Nu har mina ögon skådat

solförmörkelsen.
 
Den som denna dag sveper som ett band över USA från väster till öster. Men inte var jag där. Jag fick visserligen förra året ett gott biskopligt råd* från en som såg solförmörkelse här i landet 1954. Men det var ju före nätets tid. Nu var det bara att luta sig tillbaka i favoritfåtöljen med telefonen i handen så fick man se det live. T o m två gånger såg jag det, först från Oregon och sedan från Wyoming. SMS-kontakt med bror och svägerska sedan, vilka befinner sig i Idaho, där dom har en dotter, och såg skeendet därifrån.
 
Själv har jag inte sett solen live idag. Mulet alltså. Och en stund på eftermiddagen störtregn. Däremot har jag varit i Piteå och köpt en MC-hjälm** med solvisir. Vad jag nu ska ha den till?
 
- - - - - - 
 
* att jag inte efterföljde ett råd från en av Missionsprovinsens biskopar måste väl räknas mig till godo när nya domkapitelsanmälningar övervägs?
 
** min gamle kamrat bör inte motsätta sig detta. Snarare glädja sig. Det kommer nämligen innebära förnyat behov av platser ca 50-70 km bort dit man kan åka för en stunds ljugande när andan faller på. Vilket aktivt kan motverka den leda han annars kan riskera när han nästa år inträder i förblivande semester.

Jag tänkte ju ta paus och vila

ett tag från bloggen. Det gick tydligen inte mer än två dagar. Men skälet till att jag ändå vill skriva några rader är att det idag är fem år sedan pappa dog. Kan inte låta bli nämna det. Till yttermera visso är det idag två år sedan jag for omkull med motorcykeln. Då jag inte skaffat någon ny börjar vissa av mina vänner förfalla till falsk säkerhet. Det bör dom inte. När som helst kan den stå i garaget. Värt att nämna är också att det nu är en månad kvar till kyrkovalet då du ska rösta på Frimodig kyrka.

Paus vila

Nu har jag bloggat i snart nio och ett halvt år. Skrivit 1453 inlägg.
 
Av olika skäl känns det just nu som ett bra läge att ta en tids vila från bloggen. Hur lång den vilan blir vet jag just nu inte. Kanske kommer jag framöver ge bloggen en något annan karaktär. Eller inte. Om jag tar upp bloggandet igen, alltså.
 
Glöm inte att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet 17 september.
 

Två gudstjänster

blev det idag.
 
Först i kyrkan på Lövskatan - för andra söndagen i rad, men jag har ju varit ledig! - sen på kvällen mässa i ett hem. Dock var jag själv ej celebrant. Goda vänner hade besök av präst som fick fira hem-mässa med en församling på sju personer. Allt för att ge trogna gudstjänstfirare möjlighet fira en mässa som vad gäller alla faktorerna ämbete, liturgi och nattvardselement uppfyller de krav som en traditionalistisk kristen kan ställa.
 
Förra söndagen mötte jag i kyrkan en person som jag iofs sig känt i över 25 år vid det här laget, men som jag förra veckan fick ett intressant samtal med. Det visade sig att vi var avlägset släkt. Båda är vi ättlingar efter Per Israelsson Käck f. 1729, som gäller för att vara den förste inbyggaren i Glommersträsk i Arvidsjaurs kommun. Roligt plötsligt ha släktträff vid kyrkkaffet. Jag tillhör generation nio om Käck räknas som nr ett. Min nyfunna släkting skulle också kolla sin släktlista så vi kan se hur nära släkt vi är.
 
Idag under eftermiddagen besökte jag mamma och tog med henne ut på en promenad. Ja, jag promenerade, hon satt i rullstol. Jag rullade henne ändå till kyrkogården där vi besökte pappas grav. På torsdag är det fem år sedan han dog. Vi sjöng också en av pappas favoritpsalmer I hoppet sig min frälsta själ förnöjer. Hela utflykten uppskattade hon mycket. Och jag med. Och jag fick dessutom lite välbehövlig motion. Jag visade även mamma min prästvigningsbiskops, Stig Hellsten, grav.
 
Så kan det bli lite varierad sysselsättning på en söndag. Sånt man får tid med då man lärt sig inte arbeta på söndagar.
 
Nu firar jag mässa i Örnäset (kl 11) och Hertsön kl 18, kommande söndag och Hertsön kl 11 söndagen efter. 
 
Nu mörknar det ute. Märks att sensommaren kommit. Där jag sitter i min fåtölj har jag den lysande halvmånen vackert i blickfånget.
 
Även för svenska kyrkan mörknar det. Jag menar då dess fångenskap under politiseringen som framstår allt orimligare. Som tur är finns här en lysande stjärna på himlen: Frimodig kyrka. För alla vettiga kyrkomedlemmar är det ett måste att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet den 17 september.

Sexism

Är det inte det man kunnat se ganska frekvent på TV under del av sommaren? Jag menar om man sett något av sändningarna från friidrotts-VM?
 
Det jag tänker på är att kvinnliga friidrottare ofta uppträder i tävlingsdräkter som alltmer tar formen av bikini?  Det enda som synes bromsa den oundvikliga (?) utvecklingen verkar vara att dräktens överdel måste vara åtminstone så stor att namn/nummer-lapp kan fästas på den. Varför ska just kvinnors kroppar exponeras på ett sätt mäns kroppar inte gör? Svara på det, någon?
 
Här har väl feministerna något att sätta tänderna i! Men dom har kanske semester? Eller så är dom - så här lagom inför inför kyrkovalet! - upptagna med en mycket angelägnare jämställdhetskamp: att jaga "kvinnoprästmotståndare"!
 
Men det har dom inget för. Män och kvinnor i prästämbetet uppträder i likadana fotsida albor när dom står vid altaret.

Kära demokrater!

Om man tänker sig två av skolans värsta slagskämpar som ömsesidigt har lust att tvåla till varandra i ett riktigt slagsmål så må dom väl göra det om dom tycker det är kul. Men om dom beslutar sig för att genomföra sitt råkurr just i stadens glas- och porslinsbutik, då undrar man varför dom nödvändigtvis ska slåss i denna ömtåliga butik där så mycket - inklusive dom själva - riskerar att skadas.
 
Denna tanke kom för mig när jag tänkte på vissa politiska partiers (och andra politiskt präglade gruppers) engagemang i kyrkovalet. Framförallt tänker jag kanske på socialdemokraterna och sverigedemokraterna som ömsesidigt synes ha utsett varandra till kyrkovalets huvudmotståndare.
 
Socialdemokrater och sverigedemokrater!!
(Och andra politiskt definierade grupper).
Ni får gärna bråka med och strida mot varandra. Men varför måste ni dra in svenska kyrkan i ert käbbel? Kan ni inte hålla er där politiska uppgörelser brukar ske: i de allmänna valen, i offentliga debatter, i kommunfullmäktige och riksdag? Varför måste ni göra det kristna kyrkosamfundet svenska kyrkan till arena för era strider?
 
Vi som bara vill tro på Jesus och efterfölja honom, kan vi inte få göra det i lugn och ro? Måste skolans värsta bråkstakar slåss just i vårat hem?
 
Bort med partipolitiken (både i öppen och i halvdold form) ur kyrkan!
 
Rösta på det verkliga alternativet i kyrkovalet:
 
FRIMODIG KYRKA!

Kyrkovalet

Är ju i fokus nu.  I Dagen har man en serie där de olika nomineringsgrupperna i kyrkomötet får en debattartikel var. Nu var  det Sverigedemokraternas tur.
 
Det som slog mig var hur likt detta är centern och sossarna och flera av de andra xx-partister i svenska kyrkan-grupperna. Lite konservativare givetvis. Men i grunden samma politiska anda. Det är bara en nyansskillnad mellan socialdemokrater och sverigedemokrater. Det är samma utifrån-perspektiv. Samma kulturarv och kyrkliga betydelse för det samhälle respektive parti ändå vill bygga oavsett om kyrkan fanns med eller inte.
 
Svenska kyrkan är ockuperad av fientliga makter. Vi behöver inte sverigedemokrater för att skyddas mot socialdemokrater och vi behöver inte socialdemokrater för att skyddas mot sverigedemokrater.
 
Vi vill bli fria! Vi vill ha rätt tro på Jesus utan politisk inblandning.
 
Alltså röstar vi på det enda verkliga alternativet i kyrkovalet: Frimodig kyrka. 

Äntligen

blev det nåt gjort.
 
Äldste sonen var hemma en dryg vecka. For före helgen. Under hans närvaro möblerade vi om en aning. Några möbler och garderober upp, andra ner. Jag har ju rivit en vägg på nedervåningen och därmed tagit bort det extra sovrum jag skapade i början av 90-talet. Det rum jag själv nyttjat som sovrum då jag haft hyresgäster (studenter) i flera rum på övervåningen. Fr o m nu blir det att hyra ut max ett rum så nu flyttar jag tillbaka upp. Två garderober, ett hörnskrivbord och en säng blev över. Väntar nu på att fraktas till Kronan.  
 
Men den verkliga äntligen-anledningen var en annan. När garderober skulle flyttas så tog sonen initiativ till att rensa i mitt klädförråd, vilket jag uttryckt vore av nöden. Sagt och gjort. Han la snabbt alla mina kläder i två högar på hörnsoffan. 
- Det här kan du behålla, det där ska du slänga!
Det senare var väl sånt han mindes sig ha sett på sin fader redan för 25 år sedan.
 
Men nu - äntligen! - har jag sorterat i tre högar. Behålla, ge till återvinning och slänga. Varför är det alltid en sådan befrielse bli av med gamla grejer? Säg det.

160-miljonersvansinnet

läste jag om idag då en Kyrkans Tidning hamnade framför mina ögon. Det är ju kyrkovalets kostnader det handlar om. Siffrorna gäller 2013 års val men sannolikt blir det i samma klass om en dryg månad. Vansinne är bara förnamnet. Ändå sättet att bli av med detta är kanske att börja räkna hur många diakonitjänster man skulle få för 160 miljoner eller hur mycket hjälp som skulle kunna ges till behövande flyktingar för samma summa.
 
Ett förslag till nytt, enklare, billigare och framför allt mer kyrkoanpassat valsystem kommer här.
 
1. Direktval bara till församlingsnivå.
2. Indirekta val till eventuell pastotats/samfällighetsnivå.
3. Indirekta val till stift och kyrkomöte via församlingsutsedda elektorer som samlas stiftsvis.
- kyrkomötet behöver inte samlas årligen 
4. Nomineringar
- sker i kyrkan/församlingshemmet en söndag efter gudstjänsten några månader före valperioden. I större församlingar på flera ställen.
- någon kyrkobokföringsbehörig finns på plats med dator och kontrollerar att både nominerande och nominerade är medlemmar och röstberättigad/valbar
5. Valsedel
- alla nominerade förs upp på samma valsedel i bokstavsordning, möjligen med angivande av ålder/yrke/bostadsort (stadsdel/bý) men helt utan grupp- eller "parti"-beteckning.
- valsedeln kan produceras på förs.exp och kopieras i tillräckligt antal allt eftersom dom går åt.
6. Valet
- sker på bestämd valdag* i (alla?) församlingens kyrkor där det regelbundet firas gudstjänst samt under en längre period (minst 1-2 månader) på förs exp. (Så generösa öppettider som möjligt, även viss kvällstid.
- inga röstkort behöver produceras. Väljaren får legitimera sig och någon med behörighet i kyrkobokföringen kollar på studs i datorn att väljaren är medlem och röstberättigad (någon programvara konstrueras som signalerar om väljaren redan röstat).
7. Väljaren kryssar på den enda valsedeln de personer han vill se valda.**
 
Ungefär så. Lätt som en plätt. Och oerhört mycket billigare än nuvarande system.
 
- - - - - -
 
* eller flera valsöndagar för att generöst ge alla väljare möjlighet. När grupper och "partier" är borta och valet etablerats som personval på bara lokal nivå, så kommer ju "valvaka"-intresset för vilken grupp som "vann" att försvinna
 
** här överlåter jag åt experter att fundera på t ex hur många man ska få kryssa i förhållande till antalet som ska väljas; om man ska ha röster med olika röstvärde osv. Allt i syfte förhindra att välorganiserad osynlig (majoritets-)"grupp" får alla sina väljare kryssa exakt samma personer och därmed ta hem rubbet. Man måste nämligen kallt räkna med att vid de första valen med nya systemet, och så länge nuvarande förtroendevalda dominerar listorna, så kommer många väljare fortsätta försöka iģenkänna kandidaternas tillhörighet i gŕupper/partier i stället för att se dem som enskilda förtroendevärda personer.
 

Nu är det bevisat

Jag kan inte grilla. Det har jag iofs varit medveten om ända sedan 1973 då jag vann en liten balkonggrill på något slags frågesport vid midsommarfirande i Hemmingsmark. Nu äger jag en Weber-grill sedan flera år, vunnen på frågesport även den, denna gång vid personaldag i Måttsund, där jag var den som närmast kunde gissa rätt på utslagsfrågan som var dödsåret för vad-han-nu-hette, i vart fall "den läspe och halte".
 
Nå, oavsett grill så kan jag inte grilla. Någon enstaka gång har jag kanske lyckats få lite värme i några falukorvskivor, men knappast mer än så. I instruktionerna på grillkolspåsen står att man ska vänta tills kolet är grått på ytan, men för mig går det alltid så att om kolet alls blir grått så är det samtidigt helt utbrunnet och har börjat kallna. Om glödbädden någonsin under hela processen är så varm att den duger till grillning så måste jag just den minuten råkat befinna mig någon annanstans.
 
Helt öppet erkänner jag min totala inkompetens i grillningens ädla konst. Så, alla kära vänner som undrar varför Torbjörn aldrig bjudit oss på grillparty, han som har så trevlig liten passande radhustomt med utsikt över vattnet, rena sommarstugetomten; svaret är: jag vill inte bjuda kära vänner på kotletter som - i bästa fall! - är pissljumma (på ytan!) efter 40-50 minuter på grillgallret.
 
Beviset på min totala kompetensbrist visade sig i afton då hemmavarande äldste son till slut tog de stackars köttbitarna och gick in i köket och stekte dom i stekpanna.
- Är dom inte varma nu får vi väl sätta dom i micron, sa han när han återkom till trädgårdsmöblerna på gräsmattan.
 
Till den totala inkompetensen när det gäller grillens värme ska ju sedan läggas allt sådant som hur länge man grillar och hur man bereder allt osv.
 
Alltså efterlyses nu förstående, kunnig god vän som är beredd att å lämplig dag komma och utbilda mig. Tala om vad jag ska inköpa och kom sedan och instruera mig.  Du ska inte göra ett enda handtag själv (OBS!) Här ska det handla om learning by doing. (Ev make/maka får gärna medfölja för måltidsgemenskapens skull under förutsättning att vederbörande absolut inte blandar sig i förberedelsearbetet eller själva grillningen (vederbörande (OBS! inte hen) kan se på TV eller botanisera i mitt bibliotek efter något lämpligt att läsa) så jag konsekvent får ha en (1) lärare.)
 
Välkommen till en trevlig stund med god  (välgrillad!) mat!

Jag hann

bada i alla fall en (1) gång innan juli månads utgång. Men det var nog bara med några minuters marginal. Badet skedde i samband med bastubad i stuga vid havsvik utanför Luleå i samband med det årliga prästmötet för Norrbottens kristna präster. Nåja, någon enstaka till finns kanske :) Vi var ju bara sex personer samlade.
 
Trevlig samvaro som vanligt med gott fika, god mat och passande dryck. Och till sist bastu. Närmare fullkomligheten är det svårt komma i vardagslivet.
 
Lägg därtill alla intressanta kyrkliga och teologiska samtal som hela tiden pågått. Jag säger bara: om kyrkoledningen endast vore förnuftiģ nog att ta vara på all den insikt och vishet som ikväll levererats då skulle all svenska kyrkans kris vara ett minne blott.

En tabbe

gjorde jag idag. Firade högmässa med grön skrud. På självaste Kristi förklarings dag. Ändå nämnde jag i predikan att detta är en av festerna under den festfattiga halvan av kyrkoåret. Tur att jag inte tillade "därför är den liturgiska färgen vit". Måste dock erkänna attt vaktmästaren gjort rätt: det var vitt kalkkläde framtaget. Ändå väcktes ingen korrigerande tanke i mitt inre. Tog bara den skrud som hängde längst fram i skrudskåpet. Måste mentalt ha befunnit mig någon helt annanstans.
 
Detta är nu andra veckan i rad jag firat högmässa i Örnäset och använt mina "riktiga" veteoblater från Hertsön. Ingen har efterfrågat glutenftitt. så varför ska vi i alla kyrkor (utom Hertsön) tvinga alla att inte få traditionella oblater?
 
På aftonen ledde jag Sommarkväll i Andreaskyrkan som är en del i vårt samarbete med baptistförsamlingen. När jag under förberedlsen gick runt och tittade på lokalerna fann jag på en vägg ett vackert standar som tydligen en gång tillhört Malmbergets baptistförsamlings söndagsskola, men felstavat babtist. Ser man på. Trevlig samvaro i den kyrkobyggnad som lika gärna kunde varit svenska kyrkans distriktskyrka i området. Men det blir kanske att vi samarbetar alltmer i densamma nu när Björkskatakyrkan ska läggas ner.
 
Nu gäller det att se hur spelarna i respektive Frankrike och England samarbetar på en fotbollsplan någonstans i Nederländerna.

50-årshögtid

har jag idag (alltså lördag 29 juli).. Femtio år sedan jag konfirmerades. T o m på min namnsdag. För tio år sedan firade jag 40-årshögtiden i Västerlanda (Göteborgs stift) där vännen och kollegan Kai då var präst. Fick t o m vara med om en friluftsmässa vid en St Olofs källa som fanns där.
 
Jag konfirmerades således 1967. På ett (scout)*-konfirmandläger i Harsprånget, i den kyrka som fanns i det då ännu existerande, men tomma, f d vattenrallarsamhället. I samband med avvecklingen av det lilla samhället flyttades kyrkan till by i Nederkalix.
 
Lägret var kanske inte riktigt så "fromt" och inriktat på konfirmandernas personliga tillväxt i tron, men undervisningen var utan tvekan god och gedigen. 
 
Idag har sonen och jag varit i Arvidsjaur och besökt släkt i släktsommarstugan byggd av morfar, nu ägd av moster med make.Och eftersom densamme lagar ytterst god mat så kan det i efterhand gälla som firande. Naturligtvis blev det även besök i samhället för att bese släktgårdar och gravvårdar. Även obligatorisk tur upp på Vittjåkk så klart.
 
Konstaterar slutligen att vi två gångrr passerat Älvsbyn utan att titta in hos min gamle kamrat. Men tiden räckte inte till. Kanske får vi snart andra möjligheter till ordentligt snack.
 
- - - - - - -
 
* att vara scout var inte obligatoriskt för att vara med men lite scoutaktigt friluftsliv ingick. Några ledare var aktiva scoutledare. De flesta konfirmerades iklädda scoutskjorta. (Det var innan kåpornas tid; på hemmaplan var det vit skjorta el vit klänning som gällde.)
 

Besök

har jag nu. Av äldste sonen som normalt befinner sig i mellansverige. Han kom i går (torsdag) och stannar till kommande fredag. En dryg vecka alltså. Roligt att ses här i Luleå igen. Annars har det blivit i samband med mina resor söderut. Besök hos syskon och andra släktingar står också på programmet för hans del.
 
Idag, då hans far var på arbetet, tog han även initiativ till mattskakning och dammsugning(!). Synnerligen välbehövligt. Även har jag fått nyttja honom som möbleringsrådgivare nu när jag rivit en vägg och får lite annat utseende på huset.
- Måste du ha så mycket böcker, var hans fråga efter en snabbtitt in i mitt arbetsrum.
 
Vad svarar man på det?

Bara så ni vet

Jag är INTE diskriminerande mot kvinnor genom att anse damfotboll vara för värdelös för att slösa tid på.
 
Tvärtom!
 
Jag har nog tittat på de flesta matcher som gått på TV från fotbolls-EM för damer i Nederländerna. Ingen ide anmäla mig till domkapitlet således. Hugade anmälare göre sig sålunda icke besvär.
 
Jag är ett under av jämställdhet!

RSS 2.0