Hemma igen
Ja, jag har ju redan i fredags kväll berättat att jag kom lyckligt hem. Igår var jag tillsammans med tre goda vänner på en resa till Skellefteå. Där hälsade vi på en flyktingfamilj som vi känner. Det var trevligt. Om jag inte redan lovat hänga med på den resan hade jag kunnat gå på ett 90-årskalas. Det hade jag också blivit bjuden till. Kan trösta mig med att jag var på 80-årskalaset för tio år sedan. Dessutom fick jag träffa 90-åringen i dag i bönhuset och sjunga gratulationssång tillsammans med församlingen.
Har alltså varit på flera gudstjänster idag. Hade blivit ombedd predika i bönhuset kl 13 då en av de kallade fått lämna återbud. Funderade ett tag om jag skulle nöja mig med det. Men då vanan att gå i kyrkan söndag förmiddag är djupt rotad hos mig så beslöt jag att även infinna mig i Hertsökyrkan kl 11 där kollegan Mats hade söndagsgudstjänst. En fin gudstjänst var det och trevligt som vanligt vid kaffet. Till min stora glädje fick vi vid gudstjänsten sjunga den långa varianten av Med Gud och hans vänskap, vilken finns i psalmbokstillägget (720?). Underbart att få instämma i "..ty en dött för alla.. och alla i en". Jag brukar se till att vi sjunger den minst en gång per år, så nu är det gjort för den här gången.
Sen till bönhuset som sagt där jag först fick lyssna till en predikan innan jag själv talade. Efter 50 min matpaus var det sedan dags för ytterligare två predikningar, innan det blev kaffe igen. Nu är man alltså fullproppad med både Guds ord och "gemenskapens sakrament".
Ibland har Dag Sandahl en riktigt bra dag. Måste han haft i morse när han på sin blogg skrev inlägget Postsynodal depression. Även du som normalt inte läser Dags blogg bör ge dig chansen till ett gott skratt.
Har alltså varit på flera gudstjänster idag. Hade blivit ombedd predika i bönhuset kl 13 då en av de kallade fått lämna återbud. Funderade ett tag om jag skulle nöja mig med det. Men då vanan att gå i kyrkan söndag förmiddag är djupt rotad hos mig så beslöt jag att även infinna mig i Hertsökyrkan kl 11 där kollegan Mats hade söndagsgudstjänst. En fin gudstjänst var det och trevligt som vanligt vid kaffet. Till min stora glädje fick vi vid gudstjänsten sjunga den långa varianten av Med Gud och hans vänskap, vilken finns i psalmbokstillägget (720?). Underbart att få instämma i "..ty en dött för alla.. och alla i en". Jag brukar se till att vi sjunger den minst en gång per år, så nu är det gjort för den här gången.
Sen till bönhuset som sagt där jag först fick lyssna till en predikan innan jag själv talade. Efter 50 min matpaus var det sedan dags för ytterligare två predikningar, innan det blev kaffe igen. Nu är man alltså fullproppad med både Guds ord och "gemenskapens sakrament".
Ibland har Dag Sandahl en riktigt bra dag. Måste han haft i morse när han på sin blogg skrev inlägget Postsynodal depression. Även du som normalt inte läser Dags blogg bör ge dig chansen till ett gott skratt.
Kyrkomötet - dag 4
Sista dagen. Först morgonbön som leddes av min bänkgranne, tillika kyrkomötets yngsta ledamot, Celina Falk. Som vanligt började det sedan med beslut i de frågor som debatterats dagen innan. Två gånger, om jag minns rätt fick vi ta fram dosorna för knapptryckning och rösträkning.
Därefter debatt om de sista betänkandena från Kyrkolivsutskottet och sedan Kyrkorättsutskottet och efter lunch beslut i dessa ärenden. Även här blev väl någon rösträkning. Det var väl det senare utskottet som hade den fråga som tilldrog sig mest uppmärksamhet för dagen: motionen om nolltolerans mot svordomar och könsord i kyrkomötet. Själv gick jag inte upp i den debatten för jag tänkte att det kanske bara skulle provocera andra. En av årets nya ledamöter uttryckte bestörtning över att en sådan motion skulle behövas. Moderaten Staffan Holmgren varnade på ett förtjänstfullt sätt för nymoralismen och Fredrik Sidenvall påminde oss om att det trots allt finns något som är mycket värre än fula ord: avfall från den levande Guden och hans uppenbarade ord.Det frestade mig ett tag att gå upp och understödja de två senare refererade talarna och att till den förstnämnda svara att det är inte nödvändigt med en dylik motion, den hör snarast till raden av helt onödiga motioner. Om man möjligen lyckas leta fram någon anledning till den så är det enda man finner bara en hastigt uppflammande moralpanik. Hade jag blandat mig i debatten så skulle jag nog sagt att både det grova och oanständiga understundom kan äga profetisk kraft: i GT berättas ju om ett tillfälle då en profet uppträder naken på tempelplatsen för att vissa på folkets skamliiga nakenhet då dom övrgett den levande Guden. Återigen skulle jag nog också hänvisat till Laestadius uppfattning att grova ord som retar upp folk ibland kan vara ett sällsynt bra sätt att avslöja dem som har "tron i peruken och dygden som salighetsgrund". Om vi skulle fatta ett beslut i kyrkomötet om någon slags framtida policy så hade det ju inte behövt vara om språket utan en överenskommelse att aldrig fatta beslut som som innebär att vi överger Gud och hans ord.
Alla riktigt bara motioner blev givetvis nedröstade, tex den om att göra en ordentlig utvärdering av konfirmandarbetet för att se i vilka andliga miljöer det arbete bedrivs som på längre sikt förmår fostra till tro och kyrkoliv. Inte heller ville man forska om sekulariseringsprocessen eller verka för mer mission i Sverige. Men uppmuntra stiften att ordna HBT-utbildning för anställda och förtroendevalda gick givetvis bra.
Sista beslutet för dagen var att ta budgeten. Där talades om vissa besparingar. Redan när frågan debatterades i måndags (orkar inte förklara hur det kommer sig att budgeten debatteras först men beslutas sist) framförde Nils Gårder (POSK) att vi snart på allvar måste börja diskutera en omläggning av hela valsystemet. Om inte annat så av ekonomiska skäl.
Nu är det slut för den här gången. Har vi ett kyrkomöte så måste någon givetvis vara där. Men om vi haft den ordningen att vi samlar kyrkomötet vartannat år, eller åtminstone så att vi har fri motionsrätt bara vartannat år - hade det då blivit katastrof i kyrkan? Givetis inte.
Hemkommen lyckligt efter flygbuss-, flyg- och flygtaxiresa. För andra gången i rad fick jag åka med en chaufför som känner mig. Han stod och väntade mig och ropade mitt namn långt innan jag såg skylten i hans hand. Kändes nästan som att ha privatchaufför.
Nu dröjer det två år för min del. 2011 åker jag inte. Då får suppleanten ställa upp (fast det heter ersättaren i dessa sammanhang).
Läs andra vittnesbörd om kyrkomötet hos mina gruppkompisar Dag Sandahl och Håkan Sunnliden till vilkas bloggar länkar finns på denna sida.
Därefter debatt om de sista betänkandena från Kyrkolivsutskottet och sedan Kyrkorättsutskottet och efter lunch beslut i dessa ärenden. Även här blev väl någon rösträkning. Det var väl det senare utskottet som hade den fråga som tilldrog sig mest uppmärksamhet för dagen: motionen om nolltolerans mot svordomar och könsord i kyrkomötet. Själv gick jag inte upp i den debatten för jag tänkte att det kanske bara skulle provocera andra. En av årets nya ledamöter uttryckte bestörtning över att en sådan motion skulle behövas. Moderaten Staffan Holmgren varnade på ett förtjänstfullt sätt för nymoralismen och Fredrik Sidenvall påminde oss om att det trots allt finns något som är mycket värre än fula ord: avfall från den levande Guden och hans uppenbarade ord.Det frestade mig ett tag att gå upp och understödja de två senare refererade talarna och att till den förstnämnda svara att det är inte nödvändigt med en dylik motion, den hör snarast till raden av helt onödiga motioner. Om man möjligen lyckas leta fram någon anledning till den så är det enda man finner bara en hastigt uppflammande moralpanik. Hade jag blandat mig i debatten så skulle jag nog sagt att både det grova och oanständiga understundom kan äga profetisk kraft: i GT berättas ju om ett tillfälle då en profet uppträder naken på tempelplatsen för att vissa på folkets skamliiga nakenhet då dom övrgett den levande Guden. Återigen skulle jag nog också hänvisat till Laestadius uppfattning att grova ord som retar upp folk ibland kan vara ett sällsynt bra sätt att avslöja dem som har "tron i peruken och dygden som salighetsgrund". Om vi skulle fatta ett beslut i kyrkomötet om någon slags framtida policy så hade det ju inte behövt vara om språket utan en överenskommelse att aldrig fatta beslut som som innebär att vi överger Gud och hans ord.
Alla riktigt bara motioner blev givetvis nedröstade, tex den om att göra en ordentlig utvärdering av konfirmandarbetet för att se i vilka andliga miljöer det arbete bedrivs som på längre sikt förmår fostra till tro och kyrkoliv. Inte heller ville man forska om sekulariseringsprocessen eller verka för mer mission i Sverige. Men uppmuntra stiften att ordna HBT-utbildning för anställda och förtroendevalda gick givetvis bra.
Sista beslutet för dagen var att ta budgeten. Där talades om vissa besparingar. Redan när frågan debatterades i måndags (orkar inte förklara hur det kommer sig att budgeten debatteras först men beslutas sist) framförde Nils Gårder (POSK) att vi snart på allvar måste börja diskutera en omläggning av hela valsystemet. Om inte annat så av ekonomiska skäl.
Nu är det slut för den här gången. Har vi ett kyrkomöte så måste någon givetvis vara där. Men om vi haft den ordningen att vi samlar kyrkomötet vartannat år, eller åtminstone så att vi har fri motionsrätt bara vartannat år - hade det då blivit katastrof i kyrkan? Givetis inte.
Hemkommen lyckligt efter flygbuss-, flyg- och flygtaxiresa. För andra gången i rad fick jag åka med en chaufför som känner mig. Han stod och väntade mig och ropade mitt namn långt innan jag såg skylten i hans hand. Kändes nästan som att ha privatchaufför.
Nu dröjer det två år för min del. 2011 åker jag inte. Då får suppleanten ställa upp (fast det heter ersättaren i dessa sammanhang).
Läs andra vittnesbörd om kyrkomötet hos mina gruppkompisar Dag Sandahl och Håkan Sunnliden till vilkas bloggar länkar finns på denna sida.
Kyrkomötet - dag 3
Inledde med att göra bort mig. Glömde min namnbricka på hotellet. Då kommer man inte in i plenisalen. Alltså fick jag gå till mötesbyrån och be om en ny. När den var klar och jag kunnat inta min plats hade man redan hunnit avgöra 4-5 av de under gårdagen debatterade frågorna. Nå, ingen av frågorna fick annan utgång pga min frånvaro under beslutet.
Sedan har det debatterats. Alla betänkanden från Kyrkolivsutskottet (enkelt kan man säga att det är "slaskutskottet". Där hamnar allt som inte hamnar någon annanstans. Ibland får det utskottet få ärenden, ibland mång. Detta år många), sedan Ekonomi- och egendomsutskottet. Där gick jag upp i debatten om kollekterna. Sist tog vi ekumenikutskottets betänkande, men ordföranden bröt förhandlingarna när vi hade några ärenden kvar kl 22.30. Han bedömer att vi hinner det imorgon tillsammans med Kyrkorättsutskottets betänkanden.
Alla Frimodig Kyrkas ledamöter har i och med denna dag varit i talarstolen minst en gång. Några mångar gånger. Dag Sandahl har varit på extra strålande humör och rivit ner både skratt och applåder. Tex när unga socialdemokratiska prästen Marta Axner medgav att hon varit nära falla för frestelsen att yrka bifall till Dags motion om forskning om sekulariseringsprocessen, men att hon övervann frestelsen. Dag lovade då i replik att återkomma med annan lämplig frestelse.
Att sitta och lyssna på de långa debatterna är givetvis tröttsamt. Ibland reser man sig från sin plats och tar plats någon annanstans i plenisalen för att få se saken ur annan vinkel. Ibland tar man kaffepaus och tittar på storbildsskärmarna i hallen. Har även noterat att när jag har hörapparaten på teleslinga så hör jag även under X-besök* i källaren.
Det skulle ta alldeles för lång tid att redogöra för alla debatter, men det är en njutning att höra Frimodig Kyrkas talare. Tidigare har man väl ibland upplevt att vissa försökt betrakta oss som något som katten släpat in men när då tex Leif Nordlander eller Bert Löndahl - kyrkoherdar med årtiondens prästerfarenhet - äntrar talarstolen så talar dom givetvis med en auktoritet som politikerna inte kan bortse från.
Roligt var det att notera att när det skulle diskuteras om behovet av evangelisation och mission i Sveriga, då var sju av nio talare från Frimodig Kyrka. Kanske säger det något om något. Om vad kan man dock undra!
Buffé fick vi i trapphallen. Gott, som vanligt. Och gått vin därtill.
Vad vin beträffar så kan man notera att i tisdags så debatterade vi ju frågan om alkoholfritt vin i nattvarden. Några talare uttalade sig varmt för saken av hänsyn till och respekt för alkoholister. Under tisdagskvällens stiftsmiddagar bjöds sedan på vin i de flesta stiftsgrupper och även personer som hörts tala sig varma för akoholfritt nattvardsvin sågs dricka ordentliga mängder. Lite hycklande kan jag tänka. Ska man nu väl ta hänsyn så ska man! Men så är det väl oftast. Lättast att frälsa världen genom en metod som inte kräver radikal ändring av mitt eget liv.
* bäst att välja sina ord eftersom vi imorgon ska debattera en motion om språkbruket i kyrkomötet.
Sedan har det debatterats. Alla betänkanden från Kyrkolivsutskottet (enkelt kan man säga att det är "slaskutskottet". Där hamnar allt som inte hamnar någon annanstans. Ibland får det utskottet få ärenden, ibland mång. Detta år många), sedan Ekonomi- och egendomsutskottet. Där gick jag upp i debatten om kollekterna. Sist tog vi ekumenikutskottets betänkande, men ordföranden bröt förhandlingarna när vi hade några ärenden kvar kl 22.30. Han bedömer att vi hinner det imorgon tillsammans med Kyrkorättsutskottets betänkanden.
Alla Frimodig Kyrkas ledamöter har i och med denna dag varit i talarstolen minst en gång. Några mångar gånger. Dag Sandahl har varit på extra strålande humör och rivit ner både skratt och applåder. Tex när unga socialdemokratiska prästen Marta Axner medgav att hon varit nära falla för frestelsen att yrka bifall till Dags motion om forskning om sekulariseringsprocessen, men att hon övervann frestelsen. Dag lovade då i replik att återkomma med annan lämplig frestelse.
Att sitta och lyssna på de långa debatterna är givetvis tröttsamt. Ibland reser man sig från sin plats och tar plats någon annanstans i plenisalen för att få se saken ur annan vinkel. Ibland tar man kaffepaus och tittar på storbildsskärmarna i hallen. Har även noterat att när jag har hörapparaten på teleslinga så hör jag även under X-besök* i källaren.
Det skulle ta alldeles för lång tid att redogöra för alla debatter, men det är en njutning att höra Frimodig Kyrkas talare. Tidigare har man väl ibland upplevt att vissa försökt betrakta oss som något som katten släpat in men när då tex Leif Nordlander eller Bert Löndahl - kyrkoherdar med årtiondens prästerfarenhet - äntrar talarstolen så talar dom givetvis med en auktoritet som politikerna inte kan bortse från.
Roligt var det att notera att när det skulle diskuteras om behovet av evangelisation och mission i Sveriga, då var sju av nio talare från Frimodig Kyrka. Kanske säger det något om något. Om vad kan man dock undra!
Buffé fick vi i trapphallen. Gott, som vanligt. Och gått vin därtill.
Vad vin beträffar så kan man notera att i tisdags så debatterade vi ju frågan om alkoholfritt vin i nattvarden. Några talare uttalade sig varmt för saken av hänsyn till och respekt för alkoholister. Under tisdagskvällens stiftsmiddagar bjöds sedan på vin i de flesta stiftsgrupper och även personer som hörts tala sig varma för akoholfritt nattvardsvin sågs dricka ordentliga mängder. Lite hycklande kan jag tänka. Ska man nu väl ta hänsyn så ska man! Men så är det väl oftast. Lättast att frälsa världen genom en metod som inte kräver radikal ändring av mitt eget liv.
* bäst att välja sina ord eftersom vi imorgon ska debattera en motion om språkbruket i kyrkomötet.
Kyrkomötet - dag 2
Morgonen började som vanligt med möte i gruppen vilket inleddes med morgaonandakt av Hans Weichbrodt där han gav en mycket intressant utläggning av Jesu ord om att dödrikets portar inte ska bli Guds kyrka övermäktiga.
Förhandlingarna inleddes med omröstning kring det som vi debatterat igår. Två gånger drevs omröstningarna till rösträkning. Ena gången gällde det förslaget om att riva upp fjolårets vigselbeslut. Onödigt rent sammanträdesmässigt givetvis, eftersom en förkrossande majoritet var emot att riva upp beslutet. Men vid rösträkning (som sker genom att man trycker på knappar på en dosa) så kan det visas hur var ock en röstat. Andra gången det drevs till rösträkning var det jämnare, 121 för utskottets förslag och 120 mot.
Sedan debatterade vi i tur och ordning: återstående betänkanden från Gudstjänstutskottet sedan Organisationsutskottets och Tillsyn- och uppdragsutskottets betänkanden. Två frågor innebar längre debatter: frågan om friare församlingstillhörighet (ska man kunna välja att tillhöra annan församling än den där man är skriven) och frågan om arbetsformer i förändring (ska en församling kunna driva "bolag" och hur ska tex kyrkoherdens roll i så fall vara?). Den förra frågan har diskuterats nästan årligen i årtionden. I årets utskottbehandling så hade utskottet som vanligt föreslagit avslag på motionerna, men sju av utskottets ledamöter hade reserverat sig. Då utskottet har femton ledamöter så betyder det att majoriteten var knapp. Frågan lär återkomma. Ska bli spännande att se hur det går i omröstningen imorgon.
Trevlig lunch på italienska restaurangen som ligger i de lokaler som "kristna bokstugan" hade på "min tid". Nu samlas vi snart till middag. Det blir en trevlig kväll.
Två telefonsamtal hanns också med under dagen. I det ena fick jag förfrågan om att predika vid en av helgens gudstjänster i bönhuset, vilket jag accepterade. I det andra gällde det om jag kan åka som ersättare på stiftsfullmäktige i november, då en av de våra har förhinder.
Förhandlingarna inleddes med omröstning kring det som vi debatterat igår. Två gånger drevs omröstningarna till rösträkning. Ena gången gällde det förslaget om att riva upp fjolårets vigselbeslut. Onödigt rent sammanträdesmässigt givetvis, eftersom en förkrossande majoritet var emot att riva upp beslutet. Men vid rösträkning (som sker genom att man trycker på knappar på en dosa) så kan det visas hur var ock en röstat. Andra gången det drevs till rösträkning var det jämnare, 121 för utskottets förslag och 120 mot.
Sedan debatterade vi i tur och ordning: återstående betänkanden från Gudstjänstutskottet sedan Organisationsutskottets och Tillsyn- och uppdragsutskottets betänkanden. Två frågor innebar längre debatter: frågan om friare församlingstillhörighet (ska man kunna välja att tillhöra annan församling än den där man är skriven) och frågan om arbetsformer i förändring (ska en församling kunna driva "bolag" och hur ska tex kyrkoherdens roll i så fall vara?). Den förra frågan har diskuterats nästan årligen i årtionden. I årets utskottbehandling så hade utskottet som vanligt föreslagit avslag på motionerna, men sju av utskottets ledamöter hade reserverat sig. Då utskottet har femton ledamöter så betyder det att majoriteten var knapp. Frågan lär återkomma. Ska bli spännande att se hur det går i omröstningen imorgon.
Trevlig lunch på italienska restaurangen som ligger i de lokaler som "kristna bokstugan" hade på "min tid". Nu samlas vi snart till middag. Det blir en trevlig kväll.
Två telefonsamtal hanns också med under dagen. I det ena fick jag förfrågan om att predika vid en av helgens gudstjänster i bönhuset, vilket jag accepterade. I det andra gällde det om jag kan åka som ersättare på stiftsfullmäktige i november, då en av de våra har förhinder.
Kyrkomötet - dag 1
Nu är man här igen. Som vanligt blev det nästan trettio minuters onödig väntan på Arlanda eftersom Uppsalabussen gått för tre minuter sedan när jag kom till hållplatsen och fick vänta på nästa. Denna gång bor jag på Hotell Upplandia. Nu har jag under fem år snart vandrat runt bland alla Uppsalas kyrkomötesboenden: Fellstedtska, Hotell Linné, Hotell Uppsala och nu Upplandia.
Roligt att träffa gänget igen. Som vanligt har vi roligt under mötena i vår grupp. Kl 15 började det gemensamma mötet. Några val, dels till Läronämnden och sedan något fyllnadsval efter person som lämnat sina uppdrag. Läronämnden, som består av biskoparna och några teologer, och som ska yttra sig över frågor som har läroberöring, blir mer och mer ett skämt. Det känns alltmer uppenbart att även denna grupp väljs politiskt även om det sägs att det ska undvikas. Helt klart finns många andra teologer i vår kyrka som på allvar skulle kunna bidraga till att Läronämnden blev en (mer) riktig bevakare av läran.
Efter fjolårets kyrkomöte med den stora spänningen kring äktenskapsbeslutet så känns årets kyrkomöte lite avslaget. Motionen om att fjolårets beslut ska rivas upp kommer givetvis inte att bifallas. Inte blev det mycket debatt heller. Bara tre från Frimodig Kyrka var i talarstolen i den frågan. Inga andra frågor än så länge där det hettat till ordentligt. Lite tendens till debatt när Gudstjänstutskottets betänkande om alkoholfritt nattvardsvin och glutenfria oblater skulle behandlas. Sannolikt går utskottets förslag igenom att kyrkomötet inte ska göra någon reglering utan man får hantera dessa frågor lokalt.
Det enda inlägg som drog ner lite skratt och applåder stod givetvis FK-ledamoten Fredrik Sidenvall för. Han avslutade ett av sina inlägg om nattvardsvinet genom att citera den ursprungliga oförändrade versionen av refrängen till väckelsesången "O, sällhet stor":*
När världen sina sorger har
har vi det bästa vinet kvar.
Halleluja, halleluja...
Kvällens stiftsmiddag var trevlig. Givetvis avstod vi från att lyssna på hockey under maten. Däremot pratade vi hockey och då jag berättade för biskopen att vi är några präster i stiftsstaden med omgivning som funderar på att gå på hockey tillsammans, så var han klart positiv till att följa med.
Båda stiftslagen vann har jag nu sett på sportnytt; Luleå över AIK och Skellefteå över Linköping. Heja Luleå stift.
Biskopen avslöjade också innan vi skildes från middagen att stiftets kyrkomötesledamöter till våren (vår och vår, slutet av mars) kommer att bli inbjudna till ett möte ihop med stiftsstyrelse och domkapitel.
* den version som gällde "innan nykteristerna satte klorna i väckelsen", för att citera Fredrik när vi om aftonen vandrade hem till våra hotell.
Roligt att träffa gänget igen. Som vanligt har vi roligt under mötena i vår grupp. Kl 15 började det gemensamma mötet. Några val, dels till Läronämnden och sedan något fyllnadsval efter person som lämnat sina uppdrag. Läronämnden, som består av biskoparna och några teologer, och som ska yttra sig över frågor som har läroberöring, blir mer och mer ett skämt. Det känns alltmer uppenbart att även denna grupp väljs politiskt även om det sägs att det ska undvikas. Helt klart finns många andra teologer i vår kyrka som på allvar skulle kunna bidraga till att Läronämnden blev en (mer) riktig bevakare av läran.
Efter fjolårets kyrkomöte med den stora spänningen kring äktenskapsbeslutet så känns årets kyrkomöte lite avslaget. Motionen om att fjolårets beslut ska rivas upp kommer givetvis inte att bifallas. Inte blev det mycket debatt heller. Bara tre från Frimodig Kyrka var i talarstolen i den frågan. Inga andra frågor än så länge där det hettat till ordentligt. Lite tendens till debatt när Gudstjänstutskottets betänkande om alkoholfritt nattvardsvin och glutenfria oblater skulle behandlas. Sannolikt går utskottets förslag igenom att kyrkomötet inte ska göra någon reglering utan man får hantera dessa frågor lokalt.
Det enda inlägg som drog ner lite skratt och applåder stod givetvis FK-ledamoten Fredrik Sidenvall för. Han avslutade ett av sina inlägg om nattvardsvinet genom att citera den ursprungliga oförändrade versionen av refrängen till väckelsesången "O, sällhet stor":*
När världen sina sorger har
har vi det bästa vinet kvar.
Halleluja, halleluja...
Kvällens stiftsmiddag var trevlig. Givetvis avstod vi från att lyssna på hockey under maten. Däremot pratade vi hockey och då jag berättade för biskopen att vi är några präster i stiftsstaden med omgivning som funderar på att gå på hockey tillsammans, så var han klart positiv till att följa med.
Båda stiftslagen vann har jag nu sett på sportnytt; Luleå över AIK och Skellefteå över Linköping. Heja Luleå stift.
Biskopen avslöjade också innan vi skildes från middagen att stiftets kyrkomötesledamöter till våren (vår och vår, slutet av mars) kommer att bli inbjudna till ett möte ihop med stiftsstyrelse och domkapitel.
* den version som gällde "innan nykteristerna satte klorna i väckelsen", för att citera Fredrik när vi om aftonen vandrade hem till våra hotell.
Kyrkomötet - dag 0
Dvs dagen innan det börjar. I morgon börjar det. Nu är det alltså andra veckan och det är då det är debatter och beslut. Debatt en dag och omröstning dagen efter. Det innebär ju att alla nomineringsgrupper hinner samlas en gång mellan debatt och beslut så att man hinner kolla om det finns någon som frestas hoppa ur fållan, dvs om någon låtit sig övertygas av argument från någon i en annan nomineringsgrupp. Så kan man skapa nödig rättning i ledet. Förr när ordningen var omröstning direkt efter debatten kunde det hända lite mer frekvent att folk röstade efter egen övertygelse vilken kunnat påverkas av debatten.
Nå, det känns inte som att det är några stora frågor denna gång. I vart fall inget som tilldrager sig stor massmedial uppmärksamhet. Man får väl se om jag blandar mig i någon av debatterna. Vi i Frimodig Kyrka brukar skryta med att våra väljare är dom som får mest talartid i kyrkomötet per avgiven röst. Men det beror inte på mig utan huvudsakligen på våra två stjärnor i talarstolen: Dag Sandahl och Fredrik Sidenvall.
I morgon kväll blir vi bjudna på stiftsmiddagar, dvs biskopen i respektive stift bjuder sitt stifts ledamöter på middag. Vi Lulestiftare ska gå på Commedia Trattoria på Skolgatan. Då får vi kanske anledning att i någon miniradio följa Luleå Hockeys härjningar mot AIK på Hovet. Ett annat år - om det passar att Luleå eller Skellefteå har bortamatch i Stockholm eller Gävle - så skulle kanske vår hockeyintresserade biskop bjuda stiftsgruppen på hockey. Det skulle vara riktigt gemenskapsfrämjande.
Jag försöker skriva en liten rapport om kyrkomötet dagligen - på bloggen, inte på Facebook (och bryr mig inte hur mycket än min gamle kamrat sliter sitt gråa hår i förtvivlan över min tröghet!).
Nå, det känns inte som att det är några stora frågor denna gång. I vart fall inget som tilldrager sig stor massmedial uppmärksamhet. Man får väl se om jag blandar mig i någon av debatterna. Vi i Frimodig Kyrka brukar skryta med att våra väljare är dom som får mest talartid i kyrkomötet per avgiven röst. Men det beror inte på mig utan huvudsakligen på våra två stjärnor i talarstolen: Dag Sandahl och Fredrik Sidenvall.
I morgon kväll blir vi bjudna på stiftsmiddagar, dvs biskopen i respektive stift bjuder sitt stifts ledamöter på middag. Vi Lulestiftare ska gå på Commedia Trattoria på Skolgatan. Då får vi kanske anledning att i någon miniradio följa Luleå Hockeys härjningar mot AIK på Hovet. Ett annat år - om det passar att Luleå eller Skellefteå har bortamatch i Stockholm eller Gävle - så skulle kanske vår hockeyintresserade biskop bjuda stiftsgruppen på hockey. Det skulle vara riktigt gemenskapsfrämjande.
Jag försöker skriva en liten rapport om kyrkomötet dagligen - på bloggen, inte på Facebook (och bryr mig inte hur mycket än min gamle kamrat sliter sitt gråa hår i förtvivlan över min tröghet!).
Söndag
Nej, det blev ingen skridskoåkning av idag. Sista dygnet har temperaturen varit precis över noll så isens tjocklek har inte tillväxt. Dock såg jag vid min morgonpromenad tvenne sjöfåglar promenerandes på den tunna isen. Själv vågade jag inte pröva. Jag gissar att jag väger mer än en and.
Två gudstjänster blev det dock idag. Först högmässa. Då var vi 47 personer. Inte så illa för en liten distriktskyrka i det sekulariserade Luleå. Två präster fanns bland gudstjänstdeltagarna. Detta är nog första gången jag upplevt att två av föregående helgs dopbarn tillsammans med mor och morföräldrar infunnit sig för att få höra sina namn uppläsas i förbönen. Tvillingar dessutom. Senare på kvällen Lovsångsgudstjänst ledd av vår nye organist Joel. 21 närvarande. En fin gudstjänst det med med möjlighet till personlig förbön. En möjlighet som några tog vara på. Efter båda gudstjänsterna kaffe och givande samtal och gemenskap. Fikabrödet skänkt av privatperson så att inkomsten från fikat kunde skänkas till behövande flyktingfamilj. Tack för det.
Under stunden mellan de två gudstjänsterna hann jag vara hemma en liten stund. Då fick jag besök av min gamle kamrat med hustru. Som man kan läsa på gamle kamratens blogg så hade dom varit i residensstaden för att barnvakta barnbarnet. Nu börjar jag bli totalt omgiven av folk som blivit far- eller morföräldrar. Lika tokiga allihop!
Deras ärende till mig var att gamle kamraten skulle återställa mitt exemplar av Dag Sandahls bok Förnyarna. Den saken var snabbt avklarad. Sedan ägnade min gamle kamrat resten av stunden i mitt hus åt att återigen försöka övertyga mig om att gå med i Facebook. Varför det, undarar jag ju alltid. Jag kan ju berätta om mitt liv på bloggen lika gärna som på Facebook? Nä, då får jag höra att jag är orättvis mot alla eventuella potentiella eller f d vänner som inte hittat min blogg men som finns på Facebook. Då kan ju min gamle kamrat upplysa om min blogg om han nu tycker så synd om alla dessa som aldrig får chans ta del av bloggens visheter.
Gamle kamratens hustru förvandlade hela frågan till en djupsinnig filosofisk spekulation enligt följande:
"Om jag går ut på gården och sågar ner ett stort träd, sågar av kvistarna och kapar stammen i tre delar; om jag sedan går in för att ta kaffepaus innan jag fortsätter att förvandla trädet till brasved men inte skriver om saken på Facebook;
- Har då trädet blivit nersågat överhuvudtaget?"
Den frågan ska jag grubbla över tills jag somnar.
Två gudstjänster blev det dock idag. Först högmässa. Då var vi 47 personer. Inte så illa för en liten distriktskyrka i det sekulariserade Luleå. Två präster fanns bland gudstjänstdeltagarna. Detta är nog första gången jag upplevt att två av föregående helgs dopbarn tillsammans med mor och morföräldrar infunnit sig för att få höra sina namn uppläsas i förbönen. Tvillingar dessutom. Senare på kvällen Lovsångsgudstjänst ledd av vår nye organist Joel. 21 närvarande. En fin gudstjänst det med med möjlighet till personlig förbön. En möjlighet som några tog vara på. Efter båda gudstjänsterna kaffe och givande samtal och gemenskap. Fikabrödet skänkt av privatperson så att inkomsten från fikat kunde skänkas till behövande flyktingfamilj. Tack för det.
Under stunden mellan de två gudstjänsterna hann jag vara hemma en liten stund. Då fick jag besök av min gamle kamrat med hustru. Som man kan läsa på gamle kamratens blogg så hade dom varit i residensstaden för att barnvakta barnbarnet. Nu börjar jag bli totalt omgiven av folk som blivit far- eller morföräldrar. Lika tokiga allihop!
Deras ärende till mig var att gamle kamraten skulle återställa mitt exemplar av Dag Sandahls bok Förnyarna. Den saken var snabbt avklarad. Sedan ägnade min gamle kamrat resten av stunden i mitt hus åt att återigen försöka övertyga mig om att gå med i Facebook. Varför det, undarar jag ju alltid. Jag kan ju berätta om mitt liv på bloggen lika gärna som på Facebook? Nä, då får jag höra att jag är orättvis mot alla eventuella potentiella eller f d vänner som inte hittat min blogg men som finns på Facebook. Då kan ju min gamle kamrat upplysa om min blogg om han nu tycker så synd om alla dessa som aldrig får chans ta del av bloggens visheter.
Gamle kamratens hustru förvandlade hela frågan till en djupsinnig filosofisk spekulation enligt följande:
"Om jag går ut på gården och sågar ner ett stort träd, sågar av kvistarna och kapar stammen i tre delar; om jag sedan går in för att ta kaffepaus innan jag fortsätter att förvandla trädet till brasved men inte skriver om saken på Facebook;
- Har då trädet blivit nersågat överhuvudtaget?"
Den frågan ska jag grubbla över tills jag somnar.
Nu har jag gjort det - eller kanske inte ?
1. Köpt en till bokhylla. Kunde inte motstå frestelsen när jag idag snabbt besökte återvinningsmarknaden strax före stängning. För några år sedan bestämde jag mig visserligen att nu fick det vara nog med bokutrymme i huset. Skulle jag köpa fler böcker så skulle jag slänga gamla i samma takt så att bokbeståndets storlek blev konstant. Tro't den som vill.Travarna av böcker här och där i huset blir allt högre. Kanske ska jag ge upp x 2 och besöka återvinningsmarknaden ytterligare en gång och köpa en hylla till? Dom hade två av samma sort. En boksamling känns som en välsignelse. Att slänga böcker är det svåraste jag vet.
2. Suttit stor del av kvällen och sett på TV. Försoning hette filmen som gick i ettan. Den har jag sett på bio för några år sedan så jag kunde zappa lite till program i Kunskapskanalen som handlade om klimatförändringarna. Vad gör man om havsytan stiger? Jag har ju mitt lilla radhus här nere vid fjärden bara 2-3 m över havsnivån. Kanske kan jag snart ha roddbåten fastsurrad vid altanen.
3. Nej, inte än men om kylan, som nu pågått i ett dygn, fortsätter ett tag till (utan nederbörd) så kan jag snart skriva att jag har åkt skridskor på fjärdens is. På söndag em kanske. Fjärden är ju så grund att det fryser på nolltid.
4. Ej heller har jag gått med på Facebook trots att vänner och bekanta längtar efter att få läsa att nu har jag gjort det. I söndags träffade jag bekant som försökte övertyga mig vid kyrkkaffet. Hon berättade att hon själv varit en av dem som aaaldrig skulle gå med, men hon fick ge sig. Nu såg hon som sin stora kallelse att dra med mig i fallet. Dagen efter kom en inbjudan från Facebook kom igen nu, du kommer ändå inte att kunna stå emot. Jag mailade tillbaka (till hennes arbetsepost - hon jobbar i kyrkan - inte till Facebook) att hon låter som en som försöker få en att ta sin första sup. Då svarade hon att det var precis meningen: första supen är gratis, sen är du fast.
Jag fortsätter kämpa mot frestelsen. Vi tar istället den enkla vägen: alla kära läsare av bloggen inbjuds att vara min vänner. Jag är vän med er alla. Så enkelt var det med det. Varför gå omvägen via Facebook?
5. Alltså har jag gjort det igen - bloggat! Bloggar gör också vännen Dag Sandahl. Hans outtröttlighet är beundransvärd och imponerande. Ett sannskyldigt kyrkligt renhållningasarbete som bedrivs på hans blogg. Nu senast handlade det om de tre präster i Linköpings stift som upplevs inte tillräckligt tydligt rätta in sig i ledet vad ämbetsfrågan beträffar. Enligt vad som förljudes så planeras visst nu att dom ska tvingas (finare uttryckt: i vittnens närvaro erbjudas) kommunicera vid kvinnlig prästs nattvardsgång för att deras lojalitet ska fastslås. Jag ser fram emot den dag då hela svenska folket tvingas gå i nattvard förrättad av kvinnlig präst så vi med egna ögon kan se att inga illojala finns i landet. Hur ska de illojala bestraffas? Förlorad rösträtt?.
2. Suttit stor del av kvällen och sett på TV. Försoning hette filmen som gick i ettan. Den har jag sett på bio för några år sedan så jag kunde zappa lite till program i Kunskapskanalen som handlade om klimatförändringarna. Vad gör man om havsytan stiger? Jag har ju mitt lilla radhus här nere vid fjärden bara 2-3 m över havsnivån. Kanske kan jag snart ha roddbåten fastsurrad vid altanen.
3. Nej, inte än men om kylan, som nu pågått i ett dygn, fortsätter ett tag till (utan nederbörd) så kan jag snart skriva att jag har åkt skridskor på fjärdens is. På söndag em kanske. Fjärden är ju så grund att det fryser på nolltid.
4. Ej heller har jag gått med på Facebook trots att vänner och bekanta längtar efter att få läsa att nu har jag gjort det. I söndags träffade jag bekant som försökte övertyga mig vid kyrkkaffet. Hon berättade att hon själv varit en av dem som aaaldrig skulle gå med, men hon fick ge sig. Nu såg hon som sin stora kallelse att dra med mig i fallet. Dagen efter kom en inbjudan från Facebook kom igen nu, du kommer ändå inte att kunna stå emot. Jag mailade tillbaka (till hennes arbetsepost - hon jobbar i kyrkan - inte till Facebook) att hon låter som en som försöker få en att ta sin första sup. Då svarade hon att det var precis meningen: första supen är gratis, sen är du fast.
Jag fortsätter kämpa mot frestelsen. Vi tar istället den enkla vägen: alla kära läsare av bloggen inbjuds att vara min vänner. Jag är vän med er alla. Så enkelt var det med det. Varför gå omvägen via Facebook?
5. Alltså har jag gjort det igen - bloggat! Bloggar gör också vännen Dag Sandahl. Hans outtröttlighet är beundransvärd och imponerande. Ett sannskyldigt kyrkligt renhållningasarbete som bedrivs på hans blogg. Nu senast handlade det om de tre präster i Linköpings stift som upplevs inte tillräckligt tydligt rätta in sig i ledet vad ämbetsfrågan beträffar. Enligt vad som förljudes så planeras visst nu att dom ska tvingas (finare uttryckt: i vittnens närvaro erbjudas) kommunicera vid kvinnlig prästs nattvardsgång för att deras lojalitet ska fastslås. Jag ser fram emot den dag då hela svenska folket tvingas gå i nattvard förrättad av kvinnlig präst så vi med egna ögon kan se att inga illojala finns i landet. Hur ska de illojala bestraffas? Förlorad rösträtt?.
Roligt datum
var det igår. Hade velat skriva är det idag, men eftersom jag ägnade för lång tid åt att läsa epost så hann klockan bli över midnatt. En arbetskamrat påminde mig om datumet innan vi skildes åt efter kvällens arbete.
Alltså 20/10 2010 eller 20101020 eller tjugonde i tionde tjugohundratio.
Hur man än säger det så blir det roligt. Men kanske var det ännu roligare med 20100102. Synd att man missade det. Ett palindrom kan man väl kalla det.
Givetvis fullständigt meningslös sysselsättning att bry sig om dylikt. Men roligt ändå.
Roligt var det att Father Brown lystrade till min år blogg uttalade vädjan och ringde för en stunds surr. Tyvärr hade han inte något riktigt irriterande att berätta vilket kunde öka adrenalinhalten i kroppen. Det närmaste vi kom var konstaterandet att kyrkoherde i norrbottenspastorat tjänar mer än kommunalrådet i samma kommun. Men inte ens det kunde få det att tända till ordentligt.
Man börjar kanske vara lite blaissé.
Kanske ska jag söka en ledig komministeratur därstädes? Med det löneläget borde jag lätt få upp min lön ordentligt.
Alltså 20/10 2010 eller 20101020 eller tjugonde i tionde tjugohundratio.
Hur man än säger det så blir det roligt. Men kanske var det ännu roligare med 20100102. Synd att man missade det. Ett palindrom kan man väl kalla det.
Givetvis fullständigt meningslös sysselsättning att bry sig om dylikt. Men roligt ändå.
Roligt var det att Father Brown lystrade till min år blogg uttalade vädjan och ringde för en stunds surr. Tyvärr hade han inte något riktigt irriterande att berätta vilket kunde öka adrenalinhalten i kroppen. Det närmaste vi kom var konstaterandet att kyrkoherde i norrbottenspastorat tjänar mer än kommunalrådet i samma kommun. Men inte ens det kunde få det att tända till ordentligt.
Man börjar kanske vara lite blaissé.
Kanske ska jag söka en ledig komministeratur därstädes? Med det löneläget borde jag lätt få upp min lön ordentligt.
Nu blir jag nervös
Igen!
Jag har nämligen idag fått veta att ytterligare en arbetskamrat regelbundet läser min blogg. Det får hon gärna, särskilt som hon uppmuntrade mig med glada tillrop och uttryckte att skriverierna ibland lockar till ett gott skratt. Men som alltid blir det verklighet när man inser att det faktiskt finns folk av kött och blod som läser. Har också senaste tiden återigen fått bekräftat att både på stiftskansliet och Kyrkans Tidning finns läsare av bloggen. Naturligtvis! Vill man läsa vad som verkligen händer i svenska kyrkan gäller det nog att även hitta de alternativa informationskanalerna och inte bara de tillrättalagda nyheter som sprids på svenska kyrkans intranät.
Under hösten har besöksstatistiken tagit ett rejält skutt uppåt och sedan i stort sett klamrat sig fast på den högre nivån. Gissar att det är skriverierna om qigong och kyrkomöte som något ökat intresset.
Nu gäller det att inte svika läsarna. Jag har ju utlovat en fortsättning om new age, alternativläkedom mm. Men så mycket har kommit emellan att saken nästan fallit i glömska. Hoppas den ska kunna återuppväckas ur sin slummer. Men tyvärr är det ofta så att det krävs något "akut" för att få den tillräckliga mängden adrenalin att rinna till. Kanske får jag vädja till läsaren Fader Brown att ringa upp mig och ge något exempel på församling som börjat satsa på mindfullness så kanske inspirationen infinner sig.
Min gamle kamrat önskar dessutom att jag ska berätta om vad de begåvade kom fram till i Cambridge. Skriftligt finns just nu inte så mycket mer att rapportera än det som kunnat läsas på Dags blogg. Ska man lyckas klösa fram fler detaljer så krävs nog en stunds "ljugande".
Nu återstår bara att bänka sig med örat mot radion och höra storyn om hur Luleå tvålar till Färjestad samtidigt som man med glädje påminner sig att sympatisör av ytterst sydsvenskt f d (!) elitserielag unnar oss norrbottningar att i kyla och mörker glädja oss över Luleås elitserieledning. Apropå mörker och kyla så är det även dags för skifte till vinterdäck och att ta in trädgårdsmöblerna. Alltså bör jag klara mig från dammsugning ett tag till.*
* nytillkomna läsare vilka missat mina 100 anledningar att undvika dammsugning kan ta del av denna vishet här.
Jag har nämligen idag fått veta att ytterligare en arbetskamrat regelbundet läser min blogg. Det får hon gärna, särskilt som hon uppmuntrade mig med glada tillrop och uttryckte att skriverierna ibland lockar till ett gott skratt. Men som alltid blir det verklighet när man inser att det faktiskt finns folk av kött och blod som läser. Har också senaste tiden återigen fått bekräftat att både på stiftskansliet och Kyrkans Tidning finns läsare av bloggen. Naturligtvis! Vill man läsa vad som verkligen händer i svenska kyrkan gäller det nog att även hitta de alternativa informationskanalerna och inte bara de tillrättalagda nyheter som sprids på svenska kyrkans intranät.
Under hösten har besöksstatistiken tagit ett rejält skutt uppåt och sedan i stort sett klamrat sig fast på den högre nivån. Gissar att det är skriverierna om qigong och kyrkomöte som något ökat intresset.
Nu gäller det att inte svika läsarna. Jag har ju utlovat en fortsättning om new age, alternativläkedom mm. Men så mycket har kommit emellan att saken nästan fallit i glömska. Hoppas den ska kunna återuppväckas ur sin slummer. Men tyvärr är det ofta så att det krävs något "akut" för att få den tillräckliga mängden adrenalin att rinna till. Kanske får jag vädja till läsaren Fader Brown att ringa upp mig och ge något exempel på församling som börjat satsa på mindfullness så kanske inspirationen infinner sig.
Min gamle kamrat önskar dessutom att jag ska berätta om vad de begåvade kom fram till i Cambridge. Skriftligt finns just nu inte så mycket mer att rapportera än det som kunnat läsas på Dags blogg. Ska man lyckas klösa fram fler detaljer så krävs nog en stunds "ljugande".
Nu återstår bara att bänka sig med örat mot radion och höra storyn om hur Luleå tvålar till Färjestad samtidigt som man med glädje påminner sig att sympatisör av ytterst sydsvenskt f d (!) elitserielag unnar oss norrbottningar att i kyla och mörker glädja oss över Luleås elitserieledning. Apropå mörker och kyla så är det även dags för skifte till vinterdäck och att ta in trädgårdsmöblerna. Alltså bör jag klara mig från dammsugning ett tag till.*
* nytillkomna läsare vilka missat mina 100 anledningar att undvika dammsugning kan ta del av denna vishet här.
Cambridge och Stockholm
Jag var i Cambridge några dagar i början av veckan. Dag Sandahl berättar på sin blogg att han var där med begåvat folk. Man tackar! Eller kanske gällde det omdömet alla i gruppen utom mig? Vi funderade tillsammans över svenska kyrkans framtid och kristendomens framtid i svenska kyrkan.*
Något hinner man se också. Tex Ely cathedral och i Kings College gick vi på Evensong och hörde den duktiga gosskören i the Chapel vilket är något helt annat än ett svenskt folkhögskoleandaktsrum!
Natten före och efter Englandsresan sov jag över hos pensionerad kollega i Stockholm(s utkanter). Då fick jag anledning känna mig som kusinen från landet- inte vid besöket utan vid tunnelbaneåkandet. Ska inte dra den ytterst komplicerade historien om hur jag till slut lyckades komma på tunnelbanan och åka t o r T-centralen- Hässelby gård två gånger på tre dygn, men nu har jag lärt mig:
1. man kan inte köpa tur- och returbiljetter annat än i en pressbyråkiosk som inte finns i närheten
2. man kan inte (i vart fall inte tidigt på morgonen) köpa en enkelbiljett i spärren på tunnelbanestation ute på landet
3. om man ska köpa biljett via SMS så ska man inte ha tjänstemobil som är spärrad för betalsamtal
4. om man överhuvudtaget vill åka tunnelbana så ska man ha ett kort (liknande det man kan ha på bussarna i Luleå) och ladda det eller köpa kuponger som räcker till minst dubbelt så många tunnelbanefärder som man tänkt göra de närmaste två åren.
5. om man verkar tillräckligt bortkommen och desperat så kan vakten i spärren släppa igenom en utan att man betalar
Nästa gång promenerar jag! Eller också far jag till London och åker tunnelbana. Den tunnelbanan går i alla fall mestadels under jord!
* Resan var ordnad av Kyrklig Samling på vars hemsida man under fliken nyheter kan läsa brev från flera lutherska kyrkor i världen vilkas reaktion på svenska kyrkans beslut om enkönade äktenskap visar att kyrkoledningen ger en alltför skönmålad bild av de konsekvenser för ekumeniken som beslutet fått.
- - - - - - - - - - - - - -
PS. Igår (jag menar torsdag) besegrade Luleå Brynäs med 7-4 och leder nu elitserietabellen med fyra poäng. Hur jag än letade så lyckades jag inte hitta Rögle i tabellen.
Något hinner man se också. Tex Ely cathedral och i Kings College gick vi på Evensong och hörde den duktiga gosskören i the Chapel vilket är något helt annat än ett svenskt folkhögskoleandaktsrum!
Natten före och efter Englandsresan sov jag över hos pensionerad kollega i Stockholm(s utkanter). Då fick jag anledning känna mig som kusinen från landet- inte vid besöket utan vid tunnelbaneåkandet. Ska inte dra den ytterst komplicerade historien om hur jag till slut lyckades komma på tunnelbanan och åka t o r T-centralen- Hässelby gård två gånger på tre dygn, men nu har jag lärt mig:
1. man kan inte köpa tur- och returbiljetter annat än i en pressbyråkiosk som inte finns i närheten
2. man kan inte (i vart fall inte tidigt på morgonen) köpa en enkelbiljett i spärren på tunnelbanestation ute på landet
3. om man ska köpa biljett via SMS så ska man inte ha tjänstemobil som är spärrad för betalsamtal
4. om man överhuvudtaget vill åka tunnelbana så ska man ha ett kort (liknande det man kan ha på bussarna i Luleå) och ladda det eller köpa kuponger som räcker till minst dubbelt så många tunnelbanefärder som man tänkt göra de närmaste två åren.
5. om man verkar tillräckligt bortkommen och desperat så kan vakten i spärren släppa igenom en utan att man betalar
Nästa gång promenerar jag! Eller också far jag till London och åker tunnelbana. Den tunnelbanan går i alla fall mestadels under jord!
* Resan var ordnad av Kyrklig Samling på vars hemsida man under fliken nyheter kan läsa brev från flera lutherska kyrkor i världen vilkas reaktion på svenska kyrkans beslut om enkönade äktenskap visar att kyrkoledningen ger en alltför skönmålad bild av de konsekvenser för ekumeniken som beslutet fått.
- - - - - - - - - - - - - -
PS. Igår (jag menar torsdag) besegrade Luleå Brynäs med 7-4 och leder nu elitserietabellen med fyra poäng. Hur jag än letade så lyckades jag inte hitta Rögle i tabellen.
Senaste nytt
1. For förbi Heds motor och hämtade motorcykeln igår (fredag). Hastighetsmätaren nu lagad för den nätta summan 2000 kr. Dock innebar hojens verkstadsvistelse att jag missade att besikta den innan september månads slut. Alltså har jag fårr ett brev från Transportstyrelsen att motorcykeln har körförbud. Dock stod det att man får köra närmaste väg till verkstad och då får man väl köra hem från verkstaden också tänker jag.
Man får också köra närmaste väg till besiktningsställe. Och det tänker jag göra till veckan. Dock inte till närmaste besiktningsställe för här i Luleå fanns inga tider annat är på dag då jag befinner mig på annan plats. Alltså blev jag tvungen boka i Boden. Gäller att jag kollar kartan så jag verkligen kör närmaste väg. Men eftersom det bara stod att man måste köra närmaste väg, inte till närmaste ställe så borde jag kanske bokat i Malmö så hade jag fått köra en ordentlig närmaste väg. Frågan är bara vad jag ska i Malmö och göra i oktober. Det får räcka med Boden.
2. Goda vänner kom förbi i afton och vi for tillsammans till skördeauktion i Petrigården i Gammelstad. Tidigare under dagen övervägde jag kort att fara dit och lyssna till diakon Inga Pagréus som berättade om arbetet i S:ta Clara kyrka. Det borde jag kanske gjort, tänkte jag, när jag senare på kvällen fick höra återberättat något av vad hon berättat tillsammans med två vänner, f d missbrukare.
Nu blev enda behållningen av besöket på kyrkhelgen att jag köpte en trasmatta för 200 kr som jag ska lägga i kyrkstugan. Nästa gång jag får en enkätundersökning om mitt kyrkstugeliv kan jag sanningsenligt berätta att jag varit på kyrkhelg. I den enkät jag nyss skickat in skrev jag att jag inte varit på kyrkhelg under 2009 men att jag sovit över mer än tio gånger under året och dessutom besökt stugan mer än tio gånger utan att sova över.
Senare under kvällen blev det dock behållning. Vi for efter auktionens slut vidare till andra goda vänner och blev sittande samtalande i timmar tre. Uppbyggligt var det som sagt att i andra hand få höra vad Pagréus och hennes vänner vittande om. Märkligt är det dock när man samtidigt vet att Nederluleå församling är på väg att avskeda den bland sina medarbetare som sannolikt står närmast den andlighet som Inga Pagréus representerar. Något måste ha snurrat till i huvudet på församlingens ansvariga.
Kvällen slutade med gemensam bön. Alltid värdefullt.
Man får också köra närmaste väg till besiktningsställe. Och det tänker jag göra till veckan. Dock inte till närmaste besiktningsställe för här i Luleå fanns inga tider annat är på dag då jag befinner mig på annan plats. Alltså blev jag tvungen boka i Boden. Gäller att jag kollar kartan så jag verkligen kör närmaste väg. Men eftersom det bara stod att man måste köra närmaste väg, inte till närmaste ställe så borde jag kanske bokat i Malmö så hade jag fått köra en ordentlig närmaste väg. Frågan är bara vad jag ska i Malmö och göra i oktober. Det får räcka med Boden.
2. Goda vänner kom förbi i afton och vi for tillsammans till skördeauktion i Petrigården i Gammelstad. Tidigare under dagen övervägde jag kort att fara dit och lyssna till diakon Inga Pagréus som berättade om arbetet i S:ta Clara kyrka. Det borde jag kanske gjort, tänkte jag, när jag senare på kvällen fick höra återberättat något av vad hon berättat tillsammans med två vänner, f d missbrukare.
Nu blev enda behållningen av besöket på kyrkhelgen att jag köpte en trasmatta för 200 kr som jag ska lägga i kyrkstugan. Nästa gång jag får en enkätundersökning om mitt kyrkstugeliv kan jag sanningsenligt berätta att jag varit på kyrkhelg. I den enkät jag nyss skickat in skrev jag att jag inte varit på kyrkhelg under 2009 men att jag sovit över mer än tio gånger under året och dessutom besökt stugan mer än tio gånger utan att sova över.
Senare under kvällen blev det dock behållning. Vi for efter auktionens slut vidare till andra goda vänner och blev sittande samtalande i timmar tre. Uppbyggligt var det som sagt att i andra hand få höra vad Pagréus och hennes vänner vittande om. Märkligt är det dock när man samtidigt vet att Nederluleå församling är på väg att avskeda den bland sina medarbetare som sannolikt står närmast den andlighet som Inga Pagréus representerar. Något måste ha snurrat till i huvudet på församlingens ansvariga.
Kvällen slutade med gemensam bön. Alltid värdefullt.
Yläs
Eller stavas det med två "l"? Strunt samma. Jag har varit där i dagarna två. Det ligger uppe i Finland en bit från Kolari som i sin tur ligger en bit från Pajala. Roligt att komma dit igen. I våras var jag där, när jag åkte MC-turen Pingstrundan ordnad av Motorklubb i Pajala. Vi bodde och åt faktiskt på exakt samma hotell som vi åt lunch på den gången. Roligt. Nu fattas bara att jag far dit och gör det som är den verkliga grejen på stället: åker slalom. Man får se vad framtiden kan bära med sig.
Den här gången var anledningen prästkonvent. Vi lulekontraktspräster hade gemensamt konvent med Torne-Kalix kontrakts präster. Det var roligt. Det borde vi ha igen. Inte alla från vårt kontrakt var med. Jag tror nästan att Örnäset var den bäst representerade församlingen av de större.
Under en eftermiddag och en förmiddag har vi fått lyssna till Lars-Olov Eriksson (Loe), lärare på Johannelund och tidigare med i den arbetsgrupp som lade fram förslaget till nuvarande evangeliebok. Han har talat om de gammaltestamentliga texterna, om att predika över GT-texter och lite om predikan i allmänhet. Intressant, nyttigt och givande, annat kan man inte säga.
Väl hemkomna till Luleå framåt slutet av eftermiddagen blev det mitt uppdrag att skjutsa Loe till flyget. Då det var en liten stund över hann vi ta en tur och bese både kyrkstaden och Gammelstads kyrka. Intressanta och givande samtal hann vi ha i bilen också. Utan tvekan roligt att i dessa tider få prata med en präst med vilken man kan använda ordet "nådens ordning" och förutsätta att han verkligen förstår vad man menar.
Väl hemkommen fann jag brevlådan överfull. Det berodde på att jag fått månadssändningen från Svenskt Militärhistoriskt bibliotek. Denna gång dels en video dels boken "Om Tyskland segrat - 53 alternativa scenarier". Den boken kastar jag mig givetvis över. Men knappast direkt för i brevlådan fanns även en avi om annan bok vilken dock fick hämtas på affären. Den har jag kanske nämnt. Såg den "spikad" på Univeritetet under Kyrkomötet. En doktorsavhandling om Laestadius' spiritualitet. En tegelsten på över 450 sidor. Men så'nt som jag verkligen gillar.
Alltså har jag inte tid hålla på att blogga i onödan. Alltså slutar jag här!
Den här gången var anledningen prästkonvent. Vi lulekontraktspräster hade gemensamt konvent med Torne-Kalix kontrakts präster. Det var roligt. Det borde vi ha igen. Inte alla från vårt kontrakt var med. Jag tror nästan att Örnäset var den bäst representerade församlingen av de större.
Under en eftermiddag och en förmiddag har vi fått lyssna till Lars-Olov Eriksson (Loe), lärare på Johannelund och tidigare med i den arbetsgrupp som lade fram förslaget till nuvarande evangeliebok. Han har talat om de gammaltestamentliga texterna, om att predika över GT-texter och lite om predikan i allmänhet. Intressant, nyttigt och givande, annat kan man inte säga.
Väl hemkomna till Luleå framåt slutet av eftermiddagen blev det mitt uppdrag att skjutsa Loe till flyget. Då det var en liten stund över hann vi ta en tur och bese både kyrkstaden och Gammelstads kyrka. Intressanta och givande samtal hann vi ha i bilen också. Utan tvekan roligt att i dessa tider få prata med en präst med vilken man kan använda ordet "nådens ordning" och förutsätta att han verkligen förstår vad man menar.
Väl hemkommen fann jag brevlådan överfull. Det berodde på att jag fått månadssändningen från Svenskt Militärhistoriskt bibliotek. Denna gång dels en video dels boken "Om Tyskland segrat - 53 alternativa scenarier". Den boken kastar jag mig givetvis över. Men knappast direkt för i brevlådan fanns även en avi om annan bok vilken dock fick hämtas på affären. Den har jag kanske nämnt. Såg den "spikad" på Univeritetet under Kyrkomötet. En doktorsavhandling om Laestadius' spiritualitet. En tegelsten på över 450 sidor. Men så'nt som jag verkligen gillar.
Alltså har jag inte tid hålla på att blogga i onödan. Alltså slutar jag här!
Kyrkomötet - sammanfattning
Nu är det alltså klart för denna gång. Om tre veckor samlas vi igen till den andra delen. Då blir det debatter och omröstningar utifrån de utlåtanden som kommer från de respektive utskotten.
Vad blir då mitt sammanlagda intryck?
1. Det har varit en spännade vecka. De olika turerna i valberedningens interna diskussioner som från dag till dag pekat åt helt olika håll vad gäller vår grupps medverkan har varit både intressant, frustrerande och till sist glädjande då vi i alla fall fick en ersättarplats i kyrkostyrelsen trots att vår något ringa numerär inte räcker till att ge oss det av egen kraft.
2. Upplevelsen av att detta dels är en starkt politiskt dominerad arena + att det riksdagslika sättet att arbeta och agera gör det hela stelt och förutsägbart, har befästs. Om man tänker sig att detta är en samling kristna människor som samlas i omsorg om sin kyrkas bästa så kunde både formerna och innehållet vara annorlunda. Sannolikt går vi åt det hållet, åtminstone när det gäller de yttre formerna. Ett uppdrag har getts av kyrkostyrelsen att - av ekonomiska skäl - i fortsättningen planera för ett kyrkomöte som är en dag kortare. Ibland är (den försämrade!) ekonomin vår bästa vän.
3. I vår egen nomineringsgrupp har vi som alltid roligt och arbetet är givande. Vår gruppordförande Bertil har lett och hållit ihop gruppen på ett fantastiskt sätt. Vi har nu blivit fler och det innebär också en större bredd av fromhetsriktningar inom gruppen.
4. På Lulestiftsbänken har det blivit flera nya. Än har jag inte lärt känna dem alla, men det blir väl bättre nästa vecka då vi sitter stiftsvis i plenisalen. Jag kommer givetvis att sakna min ungdomskamrat Kristina Töyrä som gjort några mandatperioder för Kr men som inte blev invald denna period.
5. Utskottsarbetet har varit roligare för mig personligen. Tillsyns- och uppdragsutskottet behandlar utan tvekan frågor som för mig är mer intressanta än budget där jag satt förut. Som vanligt yrkas det avslag på de flesta motioner. När man ser det kan man dels drabbas av tanken att många motioner är onödiga (den tanken slår mig ofta), men man kan också inse (detta brukar Dag Sandahl betona i gruppen) att de flesta motioner ska avslås. Det viktiga är de diskussioner som motionerna föder vilket i ett senare skede kan leda till goda förslag. Alltså kan man vara glad om man får in någon god formulering i utskottets betänkande.
Kanske lyckades vi med det i någon mån när det gäller någon av våra egna motioner. En motion där jag dock inser att jag inte var tillräckligt alert var Dag Sandahls motion om vilka principer som bör gälla vid konflikt mellan stift och biskop. Där hade man nog kunnat få med några ytterligare formuleringar som ännu tydligare betonat vår kyrkas episkopala karaktär.
Vad blir då mitt sammanlagda intryck?
1. Det har varit en spännade vecka. De olika turerna i valberedningens interna diskussioner som från dag till dag pekat åt helt olika håll vad gäller vår grupps medverkan har varit både intressant, frustrerande och till sist glädjande då vi i alla fall fick en ersättarplats i kyrkostyrelsen trots att vår något ringa numerär inte räcker till att ge oss det av egen kraft.
2. Upplevelsen av att detta dels är en starkt politiskt dominerad arena + att det riksdagslika sättet att arbeta och agera gör det hela stelt och förutsägbart, har befästs. Om man tänker sig att detta är en samling kristna människor som samlas i omsorg om sin kyrkas bästa så kunde både formerna och innehållet vara annorlunda. Sannolikt går vi åt det hållet, åtminstone när det gäller de yttre formerna. Ett uppdrag har getts av kyrkostyrelsen att - av ekonomiska skäl - i fortsättningen planera för ett kyrkomöte som är en dag kortare. Ibland är (den försämrade!) ekonomin vår bästa vän.
3. I vår egen nomineringsgrupp har vi som alltid roligt och arbetet är givande. Vår gruppordförande Bertil har lett och hållit ihop gruppen på ett fantastiskt sätt. Vi har nu blivit fler och det innebär också en större bredd av fromhetsriktningar inom gruppen.
4. På Lulestiftsbänken har det blivit flera nya. Än har jag inte lärt känna dem alla, men det blir väl bättre nästa vecka då vi sitter stiftsvis i plenisalen. Jag kommer givetvis att sakna min ungdomskamrat Kristina Töyrä som gjort några mandatperioder för Kr men som inte blev invald denna period.
5. Utskottsarbetet har varit roligare för mig personligen. Tillsyns- och uppdragsutskottet behandlar utan tvekan frågor som för mig är mer intressanta än budget där jag satt förut. Som vanligt yrkas det avslag på de flesta motioner. När man ser det kan man dels drabbas av tanken att många motioner är onödiga (den tanken slår mig ofta), men man kan också inse (detta brukar Dag Sandahl betona i gruppen) att de flesta motioner ska avslås. Det viktiga är de diskussioner som motionerna föder vilket i ett senare skede kan leda till goda förslag. Alltså kan man vara glad om man får in någon god formulering i utskottets betänkande.
Kanske lyckades vi med det i någon mån när det gäller någon av våra egna motioner. En motion där jag dock inser att jag inte var tillräckligt alert var Dag Sandahls motion om vilka principer som bör gälla vid konflikt mellan stift och biskop. Där hade man nog kunnat få med några ytterligare formuleringar som ännu tydligare betonat vår kyrkas episkopala karaktär.
Äntligen hemma
Efter nästan en vecka.
Trevlig kväll hade vi igår. Sov gott på litet hotell i Östersund. På morgonen besök tillsammans med bror och svägerska hos jubilaren på sitt äldreboende, sen bilfärd mot Umeå. Sista sträckan blev det buss, ja allra sista sträckan, om man ska vara petig, blev det promenad. Från busshållplatsen vid Högskolan (lär mig aldrig säga Luleå tekniska Universitet) och hem.
Posten hämtad från grannarna som tömt brevlådan under min bortovaro. Det mesta genomläst, i alla fall genombläddrat. En av de saker jag fastnar för är gågna tisdagens Dagen. Där har man en illustration till de olika nomineringsgruppernas i Kyrkomötet storlek Bilden visar en yta i form av en halvcirkel, uppdelad i olikfärgade olika stora "tårtbitar".
I en grupp hade man satt riksdagspartier och under den rubriken inräknades enligt bildtexten även "nomineringsgrupper med sitt ursprung i riksdagspartier". I högra delen fanns övriga. Det mest uppenbara felet i grafiken var att SD (Sverigedemokraterna) satts i gruppen övriga, inte bland riksdagspartier.Tanken låter sig luras av tanken? SD är ju så skumma (och så särbehandlade av alla) att det inte är möjligt att dom faktiskt är ett riksdagsparti.
När jag spanade in grafiken på Dagens hemsida - vilket du också kan göra här - så såg jag att man rättat denna fadäs.
Men då återstår frågan varför riksdagspartier och grupper med ursprung i partier ska stå i samma grupp. En del av de senare vill ju tydligt betona att dom inte har någon koppling till sitt parti och att dom är helt självständiga. Men kanske ville Dagen visa på det i grunden stora politiska inflytandet i kyrkan. Det är ju vällovligt.
Kanske kunde man sätta riksdagspartigrupperna i ett gäng (s, m, c och sd),* de halvpolitiska (krist-, folk-, miljö-, vänster-partister i svenska kyrkan i en annan grupp) och så de övriga i en?
Men då återstår ju frågan varför de icke allmänpolitiska grupperna POSK, FK och ÖKA sk rubriceras som övriga. Betyder inte det att (riksdags-)partierna omedvetet framställs som de riktiga, normgivande. Man kunde ju tänka sig att POSK, FK och ÖKA kallades kyrkliga nomineringsgrupper och partierna (+ grupper sprungna ur partier) för okyrkliga. Orden styr tanken, eller hur!
Man kunde ju också välja alternativet att rita in grupperna i storleksordning. Då skulle man se några intressanta saker, tex skulle det bli tydligt att det finns fyra storleksgrupper
s 71 mandat
m, c och POSK 33-41 mandat
Kr, Fisk, FK 13-18 mandat
Visk, SD, Mp, ÖKA 3-8 mandat (Seniorpartiet, Kyrkl saml i Visby 1 vardera)
I en sådan uppdelning hamnar opolitiska POSK tillsammans med de tre näst största, inte nere i hörnet av "övriga". Det visar sig då också tydligt att de Frimodiga är lika många som folkpartisterna. Annars är det lätt att tanken luras att alla med anknytning till ett parti automatiskt skulle vara större och mäktigare.
Med statistik och grafik kan man uppenbarligen visa vad man vill. Nu har jag visat vad jag vill.
Nu blir det en vilodag innan jobbet börjar på tisdag.
* detta skulle ju tydligt visa att s, m och c är samma typ av nomineringsgrupp som sd, nämligen ett parti, och som sådana har dom alla som åtminstonen en del av sitt kyrkoengagemang att detta ger dem ett verktyg för att erövra mer (alt inte tappa) inflytande på den världsliga scenen.
Trevlig kväll hade vi igår. Sov gott på litet hotell i Östersund. På morgonen besök tillsammans med bror och svägerska hos jubilaren på sitt äldreboende, sen bilfärd mot Umeå. Sista sträckan blev det buss, ja allra sista sträckan, om man ska vara petig, blev det promenad. Från busshållplatsen vid Högskolan (lär mig aldrig säga Luleå tekniska Universitet) och hem.
Posten hämtad från grannarna som tömt brevlådan under min bortovaro. Det mesta genomläst, i alla fall genombläddrat. En av de saker jag fastnar för är gågna tisdagens Dagen. Där har man en illustration till de olika nomineringsgruppernas i Kyrkomötet storlek Bilden visar en yta i form av en halvcirkel, uppdelad i olikfärgade olika stora "tårtbitar".
I en grupp hade man satt riksdagspartier och under den rubriken inräknades enligt bildtexten även "nomineringsgrupper med sitt ursprung i riksdagspartier". I högra delen fanns övriga. Det mest uppenbara felet i grafiken var att SD (Sverigedemokraterna) satts i gruppen övriga, inte bland riksdagspartier.Tanken låter sig luras av tanken? SD är ju så skumma (och så särbehandlade av alla) att det inte är möjligt att dom faktiskt är ett riksdagsparti.
När jag spanade in grafiken på Dagens hemsida - vilket du också kan göra här - så såg jag att man rättat denna fadäs.
Men då återstår frågan varför riksdagspartier och grupper med ursprung i partier ska stå i samma grupp. En del av de senare vill ju tydligt betona att dom inte har någon koppling till sitt parti och att dom är helt självständiga. Men kanske ville Dagen visa på det i grunden stora politiska inflytandet i kyrkan. Det är ju vällovligt.
Kanske kunde man sätta riksdagspartigrupperna i ett gäng (s, m, c och sd),* de halvpolitiska (krist-, folk-, miljö-, vänster-partister i svenska kyrkan i en annan grupp) och så de övriga i en?
Men då återstår ju frågan varför de icke allmänpolitiska grupperna POSK, FK och ÖKA sk rubriceras som övriga. Betyder inte det att (riksdags-)partierna omedvetet framställs som de riktiga, normgivande. Man kunde ju tänka sig att POSK, FK och ÖKA kallades kyrkliga nomineringsgrupper och partierna (+ grupper sprungna ur partier) för okyrkliga. Orden styr tanken, eller hur!
Man kunde ju också välja alternativet att rita in grupperna i storleksordning. Då skulle man se några intressanta saker, tex skulle det bli tydligt att det finns fyra storleksgrupper
s 71 mandat
m, c och POSK 33-41 mandat
Kr, Fisk, FK 13-18 mandat
Visk, SD, Mp, ÖKA 3-8 mandat (Seniorpartiet, Kyrkl saml i Visby 1 vardera)
I en sådan uppdelning hamnar opolitiska POSK tillsammans med de tre näst största, inte nere i hörnet av "övriga". Det visar sig då också tydligt att de Frimodiga är lika många som folkpartisterna. Annars är det lätt att tanken luras att alla med anknytning till ett parti automatiskt skulle vara större och mäktigare.
Med statistik och grafik kan man uppenbarligen visa vad man vill. Nu har jag visat vad jag vill.
Nu blir det en vilodag innan jobbet börjar på tisdag.
* detta skulle ju tydligt visa att s, m och c är samma typ av nomineringsgrupp som sd, nämligen ett parti, och som sådana har dom alla som åtminstonen en del av sitt kyrkoengagemang att detta ger dem ett verktyg för att erövra mer (alt inte tappa) inflytande på den världsliga scenen.
På tåget
Steg upp förhållandevis pigg i morse efter en trevlig kväll med äldre syrran. När jag vaknade såg det ut att vara dåligt väder. Kanske regn, tänkte jag, och min sämre halva fick genast chans att drömma om att det skulle hindra mig promenera till järnvägsstationen och få anledning ta taxi istället. Koll på balkongen visade dock inget regn.
- Bara morgondimma, sa syrran när vi möttes.
Hon hade rätt. Sakta lättade dimman och det blev ljusare. Trevlig promenad ner mot centralen - eller Resecentrum som det väl numera heter. En ny byggnad - som i form och färg påminner om den där som muslimerna vandrar runt vid sin vallfärder (f ö ser man tydligt minreten och kupolen på Uppslas moské från min systers lägenhet.) Kort stund hann jag sitta på stationen och spana in dagens UNT. Sedan ca 09.10 sitter jag på tåget mot Östersund. Just nu står vi i Bräcke efter att ha passerat Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Ånge.
Om ca 30 min ska jag vara framme. Där kommer jag att möta bror och svägerska som kommer med bil från Umeå. Tillsammans ska vi deltaga på äldre väns födelsedagsfirande. Egentligen mer vän till mina föräldrar men för mig och mina syskon ett slags extra moster/faster (?) under hela vår barndom.
Vackert väder och även myckert vackert att åka genom detta mellan- (eller ska en norrbottning kallad det syd-?) norrländska landskap.
- Bara morgondimma, sa syrran när vi möttes.
Hon hade rätt. Sakta lättade dimman och det blev ljusare. Trevlig promenad ner mot centralen - eller Resecentrum som det väl numera heter. En ny byggnad - som i form och färg påminner om den där som muslimerna vandrar runt vid sin vallfärder (f ö ser man tydligt minreten och kupolen på Uppslas moské från min systers lägenhet.) Kort stund hann jag sitta på stationen och spana in dagens UNT. Sedan ca 09.10 sitter jag på tåget mot Östersund. Just nu står vi i Bräcke efter att ha passerat Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Ånge.
Om ca 30 min ska jag vara framme. Där kommer jag att möta bror och svägerska som kommer med bil från Umeå. Tillsammans ska vi deltaga på äldre väns födelsedagsfirande. Egentligen mer vän till mina föräldrar men för mig och mina syskon ett slags extra moster/faster (?) under hela vår barndom.
Vackert väder och även myckert vackert att åka genom detta mellan- (eller ska en norrbottning kallad det syd-?) norrländska landskap.
Kyrkomötet - sista dagen
Ska man kanske på bibliskt vis räkna att dagen börjar på föregående kvälls afton? Då får jag rapportera att hela gruppen var samlad hemma hos gruppledaren i några timmar. Mycket trevlig gemenskap. En av gruppmedlemmarna hade dock börjat gå åt helt fel håll och fick en ordentlig promenad innan han infann sig. "Jag ritade ett streck på kartan", sa han, "men man kan ju följa strecket åt det hållet eller åt andra hållet". Uppenbarligen kan man det.
Riktnigen ändrades också för Frimodig Kyrka i kyrkomötet.
Vi har - på olika bloggar, och i media - kunnat läsa om hur Frimodig kyrka var på väg att ställas helt offside i kyrkostyrelsevalet. Egentligen inget att säga om. Vår grupp är för liten för att ta plats i egen kraft. Men det som störde oss var att kristdemokraterna - trots att det skulle ökat utdelningen för oss tillsammans - valde att avstå från möjligheten att gå i valsamverkan med oss.*
Men det som ända till torsdag morgon såg ut som att vi skulle bli ställda helt utanför kyrkostyrelsen, ändrades plötsligt och oväntat under torsdagen. Moderaterna var plötsligt beredda att skänka bort en av sina ersättarplatser till oss. Efter lite diskussion visade det sig att erbjudandet stod fast utan några som helst krav på motprestationer från vår sida (hade sådana bifogats hade vi avstått - vi är fria från det politiska spelet!). Varför Moderaterna så oväntat visar oss denna generositet kan vi bara spekulera om**. Men givietvis tackar vi och bockar djupt. Det gjorde jag när jag mötte Moderaternas gruppledare Mats Hagelin.
Alltså blev Dag Sandahl vår kandidat till Kyrkostyrelsen.*** Redan någon timme efter valet kunde man på Kyrkans Tidnings hemsida läsa "Dag Sandahl tillbaka i kyrkostyrelsen". Man häpnar. Här har valts fyra-fem nya ordinarie ledamöter (varav några f d ersättare) + nio (?) nya ersättare och så är KT:s största uppmärksamhet riktad mot siste ersättaren. Är det möjligen en fingervisning om var kyrkomötets verkliga centrum ligger?
"Så blev det vad jag kallar en trevlig dag" som något av djuren säger på skivan om alla djuren i Hackebackeskogen, vilken barnen lyssnade på när dom var små. Inte alltför betungande dag. Ett kort sammanträde efter gruppmötet på förmiddagen då alla val skedde och ett kort kl 16 då mötet avslutades. Däremellan hann jag - som inte hade utskottsarbete eftersom mitt utskott blev klart redan igår - besöka god vän som tillfälligt ligger inne på Akademiska sjukhuset. Han försökte övertyga mig om att jag dricker alldeles för lite alkohol för att det ska vara nyttigt för hjärtat. Vad ska man säga om dylika medicinska råd?
Efter kyrkomötets slut har jag tagit min tillflykt till min syster där jag ska sova över i natt. Givetvis tackade jag ja till ett glas vin till maten. Jag vill ju inte utsätta mitt stackars hjärta för extra påfrestningar efter en vecka i Kyrkomötet.
* jag vill nu säga till alla potentiella väljare i mitt hemstift som väger mellan att rösta på kristdemokraterna eller Frimodig kyrka i kyrkomötesvalet: välj nästa gång Frimodig kyrka. Vid årets kyrkomöte har det blivit uppenbart att kristdemokraterna när det kommer till kritan väljer den partipolitiska gemenskapen. Frimodig kyrka är det enda verkliga alternativet i kyrkovalet.
** en tanke kan vara att detta är moderaternas sista deltagande i kyrkopolitiken. Att vissa aktiva därstädes därför vill skapa goda relationer med de opolitiska grupperna.
*** i allra sista minuten blev vi även av valberedningen erbjudna en ersättarplats i Svenska kyrkans valprövningsnämnd. Den tyckte gruppkompisarna att jag skulle ta, vilket jag accepterade. Så nu kära vänner: efter nästa kyrkoval gäller det att ni överklagar riktigt ordentligt så man får något att göra.
