Torbjörn Lindahl

Idag har det varit rätt varmt och jag var för första gången ute i shorts. Då är det väl sommar?

 

Annat man kan göra för att påskynda sommaren har vi också ägnat oss åt. Hämtat altanmöblerna från vinterförvaring i kyrkstugan, dock inte min utan Lenas. När vi ändå var i kyrkbyn passade vi på att ägna oss åt en av våra favoritsysselsättningar: äta under vår korkek (dvs den stora lönnen vid min kyrkstuga) i den nedgående solens sken. Nu är det sommar!.

 

 Väl hemma blev det kaffe i Luleå hockeys guldmugg.

 

Och nu - om det ser ut som ett utbombat hus i Ukraina (Mats tidigare förslag) eller ett utbombat hus i Gaza (min gamle kamrat) lämnar jag åt kära läsarna att tvista om.

 

Enligt plan ska den timras upp med början veckan före midsommar.

 

har det blivit idag.

 

Svägerskan från Uppsala är på besök för sin systers födelsedag. Idag tog vi en biltur, först till Töre för besök på hennes föräldrars grav. Sen mat på Roadys vid OK- macken. Sen åtta km bort till Ökvattnet där vi kort besökte en av svärföräldrarnas grannar som bor kvar i sitt hus men nu hör så dåligt att kommunikation med henne måste ske genom skrivna lappar. Förstånd och tal är dock i gott skick.

 

Nästa grav blev Marias på Örnäskyrkogården. Lite sorgligare givetvis på en ung (!)  människas grav. Vi fick också anledning beröra att vi nu delar erfarenheten mista ett barn. Marias mest jämnårige kusin dog för över 20 år sedan i dykolycka.

 

Sist besök på ytterligare en grav på samma kyrkogård, mina föräldrars.

 

På varje ställe sjöng vi en psalmvers. I Töre Bred din vida vingar, vid Marias grav andra versen av Blott en dag, vid mina föräldrars grav Jag kan icke räkna dem alla. Efteråt kom jag på att samtliga är författade av Lina Sandell. Tack Gud för hennes psalmdiktande.

 

blev vald idag. Vit rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet ca 18.15.

 

Sen blev det att följa skeendet i direktsändning i TV. 

 

Ingen av de förhandstippade. Sanningen består: den som går in i konklaven som (tänkbar) påve går ut som kardinal.

 

Sen kom Mats förbi på vägen hem från veckomässan i Örnäset som han förrättat och vi fick fira nye påven som heter Robert Prevost och tagit Påvenamnet Leo XIV.

 

Vad är det för dag?

 

Arbetarnas firningsdag? Har aldrig engagerat mig. Under tonårstiden gick man väl ändå ofta på stan och tittade på demonstrationen. Men knappast av politik-solidariska skäl. Mer för att det är kul se mycket folk.

 

Nå't som lockar mer är första maj-rundan. Så länge jag hade motorcykel deltog jag alltid. Nu blev det att stå vid vägkanten och se hojarna köra förbi. Precis som tidigare år noterar jag att många inte kan korrekt kortegekörning. Som äldre f d motorcyklist måste jag ju uppfylla min roll att gnälla på ungdomarna. På hemvägen passerade jag OK och träffade där kristen broder med son, som uttryckte viss lust bli motorcyklist.

 

Men det som mest grep tag i mig idag är att LULEÅ hockey i den sjätte finalmatchen vann och därmed tog SM-guld.

 

 

 

 

 

glädja sig över att Luleå vann tredje finalmatchen mot Brynäs med 5-1. Nu är det väl definitivt Luleås tur att ta guld!

 

Men innan dess gjorde jag några ärenden på stan. När dom var avklarade tänkte jag gå och hälsa på min moster. Jag ringde och förvarnade och det var ok att jag kom. Men väl framme var lägenheten låst och inget svar till min påringning. Ringde med telefonen och hon svarade. Jo då, hon skulle komma till dörren.

 

....men inget hände...Blev till slut orolig att hon fått en plötslig stroke och låg på hallgolvet. Ringde hennes son, min kusin och på andra försöket svarade han. Han var i Italien! Men kunde direkt berätta att min väntan vid lägenheten var fåfäng. Hans mor har just fått permanent plats på Bergvikens äldreboende!

 

Då blev det kombinerad bussresa och promenad dit. Kärt återseende; Maria låg ju där på korttidsboende ca fyra av sina fem sista månader i livet.

 

Trevligt träffa sin moster också. Hon var glad och nöjd och verkade trivas. Nu har jag inget skylla på om jag inte hälsar på. Jag har ju bara kort promenadväg.

 

Marias begravning idag.

 

Simon och jag for förbi graven med en bukett gula påskblommor. Det är ju påskafton. Och dessutom dog Maria natten mot Påskdagen som förra året var 31 mars.

 

Sedan for vi till Lena dit hela familjen kom. Trevlig påskaftonsmiddag. Innan vi skildes sjöng vi psalmen som står på gravstenen (det hade Simon och jag också gjort på kyrkogården redan) och bad och tackade Gud för all glädje Maria skänkt oss. Hade jag inte sagt amen utan fortsatt hade jag nog börjat gråta.

 

Glädje också att få se Saras och Andreas' nya bil. När Sara berättade alla turer kring bilköpet uppfattade jag inte allt. Var barnens uppfattning att dom ville ha den nya (Audi) eller att dom ville stå kvar vid gamla bilmärket (Volvo)?? Jag får ständigt nya möjligheter utöva konsten att le och se glad ut när jag inget fattar.

 

Dock fattade jag att absolut inget är kvar av kyrkstugan på dess rätta plats, när vi på hemvägen gjorde en rejäl omväg förbi kyrkstaden. Körde även förbi Lenas stuga, den står kvar. 

 

På hemvägen från Gammelstad körde vi även förbi bostadsområdet Radiomasten där Maria hade sin lägenhet.

 

Fattar man att hon är borta?

 

Nej.

 

-----

 

Sedan fick jag en bild av Sara. Hon och familjen hade efter middagen också farit till kyrkogården med några blommor.

 

 

fast av annat slag idag. För pensionerade präster, s k emeriti-träff således. Det är Jan Sjöberg som under några år inbjudit de pensionerade prästerna i Luleå. Samling på Studentvägen - i samma radhuslänga där jag bodde i över 30 år.

 

Åtta närvarande denna gång. Roligt att tidigare domprosten Lennart Edqvist som nu bor på ett äldreboende på Mjölkudden, också var med.

 

Lite samtal om ekumenik eftersom det är 100 år sedan Stockholmsmötet, initierat av dåvarande ärkebiskopen Nathan Söderblom. Dessutom är det värt nämna att det i år är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen antogs.

 

Vi avslutade med att sjunga några verser av ps 62, som Jan tydligen gillade och därför en gång googlat textens inledningsord. Då hade han bl a hamnat på denna ringa blogg där jag också någon gång nedtecknat några textrader.

 

Världen är liten, för andra gången på kort tid. Men även denna gång med hjälp av internet.

 

När man betänker det så suger det, eller knyter sig. Vad man nu ska säga.

 

För ett år sedan hade jag kommit hem under förmiddagen. Maria dog kl 04.15 sommartid. Det var Påskdagen. Hela morgonen präglades i tanken av att hon fick dö just när kyrkan firar Jesu uppståndelse. Som jag berättade redan för ett år sedan var Sara (Marias syster) och jag på palliativa avdelningen vid dödsfallet. Jonas (Marias bror) kom med morgonbuss och sedan fick vi hjälp av goda vänner att köra hem Marias kläder till hennes lägenhet.

 

Jag hade bara sovit ca två timmar så väl hemma blev det sängen några timmar. Måste vara första gången i hela mitt liv som jag missat en påskdagshögmässa.

 

Nu har det gått ett år sedan dödsfallet. På en hylla vid sängen har jag ett kort av Maria. Jag tar det i handen varje kväll och kysser det. Full förståelse för ortodoxa kristna som kysser sina ikoner; det är inte bilden man älskar utan personen som  avbildas.

 

Först skorstenen som börjat luta betänkligt. Någon granne ringde och berättade om läget. Säkrast riva överdelen så den inte riskerar falla mot stugorna bakom när tjälen går och marken blir mjukare. Eftersom timmermännen - som även har viss erfarenhet av skorstensrivningar - befann sig för arbete på Hägnan, kunde dom komma över och göra det.

 

Maria sista gången lämnade sin lägenhet för att ligga på palliativa avdelningen på lasarettet.

 

Denna påminnelse fick jag idag från Sara.

 

 av Maria i livet.

 

Tagen för exakt ett år sedan, fick jag idag av Sara som lagt ut den på Facebook när den var ny och nu fick påminnelse om vad som hände för ett år sedan.

 

Sara sitter i Marias knä, som i sin tur sitter i rullstolen.

 

❤💔

Har jag drömt det?

 

Igår när jag kollade in dagstidningen så var där ett stort reportage om ung kvinna som ägde egen timmerlastbil som hon hade vackert motivlackerad. När jag kollade artikeln insåg jag bestämt detta har jag läst förrut. Blev tvungen kolla I högen med gamla NSD om den varit publicerad tidigare och det av misstag blivit dubblett. Det var nyligen jag sett artikeln. Men inget.

 

Till slut återstod bara tanken att jag måste drömt en sanndröm.

 

???

 

Men efter en bra stund insåg jag: hade sett den på nätet sent kvällen innan. När man är papperstidningsprenumerant får man ju även tillgång till nätupplagan och där läggs artiklar ut tidigare. Brukar sällan kolla där. Tidningsläsning är en efter-frukost-aktivitet! Men jag måste lockats av vacker bild av vackert motivlackad lastbil. 

 

Så enkelt var det med det.😀

 

Ikväll (och nästa fredag) ska jag - om Gud vill och vi får leva - tala om högmässan vid Fridsförbundets Fredagstimme 18.30. Detta är inte en dröm. Också är det sant att jag lördag kl 18 och söndag kl 11 predikar i Mariakyrkan i Sävast.

 

Kollega och vän begravdes i Överluleå (Boden) i lördags.

 

Han blev präst något senare i livet men hann verka i ämbetet många år. Första gången jag hörde om honom och mötte honom var när han i början av sin prästtid tjänstgjorde i Töre där mina svärföräldrar bodde. Senare när han blivit kyrkoherde i Övertorneå möttes vi kanske inte lika mycket.

 

Men det var efter hans pensionering och flytt till (by utanför) Boden som vår gemenskap tog ordentlig fart. Men då inte i kyrkliga sammanhang utan i Coop Arena där Luleå hockey spelar hemmamatcher. Under några år hade jag årskort och upptäckte att Roland hade plats på samma läktare lite högre upp. Åtskilliga var de gånger då vi i första kaffepausen kunde konstatera att någon av platserna bredvid hans var lediga så jag kunde flytta upp till hans rad.

 

Givetvis handlade våra samtal inte bara om hockey utan även om kyrkliga och andliga ting. Det var också över en kopp som han för flera år sedan anförtrodde mig att han drabbats av cancer. Något som nu ändat hans liv. I förtid får vi väl säga, han var ju bara tre år äldre än jag.

 

 

skulle haft namnsdag idag om hon levt.

 

- kära läsarna noterar att jag sorgfälligt undviker uttrycket världsliga nöjen, så behöver man inte hamna i diskussionen om nöjena är tillåtna för en kristen eller inte.

 

Tisdag kväll var nöjet hockey. Luleå mot Skellefteå. Men där tog nöjet slut. Skellefteå vann med 3-1, sista målet i öppen kasse. Enligt min totalt lekmannamässiga bedömning var Luleå bättre i början men rasade ihop i sista perioden. Ett tag ledde Luleå skottstatistiken med ca tio mål men på slutet tror jag bara det var tre och då hade Luleå bara några få skott på mål i sista perioden. Ett rejält slagsmål blev det också resulterande i två utvisningar per lag.

 

Dagens vardagliga nöje var bio. Gick med Mats och såg filmen Konklaven. Roligt se den stora gruppen katolska kardinaler samlade för att utse ny påve. Det får vi kanske snart se i verkligheten också...? Lite intriger givetvis och kamp mellan liberala och traditionalister. Mer berättar jag inte då slutet är aningen överraskande. Se den själv. 

 

idag.

 

Som barn tyckte man namnet var lustigt. Men det betyder bara att det är söndagen närmast 60 dagar kvar till påsk.

 

Dagens tema i gällande evangeliebok är Det levande* ordet. Idag fick jag höra ordet utlagt i Boden. Följde Mats till Matteuskyrkan där han om eftermiddagen firade högmässa på kallelse av Bodens fridsförbund. Ca 30-40 deltagare uppskattade jag. Alltså avstod jag förmiddagens högmässa i Hertsön.

 

Enkelt kyrkkaffe ändå for vi sedan hem till familj i grannskapet och satt ytterligare några timmar. Givande samtal även där.

 

 

* att Guds ord är levande är en favorittanke i laestadiansk tradition. Kanske tydligast uttryckt i väst där mötesledaren så så gott som alltid avslutar med "vi får tacka Gud för det levande ord vi fått höra" och syftar då givetvis på förkunnelsen. Jag upprepar det jag skrivit förr: vad det är som gör att just västlaestadianska predikningar särskilt förtjänar det omdömet har jag aldrig förstått.

 

har jag fått mina hörapparater. Fick telefon från Tekniska hörselvården igår under promenad till stan.

 

- Nu har vi dina hörapparater här.

- Jag hämtar dem i morgon, sa jag.

 

Och det gjorde jag. Sen for jag till kristna vänner som jag känt i över 50 år. Där blev det mycket samtal om det ena och det andra. Blev också bjuden på mat. Något dom lovade mig för över 41 år sedan. Bättre sent än aldrig. Trevlig och givande eftermiddag.

 

På kvällen noterade Simon och jag att det var stjärnklart så vi beslöt oss för att fara ut. Bara vänta någon timme på mer mörker. Men när vi väl kom fram till vårt utvalda ställe - inga lampor inom synhåll - då hade det redan börjat mulna på. Nå, den medhavda chokladen och bröden var goda i alla fall.

 

begravdes idag i Nederluleå kyrka. Han överlevde sin 90-årsdag med med nästan exakt en månad.

 

Mats och jag var med i kyrkan och på minnesstunden. Vi har båda haft Alf som chef under ca tio år, Mats dock en något senare period än jag. När vi åkte till Gammelstad skojade vi om att våra ord på minnesstunden kan bli ganska lika, vi har båda vetat om Alf sedan vår ungdom och haft honom som chef. Så vi sa att den av oss som får senare taltillfälle kunde inleda som en predikant på ett laestadianmöte: "ja, som vi nu redan hört så dyrbart av brodern..." Det blev min roll. Skämt åsido, vi har båda fina minnen av Alf. Vi kunde stämma in i vad dottern Karin sa när hon inledde talandet vid minnesstunden att Alf var genuint en snäll person.

 

Ytterligare en präst från 80-talet i Gammelstad var med, Krister Tano, som senare bytte bana och blev läkare. Även Lennart Lindqvist var där. 

 

Alltid roligt möta gamla vänner. Familjen Hansson har stått min familj nära då mina föräldrar och Alf och Ingrid var goda vänner. Barnen Hansson dock mer jämnåriga med mina yngre syskon.

 

Begravningsgudstjänsten i kyrkan var fin med trumpetspel av ett av barnbarnen. Gudstjänsten leddes av Rickard Marklund. Fint griftetal där vi fick höra mycket om Alfs liv och gärning. 

 

Detta är nu tredje begravningen jag deltar i (utan att leda den) under senaste året och jag noterar att griftetalen numera till allra största del blir ett tal om den avlidne, inte som vi lärde oss på min tid ett tal om tro och kristendom med anledning av dödsfallet.

 

En gläje för Mats och mig är att vi några gånger under senare år kunnat besöka Alf, senast med sjukkommunion bara någon vecka före hans bortgång.

 

Vila i frid till uppståndelsens morgon!

 

Några små målningar av Ingrid Hansson prydde programbladet i kyrkan.

 

 

har jag fått på hörandet.

 

Var upp till hörcentralen, Tekniska hörselvården, idag och fick samma besked som getts i en bloggkommentar: hörapparaterna är försvunna. Preliminärt säger vi att det är postens fel eftersom det sades för över en vecka sedan att de är skickade. Nå, nya ska levereras. Bara att tålmodigt vänta. Men idag hade jag även med en gammal hörapparat från den tid då jag bara behövde en. Den iordninggjordes och inställdes på högre grundvolym. Så nu hör jag i alla fall något - med vänster öra som är mitt sämre!

 

Så kan det gå.

 

Sen gick jag och tog en kopp kaffe i cafét. 10 min kvar till kl 12. Då hinner jag kolla lite i mobilen i väntan på den av statsministern utlysta tysta minuten. Men så upptagen blev jag att plötsligt var kl 12.01. Tysta minuten snöpligt över utan att jag märkte nå't. Ingen iakttog särskild tystnad och stillhet. Dock satt jag iallafall tyst. Alltid något.

 

går det framåt. Även om jag inte gör något praktiskt utan mest ägnar mig åt att betala räkningar och rekvirera bidrag från Länsstyrelsen.

 

Enligt telefonkontakt är nu avsevärd del av stugan uppmonterad i stor lada som timmermännen disponerar i Sikfors. När allt är ok tar de ner den igen för slutlig uppmontering på plats i Gammelstad. Timringen var som sagt i avsevärt sämre skick än som först bedömdes. Närmare 3/4 av timringen blir ny.

- Det blir så snyggt så du kan nästan skippa panel på utsidan, var budet. Bara måla med Falu rödfärg. Nog håller timringen i 100 år även utan panel. 

 

Vi får se. Panel på in- eller utsidan vill man väl ha. Gör ju lite för isoleringen. Och visst skulle det vara fint med vitmålade timmerväggar på insidan(?). Dessutom har vi redan beviljats bidrag till ytterpanelen. Vore ju synd inte utnyttja det.

 

Kommande vecka gör nog Simon och jag en tur till Sikfors och beser stugan i nuvarande skick.