Jag fick en fråga

av min gamle kamrat i kommentar till föregående inlägg. Två gånger försökte jag ge långa och uttömmande svar och lika många gånger for mina visheter ut i cyberrymden utan att lyckas fastna i kommentarfältet. Men tredje gången, då jag skulle ge en förklaring till min synbara vägran svara min gamle kamrat - då gick det som avsett.
 
Använder då ordinarie inlägg till att med anledning av frågorna diskutera något vidare om gudstjänstlivet i staden.
 
Det exakta gudstjänstutbudet i andra kyrkor i staden än de som är mig närmast - Hertsön och Örnäset - vet jag ganska lite om. Jag ids inte hålla reda på det, Lulebo som  jag är. Jag skrev väl redan i förra inlägget att det förefaller som om nutidens julottebesökare prioriterar domkyrkan och Gammelstad. I domkyrkan sägs det ha varit fullt. Så icke i Örnäset alltså. Hur många övriga julottor som firas i staden är mig obekant. Redan på den tid jag tjänstgjorde i Nederluleå församling byttes flera julottor i distriktskyrkor ut mot midnattsmässor. En utveckling som jag själv var i allra högsta grad involverad i. Hur det står till med midnattsmässorna numera vet jag inte, men hörde att det visst var bra med folk i Mjölkuddskyrkan här i domkyrkoförsamlingen i år. Det är en kyrka som haft tradition med midnattsmässa ett bra tag. Under (åtminstone delar av?) 90-talet firades julnattsmässa i Örnäskyrkan. Själv har jag lett den minst 2-3 ggr. När de upphörde minns jag inte, ej heller vilken motiveringen var.
 
Skälet till att det ytterst måttliga deltagandet i julotta och annandagshögmässa i Örnäskyrkan så grep tag i mig beror på att det är en kyrka som är mig kär, det är min uppväxtkyrka. Så även min gamle kamrats.
 
Vad gäller annandagen i stadens olika kyrkor har jag heller ingen riktig aning. Men den trend man sett tidigare år är att dagen ofta är "sammanlyst" till någon annanstans eller så är det gudstjänst av typen julens sånger och psalmer.
- - - - 
Men nu ids jag inte sitta och gissa längre. Nu letar jag rätt på NSD för fredag 21 december och refererar verkligheten.* Utöver de kyrkor i staden som nämnts i mitt inlägg och min gamle kamrats kommentar finns även Stadsökyrkan och Sörbyakyrkan. Det sammanlagda gudstjänstlivet i dessa 9 kyrkor är som följer.
 
Julafton
Julböner (av olika slag, inkl julspel o dyl): 10
Midnattsmässor: 2
S:a 12 aktiviteter på 9 kyrkor
 
- - - - -
 
Juldagen
Julottor: 9 (varav dubblerat i Gammelstad och s:a 4 st i olika byar i Nederluleå)
Högmässa dagtid: 1
Kvällsmässa: 1
Gudstjänster dagtid: 2 (varav 1 typ samling vid krubban)
Konsert: 1
S:a 10 aktiviteter i 9 kyrkor (+ 4 julottor i byarna)
 
Annnandagen
Högmässa: 3
Kvällsmässa: 1
Konsert: 1
Julens sånger & psalmer: 1
S:a 6 aktivitetet på 9 kyrkor (4 kyrkor hade ingenting)
 
Så såg det ut. Hur många deltagare det var på respektive ställe = ??? Vad kan man mer plocka fram ur statistiken? Sammanlagt 8 mässor i 9 kyrkor under hela helgen. Två kyrkor hade två mässor; båda i domkyrko. Det betyder att tre kyrkor inte hade någon mässa under hela julhelgen; alla tre i Nederluleå. Jag nöjer mig med ett "hmm" så blir jag inte anmäld till domkapitlet.
 
Men när jag nu suttit och ögnat igenom julhelgens predikoturer flera varv så noterar jag att i den stora grannförsamlingen ** Nederluleå, där var det på fjärde söndagen i advent (23 dec) sammanlyst till Nederluleå kyrka i samtliga fyra distriktskyrkor. Alltså bara gudstjänst i en kyrka. Vad ska man säga om detta? Att det visar på ett agerande som är för svagt och med för lite engagemang från prästerskapet? Jag påstår med bestämdhet att "på min tid" (80-talet) skulle det inte kunnat förekomma. Eller ska man anklaga församlingen för sexism, då man i stort sätt lägger ner gudstjänstlivet den enda söndag på hela året som är tillägnad en kvinna, Maria, Guds moder. Det kanske skulle behövas några fler högkyrkliga kvinnoprästmotståndare bland prästerna för att kvinnan ska få sin rättmätiga plats i församlingen?
 
Också idag har det varit gudstjänstdag. Det var Bosses tur hålla högmässan i kyrkan där jag oftast går, oavsett om jag "jobbar" eller inte. Precis som förra helgen fick jag hjälpa till och distribuera. Ett drygt trettiotal var vi väl i alla fall (men det kan nästan ha varit närmare fyrtio). Ovanligt låg medelålder pga flera närvarande barnfamiljer. Ytterligare två präster närvarande utöver de tjänstgörande, varav en prästvigd i Missionsprovinsen.***

* att min gamle kamrat inte förmår att själv hålla sig underrättad om det andliga livet i sin barndomsstad beror på att hans husorgan är PiteåTidningen (det s k Lokala Världsbladet) och där står ingenting om sådant som händer utanför Pite älvdal
 
** sett ur min arbetssynvinkel alltså. Som boende är jag församlingsmedlem
 
*** kära läsarna noterar att det finns två saker jag omnämner så snart tillfälle ges: motorcyklar och Missionsprovinsen. Snart får jag kanske lägga till teleskop, men då måste det först bli klart väder 

Dags börja sammanfatta julhelgen*

Vi börjar väl med julafton trots att den dagen kyrkoårsmässigt är adventstidens sista dag.
 
Hemmavarande son och jag drack enligt familjetraditionen kaffe kl 9 och tände de tio levande ljusen i lilla plastgranen. Dock sjöng vi inte Fröjdas vart sinne, julen är inne, helt i enlighet med tidigare påpekande från vännen Andreas. Kl 11 infann vi oss i domkyrkan och såg julspelet Levande julkrubba. Roligt se domkyrkan helt fullsatt. Och roligt äntligen själv få se detta som genomförts i många år nu. Det blev vårt deltagande i något som får gälla som julbön. Direkt efter det for vi till Örnäsgården och åt julmat och träffade många bekanta.
 
När det var slut for sonen hem och jag for och besökte mamma. Såg Kalle Anka där. Hem sedan för julgröt och julklappsöppning. Och sång av julpsalmer, bl a 118 så nu drar tidigare nämnd god vän en suck av lättnad över mitt helt kyrkoårskorrekta julfirande. Men törs jag då erkänna att vi även sjöng några adventpsalmer?
 
Upp med tuppen på juldagen då jag skulle leda julotta i Örnäsets kyrka. Inte särskilt mycket folk. Bara ca 35. Det är tydligt att de allt färre som fortfarande besöker julottor koncentrerar sig på Domkyrkan och Gammelstads kyrka. Undrar om dom som var i de kyrkorna också fick en predikan i tre punkter?
 
Men kyrkoårsförvirrad känner jag mig fortfarande. För precis när jag läst välsignelsen som avslutning på julottan och känt  att nu har julen börjat på riktigt då insåg jag att nästan i exakt samma stund har Mellandagsrean börjat. Juldagen - en mellandag!?, jag säger då bara det.
 
Själv fick jag en mellanstund mellan två gudstjänster. La mig att vila en stund innan det var dags hämta mamma och ta med henne till Hertsökyrkan. Men den högmässan leddes av Bosse. Bara en handfull färre än på julottan. Till moster och morbror sen för lite mat innan jag skjutsade hem mamma.
 
Midddag i hemmet, sen lite koll på månen i nya teleskopet. Är det roligt eller roligt?
 
- - - - -
 
Helige Stefanus dag eller nnandag jul. Två gudstjänster. Själv brukar jag ifrågasätta om vi ska/behöver dubblera när vi är så många präster i tjänst i församlingen. Men ok då. Först högmässa i Örnäsets kyrka kl 11.  Tjänstgörande vaktmästare hade förberett för gudstjänst i stora kyrkorummet. Det hade inte behövts - vi hade nästan kunnat få tre stolar var i mindre Mariakoret. Om jag räknade rätt var vi under 20 deltagare. Därmed  var vi kyrkostatistik; 80% av huvudgudstjänsterna i svenska kyrkan lär ju firas med färre än 20 deltagare.** I Hertsökyrkan däremot, där jag ledde gudstjänst kl 18, bröt vi mot statistiken. Där var vi 24. Glögg och pepparkaka efteråt.
 
 Så då har vi äntligen kommit till slutet av helgen. Vad är då att säga? Inga stora skaror besökare. Har i flera dagar gått med tanken att jag borde kommentera detta. Men vad ska jag skriva? Vet inte.
 
* började skriva detta redan på juldagens kväll
 
** en uppgift jag hörde första gången redan 2014

Och det har jag gjort nu

(Forts fr föreg inlägg) dvs lärt mig använda teleskopet rätt. Först gällde lära sig ställa in den s k ekvatorialmonteringen rätt, dvs få rätt lutning på teleskopet både i förhållande till vår breddgrad och i relation till (i praktiken) Polstjärnan. För att åstadkomma detsamma finns en massa vridbara axlar i olika riktningar försedda med gradskalor av olika slag. Men vilken var vilken och vad avsågs med div beteckningar i manualen? Det var frågan🤔 Det begrep givetvis dom som författat instruktionerna, men inte jag. Ett tag tänkte jag att här blir det till att ringa gammal kompis (ej den gamle kamraten utan annan ungdomskompis) som ägt teleskop sedan sin späda ungdom och be honom titta på en bild av min teleskoptyp och förklara vad som är vad.
 
Men skam den som ger sig. Mycket lugn och systematisk genomgång av manualen steg för steg (så som man bör göra) 🙂 vidtogs, därtill återkommande hjälp från Google Translate. Och se! Till slut stod teleskopet där korrekt uppställt och när jag siktat på en stjärna var det bara att vrida på ena justeringen för att teleskopet snyggt skulle följa stjärnans rörelse (eller i verkligheten: kompensera för jordens rörelse).
 
Sent igår kväll blev det roligt nog något klarare väder så både fullmåne och vissa stjärnor kunde studeras. Här finns dock en motsättning: roligt titta på fullmånen, men dess starka sken gör ju att många stjärnor inte syns.
 
Provade titta med båda mina okular, alltså olika förstoring. Det enda som inte fungerade var att använda den s k Barlovlinsen (fördubblar förstoringen). Bara totalt suddig bild.
=??
 
Idag, när jag talade med min bror klagade jag på detta. "Något fel måste det vara", konstaterade han, intelligent och kunnig som han är! Och när jag tittade på den riktigt noga (det hade jag inte gjort i mörkret) så såg jag att det var ingen lins, bara ett tomt rör.
=??? Nr 2
 
"Någon med mig skämta aprilo", tänkte jag och förberedde ett glatt mail till säljaren. Men strax efter det att brodern funnit för gott prioritera sin egen familj före sin bror började jag mer i detalj studera alla tillbehör och se, där fanns linsen. Jag hade helt enkelt råkat skruva av den från hållaren tillsammans med ett av skydden. Knappast vis nog för att få se någon Betlehemsstjärna i verkligheten alltså. Får nöja mig att se med trons ögon. Vilket är gott nog. Men nu är Barlovlinsen kontrollerad och provad! Jo, det går fördubbla förstoringen, precis som avsett.
 
Nu har jag varit som barn på julafton redan i förväg. Men jag har ändå hunnit julstöka:
1. Ta ner den lilla plastgranen från vinden, vilken redan (efter pappas föredöme) är laddad med prydnader och tio levande ljus. Bara att ställa på lämpligt litet bord 
2. Ta ner låda med julkrubba + några små prydnader och placera ut dem
 
Allt klart. God Jul.

Idag kom det

Teleskopet alltså. Bara tre och ett halvt dygn efter beställningen kom avisering på telefonen att det befann sig på DHL:s terminal i Gammelstad. Givetvis valde jag alternativet Hämta själv * och var på plats någon timme senare.
 
Sedan vidtog uppackning och montering.
 
 
 
 
Och nu står det prydligt och klart.
 
 
Tyvärr var det inte lika klart när det gäller vädret så något stjärnskådande har ännu inte blivit av. Däremot har jag tittat lite på marknivå. Några tydliga synliga lampor kunde jag ha som riktmärken för att ställa in röd-punkts-siktet.
 
Tacksamt överaskad är jag av att ha fått det levererat så snabbt. På hemsidan där jag beställde (Stjärnhusetonline) stod det 14 dagars leveranstid så jag hade räknat med att få det först efter nyår. Roligt få det före jul. Då kan jag räkna det som julklapp.
 
I morgon (div säga senare idag) fortsätter arbetet med att lära sig använda instrumentet.
 

 
* man låter ju nästan som en liten unge men om jag valt hemkörninng hade jag fått vänta till efter julhelgen

Stjärnor

kommer jag snart kunna se mer av. Fick ett mail idag att mitt teleskop nu skickats från Stjärnhuset i Kivik. Nu är det bara att invänta besked från transportören. När jag ägnade deras hemsida mer flitigt studium fann jag att man kan köpa en replica av Isac Newtons första teleskop. Vore kul att äga. Pappa skulle definitivt ha gillat det. Synd bara att priset var 9900:-
 
Prästkollega med visst astronomiintresse föreslog att jag efter teleskopets ankomst borde göra en lång biltur ut på isvägarna när dom öppnat för att komma en bit bort från stans ljus och ha fri sikt. Givetvis följer han med.
 
Frågan är om jag såg några stjärnor när jag tillsammans med äldste son och morbror var på hockey. Är Johan Harju fortfarande stjärna? I vart fall gjorde han två mål.

Amatörastronom

Med betoning på amatör blir jag kanske nu. Jag har nämligen ikväll på nätet köpt ett teleskop. Läs och häpna. Jag gjorde det nästan själv, häpnade alltså, när jag som av en ren slump råkade googla mig fram till en hemsida full med teleskop och tillbehör av alla sorter, storlekar och prisklasser och märkte att jag var ytterst intresserad.
 
Måste ha varit att jag under 50  år förtryckt och sublimerat det astronomiintresse som såddes redan på 50-60-talen när man i pappas teleskop fick se planeter och månen. I vissa kretsar där jag umgåtts under livet kan jag måhända understundom ha framstått som aningen kunnig på området, men det beror bara på att de flesta s k vanliga människor - särskilt stadsbor - i stort sett aldrig ser stjärnor och möjligen vet vad Karlavagnen är. Kan man bara namnge ytterligare en handfull stjärnbilder så framstår man i många sammanhang som väl bevandrad. 
 
Mina egna astronomiska fältstudier har under lång tid inskränkt sig till att med vanlig handkikare titta på månen och sjustjärnorna och lite till och åtminstone några gånger per år leta rätt på Andromedagalaxen (jag vet var den befinner sig) och med vördnad inför universums - och därmed  även Skaparens - storhet betänka att det ljus som genom kikaren träffar mina ögon varit på väg genom rymden i ca 2,7 miljoner år med en hastighet av 300000 km/s. I övrigt har mina kunskaper om rymden över oss stadigt minskat och endast nödtorftigt upprätthållits med hjälp av pappa och tvillingbror som inskridit med privatundervisning när jag bett om hjälp.*
 
Men när jag nu utan egen förskyllan eller värdighet fann mig läsande om teleskop i parti och minut så insåg jag att någonstans djupt inom mig fanns** ett slumrande intresse och en lust äga ett teleskop. Särskilt som jag såg att de för mina behov aktuella teleskopen hade högst överkomliga priser.
 
Men pass upp för att göra något alltför oöverlagt så givetvis kontaktade jag tvillingbrodern för rådgivning och fick på köpet en massa god undervisning. Stort tack för all hjälp! Hans första råd - "undvik de minsta och billigaste nybörjarteleskopen, dom kommer du växa ur för snabbt och dom är för ljussvaga för mer avlägsna objekt" - följde jag så klart. Det kostade mig 1000 kr. Ett teleskop som också är användbart som kikare för studier på marken och måttligt långt och därmed transportabelt var mina önskemål; ekvatorialmontering och rödpunktssikte var broderns rekommendation.
 
Resultatet?
 
 
 

 
 
* vilket oftast varit då jag haft lust visa mig på styva linan inför arbetskamrater och vänner.
 
** inte Gud, om nu någon trodde det; honom söker man inte i sitt inre utan i nådens medel, lutheran som man är

Årliga adventsfikat

med grannarna var det dags för idag. Och i år var det min tur att bjuda. Vi turas om år från år. Tyvärr var paret i radhuset längst bort bortresta, så vi var inte full styrka. Men trevligt ändå. 
 
Behov av förberedelsetid gjorde att jag lämnade kyrkkaffet något tidigare än jag normalt skulle gjort. Men hann ändå ha en trevlig stund även där. Vid samma bord satt ett (relativt) nyinflyttat par som jag inte tror jag sett där förut. Kvinnan dotter till en av mina ungdomsvänner. Hoppas dom fortsätter komma. Eftersom dom hade flera barn skulle det vara roligt för gudstjänstgemenskapen.
 
Skulle tro att vi var bortåt 40 i gudstjänsten idag. Vi sjöng bl a hela ps 103, Bereden väg för Herran som gradualpsalm. Bereda väg var Johannes döparens uppgift och just tredje söndagen i advent är enligt nuvarande utformning av kyrkoåret hans särskilda söndag. Alltså Bereden väg för Herran.
 
Nu närmar sig julen med stormsteg. Om en vecka är det dagen före julafton. Då blir det dags ta ner julsakerna från vinden och börja förbereda julfirandet.
 
Än så länge firar jag advent.

Nederluleå kyrka

eller Gammelstads kyka, som den oftast kallas, har jag varit i idag. På gudstjänst. Den ska jag inte referera. Däremot säga något om kyrkorummet där jag firade min första mässa för snart 40 år sedan och därefter många gånger och där två av mina barn är döpta och allla fyra konfirmerade. En kyrka som på många sätt är mig kär alltså.
 
För en tid sedan gjorde man om främre delen av stora kyrkorummet; tog bort sektionerna med bänkar som stod på tvären och gjorde plats för flygel på ena sidan och körplats på den andra. Vad ska man säga om detta? Ur musik- och konsertsynpunkt kanske en fördel. Men ur estetisk synvinkel - och därmed också ur liturgisk? - utan tvekan en försämring. I kombination med att man för ännu fler år sedan tagit bort de två pelarna på kanten av "staketet" (vad nu ett sådant heter?) framför koret, har det utan tvekan blivit en tydlig förändring av kyrkorummets karaktär. Till det sämre måste jag tyvärr säga. Även om en viss förändring av kyrkorummet var önskvärd för användbarhetens skull (jag har själv burit på många sådana tankar ända sedan min tid som präst där) så tror jag definitivt att man kunnat göra det mer pietetsfullt. Och sen får man väl till sist acceptera att om man har ett medeltida kyrkorum så har man. Hur stor önskan man än kan ha omvandla byggnaden till konsertlokal, så - är det en kyrka så är det.

Avslutning av prostvisitationen

var det idag. Alltså den som hölls under veckan då jag var på hörselrehabilitering. Alltså missade jag prostens visitation. Men var det dags för avslutning och prostens tillfälle sammanfatta sina intryck av församlingen. Det hela inleddes med högtidlig högmässa i domkyrkan, domprosten celebrant och kontraktsprosten predikant. Körsång därtill. Efteråt kyrkkaffe och det var då prosten gjorde sin sammanfattning. 
 
En sak kan man konstatera: sammanlysningar fungerar inte. De båda kyrkor inom församlingen som normalt har 11-gudstjänster hade sammanlyst till domkyrkan. Av de 25-40 som istort sett söndagligen kommer till Hertsökyrkan var (vad jag såg) endast sex (inklusive mig själv) närvarande i domkýrkan. 
 
På aftonen hade vi kvällsmässa i Hertsökyrkan. Vad ska vi skylla på denna gång när vi var så få? Kanske vädret. Eller att folk helst vill komma förmiddagen. Bara två (varav jag var den ene) som varit i domkyrkogudstjänsten. Enkelt fika och lite samvaro innan vi får hem.
 
Väl hemma blev det lite TV-tittande med hemmavarande son. Det slutade med att vi såg ortodox gudstjänst. (Repris från förmiddagen?) Ortodox gudstjänst betyder alltid besök i himlen.

Svenska kyrkan ger stöd åt Missionsprovinsen

Nåja, kanske inte riktigt så. I vart fall inte avsiktligt. Lägg rubriken på kontot locka läsare till bloggen.
 
I verkligheten var det ungefär så här. Luleå domkyrkoförsamling stängde för ca ett år sedan en av sina distriktskyrkor, Björkskatakyrkan. Under året därefter har arbete pågått för att dels sälja lokalen (det har nu skett) och avyttra alla inventarier, från böcker och porslin till taklampor och möbler. Bland det sista fanns själva kyrkomöbleringen. Dopfunten flyttas till annan kyrka, men altare, knäfallen och predikstol var till salu.
 
På församlingens intranät dyker till sist upp en annons där det erbjuds att sagda kyrkomöblering skänks till den som hämtar den. Eftersom det bland personalen fanns kännedom om att mindre församlingsgrupp på annan ort var i behov av dylik utrustning kunde fömedling ske och i går hämtades desamma möblerna och transporterades till Korpilombolo gudstjänstgemenskap som är en av Missionsprovinsens koinonior (församlingar).
 
All välsignelse önskas medfölja predikstol och knäfall (altaret lämnades). Jag har ju predikat i den predikstolen många gånger och även fallit på knä för kommunion vid flera tillfällen. Hoppas få göra det igen.

Vi faller som käglor

Tydligen. I ledargänget i alphaarbetet. Förra veckan var en av oss sjuk. Idag en annan av oss. Det betyder att vi fick slå ihop två av våra fortsättningsgrupper. Den gemensamma gruppen fick jag ta ansvar för.  Då undervisade jag om nattvarden.
 
Förra onsdagen avslutade vi alphakvälllen med Completoriemässan. Det ska vi göra även nästa onsdag. Kl 21.
 
Varje söndag firar vi högmässa. Det gjorde vi i söndags också. Ungefär lika många gudstjänstdeltagare som en vanlig söndag. Kommande helg, 2:a sönd i advent firar vi mässa kl 18 eftersom alla 11-gudstjänster är sammanlysta till domkyrkan för församlingsgemensam högmässa som final på den prostvisitation som genomfördes för fyra veckor sedan. 
 
Men under början av helgen, fred-lörd, har vi terminens

Ni trodde att jag var tokig

när jag i lördags slösade bort en stor del av dagen på att leta efter Kalle Anka 48-2018. 
 
Men icke!
 
Idag kom följande bild från Småland
 
 
Och i ett senare SMS berättades att det i radion påståtts att dagspriset var 400:-

Regeringsbildningen

pågår för fullt.
 
Ska detta försök lyckas, med Löfven som kapten? Lite märkligt blir det ju om han skulle få passivt stöd av C och L som direkt efter valet var så snabba att rösta bort honom. Hela det agerandet hade jag redan då svårt förstå. Jag menar, även om ett antal mandat bytte ägare så förändrades inte styrkeförhållandena i grunden genom senaste valet; vänsterblocket är fortfarande större än alliansen, visserligen numera bara med ett mandat, men i alla fall. Så varför upphörde det som gällde förra mandatperioden: största "blocket" (utan SD) tar regeringen?7
 
Och när C och L för en tid sedan röstade nej till Kristersson för att han inte skulle få bli statsminister ens med SD:s passiva tolerans;  hade dom inte tänkt något i förväg? C och L gick ju tydligt ut med att Kristersson var deras statsministerkandidat, hur hade dom egentligen tänkt få honom godkänd av riksdagen? Och att låta Kristersson bli statsminister med SD:s stöd (ja-röster)  eller passiva tolerans (nedlegda röster) hur kan det plötsligt vara ett så avgrundshemskt sätt att ge SD "avgörande inflytande" jämfört att med deras aktiva hjälp (nej-röster) rösta bort Löfven från statsministerposten. Jag menar, statsminister eller inte statsminister får väl i vår parlamentariskt utformade demokrati anses vara förhållandevis "avgörande". Jag upprepar mig: vad tänkte dom borgerliga (särskilt C och L) när dom röstade bort Löfven?
 
Men nu framtiden. Jag har svårt tycka annat än att det ligger något i det som Ebba Bush Thor uttryckt: risken för SD-inflytande ska inte överdrivas.  Det som krävs för att ett alliansförslag inte skulle gå igenom i riksdagen är ju dels att vänsterblocket skulle ha ett gemensamt motförslag, dels att SD inte skulle stödja alliansförslaget. Hur stor är chansen att dessa båda villkor uppfylls gång på gång samtidigt under fyra år.
 
Hur som helst bör nog de etablerade partierna skynda sig att få till en regering. Ett extraval tror jag skulle gynna SD.  En stor del av dess väljare (ca 40% enligt en vallokalsundersökning) är nämligen inte i första hand invandringskritiska främlingsfientliga rasister utan sådana som upplever olika former av  utanförskap (ekonomiskt, socialt, politiskt) i samhället. Den gruppen, fruktar jag, kan utökas med många som tröttnar på partiernas interna "bråk".

Än så länge

står motorcykeln längst in i garaget* väntande på bättre dagar. I fyra månader lär den få stå innan det ens är lönt att på allvar börja drömma om årets första tur. Varje gång jag hämtar eller lämnar bilen ser jag favoritfordonet, så jag tänkte att jag måste visa kära läsarna att jag inte glömt denna viktiga del av livet.
 
 
En vecka - tio dagar in i april brukar man kunna se de första hojarna ute på stadens gator, om väderförhållandena är de bästa. Numera brukar jag dock inte höra till dem som försöker slå rekord i tidig körning, men i god tid före första maj-rundan vill man ha blivit av med ringrosten.
 

 
* rester av olja på golvet ska inte skyllas på hojen utan på gamla bilar

Advent

har börjat nu. Lördagen före första söndagen i advent är dagen då jag tar ner adventssaker från vinden. OBS! Inga julsaker. Det får anstå till dagen före julafton. En adventljusstske och fyra (!?) adventstjärnor; stjärnorna placeras i fönster på båda våningarna,  på var sida av huset. 
 
Den sedvanliga tända- första- adventsljuset- och sjunga-Det-susar-genom-livets-strid - cermonin som brukar genomföras kl 18 blev inte av som brukligt på rätt tid. Strax före kl 18 kom nämligen äldste sonen och undrade om jag inte hade lust övervara mässan i katolska kyrkan (så han fick skjuts). Ok, man kan väl lika gärna inleda adventstiden i ett Guds hus som hemma. Inte många närvarande. Vårt inträde ökade deltagarantalet med nästan 50%. Efteråt blev vi inbjudna på kvällste i prästbostaden och fick ett givande samtal med f. Björn,* som tjänstgjort i Luleåförsamlingen en tid och som jag gärna velat träffa igen eftersom vi tidigare mötts  i OAS-sammanhang. Vi fick även träffa f. Conny som efter mässa i Boden inkom till angränsande prästbostad. 
 
Trevlig och givande kväll utan tvekan. Men oj, så hemma man känner sig i katolsk mässa. Kanske bäst att mota katolske Olle i grind genom att berätta att jag i fredags kväll var i östlaestadianska bönhuset och talade om nattvarden. Det gjorde jag tre gånger för drygt två år sedan också,  vilket jag även bloggade om. Jag minns att jag då tyckte att jag inte hann riktigt färdigt så det var ett lätt val att fortsätta när jag i söndags fick förfrågan om att ansvara för undervisningen i fredagstimmens vuxengrupp. Jag talade mest utifrån Joh 6  pratade om värdet av nattvarden och försökte uppmuntra till mer frekvent kommunion än som ofta är vanligt i laestadianska sammanhang.
(Paus)
Nu är adventsljuset sedan en god stund tänt (jo, det hann bli under lördagen) och psalm 109 sjungen i gemenskap med hemmavarande sonen. Jag konstaterade sedan hur mycket våra välkända psalmer** betyder för kyrkoårskänslan.
 

* han berättade även att det ska firas en ekumenisk gudstjänst (medverkan både från svenska kyrkan och katolska kyrkan) i Jokkmokks gamla kyrka den 21 dec (Vintersolståndet, årets mörkaste dag) kl 18.30 med temat Kristus är världens ljus
 
**  Det susar genom livets strid blev ju "psalm" i svenska kyrkan först med 83 års psalmbok, men jag är uppvuxen med den i Sions toner redan från barndomen

Eureka

(Jag har funnit det) kunde jag till sist utbrista. Men det tog en bra stund.
 
Äldre kollega och vän, tillika känd f d bloggare, ringde mig om förmiddagen och utbrast
- Nu är det kris!
Givetvis spetsade jag öronen och väntade få höra det senaste kyrkliga skvallret, det som inte längre kan läsas å f d blogg.
- Det går inte få tag på Kalle Anka nr 48 (veckans nr som kom i tisdags) i hela Småland.
- Kan du hjälpa mig och se om den finns på någon ICA-butik i norrland, stammade en desperat röst.
- ????
 
Saken är den, fick jag sedan förklarat för mig, att handlingen utspelar sig i Kalmar, med teckningar av kända minnesmärken bl a Kalmar slott, vilket skapat köprush i den småländska bygden. Ett ex efterfrågades i första hand men ytterligare något ex till barnbarnen skulle inte vara helt fel.
 
Vad gör man inte för en gammal vän och när jag ändå hade ärende till affären så skulle det inte vara något besvär att även lägga en Kalle & Co i varukorgen.
 
Men där fick jag tji. Ingen Kalle av rätt nr på Ica Porsön. Nå, ett löfte är ett löfte och om bilen ändå är ute ur garaget så ligger ju inte Kvantum så långt bort och inte Coop Mjölkudden heller. Och nu började jag bli riktigt otålig. Och har man väl föresatt sig något så ska det fullbordas. Coop Örnäset, där det finns stor tidningshylla och Ica Hertsön när man ändå var i den delen av stan och några bensinmackar som passerats på vägen och sist Willys i Södra hamn. Men hittills noll. Till slut insåg jag att i stan finns ju Pressbyrån (vid busstation) där man kan finna så udda alster (ur Luleperspektiv) som Piteå-Tidningen, Haparandabladet och Norran (Norra Västerbotten) - där borde man väl enkelt finna en Kalle 48.
 
Men efter snabbtitt i någon kiosk, mataffären i närheten och minutiöst letande i Pressbyråns hyllor fick jag till slut sjunka ner i hård träsoffa i busstationens väntrum och meddela att uppdraget misslyckats. Men efter en stunds trevlig konversation med den nödlidande hade krafterna återvänt och likt en LKAB-direktör som talar om nya prospekteringar trots att han nyss sagt att malmen är slut, beslöt jag besöka Storheden innan jag helt gav upp. Sagt och gjort. Jag menar "dan är ju ändå förstörd" och håller jag bara ut en stund till har jag sannolikt funnit mitt 101:a sätt att undvika dammsugning.
 
Och på Willys på Storheden kunde jag äntligen utbrista mitt Eureka. Men har man väl kört så långt för den goda sakens skull, kan man väl lika gärna slinka in i närbelägna Ica-Maxi. Och se, där fanns hela 3 ex.
 
Nu kan jag själv ta ett ex och hoppas att Kalle Anka & Co nr 48-2018, blir ett framtida samlarnummer av oskattbart värde, och skicka de övriga tre till gode vännen och kollegan så att han kan lägga ett ex i sitt arkiv (bland pärmarna med tidningsurklipp om kvinnoprästfrågan - till framtida forskares oförställda förvåning), ge ett till barnbarnen och använda det tredje för att tjäna pengar som svartabörshaj. 
 
Nu återstår bara frågan om jag blir anmäld till domkapitlet för att ha gett fel person "input" från norr när jag skickar tre ex av Kalle Anka inköpta i Luleå.
 
Och om jag bodde nere i Småland skulle jag se fram emot den predikan som enligt löfte ska inledas med orden jag sökte Kalle hela veckan men fann honom inte; sen gick jag om söndagen till kyrkan och sökte Jesus - och fann honom.
 
 

RSS 2.0