Torbjörn Lindahl

var det gudstjänst. Jag ledde mässan i Hertsön kl 10, Bosse hade haft 9 och Mats skulle leda kl 11. Och sen hade nog Bosse även kl 12. Hur många deltagare det sammanlagt var vet jag inte, men gissningsvis kring 35, inkl präster och musiker - som får vara med utöver de åtta per tillfälle.

 

Nästa söndag likadant. Anmälan krävs till varje mässa. Har du som annars oftast går i Hertsökyrkan, inte haft möjlighet anmäla dig? Ring till Bosse.

Men kära läsarna noterade väl hur "ovetenskapligt" - om än vardagligt accepterat och fullt begripligt - jag uttryckte mig i föregående inlägg. Jag skrev både att solen går ner och talade om innan solen försvunnit. 

 

Helt begripligt som sagt om än helt fel, sett som vetenskapligt korrekt beskrivning. Det rätta är ju att solen inte försvinner, inte heller går någonstans. Verkligheten är att jorden vrider sig runt sin egen axel så vi från vår position på jordytan ibland ser solen, ibland inte. Men hur roligt vore det på en skala att säga "nu har jorden roterat runt sin axel så vi kan se, respektive inte se, solen istället för de begripliga och vackrare uttrycken soluppgång och solnedgång?

 

Kanske ska vi läsa bibelns skapelseberättelse på samma sätt. Det finns ett huvudbudskap: Gud har skapat världen genom sitt mäktiga ord, Gud sade. Och det som inte fanns till (OBS!) lydde hans ord och det blev så. Och allt som kommit till genom Guds skaparvilja var från början gott.

 

Men om detta skett på några dygn eller tagit miljarder år, det får vi lämna åt vetenskapen att utforska. För mig personligen, med den fostran jag fått, har det aldrig varit någon trosartikel att hela tillvaron kommit till på 6×24 timmar.*

 

Också i den bibliska skapelseberättelsen själv i 1 Mos 1 finns ju formuleringar som öppnar för en annan  förståelse. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. När var "begynnelsen"? Också den som vill hålla fast vid att de senare beskrivna skapelsedagarna är dygn i vår mening (vilket jag alltså inte tycker är nödvändigt) kan ju tänka att det första skapelsedygnet var "hur långt som helst".

 

Sedan finns ju en annan detalj att betänka, solen och månen - som vi är helt beroende av för att mäta dagar, månader och år - blir till först på fjärde skapelsedagen. Hur kunde det finnas dagar i vår vardagliga mening (24-timmarsdygn) innan dess?

 

Men när jag nu öppnar för annat än en förment "bokstavlig" tolkning av 1 Mos 1, så vill jag samtidigt "å andra sidan" uttrycka att mycket av det som i "utvecklingslärans" namn framställs som självklart och nästintill bevisat absolut inte är det.

 

Dawin själv ger ju sitt epokgörande verk titeln Om arternas uppkomst, inte "Om universums och hela tillvarons uppkomst". Tanken att en skapare (Gud?) ytterst skulle kunna vara tillvarons upphov var honom inte främmande. I vart fall inte till en början. Senare i livet definierade han sig mer som agnostiker, dvs en som anser att man inte säkert kan veta om Gud finns eller inte.

 

Men numera har ju Darwins tanke på en utveckling av arterna, genom naturligt urval och kampen för tillvaron, "av sig själv" liksom, blivit något som många - oreflekterat menar jag - tillämpar på hela tillvaron, så att allt som finns skulle tillkommit utan en styrande vilja = utan Gud. Det blir klart mycket svårare att tänka sig. I vart fall är det nog svårt stödja sig på Darwin för en sådan tanke.

 

Jag ska inte vidare trötta kära läsarna med teorier om universums uppkomst, om big bang, om den "ursoppa" på jorden i vilken livet tänks ha uppstått. Jag kan inte heller särskilt mycket om detta. Men en en sak står jag fast vid, nej två saker står jag fast vid:

- ingenting kan inte plötsligt bli någonting utan en skapande vilja

- död materia kan inte få liv och medvetande utan en skapande vilja.

 

Denna skapande vilja tror jag är den Gud som av eget beslut valt att uppenbara sig och gjort sig känd för oss genom sitt ord, Bibeln, och genom Jesus.

 

Därför tror jag inte på "utvecklingsläran".

 

Fritt för domkapitlet att godkänna eller avkraga.

 

 

* Men jag är å andra sidan öppen för den principiella möjligheten att skapelseprocessen gått mycket fortare än vad som oftast numera anses

 

ser jag just nu folk med skridskor och sparkar.  Redan igår syntes människor på isen. Roligt att de kommande ägarna till huset fick se det. Det kan knappast ha minskat deras lust överta bostaden. Nå, mannen i paret berättade att han är uppvuxen på Lulsundet så han lär nog ha haft relativt nära tillgång till naturis - de år det frusit på utan snö. Lulsundet var ju ett ställe dit vi ofta for på senhöstarna med skridskor.

 

Min pappa var ju sådan att om han på väg till eller från jobbet på Midskogsskolan (Nuvarande Nya Läroverket) såg att isen vid Lulsundet var tillräckligt frusen då blev det omedelbar skridskoutfärd för hela familjen. Inget "vänta till helgen" för redan "i morgon" kan snö eller tö sätta käppar i hjulet. Likadan var han på sommaren: blev det en solig varm dag, så släppte man allt man planerat och for till badstranden för "man kan aldrig veta om detta blir sommarens enda bad-dag". Synd missa den i så fall.

 

Bad blir det inte nu. Inte ens på badhuset, som har stäng  t v pga restriktioner. Kanske lockas jag ta en promenad på isen innan solen går ner.

 

Annars får jag nöja mig med att åka omkring på den andligt hala is som jag för någon dag sedan gav mig ut på då jag deklarerade att jag tror att Gud är skaparen och att jag inte tror på utvecklings"läran".

 

Återkommer i ärendet. Nu går jag ut på promenad på vanliga isen innan solen försvunnit.

och sett sig om mer detaljerat i huset. Dvs det unga par som kommer att ta över huset i slutet av januari. Inget av det dom såg fick dem att tveka. Och tur var väl det eftersom vi redan skrivit kontrakt. Trevliga ungdomar, jämnåriga med mitt yngsta barn. Roligt få sälja till dem.

 

Icke utan viss entusiasm lyckades jag förklara det som jag upplever som husets och tomtens fördelar. Upplever jag då någon tvekan inför tanken att flytta? På intet sätt. Det  känns helt rätt. Allt har sin tid.

 

Det är väl bara att tacka Gud att han* befriat mig från kärleken till det jordiska huset. Jesus säger ju: i min Faders hus finns många rum. Det är trots allt viktigast.

 

 

* om jag följt andan i nya kyrkohandboken skulle här ha stått "tacka Gud för att Gud befriat mig". Språklig tröghet bara för att undvika pronominet "han". Inget för mig vare sig på blogg eller i kyrkan.  

 

Inte vanlig is även om det snart kan bli blankis på fjärden här utanför om kylan håller i sig. Så grunt som det är brukar det inte ta många dagar innan vi har skridskois när minusgraderna väl kommit. Men när jag för några dagar sedan tömde vinden inför kommande flytt så for även skridskorna. Vågar jag pga bristande balans inte längre köra MC så är skridskor kanske inte något vettigt alternativ heller.

 

Nej, nu gäller det annat slags is av riktigt halt slag. Jag fick nämligen idag en bok i brevlådan som jag beställt. Och eftersom den var liten och inte särskilt tjock beslöt jag lämna sorterandet i huset för en dag och ägna mig åt bokläsning.

 

Johnny Bergman: Varför tror inte alla på DARWIN? (Timoteus förlag).

 

En bok av en typ som jag nog redan läst flera. En bok som starkt ifrågasätter tanken på en utveckling från lägre, encelliga organismer upp genom artträdet via däggdjur och primater slutligen fram till människan. Den ifrågasätter tanken på att kampen för tillvaron skulle kunna vara den drivande kraften i en successiv utveckling från lägre till högre, och mer komplicerade, arter.

 

Genom många exempel visas hur den enkla framställning som ofta ges i skolundervisningen om den s k "utvecklings-läran" (som snarare borde kallas "-teorin") i många fall är inte bara förenklad utan oftast bygger på detaljer i teorin som för länge sedan av forskarna förkastats. Och framför allt hur många luckor i teorin som helt överhoppas eller fylls igen med rena påhitt och spekulationer.

 

Att flera exempel på "evolution" som ges i skolundervisningen snarare är förändring av befintligt genetiskt material, t ex att hästen blivit större och större utan att nytt genetiskt material tillkommit, vilket måste ske om nya arter plötsligt ska uppstå. Som sanning beskrivs också att giraffernas hals blir längre pgap de "starkaste" (=längsta) djurens förmåga nå högre upp i trädkronornas blad, utan bevis i fossilerna att det någonsin under denna påstådda utveckling skulle funnits giraffer med halvlånga halsar, vilket borde funnits om utveckingstanken är sann.

 

m.m. osv.

 

Inget av detta är mig främmande, uppvuxen som jag är i ett naturvetenskapligt hem, med en far som många gånger höll föredraget Naturvetenskap och kristen tro. Och lika tydligt som han kunde markera viss distans till alltför enkla "kreationistiska" tankar höll han tydligt rågången mot tron att hela skapelsen skulle kunnat komma till utan Gud med slumpen som verkande kraft.

 

Att diskutera för och emot tron på gudomlig skapelse å ena sidan och tron på en utveckling allt ifrån universums första väteatom (var nu den kom ifrån om vi tänker bort en skapare?) å den andra har jag alltså levt med ändå sen barndomen.

 

 Alltså även en bok som ifrågasätter Darwin* och hans efterföljares teorier.

 

Och nu ger jag mig ut på den hala isen och deklarerar tydligt att jag inte tror på den s k "utvecklings-läran". Detta bör domkapitlet särskilt notera eftersom bristande tro på utvecklingsläran var en av de saker som lades en kvinnlig EFS-präst till last när hon för ca ett år sedan "avkragades".

 

Om nu domkapitlet skulle få för sig avkraga även mig, så vill jag bara att domkapitlet i beslutet förklarar vad i mitt prästvigningslöfte att rent och klart förkunna Guds ord, såsom det är oss givet i den Heliga Skrift och såsom vår kyrkas bekännelseskrifter därom vittna som skulle förplikta mig "tro" på "utvecklings-läran".

 

 

* i boken beläggs med citat att Darwin själv medgav att det i de geologiska lämningarna (fossil) inte finns något stöd för hans utvecklingsteori (som han ju av andra skäl ändå höll fast vid)

såg jag på TV för några dagar sedan. Med allvar i blicken och bestämt tonfall riktade hon sig till tittarna och uppmanade dem bestämt att inte gå i kyrkan under de kommande storhelgerna. 

 

Lite underligt för att komma från en prästdotter kan man tycka. Men man ska ju inte tycka för mycket på en blogg har jag lärt mig. Men i Coronatider är allt tillåtet.

 

Jag tror att många i toppen av den samhälleliga hierarkin inte har någon aning om hur pass lite folk som numera normalt går i gudstjänster. I vart fall svenska kyrkans. Redan 2014 kablades nyheten ut att 80% av svenska kyrkans huvudgudstjänster (=enkelt uttryckt: söndag kl 11) firas med färre än 20 deltagare. 

 

Dom som har bilden av överfulla kyrkor torde mest ha gått på dyrt påkostade konserter, luciakröningar och vad första söndagen i advent och julottan beträffar, gått i vissa särskilt stämningsfulla kyrkor. Här i Luleå, läs: Nederluleå kyrka och Domkyrkan.

 

Men det helt vanliga gudstjänstlivet. Inga överfulla kyrkor. På det flesta håll torde man kunna klara saken på samma sätt som vi gör i den kyrka där jag oftast går: fira flera  korta, max 8 inkl präst-mässor/ söndag. Men det hänger ju på att prästerna tycker om att fira mässa.

 

Nu skriver inte längre Tobbe helt själv på sin blogg!

 

Jag som figurerar under beteckningen Den gamle kamraten har fått tillgång till hans inloggningsuppgifter. Naturligtvis har detta inte skett genom spionage, hackning eller på annat skumt vis. Det handlar om förtroende och uppdrag, inget annat.

 

Jag fick uppdraget att fixa till en annan profilbild. Själv kunde bloggaren inte göra medelst sin telefon och då hans dator har något macklemang eller på grund av rent förarfel. Han bad mig via min dator göra det. Fixat.

 

Föra att fullgöra det uppdraget fick jag i förtroende tillgång till hans inloggning och lösenord. Fantastiska framtidsperspektiv. Vem vet vad jagkan komma att hitta på...

 

Stig Strömbergsson

 

trenne glada kollegor efter morgonmässan idag och fördelade 9-, 10- och 11- mässorna mellan oss för adventstiden, alltså Bosse, jag och Mats. Men till min glädje hade Bosse lagt fram en lapp även för 12-mässa första och andra sönd i advent. Det finns alltså möjlighet boka in sig på fyra mässor söndagligen. Varje söndag kommer man kunna boka in sig för kommande två helger. Blir alla fullbokade blir det eftermiddagsmässor också lovade Bosse. Ett löfte jag instämmer i. Men ingen av dessa mässor kommer att annonseras i predikoturerna utan blir bokförda som sjukkommunioner - sjukkommunioner "för människor som blir andligt sjuka pga mässbrist" är ju ett av Bosses favorituttryck.

 

Den som inte kan infinna sig ì kyrkan och boka in sig kan ringa Bosse.*

 

Efter mässan fick jag sms av en av gudstjänstfirarna som undrade om jag ville ta en fika. Passade bra mötas på Espresso House där jag ändå skulle byta buss. Givande samtal uppenbarligen, bland annat om vad begreppet "det andliga livet" egentligen betyder. Först efter knappt två timmar klev jag på bussen hem.

 

När jag närmade mig Porsön klev jag av för att få en promenad sista biten. Men det var ack så isigt och halt, så när jag vid affären såg vänner med bil så tiggde jag skjus hem (dom bor åt samma håll) och upplevde att jag "ovetandes fått änglar på besök".

 

 

* nummer kan ses på domkyrkoförsamlingens hemsida, Bo Nordin

 

(Tillägg dagen efter: Bosse uttryckte även att dessa mässor i Hertsökyrkan, under dessa speciella villkor, i första hand vänder sig till dem som mer eller mindre regelbundet redan haft sitt gudstjänstfirande där, oavsett om dom bor i distriktet/församlingen eller inte. Men övriga, som huvudsakligen har sitt kyrkliga hem på annat ställe får i första hand vända sig till prästerna därstädes och begära mässa.)

 

blir det nu helgeftertankar som är kategorin för det jag brukar skriva efter helgens gudstjänster.

 

I morgon är sista gången - på ett tag, inte för alltid hoppas jag - som vi får fira gudstjänst under nuvarande villkor i Hertsökyrkan; högst 35/mässa, enligt domprostens beslut, och två mässor, kl 9 och kl 11 varje söndag, enligt distriktsprästens beslut.

 

Men fr o m 1:a sönd i advent* (29 nov) är det regeringens beslut som gäller: högst 8 deltagare per gudstjänst inkl personal. Då har Bosse sagt att det blir korta mässor tre gånger per söndag, kl 9, 10 och 11. Eftersom präst är enda personal ryms 7 deltagare vid varje mässa. 

 

Men för att präster "som ändå alltid är där" inte ska ta upp onödig plats utan att göra nytta kommer Mats Rondahl och jag tillsammans med Bosse att celebrera en mässa var per söndag.

 

Och för att undvika att folk far till kyrkan utan att få komma in ska det i morgon finnas lappar i kyrkan där man kan anteckna sig på önskad mässa under kommande helger. Blir alla tre mässorna fulltecknade kan fler eftermiddagsmässor firas. Under veckorna blir det möjligt ringa till Bosse och anmäla sig och kolla vilka mässor där platser finns kvar.

 

Här är alltså kyrkan där ställa om inte betyder ställa in.**

 

 

* OBS! Inte "första advent"

 

** Men det beror kanske på att distriktsprästen själv och assisterande pensionerade präster anser att fira mässa är något annat än bara jobb

Idag kl 10 skrev jag på kontrakt för försäljning av mitt radhus. Köpare är det yngre par som i måndags var och tittade på huset. Kändes roligt få sälja till dem, hon sjuksköterska och han forskare på LTU.

 

När man tar ett så pass stort beslut (för en privatperson) som detta så blir det nästan en lite andlig känsla. Det kommer ju en dag då man ska göra ett betydligt större uppbrott. Vad vill man då lämna bakom sig? Synden och otron och kärleken till denna världen. Och vad vill man ta med sig? Kristus och tron på honom och delaktighet i hans rättfärdighet och kärleken till Gud

 

I kommentar till föregående inlägg kommenterar min gamle kamrat det faktum att jag nämner plastgran trots att jag ofta på bloggen nämnt min förkärlek för levande ljus i granen.

 

Jag lovade då bildbevis att denna kombination är möjlig.

Här är beviset.

har jag insett när jag nu gett mig på att städa på vinden. Man ska aldrig föra dit en massa saker som man vill bli av med i bostaden, med tanken att man "någon gång" ska sortera och gå igenom sakerna ordentligt.

Sannerligen säger jag er: den gången kommer aldrig. Resultatet blir att man får ta hand om det hela när man flyttar.

på vägen mot husförsäljning. Idag var kontrollant från Anicimex här och gick igenom huset utifrån och in och nerifrån och upp. En del småsaker blev väl funna men inget som inte kan accepteras för ett snart 45 år gammalt hus, byggt med de krav som då gällde. Inget akut som måste åtgärdas och inget som bör skrämma en köpare, enligt besiktningmannen.

 

Då är det bara att vänta på ev bud.

 

Under tiden får jag fundera på de senast tillkomna restriktionerna i kampen mot Covid 19. Vad betyder de egentligen. Är det 8 eller 50 eller 300 man får vara? Och vad är det för skillnad på offentlig tillställning och allmän tillställning? I olika media har olika saker påståtts. Jag påstår inget. Blir bara förvirrad. Men eftersom jag oftast sitter här ensam i min fåtölj så klarar jag alla gränser.

 

Ett glädjebud har jag dock fått. Den kvinna av vilken (tillsammans med hennes man) jag köpt lägenheten, ringde och meddelade att dom lämnar gardiner till vardagsrum och kök, vilka är måttanpassade och inte passar in i deras nya bostad. Och inget behöver jag betala, vilket jag erbjudit.

 

Tack för det.

För att göra huset presentabelt inför visningen idag 12.30. Fixa diverse i huset som jag ej ids förklara, plockat undan grejer, ställt ut packade flyttkartonger i förrådet, slutligen slängt allt övrigt löst i klädkammaren och tryckt igen dörren, innan allt ramlat ut igen. Så fint och snyggt har huset aldrig varit sedan vi flyttade in för 33 år sedan. 15 min innan planerad visning ringde mäklaren och så att det blir 15 min senare. Tack för det. Då hann jag skaka några mattor, städa toaletten och byta från svettiga kläder. Sen tog visningen bara ca 20 minuter! Under tiden för jag fram och åter till Statoil och tog en kaffe med bulle.

 

Förutom det yngre par som tidigare önskat visning hade även en person till hört av sig till mäklaren på morgonen och fick komma han också. Enligt mäklaren.var båda intresserade, men ville avvakta besiktningen av huset på onsdag innan dom - eventuellt bör man väl säga för att inte ta ut segern i förskott - ger ett bud.

 

Kartongerna i uteförrådet tog jag sen direkt till bilen för färd till nya bostaden där dom får stå i Mats' lägenhetsförråd t v. Eftersom han redan bor i, och jag kommer att bo i, varsin ände av samma huskropp så kan lådorna enkelt transporteras med min s k lagerkärra som jag haft i årtionden, använt ytterst sporadiskt, men när den väl behövts varit till oerhörd nytta.

 

Ni ser vad som fyller mina dagar. Men tro för den skull inte att det andliga livet försummas. Regelbunden mässa och predikan, daglig bibelläsning och tideböner.

Trots restriktionerna, men utan att bryta mot dem.

 

Ungefär så, men med hans egna ord var väl Bosses pålysning efter morgonmässan idag där vi var 19 samlade. Hur många som kom till 11-högmässan vet jag inte. Men en som var där vet jag; kollegan Mats som stod vid busshållplats Delfingatan* när jag med bil passerade på väg hem.

 

Bosses besked var fortsatt dubbla mässor på söndagar, kl 9 och 11, men med lite kortare liturgi, bl a färre och kortare psalmer. Men att det ska vara mässa med kommunion prutar han inte på. Både Kristi kropp och Kristi blod distribueras genom att han själv doppar brödet i vinet och ger kommunikanterna direkt i munnen. Inga modernistiska påhitt av typen "Vi ställer inte in, vi ställer om", med vilken programförklaring man på många håll helt sonika slutar inbjuda till kommunionn. Inte heller papistiskt influerad tradition med kommunion bara i en gestalt (endast bröd).

 

En riktig präst således. Man skulle nästan kunna tro att han är en äkta lutheran 😄

 

 

* det som också kommer bli min närmaste hållplats när jag flyttat, om jag vill åka snabbaste väg till den (än så länge) enda rätta kyrkan med både rejäl predikan och fin liturgi

Igår kom goda vänner som erbjudit sin hjälp i flyttbestyren och tömde ett vitrinskåp på finporslin. En annan vän som dök upp tömde en bokhylla. En yngre teolog på besök försåg sig med ca 1,5 hyllmeter ur mitt bibliotek. Densamma unge mannen återkom idag och tillsammans med äldste son körde vi tömda skåp och hyllor till återvinningen. Nu börjar det se ut som någe här i huset. Sonen röjde sen lite sly för sista gången i sitt barndomshem. Så är det också han som i sin barndom la grunden till att vi fortfarande har så öppen sikt mot vattnet. En sommar under hans skoltid erbjöd jag honom en liten summa för varje sälgplanta han ryckte upp. Över 500 blev det - eller var det bara första omgången? Nå  det grundjobbet har vi levt länge på.

 

Själv ägnade jag del av em åt lite arbete i huset. Sådant jag borde gjort för många år sedan men som nu blir brännande när huset ska visas upp.

 

Vi avslutade dagen med mat på Waldorf så fick jag därmed tacka honom för många slyröjningsinsatser.

 

Nu har vilodagen gått in och ni vet väl vad man gör då? Går i högmässan givetvis!

Jag har ju gått och väntat på att grannar (inte närmaste) i radhuset ska få sitt hus sålt först, innan jag annonserar ut mitt också på Hemnet. Dom var först och hade nog mer bråttom. Så ingen lust hade jag att konkurera För några dagar sedan var det ett par intressenter som slog till direkt. Då kunde också mitt hus läggas ut som kommande. Och se, ett par som tänkt lägga bud på grannarnas hus blev intresserade, kontaktade min mäklare och har lovats enskild visning på måndag.

 

Då får man se om det här går lika kvickt. Att få sälja direkt, utan offentliga visningar vore ju en dröm.

att det varit folkomröstning om skolstrukturen i Luleå kommun idag.

 

Först trodde jag att det var igår, lördag. Jag visste att det var 8 nov, men hade fått för mig att det var lördag. Men eftersom jag satt i en videokonferens stor del av dagen så glömde jag bort det. Alltså kunde jag inte välja mellan att rösta på alt 1 (för en ny skolstruktur) eller inte rösta alls som protest mot populism där vilken aktiv lobbygrupp som helst driver igenom folkomröstning om kommunala beslut dom ogillar. Och detta sade jag någon timme efter högmässan när jag satt hos Mats och drack kyrkkaffe. Och han reagerade inte när jag sa att jag glömde rösta "igår" eftersom han tidigt sagt att han inte avsåg rösta  av ovannämnt skäl. Alltså tycktes han inte bry sig om när valdagen var.

 

Inte heller reagerade jag när jag idag såg en trottoarpratare med texten vallokal. Tänkte bara oj dom har glömt den sedan igår. Där ser man hur det går när man kör i sina egna djupt nerkörda hjulspår.

 

Idag skulle jag iofs kunnat rösta eller medvetet avstå men kom inte på att valdagen var idag förrän jag såg det på nyheterna och då var det försent.

 

Så kan det gå.

Alltså andligt mätt. Är det vad man blir när man gått på dels högmässa och dels gudstjänst på Fridsförbundet? I första gudstjänsten var ju fördelen mässa. Ingen söndag utan mässa. Inte så många dock på 11- högmässan. Bara 16-17. På morgonmässan kl 9 hade det, enligt Bosse, varit fler, 19 personer. Ger sammanlagt 36. Acceptabelt, även om vi många söndagar under hösten vant oss vid fler.

 

Fler var det (som alltid) i bönhuset. Predikningar av Mikael och Vidar. Efter gudstjänsten en stunds prat med Mikael om div kyrkliga angelägenheter som dock inte (ännu) bebloggas*

 

 

* uttryck jag knyckt från min gamle kamrats blogg

Dels blåste det hårt, ofta söderifrån. Så att glasögonen fick stoppas i jackfickan för att hindra dem försvinna från huvudet. T o m hörapparaterna fick man bevaka av samma skäl. Sen regnade det ordentligt dessutom. Dessa två väderföreteelser tillsammans har gett extremt högt vatten i fjärden utanför tomten.

 

blev helgens facit.

 

Först högmässa i vanliga kyrkan Alla helgons dag. Inte särskilt många, ca 20. Men så har allhelgonahelgen alltid varit en svag gudstjänsthelg. Jag minns när jag första gången höll högmässa i Hertsökyrkan på 90-talet. Då var det högst tre utöver kyrkobetjäningen. Sedan har det väl blivit fler, men långt ifrån jämförbart med "vanliga" söndagar. Vad beror det på? Skollov? Att "alla" åker till sina hemorter och tänder ljus vid föräldragraven? Nå't måste det bero på. Men synd för alla som missade gudstjänsten. Bossr predikade innerligt om Mose som fick skåda in i det utlovade landet.

 

På söndagens morgonhögmässa var vi ännu färre, 12 st. Först vid kvällsmässan sägs det ha varit lite fler, mellan 20 och 30, men då var jag inte där. Eftermiddagen hade jag ägnat åt gudstjänster i bönhuset. Kl 13 predikade både Stefan Aro och jag, kl 17 bara Stefan. Att både få träffa och lyssna till Stefan är en sannskyldig glädje; en verklig broder - både i tron och i ämbetet! 

 

I första bönhusgudstjänsten predikade han över berättelsen om hur Jesus botar en ämbetsmans son, sista delen av Jh 4; vid andra tillfället över 2 Tim 1. Ganska länge uppehöll han sig vid relationen mellan aposteln och hans lärjunge och även vid hänvisningarna till Timoteos' mor och mormor och talade mycket om nödvändigheten att generationerna har kontakt med varandra.

 

Vid mitt taltillfälle utgick jag från 1 Petr 2:4 ff som enligt gamla Evangelieboken (som följs i bönhuset) var en av aftonsångstexterna för föregående söndag då jag skulle ha predikat där.

 

Två gudstjänster i kyrkan, varav jag distribuerade i den ena, och två i bönhuset, varav jag predikade i den ena, så nu har jag väl uppfyllt all rättfärdighet.

 

Var trivs man bäst? Ingen tvekan om att jag har många vänner i Fridsförbundet till vilka jag har starka band, men gäller det själva gudstjänsterna då går ju inget upp mot kompletta mässor - särskilt när dom genomförs så gediget (inklusive predikan) som under Bosses ledning.