif Nordenstorm 10%
Gunnar Sjöberg 7%
Kenneth Nordgren 6%
Övriga tillsammans ca 13%
 
Är saken därmed redan avgjord? På intet sätt. Det finns exempel på att det blivit stora omkastningar mellan nomineringsval och det riktiga valet. Det är ju 56% som inte röstat på segraren. En klar majoritet således. Frågan är hur väljarna kommer att resonera. Det märker vi i mitten av november.
 
T ex dom som i grund ifrågasätter kvinnor i präst- och biskopsroll. Bör dom jobba för att en man får majoritet? Jag menar, spelar det nu längre någon roll? Om en man vigs till biskop av kvinnlig ärkebiskop kommer han då att stå i rätt apostolisk tradition?**
 
Att träffa kollegor och elektorer*** från hela stiftet innebär också möjlighet träffa gamla vänner. Min gamle kamrat hann jag dock inte surra med. Får bli en annan gång. En av västerbottenselektorerna hade också med sig mjölk och vanilj-hjågghurt (!) till försäljning från sin eko-gård.**** Det tackar jag för. Varje gång lika gott!
 
- - - - - -
 
* avrundade tal. Exakta siffror på stiftets hemsida
 
**observera frågetecknet. Jag påstår alltså inget i denna sak. Man vill ju inte ge domkapitlet mer arbete i ett anmälningsärende. Särskilt inte idag då jag i min rösträknarroll haft så gott och trevligt samarbete med domkapitlets lagman. Jag noterar bara att det finns vissa som skulle tvivla här. Så t ex katolska kyrkan i förhållande till den anglikanska vilken godkänt kvinnor som biskopar..
 
*** denna gång tillät jag inte rättstavningsprogrammet att skriva elektroner
  
****Nylidens ekogård
 

Idag

är det något slags gemensam dag för präster och diakoner i stiftet. Jag är inte där. Efter sjukskrivning med viss förblivande trötthet känns det inte som läge att fara iväg och jobba på ledig dag.
 
Igår däremot arbetade jag. Högmässa först. Något färre än senaste veckorna, bara 22 inklusive personal och kyrkvärdar.* Något referat av predikan blir det som vanligt inte. Den som vill ta del får infinna sig. Trots mitt bloggande har jag alltid upplevt mig som mer talare än skrivare.
 
Eftermiddag: sjukkommunion. Jag firar numera rätt ofta sjukkommunion hos olika personer. Att få fira mässa med dem som av olika skäl har svårt ta sig till gudstjänstgemenskapen har jag alltid upplevt som en av prästämbetets finaste uppgifter.
 
I morgon samlas präster och diakoner (förmiddag) till val av ledamot i domkapitlet. Naturligtvis är jag även här helt stenålders eller i bästa fall "från 1800-talet" när jag framhärdar i att det  bör vara en präst som är vigningstjänstens representant i domkapitlet. Att vara ledamot av domkapitlet är i princip ett lärouppdrag. För att kunna fylla ett sådant får präster dels skaffa sig en teologisk utbildning dels avlägga ett vigningslöfte om trohet mot den Heliga Skrift och vår kyrkas bekännelseskrifter. Några sådana "krav" läggs aldrig på diakoner. Det är alltså en avgörande principiell skillnad mellan präster och diakoner helt oavsett att båda nu inräknas i begreppet vigningstjänsten. Men det är klart; den avgörande skillnaden mellan präster och diakoner är även i övrigt på väg att utplånas eftersom det är allt fler bland präster och blivande präster som beskriver kärnan i sitt uppdrag som "att jobba med människor" (ev med tillägget "i glädje och sorg") vilket knappast kan ses som annat än en diakonuppgift. Jag förnekar inte att prästers och diakoners uppgifter i mångt och mycket kan överlappa varandra, men det viktiga är vad som är "karaktärsuppgiften". Diakon: omsorg om människor, präst: förkunna Guds ord och förvalta sakramenten.
 
Eftermiddagen imorgon samlas även utsedda elektroner (tillägg senare: här ägnade automatstavningen sig åt ett spratt, men roligt blev det ju 😊) och det skall hållas nomineringsval till biskop. Bryr jag mig? Knappast jättemycket. Redan i 50-60 år vid det här laget har man ju levt med att många av dom biskopskandidater som präster och kyrkfolk verkligen velat ha inte kunnat bli utnämnda; först p g a den socialdemokratiska regeringens tydliga styrning av utnämningspolitiken, sedan p g a reglering i kyrkoordningen. Hur länge ska man spela med i elakt spel? Det är en fråga jag länge ställt mig.
 
Om politiseringen av kyrkan gått snabbt - t ex genom främmande makts totala ockupation av landet, med åtföljande utbyte av hela biskopskollegiet mot biskopar lojala med de nya makthavarna - då hade många reagerat. Men nu har det hela gått "lugnt" och sakta tillväga med tilltagande anpassning från all opposition enligt tron "det kan inte bli värre än så här" - men det blir hela tiden värre.
 
Att det skulle finnas bättre och sämre bland de kandidater som från olika håll förs fram förnekar jag inte. Men allt är relativt.
 
- - - - -
 
* sammanlagt fem kyrkvärdar närvarande trots att bara två tjänstgjorde. Jag har uttalat det förr och gör det gärna igen: det är roligt ha kyrkvärddsr som är trogna gudstjänstfirare utöver sin tjänst. 

Vad ska man skriva om?

När man tycker att man inte har något att skriva om.
 
Söndagen. Höll på att försova mig. Visar väl hur kraftlös jag fortfarande är. Men när jag kom till kyrkan bra många minuter försent så sjöng man ännu på den långa ingångspsalmen 168. Alla verser, så jag hann vara med på en och en halv vers på slutet. Ca 30 deltagare var vi. En av gudstjänstfirarna hade gjort fina prydnader tillsamman med ljus i olika storlekar, vilket vid kyrkkaffet såldes till förmån för Världens barn. Fint initiativ.
 
I övrigt försöker jag ta det lungt eftersom jag är sjukskriven t o m i morgon för att återhämta mig. Det hade jag iofs inte mycket för eftersom jag ändå skulle varit ledig lördag - tisdag.
 
Nåja, ett och annat måste jag väl göra så jag inte blir helt försoffad. Rev ner lite plattor från innertaket i vardagsrummet i fredags (inte särskilt tungt arbete, dom ramlar ju ner av sig själv) och körde dem till återvinningen i lördags. 
 
Nu sitter jag och tittar i taket och funderar hur stor del av isoleringen som måste bytas, anfrätt som den delvis är av tidigare års vattendropp från takkupan.
 
Och tittar jag inte på det så tittar jag ut genom mina nya fönster. Så fantastiskt se så mycket natur när man kikar ut, även om naturen mest består i en fjärd som håller på att växa igen. Än kan jag se en hel del vatten, men ack, hur länge.
 
Kyrkovalet kan man också skriva något om. Valet till kyrkomötet är inte helt färdigräknat. Mandatfördelningen är väl i princip klar  (vi i Luleå stift behåller vårt mandat) men hur kryssen slår vet man ännu ej säkert. Stiftsvalet är dock klart. Jag får en ordinarie plats denna gång. Efter Maria Andersson som stod etta på vår valsedel. Noterbart att Frimodig kyrka ökade med ca 500 röster i stiftsvalet.
 
Resultaten lokalt - Nederluleå, där jag bor och Luleå Domkyrkoförsamling, där jag är anställd - bryr jag mig inte så mycket om. De som hamnar i kyrkoråden kommer på sikt - om nuvarande medlemsutveckling håller i sig - mest att få administrera neddragningar. Några stora och tydliga profilerade nysatsningar finns det knappast längre utrymme för
 
Lycka till!

Ingen konfession

blev det i söndags.* Jag var nämligen lite krasslig så det blev inget gudstjänstbesök.Däremot har informationen nått  mig hur många som var i kyrkan, 30 pers. Och av dessa var en tiondel präster, gudstjänstledaren oräknad.
 
En av dessa präster passerade Luleå och Hertsökyrkan på väg till kyrkomötet. Det slår mig att det vore intressant få veta hur många av kyrkomötets ledamöter som gick i svenskkyrklig gudstjänst söndagen före kyrkomötet. Resultatet redovisat nomineringsgruppsvis.
 
Nu sjunger denna session av kyrkomötet på sista versen. Nu väntar vi spänt på rapporter om utskottsarbetet. Särskilt gudstjänstutskottet som behandlat handboksförslaget.
 
Eftersom det i vissas ögon synes så erbarmerligt viktigt att kyrkans förtroendevalda ska väljas utifrån politiska ideologier så undrar man hur de olika ideologierna tar sig uttryck i handboksarbetet.
 
Några förslag:
Laudamus:
Socialdemokratisk variant: Vi prisar dig, du välfärdens Gud...
Sverigedemokratisk variant: Vi prisar dig, du svenskarnas Gud...
Centerpartistisk variant: Vi prisar dig, du landsbygdens Gud...
 
För kyrkan "i tiden" alltså så kan t o m konungen bli nöjd.
 
- - - - - 
 
* detta skriver jag enbart för min gamle kamrats skull så han inte förgås i sin längtan efter nytt inlägg

Varför ska jag ta kyrkomötet på allvar?

Det har jag iofs frågat mig i årtionden redan. Framförallt fr o m början av 80-talet då politiseringen helt slog igenom även på kyrkomötesnivå. Då den särskilda prästerliga representationen i kyrkomötet avskaffades. Men nu blir frågan än mer akut, när vi inte bara ska leva med sossar och centerpartister utan då även Sverigedemokraterna blivit en av de större grupperna i kyrkomötet.*
 
Vem tror att just personer aktiva i Centerpartiet har en särskild kompetens att bedöma om prästen bör sjunga Upplyft era hjärtan eller Öppna er hjärtan i inledningen av nattvardsdelen av högmässan? Vad är det för speciell insikt som just socialdemokrater har som gör dem särskilt lämpade att avgöra om man bör läsa trosbekännelsen före eller efter predikan? Och vem tycker att alldeles speciellt Sverigedemokrater
 har en unik förmåga avgöra hur syndabekännelsen ska formuleras.**
 
Nej, ett kyrkomöte där tre politiska partier har en stabil majoritet (och där grupper som avspjälkats ur politiska partier har en stor del av de övriga mandaten - vem kan ta ett sådant s k "kyrkomöte" på ens det minsta allvar och betrakta det som röst för en kristen kyrka?
 
Inte jag!
 
Jag har sagt det förr, men säger det nu igen:
Jag tar inte längre svenska kyrkans s k kyrkomöte på allvar. Jag känner ingen som helst förpliktelse mot något enda av dess beslut (om jag inte av andra skäl anser beslutet riktigt).
 
Svenska kyrkan är som en ockuperad nation. En sann patriot känner mer lojalitet mot den fria nationens själ och hjärta än mot ockupanternas vilja.
 
- - - - - -
 
* glöm inte att socialdemokraterna som största parti har ett särskilt ansvar för att Sverigedemokraterna kunnat växa till så starkt i både kyrkomöte och riksdag. Trots tydliga varningar 1999 (att direktvalssystemet skulle kunna utnyttjas av välorganiserade grupper utan stark förankring i kyrkan) så valde (S) att stå bakom ett förslag om direktval (till stift och kyrkomöte) då gällande Kyrkoordning arbetades fram inför relationsförändringen kyrka-stat år 2000.
 
**  förlåt, förlåt, förlåt! säger jag i denna sena timme. Naturligtvis har Sverigedemokraterna en särskild kompetens just gällande syndabekännelseformuleringar. Dom kommer givetvis att skapa en syndabekännelse med den fakultativa formuleringen förlåt om jag slagit någon med järnrör under senaste krogrundan
 

Valresultat

Mina profetior i ett tidigare inlägg - vilka jag dock i huvudsak ärvt från kommentator i tidningen Dagen visar sig stämma.* De politiska partierna håller ställningarna, ja, går rent av framåt. De f d partierna backar och de opolitiska håller ställningarna.
 
Man kan notera att av de grupper som uppträder i kyrk ovalet som just partier så har Sverigedemokraterna ökat lika mycket som S och C tillsammans. Att motverka ett parti med annat parti (den socialdemokratiska strategin) synes vara rena släcka eld med fotogen i brandsprutan -strategin.
 
Måttlig glädje att Frimodig kyrka ökat i antal röster (c:a 4000) men pga det starkt ökade valdeltagandet blev det ändå förlust av två mandat. 
 
Om man nu skulle bedöma kyrkovalet utifrån den världsliga politikens grupperingar och block (då får man räkna med även de grupper som formellt är fristående men har sin rötter i partier) då ser man att vänsterblocket  (S, V och Mp) går +-0 i mandat räknat. Förvånande är ju miljöpartisterna stora minskning - även i antalet röster. Men kanske är det så att drömmen om solceller på kyrktaken i längden inte räcker som grund för ett uthålligt engagemang i en kristen kyrka.
 
Allianspartier och från dessa partier utgående grupper har sammanlagt minskat. -8 mandat om jag räknat rätt. Borgerligt alternativ och Kristedmokrater har minskat i både röstetal och mandat. Fria liberaler ökar väljarstödet men tappar likväl mandat. Bara Centerpartiet ökar i både röstande och antal mandat.
 
Och slutligen Sverigedemokraterna mer än fördubblar sitt röstetal (40000 till 84000) och går från 15 till 23 mandat.
 
Sverigedemokraternas utveckling är värd en egen begrundan. 2001 är första gången dom tar plats i kyrkomötet, 2 mandat. Alltså tänker (S) att här måste satsas för att stoppa dem. Vad händer? I nästa val 2005 får SD därmed mer uppmärksamhet (all reklam är god reklam?) och fördubblar till 4 mandat. (S) orkar inte riktigt med samma anti-SD-kampanj nästa gång så 2009 får SD inte riktigt lika mycket gratis reklamhjälp av (S) alltså gör SD "bara" nästan en fördubbling: 7 mandat. Men 2013 inser (S) att nu är det illa, nu måste SD bekämpas på allvar, alltså får SD mer oavsiktlig draghjälp än någonsin dittlills och går från 7 till 15 mandat. Mer än fördubbling. Och så sista valet igår. S och SD utser ömsesidigt varandra till valets huvudmotståndare och får den bilden cementerad i media. Resultatet? Mer än fördubbling av antalet röster för SD men pga ökat valdeltagande "bara" lika stor mandatökning som förra valet, 8 nya mandat. Man kan notera att SD i detta väl ökar med 5 fler mandat än (S).
 
Det är väl dessutom mycket svårt motsäga att direktvalen till kyrkomötet för SD blev en språngbräda in i riksdagen. Hade vi haft ett valsystem med indirekta val i kyrkan så hade SD aldrig fått den möjligheten. Vad ska man säga? Tack socialdemokraterna (som var starkt drivande när direktvalen infördes), hemskt mycket tack att ni i praktiken banat väg för Sverigedemokraterna.
 
- - - - - - - 
 
* här analyserar jag bara kyrkomötesvalet

Bara så ni vet - en gång till

Och det vet ju kära läsarna: i morgon är det kyrkoval. Så senast i morgon släpar man sig iväg* till sin vallokal och röstar på Frimodig kyrka. Det finns inga ursäkter om du försummar din skyldighet. OBS! att kyrkomedlemmar från 16 år har rösträtt.
 
Intressant var att för någon dag sedan i Dagen ta del av en valanalytikers tankar om vilka grupper som (på sikt?) kommer gå framåt eller bakåt. Här var väl utgångspunkten mest kyrkomötet. Han delade in de existerande nomineringsgrupperna i tre grupper.:
 
1. Politiska partier (S, SD, C)
Dessa kommer klara sig bra. Skälet? Dom har hela sina stora partiorganisationer bakom sig. Lite "orättvist" är det rentav.
 
Men visst kan man fråga sig hur det på sikt kommer gå för partierna när opinionen i allmän debatt synes alltmer kritisk mot partiengagemang i kyrkan. Men även om t ex  (S) bara lyckas mobilisera en minoritet av sina normala väljare så blir det i kyrkovalet ändå många.
 
2. De grupper som har sina rötter i politiska partier men som nu är (formellt?) fria från moderpartiet och i princip självständiga. Hela gruppen av xx-partister i svenska kyrkan. (VISK, MISK, FISK, Borgerligt alternativ och Kristdemokrater för en levande kyrka)
 
Tipset: dom kommer minska. Om än inte tydligt i detta val så på sikt. Skälet? Dom uppfattas som politiska partiers representanter, men är utan partiernas tydliga organisatoriska och ekonomiska stöd. Vilka kommer i längden rösta på dessa förutom anhängare till de respektive partier ur vilka dom är komma?
 
3. Tydligt opolitiska (i betydelsen partipolitisk) grupper (POSK, ÖKA, FK).
 
Dom kommer finnas kvar. Detta är ju alternativen för kyrkfolk i gemen som vill se alternativ till partipolitiken. Det enda hotet skulle väl vara att "kyrkfolk" i landet generellt är en minskande skara. Men om jag minns rätt så visade en undersökning för några mandatperioder sedan att de fria gruppernas väljare (eller gällde det ledamöter i kyrkomötet - eller bådadera?) hade betydligt lägre medelålder än t ex socialdemokraternas.
 
För en kyrkokristen finns inget alternativ;
RÖSTA PÅ FRIMODIG KYRKA!
 
- - - - - - 
 
* om man inte redan förtidsröstat, vilket man på vissa ställen kan göra ännu idag någon timme till (när detta skrivs).

Bara så du vet

...i predikoturerna idag (nu: snarare igår, alltså fredag) står att jag leder högmässa i Hertsökyrkan på söndag. Det är rätt. Det kommer jag att göra (om Gud vill och vi får leva). Frågan är dock om jag ska anstränga mig göra gudstjänsten riktigt kort - så den är klar kl 12 när delar av byggnaden börjar användas som vallokal; eller om jag ska dra ut på gudstjänsten så det märks i all pinsamhet att de kristna* firar gudstjänst i själva kyrksalen samtidigt som väljarna väller in för att bestämma över församlingen?
 
...men det står också att jag ska predika hos Luleå Fridsförbund senare under eftermiddagen. Den uppgiften var rätt men är nu fel. Jag har bett att få bli befriad från den uppgiften, vilket beviljats
 
...oavsett om det står något någonstans eller inte så är det alltså kyrkoval på söndag. Då ska du rösta på Frimodig kyrka. (På de lokala ställen där FK inte ställer upp får du ta näst bästa, eller - om alla alternativ är helt värdelösa - blankrösta.)
 
- - - - - - 
* den ringaktade s k "tio procent", enligt (s) toppkandidat Maria Johansson Berg

Lokalt kyrkoval

Det är alltså kyrkoval lokalt även i stadens två stora församlingar, Nederluleå, där jag bor och Luleå Domkyrkoförsamling där jag jobbar.
 
För några dagar sedan kom det för båda församlingarna gemensamma församlingsbladet Kyrknyckeln.* Då var det dags att tala om kyrkovalet i de båda församlingarna. De nomineringsgrupper som ställer upp lokalt får utrymme. Samma fem grupper i både stan och landsbygden.
 
De olika grupprepresentanterna fick fem frågor var. Problemet nu är att dom i flera avseenden svarar så lika - satsa på barn och unga, mer satsning på kärnverksamhet, mindre på administration, typ - att det är svårt skilja dem åt. Att profilera sig på lokalplanet är ju inte lika lätt som i kyrkomötesvalet för där man kan beskylla varandra för vänstervridning och främlingsfientlighet. 
.
Verkligheten blir ju att de lokala representanterna talar om den vardagliga verksamhetens inriktning - även om det aldrig blir besvärande eller utmanande konkret - men den synliga utformningen av verksamheten är ju inte riktigt de förtroendevaldas ansvar utan kyrkoherdens och personalens.
 
Den som kan kodorden kan möjligen placera några av svaren rätt i ett blindtest - t ex så talar båda sossarna om att all barnverksamhet ska vara avgiftsfri, och kanske kristdemokraterna i något fall har ett lite frommare språkbruk - men i stort sett så blir skillnaderna mellan grupperna omöjliga att se och helt meningslösa.
 
Nej, fram för personvalssystem. Alla nominerade på samma valsedel, kryssa dom du vill välja. Då skulle man välja dom personer man har förtroende för. Inte den grupp man har förtroende för. Och personerna må då vara sossar eller moderater bäst dom vill.
 
- - - - - - 
 
* tidigare var det Nederluleå församlingsblad, men sedan några år tillbaka samarbetar man om det

Första turen

där jag inte bara körde runt stan utan såg till att jag hamnade nånstans. Givetvis blev det ett möte med min gamle kamrat.
 
Tog ut en ledig dag idag då det som normalt brukar fylla onsdagarna inte kommit igång för terminen. Vädret såg lovande ut på förmiddagen så jag började smida MC-planer. Efter lunch mulnade det dock och det kändes mer osäkert. Andra halvan av eftermiddagen blev det bättre igen och motorcykeln kom ur garaget.
 
Rätt blåsigt på vägen till Älvsbyn. Men fram kom jag lyckligt. Fick några timmars samvaro med min gamle kamrat, inklusive deltagande i veckomässa som han ledde kl 18.30.
 
Hemfärden gick också bra. Lite svalare men mindre blåst.
 
Även igår var jag med om en mässa. Eller kanske det ska kallas liturgi. Men då var jag bara deltagare, inte kommunikant. Det var den koptiska gruppen som lånade Hertsökyrkan. Deras präst kommer förbi ca en gång i månaden. Sannerligen gäller där den princip jag läst om på en ortodox hemsida (Gäst och främling): "finns det ett längre sätt att säga någonting på så kommer de ortodoxa att använda sig av det". Men det intressanta med den koptiska gudstjänsten var kommunionen. När alla hade kommunicerat så hade prästen konsekrerat bröd och vin över, då fick folk komma fram en gång till (och en gång till?) tills allt var slut. Gärna upplåter jag kyrkorummet igen för de koptiska kristna och gärna deltager jag igen.
 
När jag kom hem från Älvsbyturen ikväll låg några buntar Frimodig kyrka-valsedlar till kyrkovalet på min bro. Levererade av någon av vännerna i gruppen. Nu fick jag därmed osökt anledning påminna dig om att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet.
 
Ordningen återställd även på det planet!
 
 

Maria Johansson Berg - toppkandidat i kyrkovalet

Så stod det i NSD igår både på nätet och i pappersform. Hon hade framträtt i Boden. Jag gissar det var på någon marknad eller nåt som var i helgen.
 
Den minnesgoda läsaren plockar fram hurusom Johansson Berg var en av dem som domkapitelsanmälde mig för drygt två år sedan. Och det var ju kring denna anmälan som det massmediala drevet mot mig fullkomligt exploderade. Den minnesgoda har ej heller glömt hurusom Johansson Berg i sin anmälan fullständigt blandat ihop arbetsgivaransvaret med domkapitlets tillsynsansvar. I mitt yttrande över anmälan påpekade jag att detta innebär att anmälan inte kan prövas av domkapitlet. Till min glädje gav domkapitlet mig helt rätt och lämnade anmälan utan åtgärd. *
 
I intervjun i NSD igår yttrar sig Johansson Berg även om de "tio procent" (av kyrkans medlemmar är väl underförstått?) som går i högmässan. Var då, kan man undra? Tio procent av kyrkomedlemmarna i högmässan! Det vore en sannskyldig väckelse! I Luleå domkyrkoförsamling - där Johansson Berg är kyrkofullmäktiges ordförande! - skulle det innebära ca 3000 personer. Våra fem kyrkor skulle tillsammans inte rymma den mängden människor. En normal söndag i Luleå Domkyrkoförsamling är gudstjänstdeltagarna i allra bästa fall knappast ens en halv procent av antalet medlemmar. Skulle det vara något mer som Johansson Berg behöver lära sig om kyrkan så är hon välkommen. Jag har dubbelt lärarblod i ådrorna och brukar anses vara relativt pedagogisk om jag lägger manken till.
 
Men det som stör mig mest i artikeln om toppkandidaten är den underliggande attityden som anas mot de regelbundna gudstjänstfirarna. Om de som "går i högmässan" än inte beskrivs som ett problem så uppfattas dom likväl inte  som en resurs.
 
Hur ska jag formulera det problem jag upplever? Att en människa  som kandiderar till ansvarsposition inom kyrkan beskriver regelbundna gudstjänstfirare som "dom"?
 
Det finns inget annat val: rösta på Frimodig kyrka!
 
- - - - - - 
 
* den som har behov friska upp minnet läser Kyrkligdokumentation.nu
 

Ordningen återställd

 
Efter drygt två år.
 
 
 
Efter några mil under eftermiddagen då hojen köpts, och nu efter ytterligare några mil efter middagen så säger jag bara:
- Oj, så avstressande det är att få ge sig ut  på en tur. Man känner sig direkt som en ny människa.
 
Tänk om det vore lika enkelt att återställa ordningen i Svenska kyrkan vad gäller
1. Tron
2. Bibeln
3. Bekännelsen
4. Ämbetet
5. Sakramenten
6. Äktenskapet
7. Beslutsordningen
 
Då skulle jag gladeligen satsa lika mycket som jag lagt ut på hojen. Men för att återställa ordningen i kyrkan krävs ett gediget jobb. Det börjar 17 september när du röstar på Frimodig kyrka.

Biskops vederlike

heter en bok jag just läst.
 
Det är Carl Henrik Martling som skriver ner minnen från sitt långa liv och sin gärning inom kyrka och akademi.* 
 
Rolig bok att läsa. Först på grund av den lediga stilen och det ibland skämtsamma anslaget. Men också pga alla inside-berättelser om sådant man hört om under sitt liv. Ett och annat händer bakom kulisserna i den kyrkliga världen, ingen tvekan om det.
 
Som avslutning ställer Martling frågorna
- Vad är det som hänt med fädernas kyrka i Sveriges land?
- Hur har hon kunnat bli det som hon numera är?
 
Ja, det kan man fundera över!
 
- - - - - - - 
* GAudete förlag 2015
 

Biskopsval

läste jag om på en blogg jag dagligen läser.*
 
Det har varit nomineringsval i Göteborgs stift. Kandidaterna bryr jag mig inte så mycket om. Det intressanta var det som på bloggen återberättades om domprostens - Karin Burstrand, min f d chef som kh i Örnäset -  inledning till samlingen. I 2 Mos 18 hade tydligen de män som Mose på sin svärfars, Jetro, uppmaning, utsett som medhjälpare, plötsligt blivit personer. Är det någon som fortfarande tror att införandet av prästämbete öppet även för kvinnor inte påverkar teologin; upp med en hand! Motsvarande lär ha märkts i bönerna. Helt enligt referatet på orekommendabel blogg.
 
Här i Luleå stift har vi snart också nomineringsval. Här har stiftsorganisationen haft vänligheten lansera ett antal namn. Hur ska detta tolkas?
 
1. Det är något nytt i kristendomen? Vilket det är. (Förr började ofta diskussionerna på ett tidigt stadium bland prästerna.)
 
2. Stiftsledningen litar inte på att det från gräsrötterna (präster och övriga elektorer) kan nomineras "rätt" folk?
 
3. Intresset på gräsrots- dvs väljarnivå är så lågt att engagemang uppifrån är nödvändigt för att inte hela valet ska bli en flopp?
 
4. Det är det uppenbara tecknet på att svenska kyrkans demokrati numera är av s k öststatsmodell; ledningen bestämmer vad folket ska tycka?
 
Hur kommer det sig att jag plötsligt fann mig nynnande på en gammal schlager: "...är det konstigt att man längtar bort nå'n gång"?
 
- - - - - 
 
* eftersom jag inte kan rekommendera den så tvingas jag referera för kära läsarna.

Nomineringsgrupper

är ju aktuella nu inför kyrkovalet. Här kommer förslag på några nya nomineringsgrupper - alla med "-isk" (= "i svenska kyrkan" i slutet av namnet.
 
PISK - Politiker i Svenska kyrkan
 
SLISK - Synliga liberaler i Svenska kyrkan
 
SMISK - Smygmoderater i Svenska kyrkan
 
FRISK - Fria radikaler i Svenska kyrkan
 
RISK - Revolutionärer i Svenska kyrkan
 
sist men inte minst
 
DISK - Dike i Svenska kyrkan *
 
- - - - - - - 
 
* om någon undrar varför detta är roligt, läs kommentarfältet på Bloggardag under några veckor.
 
 

Kära demokrater!

Om man tänker sig två av skolans värsta slagskämpar som ömsesidigt har lust att tvåla till varandra i ett riktigt slagsmål så må dom väl göra det om dom tycker det är kul. Men om dom beslutar sig för att genomföra sitt råkurr just i stadens glas- och porslinsbutik, då undrar man varför dom nödvändigtvis ska slåss i denna ömtåliga butik där så mycket - inklusive dom själva - riskerar att skadas.
 
Denna tanke kom för mig när jag tänkte på vissa politiska partiers (och andra politiskt präglade gruppers) engagemang i kyrkovalet. Framförallt tänker jag kanske på socialdemokraterna och sverigedemokraterna som ömsesidigt synes ha utsett varandra till kyrkovalets huvudmotståndare.
 
Socialdemokrater och sverigedemokrater!!
(Och andra politiskt definierade grupper).
Ni får gärna bråka med och strida mot varandra. Men varför måste ni dra in svenska kyrkan i ert käbbel? Kan ni inte hålla er där politiska uppgörelser brukar ske: i de allmänna valen, i offentliga debatter, i kommunfullmäktige och riksdag? Varför måste ni göra det kristna kyrkosamfundet svenska kyrkan till arena för era strider?
 
Vi som bara vill tro på Jesus och efterfölja honom, kan vi inte få göra det i lugn och ro? Måste skolans värsta bråkstakar slåss just i vårat hem?
 
Bort med partipolitiken (både i öppen och i halvdold form) ur kyrkan!
 
Rösta på det verkliga alternativet i kyrkovalet:
 
FRIMODIG KYRKA!

Kyrkovalet

Är ju i fokus nu.  I Dagen har man en serie där de olika nomineringsgrupperna i kyrkomötet får en debattartikel var. Nu var  det Sverigedemokraternas tur.
 
Det som slog mig var hur likt detta är centern och sossarna och flera av de andra xx-partister i svenska kyrkan-grupperna. Lite konservativare givetvis. Men i grunden samma politiska anda. Det är bara en nyansskillnad mellan socialdemokrater och sverigedemokrater. Det är samma utifrån-perspektiv. Samma kulturarv och kyrkliga betydelse för det samhälle respektive parti ändå vill bygga oavsett om kyrkan fanns med eller inte.
 
Svenska kyrkan är ockuperad av fientliga makter. Vi behöver inte sverigedemokrater för att skyddas mot socialdemokrater och vi behöver inte socialdemokrater för att skyddas mot sverigedemokrater.
 
Vi vill bli fria! Vi vill ha rätt tro på Jesus utan politisk inblandning.
 
Alltså röstar vi på det enda verkliga alternativet i kyrkovalet: Frimodig kyrka. 

160-miljonersvansinnet

läste jag om idag då en Kyrkans Tidning hamnade framför mina ögon. Det är ju kyrkovalets kostnader det handlar om. Siffrorna gäller 2013 års val men sannolikt blir det i samma klass om en dryg månad. Vansinne är bara förnamnet. Ändå sättet att bli av med detta är kanske att börja räkna hur många diakonitjänster man skulle få för 160 miljoner eller hur mycket hjälp som skulle kunna ges till behövande flyktingar för samma summa.
 
Ett förslag till nytt, enklare, billigare och framför allt mer kyrkoanpassat valsystem kommer här.
 
1. Direktval bara till församlingsnivå.
2. Indirekta val till eventuell pastotats/samfällighetsnivå.
3. Indirekta val till stift och kyrkomöte via församlingsutsedda elektorer som samlas stiftsvis.
- kyrkomötet behöver inte samlas årligen 
4. Nomineringar
- sker i kyrkan/församlingshemmet en söndag efter gudstjänsten några månader före valperioden. I större församlingar på flera ställen.
- någon kyrkobokföringsbehörig finns på plats med dator och kontrollerar att både nominerande och nominerade är medlemmar och röstberättigad/valbar
5. Valsedel
- alla nominerade förs upp på samma valsedel i bokstavsordning, möjligen med angivande av ålder/yrke/bostadsort (stadsdel/bý) men helt utan grupp- eller "parti"-beteckning.
- valsedeln kan produceras på förs.exp och kopieras i tillräckligt antal allt eftersom dom går åt.
6. Valet
- sker på bestämd valdag* i (alla?) församlingens kyrkor där det regelbundet firas gudstjänst samt under en längre period (minst 1-2 månader) på förs exp. (Så generösa öppettider som möjligt, även viss kvällstid.
- inga röstkort behöver produceras. Väljaren får legitimera sig och någon med behörighet i kyrkobokföringen kollar på studs i datorn att väljaren är medlem och röstberättigad (någon programvara konstrueras som signalerar om väljaren redan röstat).
7. Väljaren kryssar på den enda valsedeln de personer han vill se valda.**
 
Ungefär så. Lätt som en plätt. Och oerhört mycket billigare än nuvarande system.
 
- - - - - -
 
* eller flera valsöndagar för att generöst ge alla väljare möjlighet. När grupper och "partier" är borta och valet etablerats som personval på bara lokal nivå, så kommer ju "valvaka"-intresset för vilken grupp som "vann" att försvinna
 
** här överlåter jag åt experter att fundera på t ex hur många man ska få kryssa i förhållande till antalet som ska väljas; om man ska ha röster med olika röstvärde osv. Allt i syfte förhindra att välorganiserad osynlig (majoritets-)"grupp" får alla sina väljare kryssa exakt samma personer och därmed ta hem rubbet. Man måste nämligen kallt räkna med att vid de första valen med nya systemet, och så länge nuvarande förtroendevalda dominerar listorna, så kommer många väljare fortsätta försöka iģenkänna kandidaternas tillhörighet i gŕupper/partier i stället för att se dem som enskilda förtroendevärda personer.
 

50-årshögtid

har jag idag (alltså lördag 29 juli).. Femtio år sedan jag konfirmerades. T o m på min namnsdag. För tio år sedan firade jag 40-årshögtiden i Västerlanda (Göteborgs stift) där vännen och kollegan Kai då var präst. Fick t o m vara med om en friluftsmässa vid en St Olofs källa som fanns där.
 
Jag konfirmerades således 1967. På ett (scout)*-konfirmandläger i Harsprånget, i den kyrka som fanns i det då ännu existerande, men tomma, f d vattenrallarsamhället. I samband med avvecklingen av det lilla samhället flyttades kyrkan till by i Nederkalix.
 
Lägret var kanske inte riktigt så "fromt" och inriktat på konfirmandernas personliga tillväxt i tron, men undervisningen var utan tvekan god och gedigen. 
 
Idag har sonen och jag varit i Arvidsjaur och besökt släkt i släktsommarstugan byggd av morfar, nu ägd av moster med make.Och eftersom densamme lagar ytterst god mat så kan det i efterhand gälla som firande. Naturligtvis blev det även besök i samhället för att bese släktgårdar och gravvårdar. Även obligatorisk tur upp på Vittjåkk så klart.
 
Konstaterar slutligen att vi två gångrr passerat Älvsbyn utan att titta in hos min gamle kamrat. Men tiden räckte inte till. Kanske får vi snart andra möjligheter till ordentligt snack.
 
- - - - - - -
 
* att vara scout var inte obligatoriskt för att vara med men lite scoutaktigt friluftsliv ingick. Några ledare var aktiva scoutledare. De flesta konfirmerades iklädda scoutskjorta. (Det var innan kåpornas tid; på hemmaplan var det vit skjorta el vit klänning som gällde.)
 

Vad blev det av det hela?

Av ens prästgärning alltså. Det är en fråga som min gamle kamrat snuddar vid på sin blogg när han konstaterar att kommande verksamhetssäsong blir sista varvet inför pensionen.
 
Samma fråga måste jag ställa mig, givetvis, även om jag har ett drygt varv kvar.*
 
Först ska man dock konstatera att pensioneringen inte innebär att prästämbetet upphör. Ämbete och anställning är inte samma sak.** Det innebär att man visst kan fortsätta fungera som präst efter pensionsavgången. Många präster gör det också.. Men kanske oftast som vikarier vid vakanser och semestrar. Men vad vi borde ha mer av inom svenska kyrkan det är att räkna med emeritipräster som en del i kollegiet även om dom inte har ett tjänsteförordnande. Om en pensionerad präst finns med i en gudstjänstgemenskap regelbundet så bör han också regelbundet fylla prästerliga funktioner. Sådant är vi ofta dåliga på. Men det beror kanske på att de flesta svenskkyrkliga församlingar, vad all verksamhet beträffar, i praktiken styrs från de anställdas kollegier och inte utifrån det som verkligen borde betraktas som församlingen:  gudstjänstgemenskapen. Man får kanske hoppas på OAS-rörelsen eller laestadianerna eller Missionsprovinsen eller Kyrkliga förbundet om man inte vill bli sysslolös.
 
Så till saken. Utvärderingen av prästtjänsten. Första frågan måste vara (Grundtvigs?); har jag erfarit det som är prästämbetets absoluta minimum, att föra åtminstone en  vuxen*** människa till personlig kristen tro?
 
Några vuxna har jag döpt. Det kanske räknas. Några vuxenkonfirmerat också. Det har varit som en del i vägen till personligt bekänd kristen tro. Dessa fall kan kanske räknas? Jo, jag har nog stått med invid olika skeenden. Även vandrat en bit tillsammans med människor. Men jag upplever aldrig att jag vid något tillfälle varit den mest betydelsefulla länken i kedjan när en person tagit det avgöeande steget som svar på en erfaren kallelse från Gud. Skulle Grundtvig vara nöjd med mig? - om det nu var han som skulle bli nöjd.
 
Ungdoms - och konfirmandarbete hade jag nog hoppats mer av. Särskilt duglig ungdomspräst har jag aldrig upplevt mig vara. De absolut roligaste konfirmandåren var nog 1980-82 då jag hade sommargrupper i Gammelstad tillsammans med PerJönsson. Roligast är dock kanske inte nödvändigtvis detsamma som (på längre sikt?) mest fruktbärande.
 
Distriktspräst (med övergripande ansvar och åtminstone gudstjänstansvar) har jag varit på tre ställen; Porsön (Nederluleå församling) 80-talet, Örnäsets kyrka (dåvarande Örnäsets församling) 90-talet och Hertsön (först Örnäsets församling och fr o m pastoratssammanslagning Luleå Domkyrkoförsamling) från millenieskiftet. På samtliga ställen har jag försökt förverkliga mina visioner vad gudstjänsten beträffar: ökad mässefrekvens, en församling aktiv i liturgin och gemenskap mellan gudstjänstfirarna.
 
Hur har jag lyckats? Ingen tvekan om att jag i någon mån kunnat sätta önskad prägel på de sammanhang där jag verkat. Hur mycket som varit tillräckligt djupt förankrat för att bestå efter mig kan givetvis diskuteras. Så här i efterhand kanske jag tycker att jag i vissa fall kunnat vara tydligare. Pekat lite mer med hela handen som det brukar uttryckas. Uttalat min egen vision tydligare och i vissa fall drivit den mer bestämt men samtidigt haft större förmåga att med vänlighet förklara vad jag vill och därmed kanske lättare kunnat övervinna viss opposition från kollegor, arbetskamrater och lokala traditioner. Då hade vissa utvecklingar kanske gått lite snabbare. Men i det arbete jag haft verkligt (eget) ansvar för där har jag nog hela tiden närmat mig (om än ibland sakta) det som varit mitt långsiktiga mål.
 
Men eftersom det i dagens prästerskap i svenska kyrkan finns många med mycket olika inriktning så är det allom bekant att det som en under mycket slit och släp byggt upp (oavsett inriktningen) lätt och snabbt kan raseras om efterträdaren drar åt helt annat håll.
 
Har jag strängt taget gjort någon väsentlig nytta under mina snart 40 prästår? Domen är Guds. Han får först bedöma om jag byggt på den enda grund som är lagd: Kristus? Sen om jag byggt med ädla byggvaror eller med trä, gräs eller halm? Har man inte gjort det förra så ligger man illa till. Har man felat i det senare kan man åtminstone, enligt Paulus i 1 Kor 3, bli frälst, om än det sker "som ur eld" (=skärseld??).
 
- - - - - - 
 
* dvs ett drygt år kvar till 65-årsdagen
 
** om några av mina domkapitelsanmälare 2015  - i all synnerhet kyrkofullmäktigeordföranden Maria Johansson Berg (s) - varit kunniga om detta elementära faktum då hade i alla fall en anmälan kunnat undvikas eller åtminstone fått en sakligt korrekt rubricering
 
*** jag har alltid uppfattat att där inte ska medräknas konfirmander och tonåringar och tänker inte heller på eventuell nära-döden-själavård utan vuxna "mitt i livet"

Tidigare inlägg
RSS 2.0