Torbjörn Lindahl

....på andra söndagen i fastan.

 

Väl hemma efter högmässan blev det lite vila och mat.

 

Sen buss för Mats och mig mot Örnäset och gudstjänst i bönhuset. Först predikan av David över en av dagens texter, om synderskan i Simons hus. Innehållsrik och väl balanserad predikan. Lätt att följa med - och hålla med. Sedan predikan av Göran som tog några verser ur 1 Tim 4 som utgångspunkt. Icke helt utan entusiasm och iver. Han predikade på finska, kanske för att gäster från Finland skulle få predikan i original och inte via tolk. Min enkla upplevelse är att var mer flyt än när han predikar på svenska. Men kanske var han bara ovanligt inspirerad. Dock hade jag lite svårare följa tankegången, men det ska inte uteslutas att det berodde på trötthet från min sida.

 

I dagens gudstjänst var det alltså besökare från Finland. Tre katoliker. Efter kyrkkaffet blev Mats och jag hembjudna tillsammans med dem och ytterligare en person till goda vänner* för fortsatta samtal. Även Stefan Aro dök upp. Bra, då fick vi tolkhjälp.

 

Mycket intressanta och givande samtal. En av de tre katolikerna var f d laestadiankristen som konverterat. Tillsammans drev de något slags arbete för gemenskap/kontakt mellan katoliker och laestadianer. Nu var dessa tre på resa i Finland och Sverige för att möta olika laestadianska grupper. Sex olika riktningar hade de mött och varit både i Karesuando och Gällivare. Det senare en ort som för västlaestadianer är världskristenhetens centrum precis som Rom är för katoliker.

 

En bok var skriven om deras erfarenheter och tankar men eftersom den var på finska var det inget för mig. Kvällen avslutades med sjungen vesper - på finska.

 

 

* uttrycket goda vänner syftar på denna blogg alltid på samma två personer

 

Bil med Mats till kyrkan idag eftersom han skulle hålla mässan och ville vara i god tid. Så behövde inte Simon och jag ta buss. 60 deltagare.

 

Fin högmässa - en rätt genomförd högmässa är väl alltid fin? Särskilt om det också är gedigen predikan, vilket det var idag. 

 

Fler och fler nya människor finner väg till gemenskapen. En del blir regelbundna gudstjänstfirare, andra blir sporadiska besökare. Roligt också att se att vissa av dem som är gamla i gården tar sig an dem som är nya i gemenskapen. 

 

Idag hälsade jag på två som jag aldrig tror jag tagit ihand förrut. När jag presenterade mig svarade de "vi har hört dig predika flera gånger i Fridsförbundets bönhus". Kyrklig variant av alla känner apan, men apan känner ingen.

 

En fråga fick jag också om situationen för Maria. Det allvarliga läget förklarade jag. Även om Maria fortfarande är pigg och glad då man möts så är läkarnas möjligheter uttömda.

 

denna lördagkväll. Vi var alltså tillbaka i Lenas kyrkstuga. Varmare inomhus än sist ìmen blött och slaskigt ute så snö rasat ner från stugtaken i de trånga gränderna. Alltså fick vi stanna bilen framför stor snöhög och gå sista biten.

 

Men trevligt ändå när vi fått fyr i öppna spisen. Jo, det blev pinnbröd och grillade hamburgare och kokkaffe av böner vi malde i kaffekvarn som finns i stugan. Riktigt mysigt stugliv således.

 

Att vi nyttjar Lenas stuga och inte min beror ju på att den senare är halvt riven och väntar på genomgripande renovering. Dessutom är skorstenen i så dåligt skick att spisen har eldningsförbud. Alltså Lenas stuga.

 

Bäst att duscha och byta kläder så man inte luktar rök i kyrkan i morgon.

 

 

För en kväll.

 

Igår när vi varit till Lenas kyrkstuga väckte Simon idén att vi borde åka dit och elda i öppna spisen och sitta - väl påpälsade - och dricka kaffe vid brasan. Sagt och gjort. Idag om aftonen blev det av. Kaffe i termos och gott fikabröd från närbelägen affär. Lite värme i stugan blev det väl men eftersom eldning i öppen spis mest är för kråkorna behövdes sannerligen också varma kläder.

 

Men mysigt var det. Vi lär göra om det. Då blir det kanske falukorv och pinnbröd också. Och t o m kokkaffe i trebenta kopparkaffepannan som man kan ställa i eldstaden.

 

Trevlig kväll.

 

Promenerade till busshållplatsen vid Munkeberg och tog busslinje 1 som går direkt till Hertsön utan byte. Detsamma gjorde Mats så vi möttes vid hållplatsen.* 

 

Till Hertsökyrkan alltså där Bosse celebrerade och predikade i Högmässan. 51 deltagare men då saknades minst ett halvdussin av de trogna gudstjänstdeltagarna. Kanske var det flera som istället gick i Örnäskyrkan där Stefan Aro ledde högmässan. God vän till både Mats och mig som redan satt på bussen när vi klev på var en av dem som steg av på Örnäset.

 

Inget att anmärka på vare sig liturgi eller predikan i Hertsön. Mats och Bosse noterade att ca 20% av gudstjänstfirarna numera är armenier.

 

Rapport från Fridsförbundets årsmöte igår kväll fick jag av en bordsgranne.

 

Buss hem men vi klev av redan vid innerstadens kyrkogård så fick jag gå lite längre sträcka innan jag hamnade i läsfåtöljen. Nu blir det middag sen ska Simon och jag göra något som förhoppningsvis blir roligt.

 

 

* har nämnt det förr: denna tid på året - soliga vinterdagar - är det riskabelt gå till närmaste hållplats och ta linje 4 från Porsön. Den är ofta så full med studenter med sikte på promenad eller skidtur ute på isen att den understundom kommer för sent för byte till Hertsöbussen.

 

Igår jobbade Simon och jag med att köra en säng från Maria vilken inte längre ryms i hennes lägenhet. För att bli av med den i väntan på annan definitiv användning får vi under vintern lösa problemet genom att ställa den i Lenas kyrkstuga. Men när vi väl kommit till kyrkstugan med sängramen på takräcket var där ett annat problem: den upplogade snön framför stugan. Att snön skulle innebära behov av insats var vi beredda på och hade därför medfört spadar, men att det var så höga plogvallar var vi inte beredda på. Tur för gammal man att ha ung son med sig. På en kort stund var dörren åtkomlig.

 

till korttidsboendet idag. (Samma boende som sist men avdelningen bredvid.)

 

Var det bud jag fick i sms från Maria. Strax efter lunch gick jag dit och hälsade på henne. Men eftersom hon samtidigt hade besök av god vän så avvek jag rätt snabbt och vi sa att jag tittar upp igen i morgon.

 

Att hon fått fara från sjukhuset betyder att vård där inte längre är helt nödvändig. Man får väl hoppas att tillräcklig hjälp nu snart kan garanteras så hon får bo i egen lägenhet.

 

I morse tog jag bilen mot Kalix. Närmare bestämt Kalix kyrka där jag fått kallelsen predika. Bara två präster i tjänst nu i Kalix så hjälp av pensionärer efterfrågas. Det var kyrkoherden Hanna Johnselius som kallat mig och hennes man Mattias var liturg. 

 

Ämne för predikan Se vi går upp till Jerusalem.

1. Jesus går upp till Jerusalem för att lida, dö och uppstå. Enligt det som profeterna talat. Uppståndelsen är lika nödvändig för vår frälsning som Jesu död.

 

2. Kyrkan går upp till Jerusalem. Och gör det i högmässan varje söndag där Kristi golgataoffer blir närvarandegjort. Kort repetition av delar av blogginlägg för några dagar sedan.

 

3. Den enskilda människan måste också gå upp till Jerusalem för att dö från sina synder och sig själv.

 

Kyrkkaffe i församlingshemmet och sedan flera trevliga timmar i kyrkoherebostället hos Mattias och Hanna som jag lärde känna I Örnäsets församling 1999 då Mattias prästvigdes och jag fick vara hans handledare under pastorsadjunktsåret.

 

Hemma kl 19.

 

Kanske framförallt om Maria, vars situation jag får frågor om. Hon har nu legat på lasarettet i snart två veckor pga feber och hög sänka. Hon har även stundtals haft ont i ryggen och fått morfin som smärtlindring. Var den infektion finns som ger hög sänka har man dock inte tydligt kunnat finna. Och vad gäller ryggsmärtor så verkar de inte komma från själva ryggraden där metastaser finns utan från musklerna på sidan.

 

Tänkbar slutsats har då blivit att det kan vara inflammation i musklerna som gett både smärta och hög sänka. Alltså satte man i onsdags in cortison för att försöka få bukt med saken. Det hela ska utvärderas kommande onsdag, men redan igår, fredag, när Simon och jag tittade upp var hon märkbart piggare.

 

Om hon blir påtagbart bättre i detta avseende så kan tidigare plan om cellgift och ev strålning sättas i verket. Dessa åtgärder dock i symtomlindrande syfte, inte med tanke bli av med hela cancern.

 

Eftersom det är många som skickar hälsningar och frågor till Maria och hon inte orkar/hinner besvara dem alla så har hon och Sara övervägt starta en blogg där läget kontinuerligt redovisas. Återkommer.

 

I morgon, Fastlagssöndagen, predikar jag i Kalix kyrka.

 

Dvs inte klart med allt som behöver göras, men klart att Länsstyrelsen beviljat bidrag (75%) till renoveringen av timmerstommen. Vilken lättnad och glädje.

 

Enligt det åtgärdsförslag vi fått från den som ska utföra arbetet så måste hela timmerstommen monteras ner och timras upp igen. Den var alltför dålig för att bara "lappa och laga". Och hela det projektet har alltså Länsstyrelsen nu godkänt.

Följde med Mats till kyrkan idag. Han höll högmässan och predikade. Hjälp gav jag i distrbutionen. Ca 50 deltagare.

Trevligt kyrkkaffe.

 

Sen for vi hemåt och på vägen tittade vi in i bönhuset (jag har fått nyckel) och till sin stora glädje fann Mats sin bibel på bokskåpet i hallen. Dår låg den inte fedags kväll. Frågan kvarstår: vem bär omkring böcker i bönhuset?

 

Väl hemma packade jag  iordning allt jag behövde för eftermiddagens mässa i sgda bönhus. Sen iväg igen och eftersom jag fått egen nyckel kunde jag i acceptabelt lugn och ro ställa iordning allt.

 

Följande ordning följde vi (psalm-nr ur 37 års psalmbok):

 

Ps 32:1-4

Predikan över dagens evangelium om Jesu frambärande i templet.

Syndabekännelse, avlösning, tackbön

 

Ps  177:3-5

Kollektbön, epistelläsning, trosbekännelse, förbön.

 

Ps 202

Komplett nattvardsliturgi inkl sjunga partier. (Församlingens alla partier fanns projicerade på väggen).

 

Ps 13

 

--------

 

Fin och allvarlig gudstjänst där det i praktiken också blev invigning av altaret. Det var påtagligt att något blev färdigt i bönhuset när det nu finns en plats för altarets sakrament och inte bara för ordet och dopet. Ca 175 kommunikanter + okonfirmerade barn.

 

Det är min förhoppning att nattvardsgudstjänster i bönhuset (ledda av präst!) vid vilka man som idag kan projicera församlingens partier på väggen, ska leda till större delaktighet och att människor lär sig församlingspartierna i liturgin.

 

Kanske skulle det också finnas behov av att undervisa om (högmässo-) liturgin. Kan lämpligen ske för ungdomar och vuxna vid fredagstimme t ex. Jag ställer upp med glädje.

 

 

dvs Luleå Fridsförbunds bönhus i f d Konsumbutiken på Örnäset - av mig här på bloggen ofta kallad kyrkan i Konsumbutiken. Orgel och predikstolen har funnits från invigningen och dopfunten kom något senare. Nu finns även altare. Detta altare får jag uppgift i praktiken inviga då vi firar mässa och jag celebrerar vid det i morgon eftermiddag.*

 

- i alla fall i känslan för en anhörig, idag.

 

Lena och jag kom till Maria strax efter lunchtid idag. Då satt hon uppe i rullstolen och vid gott humör. När jag sa att vi nästan fått dökänsla igår kväll när vi läste Saras sms om Marias detaljerade förberedelser inför sin död så skrattade hon:

- Om det blir av, det vet man aldrig.

 

Men då skulle hon just äta så då satte vi oss ute i dagrummet en stund. Sedan tog vi med Maria ner till caféet och fikade där. Men på Marias order köpte vi kaffe i kiosken istället för i fiket.

- Godare kaffe där.

Och eftersom hon legat månadsvis i Sunderbyn så beslöt vi lita på hennes omdöme.

 

Vi blev sittande i caféet några timmar och hade riktigt trevligt. Ett ärende på apoteket hann Maria också utföra.

 

Sen var Maria trött och ville vila. Då tackade vi för oss. Men när Lena skulle beställa Hk-buss så fanns ingen ledig förrän efter en timme och en kvart. Då beslöt vi gå till restaurangen och äta middag under väntetiden. God mat. Sedan skildes vi åt.

 

Jag for då till bönhuset och deltog i fredagstimmens vuxengrupp, där Mats talade om trosbekännelsen och den personliga tron. I samband med det sista talade han om en personlig erfarenhet vid en nattvardsgång i domkyrkan som betydde mycket för honom som tonåring och som han bevarat i tydligt minne.

 

Roligt också få träffa en av sköterskorna som tog hand om Maria på akuten i måndags. Vid kaffet blev det också samtal om Marias situation.

 

Enda smolket i glädjebägaren var att Mats' Bibel försvann. Efter sitt föredrag hade han lagt den på första bänk i stora salen när han gick och drack kaffe. När han skulle hämta den var den borta. 

???

 

Påminner mig det tillfälle när jag glömt en bok på hatthyllan i kapprummet och kom för att leta den två veckor senare. Trots pålysning och idogt letande återfanns den inte. Nå, det var en bok om feministteologins påverkan på kyrkans gudstjänstritual, så det kunde vara. Hade fått den gratis och mest tänkt läsa den i syfte förstå hur man inte ska tro...om jag nu nånsin skulle orka igenom den.

 

Men efter över en månad hade en person hittat den i ett förråd i andra änden av bönhuset

 

= 2:a ???

 

Finns det någon person i Fridsförbundet som har som hobby ta prästers kvarglömda böcker och gömma dem i andra halvan av byggnaden? 

 

 

Med Maria. Idag gav hon alla koder till telefon, dator mm till sin syster så hon kan ta hand om hennes angelägenheter när hon inte klarar det själv. Sista dagarna har hon flera gånger haft oerhörda smärtor i metastaserna i ryggen och pumpats full med morfin. 

 

Något definitivt besked från läkarna att livets slut är omedelbart förestående har vi inte fått. Men att tiden är begränsad vet vi.

 

Vi ska aldrig sluta tro att Gud är undrens Gud, men likväl tro att det största undret inte är förlängt jordiskt liv utan evigt liv. Jag ber att Maria ska orka tro det intill slutet.