26:e dagen. Söndagen efter Alla helgons dag

eller Alla själars dag som den väl kallas i äldre (katolsk) kyrkotradition. Det är väl egentligen denna dag som är den dag vi kan minnas våra döda. Men i folkreligiositeten finns ju inte någon allvarlig insikt i skillnaden mellan Alla helgon och Alla själar. Och i praktiken upplevs dessa två helgdagar som en enda sammanhållen helg så hela dubbelhelgen blir allhelgonahelgen. Men när det t o m i officiellt sanktionerad information från svenska kyrkan - utan att den principiella skillnaden mellan dessa två dagar problematiseras - kan sägas att Allhelgonahelgen är tiden tiden då vi får minnas våra döda så tycker jag att helgonen onödigt trycks åt sidan och försummas.
- Det beror på att vi annars aldrig firar helgonen, sa Bosse när vi kort berörde saken när vi hälsade före högmässan.
 
Denna helg har alltid varit lite svag gudstjänsthelg här i stan. Så ock i Hertsön, "bara" 38 resp 37 deltagare. Men klart bättre än den gång på 90-talet då jag ledde gudstjänst i Hertsökyrkan med bara en (1) deltagare (utöver kyrkobetjäningen) på Alla helgons dag 
 
Vid kyrkkaffebordet där jag satt blev det jämförande samtal om gudstjänsterna, gemenskapen och predikningar i Hertsökyrkan respektive bönhuset (Fridsförbundet). Hur utföll samtalet?
 
Buss från kyrkan i sällskap med Mats och ytterligare en gudstjänstfirare. Vi skildes från henne och klev själva av vid OK för att (jag skulle) få lite längre promenad hem. Då kunde vi även gå förbi Innerstadens kyrkogård så Mats kunde kontrollera om gravljuset han tände igår fortfarande brann. Det gjorde det inte.
- Då blir det att ta cykeln tillbaka med tändsticksask i fickan.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0