Torbjörn Lindahl

borde man ju bry sig om idag. 500 år efter att dom spikades upp. Om dom nu spikades upp, vilket tydligen anses historiskt osäkert.

 

Nå, i vårt fall googlade jag fram dom idag och läste dom. Dom flesta förstår jag inte - eller kanske snarare att dom känns så inaktuella - eftersom vår tid är fullständigt främmande för den situation där teserna uttalades. Men helt obildbar och okunnig är ju inte så nog skulle man väl i de flesta fall kunna bena ut vad som avses. Kan väl göra det tillsammans med min gamle kamrat om vi någon gång förverkligar hans idé att tillsammans tillbringa en vecka på trevlig ö i grekiska övärlden.

 

Alltså läste jag Luthers 95 teser idag. Alltså är jag oklanderligt luthersk. 

 

Igår läste jag en insändare i NSD av två sosse-kyrkopolitiker, Maria Johansson Berg (f d domkapitelsanmälare mot mig) och Yvonne Stålnacke (nu kommunalråd och f d ungdomskompis till mig, hon hette Öberg då). Tänk så olika det kan vara med sossar; en har man varit kompis med och en blir man anmäld av. Det är därför det är så riskabelt att rösta på sossarna i kyrkovalet. Man vet aldrig vad man får. Luther har jag varken blivit anmäld av eller varit ungdomskompis med. Kanske lugnast så.

 

Nå, i vart fall; tillsammans menar dom i debattartikel att valresultatet visar att folk vill ha mer politik i kyrkan. Det kallar jag tolkning av valresultat. Kanske ska vi även tolka Luther på det sätt som är på modet i denna tid: det är rätt att göra uppror mot den kyrkliga överheten. Kanske rktigt bra tolkning nu när (s) fått över 60% i lokala kyrkofullmäktigevalet? 

av Tobbe😀

 

Åt palt till lunch. Två st Strömlida - den godaste palt man kan köpa. Inget fel i det.

 

Nej, tabben var en annan. Ända sedan jag var barn har har jag haft följande princip:

- första palten äts med smör (motsvarande)

- andra palten äts med lingonsylt.

Så här jag gjort exakt varenda gång jag ätit palt så länge jag kan minnas.*

 

Men inte idag. Vilket oacceptabelt brott mot den tro och ordning som alltid gällt. Vad hände? När jag tagit första palten ur grytan så sträckte jag mig i tanklöshet efter lingonsyltsburken som jag just tagit ur kylen och ställt på bordet. Och vips så var palten översållad med sylt. Första palten!

 

Sådant får bara inte hända! Ett misstag som inte kan utplånas genom ett enkelt tryck på delete-knappen. Allt förlorat. Ingen idé kämpa för några högre ideal. 

 

Nu kan jag lika gärna sluta vara kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* också. Och lika gärna rösta på sossarna i kyrkovalet. Allt är ju ändå förstört.

 

- - - - - - 

 

* skulle jag till äventyrs någon gång tidigare här på bloggen skrivit om att jag av misstag svikit mina principer i detta avseende, så visar det bara ännu tydligare hur traumatiskt detta är för mig; ev tidigare syndafall är helt förträngda!

var det idag. Dvs det s k nomineringsvalet.

 

Präster, diakoner och lekmannaelektorer var samlade ì Kulturens hus i Luleå. Information, pläderingar, val och rösträkning. Själv blev jag vald till rösträknare och fick sitta vid det bord där västerbottningarna röstade. Hedrande bli vald till en uppgift. Men lite straffkommendering eftersom man blev kvar långt efter det att de röstande farit hem. Först rösträkning och sen justering av protokollet på stiftskansliet.

 

Resultatet:*

Åsa Nyström 44%

Anders Göranzon 20%

Leif Nordenstorm 10%

Gunnar Sjöberg 7%

Kenneth Nordgren 6%

Övriga tillsammans ca 13%

 

Är saken därmed redan avgjord? På intet sätt. Det finns exempel på att det blivit stora omkastningar mellan nomineringsval och det riktiga valet. Det är ju 56% som inte röstat på segraren. En klar majoritet således. Frågan är hur väljarna kommer att resonera. Det märker vi i mitten av november.

 

T ex dom som i grund ifrågasätter kvinnor i präst- och biskopsroll. Bör dom jobba för att en man får majoritet? Jag menar, spelar det nu längre någon roll? Om en man vigs till biskop av kvinnlig ärkebiskop kommer han då att stå i rätt apostolisk tradition?**

 

Att träffa kollegor och elektorer*** från hela stiftet innebär också möjlighet träffa gamla vänner. Min gamle kamrat hann jag dock inte surra med. Får bli en annan gång. En av västerbottenselektorerna hade också med sig mjölk och vanilj-hjågghurt (!) till försäljning från sin eko-gård.**** Det tackar jag för. Varje gång lika gott!

 

- - - - - -

 

* avrundade tal. Exakta siffror på stiftets hemsida

 

**observera frågetecknet. Jag påstår alltså inget i denna sak. Man vill ju inte ge domkapitlet mer arbete i ett anmälningsärende. Särskilt inte idag då jag i min rösträknarroll haft så gott och trevligt samarbete med domkapitlets lagman. Jag noterar bara att det finns vissa som skulle tvivla här. Så t ex katolska kyrkan i förhållande till den anglikanska vilken godkänt kvinnor som biskopar..

 

*** denna gång tillät jag inte rättstavningsprogrammet att skriva elektroner

  

****Nylidens ekogård

 

är det något slags gemensam dag för präster och diakoner i stiftet. Jag är inte där. Efter sjukskrivning med viss förblivande trötthet känns det inte som läge att fara iväg och jobba på ledig dag.

 

Igår däremot arbetade jag. Högmässa först. Något färre än senaste veckorna, bara 22 inklusive personal och kyrkvärdar.* Något referat av predikan blir det som vanligt inte. Den som vill ta del får infinna sig. Trots mitt bloggande har jag alltid upplevt mig som mer talare än skrivare.

 

Eftermiddag: sjukkommunion. Jag firar numera rätt ofta sjukkommunion hos olika personer. Att få fira mässa med dem som av olika skäl har svårt ta sig till gudstjänstgemenskapen har jag alltid upplevt som en av prästämbetets finaste uppgifter.

 

I morgon samlas präster och diakoner (förmiddag) till val av ledamot i domkapitlet. Naturligtvis är jag även här helt stenålders eller i bästa fall "från 1800-talet" när jag framhärdar i att det  bör vara en präst som är vigningstjänstens representant i domkapitlet. Att vara ledamot av domkapitlet är i princip ett lärouppdrag. För att kunna fylla ett sådant får präster dels skaffa sig en teologisk utbildning dels avlägga ett vigningslöfte om trohet mot den Heliga Skrift och vår kyrkas bekännelseskrifter. Några sådana "krav" läggs aldrig på diakoner. Det är alltså en avgörande principiell skillnad mellan präster och diakoner helt oavsett att båda nu inräknas i begreppet vigningstjänsten. Men det är klart; den avgörande skillnaden mellan präster och diakoner är även i övrigt på väg att utplånas eftersom det är allt fler bland präster och blivande präster som beskriver kärnan i sitt uppdrag som "att jobba med människor" (ev med tillägget "i glädje och sorg") vilket knappast kan ses som annat än en diakonuppgift. Jag förnekar inte att prästers och diakoners uppgifter i mångt och mycket kan överlappa varandra, men det viktiga är vad som är "karaktärsuppgiften". Diakon: omsorg om människor, präst: förkunna Guds ord och förvalta sakramenten.

 

Eftermiddagen imorgon samlas även utsedda elektroner (tillägg senare: här ägnade automatstavningen sig åt ett spratt, men roligt blev det ju 😊) och det skall hållas nomineringsval till biskop. Bryr jag mig? Knappast jättemycket. Redan i 50-60 år vid det här laget har man ju levt med att många av dom biskopskandidater som präster och kyrkfolk verkligen velat ha inte kunnat bli utnämnda; först p g a den socialdemokratiska regeringens tydliga styrning av utnämningspolitiken, sedan p g a reglering i kyrkoordningen. Hur länge ska man spela med i elakt spel? Det är en fråga jag länge ställt mig.

 

Om politiseringen av kyrkan gått snabbt - t ex genom främmande makts totala ockupation av landet, med åtföljande utbyte av hela biskopskollegiet mot biskopar lojala med de nya makthavarna - då hade många reagerat. Men nu har det hela gått "lugnt" och sakta tillväga med tilltagande anpassning från all opposition enligt tron "det kan inte bli värre än så här" - men det blir hela tiden värre.

 

Att det skulle finnas bättre och sämre bland de kandidater som från olika håll förs fram förnekar jag inte. Men allt är relativt.

 

- - - - -

 

* sammanlagt fem kyrkvärdar närvarande trots att bara två tjänstgjorde. Jag har uttalat det förr och gör det gärna igen: det är roligt ha kyrkvärddsr som är trogna gudstjänstfirare utöver sin tjänst. 

blev det idag.

 

Förmiddagen närvaro på Mötesplatsen, som vi kallar en öppen gemenskap vi har i Örnäsgården. För ovanlighets skull en öppen samling med mest män. Inledning med sång, bibelläsning och bön nere i kryptan. Sen samtal kring kaffeborden. Några kom och några gick och några kom senare. Hur många vi sammanlagt var tappade jag räkningen på. Tvingas erkänna att för en person med dubbla hörapparater är en surrig miljö av denna typ inte idealet. Men trevligheten var det inget fel på. Fick t o m lite motorcykelsurr med en av besökarna.

 

På vägen hem på lunch slank jag in på Kronan. Där träffade jag kära kristna vänner som var i färd med att köpa två möbler. Eftersom min halvkombibil var mycket mer lämpad för möbeltransport än deras egen så fick jag ge en hjälpande hand. När jag berättade vad jag skulle göra på kvällen så beslöt dom på stående fot att infinna sig. Vilket dom också senare gjorde.

 

Eftermiddagen lite vila och förberedelse för nämnd kvällsaktivitet som handlade om att jag talade i vuxengruppen på Fridsförbundets Fredagstimme om 

 

Näst efter bikten är detta det ämne jag oftast hållit föredrag om. Vi planerade en fortsättning nästa fredag. Man får se om den planeringen håller. 

 

Nu blir det en ledig dag. På söndag högmässa i Hertsökyrkan.

 

 

 

Efter två veckors sjukskrivning. Oj, så fort tiden går. Inledde arbetet med att i morse leda mässa vid personalsamling. Eftersom det var min födelsedag onsdag så valde jag skämta lite i psalmvalet.*

 

Efter mässan var det storkollegium med diverse information om nya administrativa rutiner. Jag tvingas erkänna att så här ett drygt halft dygn efteråt så är det inte mycket som finns kvar i skallen. Men det finns ju alltid vänliga själar att fråga.

 

Vid efterföljande apt för personalen inom område öst avslöjades en del personalnyheter, bl a att arbetskamrat avser gå i pension. Blev jag sugen göra detsamma? Det är frågan. Men på söndag är det min tur celebrera i kyrkan. När man närmar sig en mässa finns ingen längtan bort.

 

Fem arbetskamrater gick sedan och åt lunch tillsammans. Roligt. Sen för jag hem och vilade en stund eftersom arbetsdagen skulle bli sen.

 

Efter en stund till åter på jobbet för förberedelse av kvällens alphaarbete. I den fortsättningsgrupp jag leder talar vi om bön denna termin. Om Fader vår i kväll.

 

Så var den arbetsdagen slut.

 

- - - - - - -

 

* se kommentarer t föregående inlägg

När man tycker att man inte har något att skriva om.

 

Söndagen. Höll på att försova mig. Visar väl hur kraftlös jag fortfarande är. Men när jag kom till kyrkan bra många minuter försent så sjöng man ännu på den långa ingångspsalmen 168. Alla verser, så jag hann vara med på en och en halv vers på slutet. Ca 30 deltagare var vi. En av gudstjänstfirarna hade gjort fina prydnader tillsamman med ljus i olika storlekar, vilket vid kyrkkaffet såldes till förmån för Världens barn. Fint initiativ.

 

I övrigt försöker jag ta det lungt eftersom jag är sjukskriven t o m i morgon för att återhämta mig. Det hade jag iofs inte mycket för eftersom jag ändå skulle varit ledig lördag - tisdag.

 

Nåja, ett och annat måste jag väl göra så jag inte blir helt försoffad. Rev ner lite plattor från innertaket i vardagsrummet i fredags (inte särskilt tungt arbete, dom ramlar ju ner av sig själv) och körde dem till återvinningen i lördags. 

 

Nu sitter jag och tittar i taket och funderar hur stor del av isoleringen som måste bytas, anfrätt som den delvis är av tidigare års vattendropp från takkupan.

 

Och tittar jag inte på det så tittar jag ut genom mina nya fönster. Så fantastiskt se så mycket natur när man kikar ut, även om naturen mest består i en fjärd som håller på att växa igen. Än kan jag se en hel del vatten, men ack, hur länge.

 

Kyrkovalet kan man också skriva något om. Valet till kyrkomötet är inte helt färdigräknat. Mandatfördelningen är väl i princip klar  (vi i Luleå stift behåller vårt mandat) men hur kryssen slår vet man ännu ej säkert. Stiftsvalet är dock klart. Jag får en ordinarie plats denna gång. Efter Maria Andersson som stod etta på vår valsedel. Noterbart att Frimodig kyrka ökade med ca 500 röster i stiftsvalet.

 

Resultaten lokalt - Nederluleå, där jag bor och Luleå Domkyrkoförsamling, där jag är anställd - bryr jag mig inte så mycket om. De som hamnar i kyrkoråden kommer på sikt - om nuvarande medlemsutveckling håller i sig - mest att få administrera neddragningar. Några stora och tydliga profilerade nysatsningar finns det knappast längre utrymme för

 

Lycka till!

blev det i söndags.* Jag var nämligen lite krasslig så det blev inget gudstjänstbesök.Däremot har informationen nått  mig hur många som var i kyrkan, 30 pers. Och av dessa var en tiondel präster, gudstjänstledaren oräknad.

 

En av dessa präster passerade Luleå och Hertsökyrkan på väg till kyrkomötet. Det slår mig att det vore intressant få veta hur många av kyrkomötets ledamöter som gick i svenskkyrklig gudstjänst söndagen före kyrkomötet. Resultatet redovisat nomineringsgruppsvis.

 

Nu sjunger denna session av kyrkomötet på sista versen. Nu väntar vi spänt på rapporter om utskottsarbetet. Särskilt gudstjänstutskottet som behandlat handboksförslaget.

 

Eftersom det i vissas ögon synes så erbarmerligt viktigt att kyrkans förtroendevalda ska väljas utifrån politiska ideologier så undrar man hur de olika ideologierna tar sig uttryck i handboksarbetet.

 

Några förslag:

Laudamus:

Socialdemokratisk variant: Vi prisar dig, du välfärdens Gud...

Sverigedemokratisk variant: Vi prisar dig, du svenskarnas Gud...

Centerpartistisk variant: Vi prisar dig, du landsbygdens Gud...

 

För kyrkan "i tiden" alltså så kan t o m konungen bli nöjd.

 

- - - - - 

 

* detta skriver jag enbart för min gamle kamrats skull så han inte förgås i sin längtan efter nytt inlägg