Torbjörn Lindahl

En god vän och tillika broder i tron som jag höll mycket kär lämnade det jordiska för ett bättre hem under torsdagen. Redan igår kväll i Hertsökyrkan fick jag beskedet av vår kyrkvärd Lars Palo och vår vaktmästare Ingela Nevanperä. Dock ville jag inget skriva här på bloggen förrän jag talat med de anhöriga, vilket skedde idag.

 

När jag förra helgen var till predikantmöte i Pajala var det meningen att jag skulle kunna åka hem med Erling. Men någon dag innan ringde han och berättade att han inte skulle åka. Lite besvär med hjärtat angav han som skäl. Och så här i efterhand får jag väl medge att han lät betydligt tröttare i telefon än han brukade.

 

Åtskilliga av denna ringa bloggs läsare vet vem Erling var, men för säkerhets skull:

 

Han kom från Sattajärvi i Pajala församling. Vuxenlivet har han till stor del bott här i Luleå. Hemmahörande i den tornedalslaestadianska gemenskapen och blev för flera årtionden sedan kallad att vara predikant och har i många år nu varit Luleå Fridsförbunds äldste predikant.

 

 Politiskt aktiv har han också varit och fick kröna det engagemanget med några mandatperioder i Sveriges riksdag.

 

Men inte bara politiken förde honom söderut utan även kyrkligt engagemang. Han blev bl a invald i det av Kyrklig Samling initierade fria Konsistoriet.Genom det (och även på andra sätt) fick han goda kontakter i det kyrkliga med allvarligt sinnade bekännelsetrogna grupper utöver de egna sammanhangen. Det ledde till en öppenhet mot "andra"  som inte alltid är helt självklar. För Erling innebar det bl a att han i våra framtidsdiskussioner uttryckte att Fridsförbundet för framtiden borde söka samarbetsmöjligheter via Missionsprovinsen.

 

För mig personligen har han som sagt alltid varit en vän och broder i tron. När jag därför idag av de anhöriga fick frågan om jag ville förrätta begravningsgudstjänsten så var det en stor glädje att tacka ja.