Idag är varningen befogad

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg som jag tror att jag rubricerade Ordlista för norrlänningar. Där skrev jag att de av SMHI understundom utfärdade Klass 1- och Klass 2-varningarna ofta kändes lite överdrivna (just ordet varning) ur ett norrlandsperspektiv och snarast borde uttydas Det snöar respektive Det snöar lite mer.
 
Men idag kan verkligen en Klass 2-varning vara på sin plats. Spana in text-TV för en stund sedan, vilken snömängd som förväntas i Västerbotten och södra Norrbotten! *
🤪🤯
 

* senare ändrat till 50 centimeter (puh!)

Tjugondedag Knut

kallade vi alltid denna dag under min barndom, även om den väl snarare borde heta Tjugondedag Jul. Nå, nu ska julen vara slut. Understundom händer det att jag städar bort julsakerna denna dag. Ibland får dom vara kvar ända till Kyndelsmässodagen (2 febr) som är den sista dag på kyrkoåret som bestäms med utgångspunkt från julen. I år åker nog julsakerna bort idag, eller i praktiken imorgon som är ledig vardag. Då har man tid för sådant arbete utan att behöva känna att man jobbar på söndag.
 
Hemmavarande sonen och jag firade ut julen genom att dricka kaffe på maten i vardagsrummet med gott om levande ljus tända.
 
Dagens gudstjänst i Hertsökyrkan givetvis. Vi var väl ett drygt tretttiotal. Mitt under gudstjänsten insåg jag att jag valt två psalmer med samma melodi; 36 och 350. Ett misstag, tvingades jag erkänna för församlingen eftersom jag alltsedan min prästutbildning följt principen att aldrig ha två psalmer med samma melodi i en och samma högmässa. Att dela upp en psalm och t ex ha inledande verser som ingångspsalm och slutverserna som utgångspsalm är däremot tillåtet.
 
Detta faktum att jag (vad jag minns) bara denna enda gång misslyckats med att följa en i övrigt konsekvent genomförd ordning, tog jag i predikans inledning som anledning att visa hur omöjligt det är för oss människor att bli rättfärdiggjorda i egen kraft; det behövs bara fel på en enda punkt för att rättfärdigheten ska vara förstörd.
 
Idag måste jag varit antingen osedvanligt långrandig eller osedvanligt tråkig; det var nämligen (minst?) två personer som tittade på klockan under predikan. Det brukar normalt inte hända.
 
Igår beställde jag på nätet ytterligare några astronomitillbehör. Allt för att bli amatörastronom (med stark betoning på amatör.) Nu krävs bara klart väder.

Prästmöte

har jag varit på idag. Igår kväll kom en präst norrifrån och sov över. I morse for vi mot Piteå och tog en veniat från staden med oss. Vid Lutherska kapellet i Piteå anslöt fem personer söderifrån, fyra från Västerbotten tillsammans med biskop electus Bengt Ådahl.
 
Det var alltså prästmöte för Missionsprovinsen i norr. Sammanlagt fyra präster vigda i provinsen, tre vigda i svenska kyrkan men som anslutit sig till Missionsprovinsens prästkollegium plus en lekman med venia.
 
Vad gör man då på ett sådant möte? Fikar och ber och samtalar och äter pizza och avslutar dagen med gudstjänst i det fina kapellet. Samtalet handlade givetvis om sådant som präster nästan alltid talar om när dom möts, dvs kyrkosyn och framtidssyn. 
 
Vad kan komma ut av detta? Kan det leda till något positivt för kristenheten i landet? Den som lever får se.
 
Positivt var i alla fall att jag mot slutet av eftermiddagen fick se planeten Mars, just nu ganska lättlokaliserad nära månen. Synd att teleskopet var hemma.

Light pollution

Det var en gammal ungdomsvän - ytterst astronomiintresserad - som använde det uttrycket när jag i telefon klagade över svårigheten att någonstans finna en plats där det inte är en massa lampor och strålkastare överallt. Förmodligen hade jag inlett den delen av samtalet genom att klaga. Jag minnns den tid då vi flyttade till det lilla radhuset. Gick man för trettio år sedan ut på baksidan - särskilt om man även gick bakom uteförrådet så man kom i lä för huset snett bakom - då upplevdes det nästan kolmörkt. Jo, en ljusglob över Björkskatan och Ormbergsbackens lampor syntes, men det kunde man stå ut med.  Men när man tittade rakt över fjärden var det mörkt, så när som på en (1) liten stackars gatlykta vid Sinksundet 3 km bort. Lite åt vänster mot Östra delen av Björsbyn, inte så mycket som ett stearinljus syntes mellan björkarna. 
 
Om man dessutom - som jag gjort några gånger, men givetvis sorgfälligt återställt efter mig! - går till närmaste lilla gatlykta vid lekparken och skruvar ur säkringen, då var det fullt möjligt se tillräckligt med stjärnor en bit bakom huset. Grannars små fönsterlampor kunde inte på allvar förstöra de astronomiska möjligheterna. 
 
 Men nu...?! Hur mycket har inte el-lysandet i omgivningarna ökat. Fler villor i Björsbyns utkanter som anas mellan träden. En upplyst cykelväg mellan Björsbyn och Sinksundet kan anas som en svag ljusorm över skogskanten; för att inte tala om den stora ljusbubblan över det nya villaområdet Hällbacken bortom Sinksundet. Och som grädde på moset, flera upplysta villor ersätter den tidigare ensamma gatlyktan kring Sinksundet.
 
Men några villor är väl inte nödvändigtvis en astronomisk katastrof. Nej, men verkligheten är att belysning per villa så markant ökat. Det som förvärrar situationen är den uppsjö av elslingor, och fasadbelysningar som numera dominerar altaner, balkonger, garage och staket stället för de ytterst måttliga altan- och brolampor som förr prydde villorna.
- Den vars hus lyser mest vinner, tycks vara mottot för dagen.
Att folk inte begriper att vårda sig om amatörastronomer i vardande det kan man ju förstå. Dom har troligen aldrig på allvar sett några stjärnor. Men dom kan väl tänka på klimatet!* All energiförbrukning alstrar värme. Tänk på det, lightpollutar!
 

* det numera allenarådande sättet att få folk att foga sig

Nu är jag där igen

Att det enda kyrkliga jag ids skriva om är helgens gudstjänst. Idag var det min tur att leda högmässan, efter att Bosse haft mässorna de två senaste söndagarna. Lite färre deltagare idag, men det beror väl på att många tillresta nu återvänt till sina hemorter. Men några sällan-besökare var det.  Alltid roligt. Exakt 33 kommunikanter + några gudstjänstdeltagare till. Men det är inte helt illa det heller. Ni vet det där om att 80% av svenska kyrkans huvudgudstjänster firas med färre än 20 deltagare...
 
Frivillig insats gjorde att vi fick kyrkkaffe. Alltid värdefullt få sitta en stund och tala med människor. Vid mitt fikabord blev det lite vittnesbörd om tidigare möten med olika konfessionella lutherska småkyrkor, vilket inte upplevts så positivt. Även om huruvida det är predikan eller nattvarden som är det viktigaste. Tur att man får båda i en fullständig högmässa.
 
Efter fikat hade vi kyrkvärdsträff där vi (som brukligt i början av varje termin) gick igenom kyrkvärdarnas tjänstgöringsschema för våren. Vi konstaterade att kyrkofullmäktiges beslut om ny regel för kyrkvärdsarvodet - inte längre fast årsarvode utan viss summa per tjänstgöringstillfälle - knappast spelar så stor roll. Alla Hertsökyrkans kyrkvärdar är ändå i kyrkan i princip varje sön- och helgdag. 
 
Eftet det stannade jag kvar ännu några timmar och jobbade med div vid skrivbord och dator. Det finns ingen tid i veckan då jag är så avlappnat effektiv på jobbet som söndag eftermiddag. Arbetskamrater som eventuellt undrar varför jag så sällan syns vid mitt skrivbord under vardagarna får här ett svar: söndag eftermiddag! Det måste bero på en kombination av krafttillskott i mässan och befrielse i att ha tagit sig igenom predikan.
 
I dagens predikan tänkte jag vara pedagogisk* och ställa en fråga till åhörarna. Felet var att jag i hastigheten redan besvarat den blev jag upplyst om. Så går det när man inte läser ordagrant ur ett fullständigt utskrivet manus 😄
 
Väl hemma återgår jag till senaste veckornas favoritsysselsättning: tålig väntan på fint klart väder som möjliggör ordentlig stjärnkikning i nya teleskopet och samtidigt funderande på framtidsalternativen: 1) jag ledsnar och teleskopet hamnar i garderoben; 2) intresset ökar och jag köper ett bättre (=större). Jag hoppas det senare och ägnar mig därför åt studium av olika alternativ på nätet. Ett rent nöje det med. 
 

 
 
* jag har ju inte förblivit helt opåverkad av att ha en gammal kamrat som arbetat på folkhögskola!

Jag har en svag känsla av

att jag borde skriva något som mer stimulerar den kyrkligt sinnade delen av läsekretsen. Eller kanske den f d läsekretsen eller den del av läsekretsen som numera tittar in på bloggen betydligt mer sällan än förr. Läsekretsen har nämligen tydligt minskat jämfört med för något år sedan. Kan bara tolkas som att jag blivit mindre angelägen. Jag menar nåt mer intressant borde jag kunna prestera än att bara berätta om vilkren gudstjänst jag besöker eller själv leder under helgen. Men vad skulle det handla om? Om jag skulle skriva något mer intresseväckande alltså.
 
En sak skulle kunna vara att berätta att jag för en dag sedan hade besök av både en Missionsprovinspräst och en katolsk präst. Dock ej samtidigt. Den förre hade jag mött både vid högmässa i Hertsön som han deltog i och vid nyårsaftonens mässa i Örnäset där han hjälpte mig distribuera. Då gjorde vi upp  om att ses igen och få tid samtala mer.
 
Den senare mötte jag vid Statoilmacken mitt emot katolska kyrkan. Jag står och tankar när det kommer en i vinterkylan väl påpälsad man som går mycket nära förbi mig på väg mot butiken. Han hade inte känt igen mig och inte jag honom trots att vi känt varandra sedan 1976, då vi möttes i Uppsala. Då han just passerat slog det mig vem han var och när han kom ut gav jag mig tillkänna. Han medgav att han tänkt "det där måste vara en präst" när han sett en man i hatt tanka sin bil. Givetvis bjöd jag på stört hem honom på fika/mat men han avböjde snyggt genom att tacka både ja (till själva saken) och nej (till den föreslagna tiden) och föreslog dagen efter istället. Så blev det. Alltså kaffe med Missionsprovinsen om förmiddagen och middag med katolska kyrkan om aftonen. Mer ekumeniskt kan det inte bli.
 
Det här var ju heller inte särskilt intressant. Jag hade tänkt komma till något av innehållet i vara samtal. Men nu orkar jag inte mer. Godnatt.

Underdrifter och överdrifter

Det är frågan. När det gäller gudstjänstdeltagande. Jag underdrev visst när jag talade om antal deltagare i söndagens mässa. Både kyrkvärd och präst har rättat mig. Och ikväll sa vaktmästaren att det t o m varit 56. Långt över mina påstådda trettio, möjligen fyrtio, alltså. Det kanske är någon typ av freudiansk felräkning, jag minskar deltagandet på Bosses gudstjänster och ökar det på dem jag själv leder. Vore ju helt i enlighet med den gamla människans högmodiga natur.
 
Men ikväll var vi inte många. En bra bit under tjugo. Bosse celebrerade och predikade. Nyårsdagen har väl aldrig varit en stark gudstjänstdag. En av kvällens kyrkobesökare hade även tittat in vid domkyrkans högmässa, det hade inte varit så väldigt nånga där heller. Skälet till att vi firar mässan nyårsdagen på aftonen - det är i praktiken mitt beslut - beror på en kombination av två faktum: 1) en önskan ha gudstjänst varje helgdag och 2) jag blir ofta(st) anlitad för mässan i Örnäset nyårsaftons kväll, skönt då få lite mer vilotid före nästa mässa. Och alla är ju ändå uppe sent, tänker man. 
 
Men i år hjälpte det inte så mycket. Men roligt kunna möta det särskilda behovet hos någon som av hälsoskäl har svårt infinna sig till gudstjänst redan på förmiddagen. Det kan vara ett skäl ha kvällsmässa ibland.
 
Väl hemma igen blev det kungafamiljen på TV. Nu är det ju kungens och drottningens barnbarn som är så gamla som man tycker att kungabarnen borde vara. Märkligt vad tiden försvinner.
 
Nu önskar vi bara att de stjärnskymmande molnen blåser bort lika snabbt.

Gott nytt år

får man väl säga till alla kära läsare så här en stund in på det nya året. 
 
Årets sista dag utmärktes mest av det som var dagens/kvällens stora uppgift, mässan i Örnäsets kyrka kl 21. Årligt evenemang i samband med Luleå Fridsförbunds möteshelg som alltid hålls under nyårshelgen. Åtskilliga gånger har jag lett denna mässa, ofta kl 21 men ibland vid 18-tiden. Beror på hur gudstjänstprogrammet lagts upp i övrigt.
 
Ca 200 kommunikanter varav, som vanligt, många ungdomar.Till min hjälp vid distributionen hade jag Missionsprovinsprästen Gabriel Skilling, som var på besök med famljen. Vi har träffats förr, roligt ses igen. Musiker var domkyrkoorganisten Markus Wargh. Alltid en fröjd när han spelar.
 
Efter mässan tackade jag ja till snabbfika i gemenskap med goda vänner, men bröt upp så jag hann hem i tid före tolvslaget. I många år har vi kunnat se fyrverkerier från Björkskatan men då har vi fått stå vid fönstren på övervåningen för att se över uteförrådet. Det behövde vi inte nu för nu lyser raketer från Björsbyn och nya området Hällbacken. Det får vara en tröst i min nöd när jag annars upplevt att den ökade mängden ljus från dessa nya villaområden på den del av natthimlen som tidigare varit helt mörk, har allvarligt försämrat stjärnskådarmöjligheterna på baksidan av huset.
 
Nu är det väntan på en stjärnklar kväll. Om inte annat får vi tänka på Betlehemsstjärnan till helgen.

Jag fick en fråga

av min gamle kamrat i kommentar till föregående inlägg. Två gånger försökte jag ge långa och uttömmande svar och lika många gånger for mina visheter ut i cyberrymden utan att lyckas fastna i kommentarfältet. Men tredje gången, då jag skulle ge en förklaring till min synbara vägran svara min gamle kamrat - då gick det som avsett.
 
Använder då ordinarie inlägg till att med anledning av frågorna diskutera något vidare om gudstjänstlivet i staden.
 
Det exakta gudstjänstutbudet i andra kyrkor i staden än de som är mig närmast - Hertsön och Örnäset - vet jag ganska lite om. Jag ids inte hålla reda på det, Lulebo som  jag är. Jag skrev väl redan i förra inlägget att det förefaller som om nutidens julottebesökare prioriterar domkyrkan och Gammelstad. I domkyrkan sägs det ha varit fullt. Så icke i Örnäset alltså. Hur många övriga julottor som firas i staden är mig obekant. Redan på den tid jag tjänstgjorde i Nederluleå församling byttes flera julottor i distriktskyrkor ut mot midnattsmässor. En utveckling som jag själv var i allra högsta grad involverad i. Hur det står till med midnattsmässorna numera vet jag inte, men hörde att det visst var bra med folk i Mjölkuddskyrkan här i domkyrkoförsamlingen i år. Det är en kyrka som haft tradition med midnattsmässa ett bra tag. Under (åtminstone delar av?) 90-talet firades julnattsmässa i Örnäskyrkan. Själv har jag lett den minst 2-3 ggr. När de upphörde minns jag inte, ej heller vilken motiveringen var.
 
Skälet till att det ytterst måttliga deltagandet i julotta och annandagshögmässa i Örnäskyrkan så grep tag i mig beror på att det är en kyrka som är mig kär, det är min uppväxtkyrka. Så även min gamle kamrats.
 
Vad gäller annandagen i stadens olika kyrkor har jag heller ingen riktig aning. Men den trend man sett tidigare år är att dagen ofta är "sammanlyst" till någon annanstans eller så är det gudstjänst av typen julens sånger och psalmer.
- - - - 
Men nu ids jag inte sitta och gissa längre. Nu letar jag rätt på NSD för fredag 21 december och refererar verkligheten.* Utöver de kyrkor i staden som nämnts i mitt inlägg och min gamle kamrats kommentar finns även Stadsökyrkan och Sörbyakyrkan. Det sammanlagda gudstjänstlivet i dessa 9 kyrkor är som följer.
 
Julafton
Julböner (av olika slag, inkl julspel o dyl): 10
Midnattsmässor: 2
S:a 12 aktiviteter på 9 kyrkor
 
- - - - -
 
Juldagen
Julottor: 9 (varav dubblerat i Gammelstad och s:a 4 st i olika byar i Nederluleå)
Högmässa dagtid: 1
Kvällsmässa: 1
Gudstjänster dagtid: 2 (varav 1 typ samling vid krubban)
Konsert: 1
S:a 10 aktiviteter i 9 kyrkor (+ 4 julottor i byarna)
 
Annnandagen
Högmässa: 3
Kvällsmässa: 1
Konsert: 1
Julens sånger & psalmer: 1
S:a 6 aktivitetet på 9 kyrkor (4 kyrkor hade ingenting)
 
Så såg det ut. Hur många deltagare det var på respektive ställe = ??? Vad kan man mer plocka fram ur statistiken? Sammanlagt 8 mässor i 9 kyrkor under hela helgen. Två kyrkor hade två mässor; båda i domkyrko. Det betyder att tre kyrkor inte hade någon mässa under hela julhelgen; alla tre i Nederluleå. Jag nöjer mig med ett "hmm" så blir jag inte anmäld till domkapitlet.
 
Men när jag nu suttit och ögnat igenom julhelgens predikoturer flera varv så noterar jag att i den stora grannförsamlingen ** Nederluleå, där var det på fjärde söndagen i advent (23 dec) sammanlyst till Nederluleå kyrka i samtliga fyra distriktskyrkor. Alltså bara gudstjänst i en kyrka. Vad ska man säga om detta? Att det visar på ett agerande som är för svagt och med för lite engagemang från prästerskapet? Jag påstår med bestämdhet att "på min tid" (80-talet) skulle det inte kunnat förekomma. Eller ska man anklaga församlingen för sexism, då man i stort sätt lägger ner gudstjänstlivet den enda söndag på hela året som är tillägnad en kvinna, Maria, Guds moder. Det kanske skulle behövas några fler högkyrkliga kvinnoprästmotståndare bland prästerna för att kvinnan ska få sin rättmätiga plats i församlingen?
 
Också idag har det varit gudstjänstdag. Det var Bosses tur hålla högmässan i kyrkan där jag oftast går, oavsett om jag "jobbar" eller inte. Precis som förra helgen fick jag hjälpa till och distribuera. Ett drygt trettiotal var vi väl i alla fall (men det kan nästan ha varit närmare fyrtio). Ovanligt låg medelålder pga flera närvarande barnfamiljer. Ytterligare två präster närvarande utöver de tjänstgörande, varav en prästvigd i Missionsprovinsen.***

* att min gamle kamrat inte förmår att själv hålla sig underrättad om det andliga livet i sin barndomsstad beror på att hans husorgan är PiteåTidningen (det s k Lokala Världsbladet) och där står ingenting om sådant som händer utanför Pite älvdal
 
** sett ur min arbetssynvinkel alltså. Som boende är jag församlingsmedlem
 
*** kära läsarna noterar att det finns två saker jag omnämner så snart tillfälle ges: motorcyklar och Missionsprovinsen. Snart får jag kanske lägga till teleskop, men då måste det först bli klart väder 

Dags börja sammanfatta julhelgen*

Vi börjar väl med julafton trots att den dagen kyrkoårsmässigt är adventstidens sista dag.
 
Hemmavarande son och jag drack enligt familjetraditionen kaffe kl 9 och tände de tio levande ljusen i lilla plastgranen. Dock sjöng vi inte Fröjdas vart sinne, julen är inne, helt i enlighet med tidigare påpekande från vännen Andreas. Kl 11 infann vi oss i domkyrkan och såg julspelet Levande julkrubba. Roligt se domkyrkan helt fullsatt. Och roligt äntligen själv få se detta som genomförts i många år nu. Det blev vårt deltagande i något som får gälla som julbön. Direkt efter det for vi till Örnäsgården och åt julmat och träffade många bekanta.
 
När det var slut for sonen hem och jag for och besökte mamma. Såg Kalle Anka där. Hem sedan för julgröt och julklappsöppning. Och sång av julpsalmer, bl a 118 så nu drar tidigare nämnd god vän en suck av lättnad över mitt helt kyrkoårskorrekta julfirande. Men törs jag då erkänna att vi även sjöng några adventpsalmer?
 
Upp med tuppen på juldagen då jag skulle leda julotta i Örnäsets kyrka. Inte särskilt mycket folk. Bara ca 35. Det är tydligt att de allt färre som fortfarande besöker julottor koncentrerar sig på Domkyrkan och Gammelstads kyrka. Undrar om dom som var i de kyrkorna också fick en predikan i tre punkter?
 
Men kyrkoårsförvirrad känner jag mig fortfarande. För precis när jag läst välsignelsen som avslutning på julottan och känt  att nu har julen börjat på riktigt då insåg jag att nästan i exakt samma stund har Mellandagsrean börjat. Juldagen - en mellandag!?, jag säger då bara det.
 
Själv fick jag en mellanstund mellan två gudstjänster. La mig att vila en stund innan det var dags hämta mamma och ta med henne till Hertsökyrkan. Men den högmässan leddes av Bosse. Bara en handfull färre än på julottan. Till moster och morbror sen för lite mat innan jag skjutsade hem mamma.
 
Midddag i hemmet, sen lite koll på månen i nya teleskopet. Är det roligt eller roligt?
 
- - - - -
 
Helige Stefanus dag eller nnandag jul. Två gudstjänster. Själv brukar jag ifrågasätta om vi ska/behöver dubblera när vi är så många präster i tjänst i församlingen. Men ok då. Först högmässa i Örnäsets kyrka kl 11.  Tjänstgörande vaktmästare hade förberett för gudstjänst i stora kyrkorummet. Det hade inte behövts - vi hade nästan kunnat få tre stolar var i mindre Mariakoret. Om jag räknade rätt var vi under 20 deltagare. Därmed  var vi kyrkostatistik; 80% av huvudgudstjänsterna i svenska kyrkan lär ju firas med färre än 20 deltagare.** I Hertsökyrkan däremot, där jag ledde gudstjänst kl 18, bröt vi mot statistiken. Där var vi 24. Glögg och pepparkaka efteråt.
 
 Så då har vi äntligen kommit till slutet av helgen. Vad är då att säga? Inga stora skaror besökare. Har i flera dagar gått med tanken att jag borde kommentera detta. Men vad ska jag skriva? Vet inte.
 
* började skriva detta redan på juldagens kväll
 
** en uppgift jag hörde första gången redan 2014

Och det har jag gjort nu

(Forts fr föreg inlägg) dvs lärt mig använda teleskopet rätt. Först gällde lära sig ställa in den s k ekvatorialmonteringen rätt, dvs få rätt lutning på teleskopet både i förhållande till vår breddgrad och i relation till (i praktiken) Polstjärnan. För att åstadkomma detsamma finns en massa vridbara axlar i olika riktningar försedda med gradskalor av olika slag. Men vilken var vilken och vad avsågs med div beteckningar i manualen? Det var frågan🤔 Det begrep givetvis dom som författat instruktionerna, men inte jag. Ett tag tänkte jag att här blir det till att ringa gammal kompis (ej den gamle kamraten utan annan ungdomskompis) som ägt teleskop sedan sin späda ungdom och be honom titta på en bild av min teleskoptyp och förklara vad som är vad.
 
Men skam den som ger sig. Mycket lugn och systematisk genomgång av manualen steg för steg (så som man bör göra) 🙂 vidtogs, därtill återkommande hjälp från Google Translate. Och se! Till slut stod teleskopet där korrekt uppställt och när jag siktat på en stjärna var det bara att vrida på ena justeringen för att teleskopet snyggt skulle följa stjärnans rörelse (eller i verkligheten: kompensera för jordens rörelse).
 
Sent igår kväll blev det roligt nog något klarare väder så både fullmåne och vissa stjärnor kunde studeras. Här finns dock en motsättning: roligt titta på fullmånen, men dess starka sken gör ju att många stjärnor inte syns.
 
Provade titta med båda mina okular, alltså olika förstoring. Det enda som inte fungerade var att använda den s k Barlovlinsen (fördubblar förstoringen). Bara totalt suddig bild.
=??
 
Idag, när jag talade med min bror klagade jag på detta. "Något fel måste det vara", konstaterade han, intelligent och kunnig som han är! Och när jag tittade på den riktigt noga (det hade jag inte gjort i mörkret) så såg jag att det var ingen lins, bara ett tomt rör.
=??? Nr 2
 
"Någon med mig skämta aprilo", tänkte jag och förberedde ett glatt mail till säljaren. Men strax efter det att brodern funnit för gott prioritera sin egen familj före sin bror började jag mer i detalj studera alla tillbehör och se, där fanns linsen. Jag hade helt enkelt råkat skruva av den från hållaren tillsammans med ett av skydden. Knappast vis nog för att få se någon Betlehemsstjärna i verkligheten alltså. Får nöja mig att se med trons ögon. Vilket är gott nog. Men nu är Barlovlinsen kontrollerad och provad! Jo, det går fördubbla förstoringen, precis som avsett.
 
Nu har jag varit som barn på julafton redan i förväg. Men jag har ändå hunnit julstöka:
1. Ta ner den lilla plastgranen från vinden, vilken redan (efter pappas föredöme) är laddad med prydnader och tio levande ljus. Bara att ställa på lämpligt litet bord 
2. Ta ner låda med julkrubba + några små prydnader och placera ut dem
 
Allt klart. God Jul.

Idag kom det

Teleskopet alltså. Bara tre och ett halvt dygn efter beställningen kom avisering på telefonen att det befann sig på DHL:s terminal i Gammelstad. Givetvis valde jag alternativet Hämta själv * och var på plats någon timme senare.
 
Sedan vidtog uppackning och montering.
 
 
 
 
Och nu står det prydligt och klart.
 
 
Tyvärr var det inte lika klart när det gäller vädret så något stjärnskådande har ännu inte blivit av. Däremot har jag tittat lite på marknivå. Några tydliga synliga lampor kunde jag ha som riktmärken för att ställa in röd-punkts-siktet.
 
Tacksamt överaskad är jag av att ha fått det levererat så snabbt. På hemsidan där jag beställde (Stjärnhusetonline) stod det 14 dagars leveranstid så jag hade räknat med att få det först efter nyår. Roligt få det före jul. Då kan jag räkna det som julklapp.
 
I morgon (div säga senare idag) fortsätter arbetet med att lära sig använda instrumentet.
 

 
* man låter ju nästan som en liten unge men om jag valt hemkörninng hade jag fått vänta till efter julhelgen

Stjärnor

kommer jag snart kunna se mer av. Fick ett mail idag att mitt teleskop nu skickats från Stjärnhuset i Kivik. Nu är det bara att invänta besked från transportören. När jag ägnade deras hemsida mer flitigt studium fann jag att man kan köpa en replica av Isac Newtons första teleskop. Vore kul att äga. Pappa skulle definitivt ha gillat det. Synd bara att priset var 9900:-
 
Prästkollega med visst astronomiintresse föreslog att jag efter teleskopets ankomst borde göra en lång biltur ut på isvägarna när dom öppnat för att komma en bit bort från stans ljus och ha fri sikt. Givetvis följer han med.
 
Frågan är om jag såg några stjärnor när jag tillsammans med äldste son och morbror var på hockey. Är Johan Harju fortfarande stjärna? I vart fall gjorde han två mål.

Amatörastronom

Med betoning på amatör blir jag kanske nu. Jag har nämligen ikväll på nätet köpt ett teleskop. Läs och häpna. Jag gjorde det nästan själv, häpnade alltså, när jag som av en ren slump råkade googla mig fram till en hemsida full med teleskop och tillbehör av alla sorter, storlekar och prisklasser och märkte att jag var ytterst intresserad.
 
Måste ha varit att jag under 50  år förtryckt och sublimerat det astronomiintresse som såddes redan på 50-60-talen när man i pappas teleskop fick se planeter och månen. I vissa kretsar där jag umgåtts under livet kan jag måhända understundom ha framstått som aningen kunnig på området, men det beror bara på att de flesta s k vanliga människor - särskilt stadsbor - i stort sett aldrig ser stjärnor och möjligen vet vad Karlavagnen är. Kan man bara namnge ytterligare en handfull stjärnbilder så framstår man i många sammanhang som väl bevandrad. 
 
Mina egna astronomiska fältstudier har under lång tid inskränkt sig till att med vanlig handkikare titta på månen och sjustjärnorna och lite till och åtminstone några gånger per år leta rätt på Andromedagalaxen (jag vet var den befinner sig) och med vördnad inför universums - och därmed  även Skaparens - storhet betänka att det ljus som genom kikaren träffar mina ögon varit på väg genom rymden i ca 2,7 miljoner år med en hastighet av 300000 km/s. I övrigt har mina kunskaper om rymden över oss stadigt minskat och endast nödtorftigt upprätthållits med hjälp av pappa och tvillingbror som inskridit med privatundervisning när jag bett om hjälp.*
 
Men när jag nu utan egen förskyllan eller värdighet fann mig läsande om teleskop i parti och minut så insåg jag att någonstans djupt inom mig fanns** ett slumrande intresse och en lust äga ett teleskop. Särskilt som jag såg att de för mina behov aktuella teleskopen hade högst överkomliga priser.
 
Men pass upp för att göra något alltför oöverlagt så givetvis kontaktade jag tvillingbrodern för rådgivning och fick på köpet en massa god undervisning. Stort tack för all hjälp! Hans första råd - "undvik de minsta och billigaste nybörjarteleskopen, dom kommer du växa ur för snabbt och dom är för ljussvaga för mer avlägsna objekt" - följde jag så klart. Det kostade mig 1000 kr. Ett teleskop som också är användbart som kikare för studier på marken och måttligt långt och därmed transportabelt var mina önskemål; ekvatorialmontering och rödpunktssikte var broderns rekommendation.
 
Resultatet?
 
 
 

 
 
* vilket oftast varit då jag haft lust visa mig på styva linan inför arbetskamrater och vänner.
 
** inte Gud, om nu någon trodde det; honom söker man inte i sitt inre utan i nådens medel, lutheran som man är

Årliga adventsfikat

med grannarna var det dags för idag. Och i år var det min tur att bjuda. Vi turas om år från år. Tyvärr var paret i radhuset längst bort bortresta, så vi var inte full styrka. Men trevligt ändå. 
 
Behov av förberedelsetid gjorde att jag lämnade kyrkkaffet något tidigare än jag normalt skulle gjort. Men hann ändå ha en trevlig stund även där. Vid samma bord satt ett (relativt) nyinflyttat par som jag inte tror jag sett där förut. Kvinnan dotter till en av mina ungdomsvänner. Hoppas dom fortsätter komma. Eftersom dom hade flera barn skulle det vara roligt för gudstjänstgemenskapen.
 
Skulle tro att vi var bortåt 40 i gudstjänsten idag. Vi sjöng bl a hela ps 103, Bereden väg för Herran som gradualpsalm. Bereda väg var Johannes döparens uppgift och just tredje söndagen i advent är enligt nuvarande utformning av kyrkoåret hans särskilda söndag. Alltså Bereden väg för Herran.
 
Nu närmar sig julen med stormsteg. Om en vecka är det dagen före julafton. Då blir det dags ta ner julsakerna från vinden och börja förbereda julfirandet.
 
Än så länge firar jag advent.

RSS 2.0