Slutet närmar sig
När det gäller rivningen av spismuren i kyrkstugan. Idag var även Jonas med. Simon var glad ha sin äldre bror med. Då kunde de tillsammans gå lös på murningen med både stor och liten slägga. Jo, allt blev rivet. Vi hann även två vändor till sopstationen i Sunderbyn med sönderslaget tegel och murbruk. Nu återstår bara ytterligare städning.
Men kallt var det och mer och mer regn för varje timme. Två gånger tog vi kaffepaus i Lenas stuga och värmde oss och kläder vid elden i öppna spisen.
Även jag fick nytta av sönerna när jag en gång vinglade omkull på det ojämna underlaget och inte lyckades resa mig. De fick helt enkelt ta mig under varsin arm och lyfta mig upp. Jag säger bara: Psalt 127:4-5*
* särskilt en översättning som har den ordagranna översättningen söner
Spelmansstämma
på Hägnan i Gammelstad denna helg. Det mesta programmet under lördagen. Simon och jag var där givetvis. Han med sin nyckelharpa. Den fick han också använda på scenen, när han spelade två låtar tillsammans med sin tidigare lärare Mia och en man från Västerbotten (?). När dagen avslutades med allspel vid 16-tiden var han dock inte med på scenen. Då var vi vid Lanthandeln. Men några låtar kunde han så då stämde han in på avstånd.
Givetvis blev det palt i Långlogen. En kompis till Simon dök också upp, så även Lena med assistent.
Trevlig dag.
När vi varit hemma och vilat några timmar cyklade Simon tillbaka till Gammelstad och var med och spelade vid Gillestugan. Kom hem sent.
Då han var borta hade jag suttit och sett den tre och en halv timme långa filmen De sju samurajerna, omtalad som en av de bästa filmer som någonsin gjorts. Varför den förtjänar det omdömet kanske jag inte riktigt förstår. Men nu har jag I alla fall sett den.*
* i min ringa person kanske den mest befäste de fördomar jag inhämtat från serietidningar och filmer om Stilla havskriget: japaner bara springer och skriker.
Annandag Pingst
Dagen man nästan inte märker av. Mässa var det på kvällen i Hertsön, t o m komplett högmässa. Inte så många, 20 personer. Mässan fint ledd av Mats och klart godkänd predikan. Enkelt kyrkkaffe efteråt så fick jag tala en stund med två av våra armenska vänner, varav en är kyrkvärd.
Dagen hade jag tidigare utnyttjat till vardagligt arbete: varit till Lenas kyrkstuga och städat lite bland de saker jag fått förvara där då min egen är riven. I hennes stuga blir det strax besök av elektriker. Nu kommer de åt utföra sitt arbete.
Nu är påsktiden slut
men KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN gäller året runt!
Idag* var vi där igen.
Till kyrkstugan.
Vi river fortfarande på spismuren. Vi och vi (?) Mest Simon som vanligt. Nu kan jag inte längre skoja om att jag leder och fördelar arbetet. Får nöja mig med att sitta på en stol och ta bort kvarvarande murbruk från de tegelstenar Simon hamrar loss.
Det går framåt som synes.
* dvs tisdag
Vårfest och kyrkstuga
Fast inte i kyrkstugan. Vårfesten var i Örnäsgården för Domkyrkoförsamlingens s k volontärer, till vilka jag tydligen räknas. Om det beror på att jag söndagligen är gudstjänstfirare eller på att jag då och då gör något, t ex distribuerar eller predikar, vet jag inte. I vart fall var det en trevlig samling. Andakt, sång, dragspel, smörgåstårta och vanlig tårta. Kaffe därtill. Något mer man önskade sig?
Senare under eftermiddagen for Simon och jag en stund till kyrkstugan och jobbade med rivning av sista kvarvarande delen av spismuren. Inte mycket kvar nu som synes.
Kl 18 tänkte vi att vi kunde lyssna till kyrkklockornas helgsmålsringning, men inga klockor hördes. Har man slutat med den traditionen, frågade vi oss. Men senare när vi på hemvägen körde förbi kyrkan och (igen!) såg att hela tornet är under renovering så tänkte vi att där är kanske förklaringen. Nå, lite helgsmålsbönskänsla fick vi genom att sjunga några verser av Det ringer till vila.
Sen for vi till stan och åt på Exotic.
Något
måste man ju skriva om jätteskrällen: Danmark slog ut Kanada i VM-kvartsfinal med 2-1.
Att Svarige slog Tjeckien i sin kvart är väl mer inom rimliga ramar.
Är sommaren här nu?
Idag har det varit rätt varmt och jag var för första gången ute i shorts. Då är det väl sommar?
Annat man kan göra för att påskynda sommaren har vi också ägnat oss åt. Hämtat altanmöblerna från vinterförvaring i kyrkstugan, dock inte min utan Lenas. När vi ändå var i kyrkbyn passade vi på att ägna oss åt en av våra favoritsysselsättningar: äta under vår korkek (dvs den stora lönnen vid min kyrkstuga) i den nedgående solens sken. Nu är det sommar!.
Väl hemma blev det kaffe i Luleå hockeys guldmugg.
Kyrkstugan som den såg ut i oktober, med panelen borttagen, innan den började rivas.
Och nu - om det ser ut som ett utbombat hus i Ukraina (Mats tidigare förslag) eller ett utbombat hus i Gaza (min gamle kamrat) lämnar jag åt kära läsarna att tvista om.
Enligt plan ska den timras upp med början veckan före midsommar.
Gravbesök x tre
har det blivit idag.
Svägerskan från Uppsala är på besök för sin systers födelsedag. Idag tog vi en biltur, först till Töre för besök på hennes föräldrars grav. Sen mat på Roadys vid OK- macken. Sen åtta km bort till Ökvattnet där vi kort besökte en av svärföräldrarnas grannar som bor kvar i sitt hus men nu hör så dåligt att kommunikation med henne måste ske genom skrivna lappar. Förstånd och tal är dock i gott skick.
Nästa grav blev Marias på Örnäskyrkogården. Lite sorgligare givetvis på en ung (!) människas grav. Vi fick också anledning beröra att vi nu delar erfarenheten mista ett barn. Marias mest jämnårige kusin dog för över 20 år sedan i dykolycka.
Sist besök på ytterligare en grav på samma kyrkogård, mina föräldrars.
På varje ställe sjöng vi en psalmvers. I Töre Bred din vida vingar, vid Marias grav andra versen av Blott en dag, vid mina föräldrars grav Jag kan icke räkna dem alla. Efteråt kom jag på att samtliga är författade av Lina Sandell. Tack Gud för hennes psalmdiktande.
Ny påve
blev vald idag. Vit rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet ca 18.15.
Sen blev det att följa skeendet i direktsändning i TV.
Ingen av de förhandstippade. Sanningen består: den som går in i konklaven som (tänkbar) påve går ut som kardinal.
Sen kom Mats förbi på vägen hem från veckomässan i Örnäset som han förrättat och vi fick fira nye påven som heter Robert Prevost och tagit Påvenamnet Leo XIV.
1 maj
Vad är det för dag?
Arbetarnas firningsdag? Har aldrig engagerat mig. Under tonårstiden gick man väl ändå ofta på stan och tittade på demonstrationen. Men knappast av politik-solidariska skäl. Mer för att det är kul se mycket folk.
Nå't som lockar mer är första maj-rundan. Så länge jag hade motorcykel deltog jag alltid. Nu blev det att stå vid vägkanten och se hojarna köra förbi. Precis som tidigare år noterar jag att många inte kan korrekt kortegekörning. Som äldre f d motorcyklist måste jag ju uppfylla min roll att gnälla på ungdomarna. På hemvägen passerade jag OK och träffade där kristen broder med son, som uttryckte viss lust bli motorcyklist.
Men det som mest grep tag i mig idag är att LULEÅ hockey i den sjätte finalmatchen vann och därmed tog SM-guld.
LULEÅLULEÅLULEÅLULEÅLULEÅLULEÅLULEÅLULEÅLULEÅ
Man får väl också
glädja sig över att Luleå vann tredje finalmatchen mot Brynäs med 5-1. Nu är det väl definitivt Luleås tur att ta guld!
Men innan dess gjorde jag några ärenden på stan. När dom var avklarade tänkte jag gå och hälsa på min moster. Jag ringde och förvarnade och det var ok att jag kom. Men väl framme var lägenheten låst och inget svar till min påringning. Ringde med telefonen och hon svarade. Jo då, hon skulle komma till dörren.
....men inget hände...Blev till slut orolig att hon fått en plötslig stroke och låg på hallgolvet. Ringde hennes son, min kusin och på andra försöket svarade han. Han var i Italien! Men kunde direkt berätta att min väntan vid lägenheten var fåfäng. Hans mor har just fått permanent plats på Bergvikens äldreboende!
Då blev det kombinerad bussresa och promenad dit. Kärt återseende; Maria låg ju där på korttidsboende ca fyra av sina fem sista månader i livet.
Trevligt träffa sin moster också. Hon var glad och nöjd och verkade trivas. Nu har jag inget skylla på om jag inte hälsar på. Jag har ju bara kort promenadväg.
Ett år sedan
Marias begravning idag.
Simon och jag for förbi graven med en bukett gula påskblommor. Det är ju påskafton. Och dessutom dog Maria natten mot Påskdagen som förra året var 31 mars.
Sedan for vi till Lena dit hela familjen kom. Trevlig påskaftonsmiddag. Innan vi skildes sjöng vi psalmen som står på gravstenen (det hade Simon och jag också gjort på kyrkogården redan) och bad och tackade Gud för all glädje Maria skänkt oss. Hade jag inte sagt amen utan fortsatt hade jag nog börjat gråta.
Glädje också att få se Saras och Andreas' nya bil. När Sara berättade alla turer kring bilköpet uppfattade jag inte allt. Var barnens uppfattning att dom ville ha den nya (Audi) eller att dom ville stå kvar vid gamla bilmärket (Volvo)?? Jag får ständigt nya möjligheter utöva konsten att le och se glad ut när jag inget fattar.
Dock fattade jag att absolut inget är kvar av kyrkstugan på dess rätta plats, när vi på hemvägen gjorde en rejäl omväg förbi kyrkstaden. Körde även förbi Lenas stuga, den står kvar.
På hemvägen från Gammelstad körde vi även förbi bostadsområdet Radiomasten där Maria hade sin lägenhet.
Fattar man att hon är borta?
Nej.
-----
Sedan fick jag en bild av Sara. Hon och familjen hade efter middagen också farit till kyrkogården med några blommor.
Prästmöte igen
fast av annat slag idag. För pensionerade präster, s k emeriti-träff således. Det är Jan Sjöberg som under några år inbjudit de pensionerade prästerna i Luleå. Samling på Studentvägen - i samma radhuslänga där jag bodde i över 30 år.
Åtta närvarande denna gång. Roligt att tidigare domprosten Lennart Edqvist som nu bor på ett äldreboende på Mjölkudden, också var med.
Lite samtal om ekumenik eftersom det är 100 år sedan Stockholmsmötet, initierat av dåvarande ärkebiskopen Nathan Söderblom. Dessutom är det värt nämna att det i år är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen antogs.
Vi avslutade med att sjunga några verser av ps 62, som Jan tydligen gillade och därför en gång googlat textens inledningsord. Då hade han bl a hamnat på denna ringa blogg där jag också någon gång nedtecknat några textrader.
Världen är liten, för andra gången på kort tid. Men även denna gång med hjälp av internet.
Ett år sedan Maria dog
När man betänker det så suger det, eller knyter sig. Vad man nu ska säga.
För ett år sedan hade jag kommit hem under förmiddagen. Maria dog kl 04.15 sommartid. Det var Påskdagen. Hela morgonen präglades i tanken av att hon fick dö just när kyrkan firar Jesu uppståndelse. Som jag berättade redan för ett år sedan var Sara (Marias syster) och jag på palliativa avdelningen vid dödsfallet. Jonas (Marias bror) kom med morgonbuss och sedan fick vi hjälp av goda vänner att köra hem Marias kläder till hennes lägenhet.
Jag hade bara sovit ca två timmar så väl hemma blev det sängen några timmar. Måste vara första gången i hela mitt liv som jag missat en påskdagshögmässa.
Nu har det gått ett år sedan dödsfallet. På en hylla vid sängen har jag ett kort av Maria. Jag tar det i handen varje kväll och kysser det. Full förståelse för ortodoxa kristna som kysser sina ikoner; det är inte bilden man älskar utan personen som avbildas.
Kyrkstugan på G
Först skorstenen som börjat luta betänkligt. Någon granne ringde och berättade om läget. Säkrast riva överdelen så den inte riskerar falla mot stugorna bakom när tjälen går och marken blir mjukare. Eftersom timmermännen - som även har viss erfarenhet av skorstensrivningar - befann sig för arbete på Hägnan, kunde dom komma över och göra det.
Idag åkte Mats och jag till Sikfors för att bese stugan i nyskick nästan helt upptimrad i stor lada. När de rev stugan i höstas behöll de bara den del av timringen som ansågs vara användbar. Resten till soptippen. Men senare under vintern när de ordentligt inspekterat varje stock visade det sig att större delen av timringen var i alltför dåligt skick för återbruk. Sammanlagt måste ca 3/4 av timringen bytas ut. Det blir alltså i princip (ett av mina favorituttryck!) nästan en helt ny stuga, vilket förstås när man ser bilderna nedan. Det mörka timret är det gamla. Även gavelspetsarna kan troligen återanvändas.
Dörröppningen framsidan, dvs södra sidan. Man ser även rester av "tidningstapetsering" på de gamla stockarna.
Två bilder för att få med hela baksidan, norra väggen (telefonkamerans vidvinkel lurar, allt är lodrätt!)
Västra gaveln med större delen av det gamla timmer som kunde återanvändas
Timmermännen själva, Viktor Svartling och Niklas Hedman, stående framför stugan, södra väggen.
Av östra gaveln, med fönstret, glömde jag ta en bild.
Till sommaren sätts timringen upp på plats i Kyrkbyn, Gammelstad. Tätningen mellan stockarna blir med mossa på gammalt vis. Gott att vi tog hjälp av kunniga personer och inte hjälpligt fortsatte att på egen hand "lappa och laga" de värsta skadorna. Det hade funnits en beaktansvärd risk att (delar av) stugan fallit sönder och vi fått den i skallen.
Spisen måste också troligen rivas och muras upp på nytt, eller bytas mot mindre kamin.
Ett år sedan
Maria sista gången lämnade sin lägenhet för att ligga på palliativa avdelningen på lasarettet.
Denna påminnelse fick jag idag från Sara.
(Bilden är dock äldre än ett år.)
Sista bilden
av Maria i livet.
Tagen för exakt ett år sedan, fick jag idag av Sara som lagt ut den på Facebook när den var ny och nu fick påminnelse om vad som hände för ett år sedan.
Sara sitter i Marias knä, som i sin tur sitter i rullstolen.
❤💔
Sanndröm?
Har jag drömt det?
Igår när jag kollade in dagstidningen så var där ett stort reportage om ung kvinna som ägde egen timmerlastbil som hon hade vackert motivlackerad. När jag kollade artikeln insåg jag bestämt detta har jag läst förrut. Blev tvungen kolla I högen med gamla NSD om den varit publicerad tidigare och det av misstag blivit dubblett. Det var nyligen jag sett artikeln. Men inget.
Till slut återstod bara tanken att jag måste drömt en sanndröm.
???
Men efter en bra stund insåg jag: hade sett den på nätet sent kvällen innan. När man är papperstidningsprenumerant får man ju även tillgång till nätupplagan och där läggs artiklar ut tidigare. Brukar sällan kolla där. Tidningsläsning är en efter-frukost-aktivitet! Men jag måste lockats av vacker bild av vackert motivlackad lastbil.
Så enkelt var det med det.😀
Ikväll (och nästa fredag) ska jag - om Gud vill och vi får leva - tala om högmässan vid Fridsförbundets Fredagstimme 18.30. Detta är inte en dröm. Också är det sant att jag lördag kl 18 och söndag kl 11 predikar i Mariakyrkan i Sävast.
Roland Hemphälä
Kollega och vän begravdes i Överluleå (Boden) i lördags.
Han blev präst något senare i livet men hann verka i ämbetet många år. Första gången jag hörde om honom och mötte honom var när han i början av sin prästtid tjänstgjorde i Töre där mina svärföräldrar bodde. Senare när han blivit kyrkoherde i Övertorneå möttes vi kanske inte lika mycket.
Men det var efter hans pensionering och flytt till (by utanför) Boden som vår gemenskap tog ordentlig fart. Men då inte i kyrkliga sammanhang utan i Coop Arena där Luleå hockey spelar hemmamatcher. Under några år hade jag årskort och upptäckte att Roland hade plats på samma läktare lite högre upp. Åtskilliga var de gånger då vi i första kaffepausen kunde konstatera att någon av platserna bredvid hans var lediga så jag kunde flytta upp till hans rad.
Givetvis handlade våra samtal inte bara om hockey utan även om kyrkliga och andliga ting. Det var också över en kopp som han för flera år sedan anförtrodde mig att han drabbats av cancer. Något som nu ändat hans liv. I förtid får vi väl säga, han var ju bara tre år äldre än jag.
Vila i frid till uppståndelsens morgon
Maria
skulle haft namnsdag idag om hon levt.
Fortfarande när man ser bilder av henne framstår hon som helt levande.❤️
