Torbjörn Lindahl

Det är inte rimligt att den gudstjänstfirande delen av svenska folket ska lida under så hårda restriktioner - max åtta  deltagare oavsett hur stort kyrkorummet/bönhuset/gudstjänstlokalen är - när kravet för affärer, köpcentra, gallerior mm bara är att varje besökare ska ha 10 kvm (= drygt 3x3 m) omkring sig.

Varför denna oerhörda - och skriande orättvisa - skillnad? Ska man tro att det är så enkelt att regeringen måste hålla de verksamheter under armarna som genererar skattepengar, eller riskerar få arbetslösa som också blir ekonomiskt betungande för samhället, men att man kan behandla kyrkor och gudstjänstfirare styvmoderligt eftersom det inte kostar något för samhället?

 

Dags protestera! Dags protestera! DAGS PROTESTERA!

 

Nu är det hög tid att den gudstjänstfirare delen av Sveriges folk gör sin röst hörd!

 

Det var trogne och återkommande bloggkommentatorn Thorsten Schytte som för en tid sedan fäste min uppmärksamhet på saken, men pga flyttbestyr har jag inte haft ork och tid att engagera mig.

 

Men nu uppmanar jag alla kära läsare att gå in på 

 

och leta rätt på namninsamlingen

 

OCH SKRIV UNDER!!!

 

De krav som framförs kan alla kristna utan vidare skriva under på.

 

Och när du skrivit på, sprid då snabbt kännedom om detta till  ALLA du känner, muntligt, skriftligt, via telefon, ja, om så är, t o m via Facebook.*

 

Namninsamlingens initiativtagare, Alexander Kegel, kommer på fredag 5/2 kl 9.30 att ha ett digitalt möte med ansvarig minister, kulturminister Amanda Lind för att överlämna namninsamlingen och diskutera sakfrågan. Fred 29/1 var det 2500 underskrifter och det bör givetvis vara fler, betydligt fler, om det ska bli kraft bakom kraven.

 

Alltså: skriv på och sprid kännedom!

Och gör det snabbt.

 

 

*  när också jag uppmanar till bruk av Facebook, då förstår ni hur desperat jag anser att läget är

lekte jag igår oavsiktligt med mig själv. 

 

När jag övertog lägenheten fick jag ju några nycklar. En kunde jag sätta på min nyckelknippa så jag hade fortsatt tillgång till både hus och lägenhet. Men de övriga? Förvara dem i huset var inte att tänka på, då skulle dom riskera bli nerpackade i okänd flyttlåda. I lägenheten ja, men var? Något säkert ställe där dom inte skulle försvinna bland allt som packades upp. Till slut fann jag ett säkert ställe. Problemet med alla säkra ställen där man kan lägga sådant som ej får försvinna är att man understundom glömmer var detta säkra ställe är. Det är kanske därför det är säkert?

 

 Så skedde alltså även i detta fall. Alltså blev det lekens senare del* att leta nyckel. Jag kände mig som pensionären som fick frågan vad dom gör nu som pensionärer: vi leit o vi leit o vi leit. Men inte fann jag något hur jag än letade. Till sist tittade jag desperat på det sista stället jag överhuvudtaget kunde tänka mig: kryddhyllan ovan köksfläkten (bakom en skåpdörr). Eureka! ** Helt säkert ett säkert ställe; jag tittar där ytterst få gånger utöver när jag på julafton letar kanel till tomtegröten.

 

I övrigt har sista dryga veckan gått i flyttningens tecken. Hjälp har jag fått av både yngre son och av Mats - med fyrhjulsdriven bil, vilket var helt nödvändig för att ta sig förbi och igenom snödrivorna fredag och lördag. Köra de stora lassen med möbler gjorde vi pga snöfall inte i lördags utan i måndags. Det gick bra. 

 

I går for yngre son och jag tillbaka till huset för att ta hand om det sista i garaget. Det valde vi föra till kyrkstugan. Men också där hade det snöat...

 

* gammalt postilleuttryck för en predikans andra halva. Den första hette förra delen

** grekiska: jag har funnit det

---

som om den här bloggen blivit rena rama Facebook. Bara en massa ordande om vad jag håller på med. S k (som det numera heter) statusuppdateringar. Fattas bara att jag också lagt ut bilder på maten jag bjöd grannar och vänner på. Men det är kanske på Instagram* man lägger upp bilder? Ni ser, det är omöjligt att inte bli påverkad också av det man inte vill.

 

Nå, när jag nu ändå är inne på denna väg kan jag ju lika gärna vandra på den. Igår var yngre son med mig stor del av dagen. Vi startade med att gå ut och käka lunch, därefter till Storheden för inköp av ny dator.. Sen for vi hit till huset och packade några lådor och körde dem till lägenheten tillsammans med en bokhylla. Nu börjar det se lite möblerat ut där och allt tommare här. Tillbaka för ett varv till och då hann vi också äta lite rester till middag.

 

Idag är det vilodag så nu borde man väl vila från flyttkartonger. Men eftersom Luther i Lilla katekesen** säger att det viktiga med vilodagen är att vi inte föraktar predikan och Guds ord...och man varit på mässa med god predikan av Mats och man således fyllt sin kristna söndagsplikt, då är det kanske tillåtet packa lite böcker nu efter kyrkkaffet? (Läs: när jag började skriva dagens inlägg).

 

 

* eller var Instagram det sociala medium som ungdomar numera håller till på för att slippa sin föräldrar som  just lärt sig Facebook? Eller (2) är detta stadium också passerat så nu har ungdomarna flytt ytterligare någon annanstans? 

 

Ni ser hur ute jag är.  

 

 ** själv har jag oftast citerat tvärtom när jag tänkt förklaring till tredje budet, dvs "Guds ord och predikan..." Jag menar Guds ord är väl en större storhet än predikan och borde därför stå först.

 

Ordningen mellan katekesens huvudstycken började jag också fundera över. Igen! Varför kommer de tio buden först? Känns lite folkuppfostrande: vet hut, kära du! (Lagens första bruk). Är det kanske därför lutheraner (särskilt svenskar?) tycker sig ha Luther som en börda på axeln? Är detta, att buden kommer först i katekesen också en anledning till att så många tycks tro att grunden i kristen tro är de tio budorden? (Något som förr- (× flera) moderatledaren Gösta Bohman uttryckte i en radiodebatt jag hörde för många år sedan och utan att begripa varför fick skäll av en av de andra debattörerna, Dag Sandahl. Jag tyckte nästan synd om Bohman. Uppenbart att han på något sätt ville den kristna tron och kulturen väl, men han begrep inte hur fel "kristendomen bygger på Tio Guds bud" skorrade i de kristet präglade och teologiskt skolade Sandahlska öronen.

 

Är katekesen undervisning i kristen tro borde ju trosbekännelsen komma först. Det är där frälsningen i Kristus nämns och det är - hur man än beskriver saken - där man finner centrum i kristen tro. Jfr Luthers uttryck Kristus är Bibelns kärna och stjärna (eller ska det vara stjärna och kärna?)

 

Men kanske tänkte Luther att buden före tron, Kristus och sakramenten skulle ge buden (lagen) chansen utföra sitt andra verk: avslöja synden och därmed  driva till Kristus? Vem vet.

 

Nej, en bättre turordning vore, enligt min ringa mening,

Trosbekännelsen 

Dopet 

(Bikten)

Nattvarden

Buden

för att lägga det principiellt viktiga i tron först.

 

Men buden sist, efter den helige Ande (tredje delen av trosbekännelsen) och sakramenten kan å andra sidan ge lite smak av lagens tredje bruk (lagen som vägledning för den troendes liv) och det gillar ju inte alla lutheraner! T ex inte vissa laestadianer. I min ungdom hörde jag ofta 1 Tim 1:9 citeras i predikningar med lydelsen ur Karl II:s bibel: "dem rättfärdiga är ingen lag satt". Numera är det länge sedan jag hörde det citeras. Varför det? Är de andliga insikter och den teologiska kompetens på upphällningen i yngre predikantgenerationer vilka är nödvändiga för dylikt utredande?

 

- - - - 

Om någon orkat läsa ändå hit blev det lite undervisning också eftersom inspirationen föll på, och inte bara en meningslös statusuppdatering i bästa (läs: värsta) facebook-anda.

genom att igår torsdag, bjuda närmaste grannar på middag, och ikväll fredag, genom att ha fem vänner vilka jag känt i många år (några ändå sedan gymnasietiden) på fredagsmys med tacos.

 

Mysigt värre blev det när vi tände de tio levande ljusen i min lilla plastgran* som jag just för dessa två kvällar behållit i vardagsrummet trots att dagen då man sjunger ut julen redan passerats**  Sen sjöng vi också lite julpsalmer.

 

Nu börjar flytt på allvar. Med start redan i morgon ska jag under veckan köra så mycket jag orkar av flyttkartonger och smärre möbler. Natten mot lördag planerar jag sova i lägenheten för första gången*** och sedan under dagen flytta de tunga möblerna med hjälp av söner och två vänner och ett släp från OK.

 

Känns det skönt? Japp!

 

 

* helt utan eldbefängda missöden, berättar jag särskilt för gammal kamrat

 

** men jag är inte värst i kvarteret. Grannen snett emot har forfarande adventsstjärnor i tre fönster på baksidan av sitt hus.

 

*** eftersom jag har ett s k trygghetslarm sedan stroken hösten 2019, måste man vara tydlig med vad som är "hemma" och byte kan inte ske under helgen

att en massa folk ur restauranbranchen stod tillsammans ute på gatan och slog mot kastruller med lock och slevar. Dom ville genom den aktionen uppmärksamma regeringen på den allvarliga situation som många krögare befinner sig i rent ekonomiskt. Utlovat stöd måste komma nu var kravet.

 

Vad jag kunde se var de protesterande betydligt fler än åtta. Och det gick tydligen bra ändå. Så varför fick inte Håkan Sunnliden hålla utomhusgudstjänst för max 30 personer (garanterat avstånd mellan deltagarna!) när krögare och restauranganställda i stort antal får samlas utomhus?

 

Varför får man protestera men inte fira gudstjänst? Idag var jag ett ögonblick in på gallerian Smedjan för apoteksbesök. På vägen ut kikade jag in på Kapp-ahl  och såg skylten att högst 75 får vara inne i butiken samtidigt. Jag tänker som förr: hur många skulle rymmas i domkyrkan om varje besökare ska ha 10 kvm?

 

Om ingen nappade på min idé att förvandla gudstjänster till kommersiell verksamhet kan vi ju förvandla dom till protester! Högljudd utomhuspsalmsång i protest mot att 8-regeln ska gälla även för gudstjänstrum som skulle rymma betydligt fler enligt 10 kvm/person-regeln.

 

 

 

Inte bara i USA där demokraterna försöker få till riksrätt mot Trump. Det tycker jag dom ska låta bli. En sådan sak skulle sannolikt väsentligt ytterligare öka polariseringen i det amerikanska samhället. Det vore illa. Att Trump har personliga drag som gör honom olämplig som president tycker jag ändå är uppenbart.

 

 Nej, det som börjat hända - som jag avsåg blogga om - gäller min flytt till lägenhet. Nu har jag ställt mig i kö för garage och får troligen snart ett eftersom lediga finns. Dessutom har jag kontaktat och träffat en målare som bl a ska tapetsera om vardagsrummet. Till yttermera visso kom goda vänner (Lennart och Margareta) och hjälpte mig fylla några flyttkartonger. I omgångar ska dom (kartongerna inte vännerna!) föras till lägenheten så jag kan ta hand om dem i tur och ordning  och slippa ha dem osorterade i lägenheten. Ytterligare förde jag till lägenheten det hallskåp jag övertog från far och mor. Det passade perfekt i min nya hall,  enligt förslag från yngre bror, när vi för någon dag sedan i telefon bedömde möbleringsmöjligheterna utifrån ritning. 

 

Nu tror jag det börjar klarna hur jag ska ha det. Skönt vara på G.

Idag fick jag celebrera och predika både kl 11 och kl 12. Några av de anmälda deltagarna dök inte upp så alla närvarande hade rymts på en mässa utan att störa FHM. Nå, att köra allt i repris var ingen börda. Kl 12 utökade jag liturgin med Kyrie, Gloria och Laudamus eftersom ingen press finns på sista mässan att hålla den kort. Tydligen gjorde jag det ändå för hela högmässan tog bara 45 minuter. Fyra psalmer där vi sammanlagt sjöng sju verser. Förbön infogad i nattvardsbönen. Det moment jag höll märkbart kort var nog skriftetalet.

 

I predikan talade jag om skillnaden mellan Jesu dop och våra dop. Vi behöver döpas för att bli frälsta. Men inte Jesus. Han är ju syndfri. När han begär att bli döpt med Johannes dop är det inte därför att han i sig själv behöver det, utan därför att han så totalt går in i vår situation att han genomgår allt vi behöver genomgå och därför frivilligt underordnar sig det som varje botgörare* måste genomgå.

 

Inte heller innebär dopet för Jesus att han (eller hans relation till Fadern) på något sätt förändras, t ex att han då får den Helige Ande eller att han då blir Guds Son. Nej, inget sådant. Att Anden sänker sig över honom i en duvas gestalt är istället tecknet på att han är Guds Son och är den som har den helige Ande.

 

Dopet innebär att Jesus träder fram som den han verkligen är i den frälsaruppgift som är hans. En sanning som åskådliggörs i varje högmässa där man har evangelieprocession. Jesus går nu offentligt ut i världen. Att man numera, oftast står upp under evangeliet, men sitter under de tidigare läsningarna ska inte uppfattas som att evangeliet är mer Guds ord än GT-text och epistel, utan som tecken på vördnad för Jesus själv som nu kommer.

 

Kom gjorde också biskop em Hans Stiglund som nu en period vikarierar i församlingen för Mikael Sundgvist och därför fick ha de två första mässorna, vilka Bosse oftast leder. En stor glädje få möta honom i sakristian --  en riktig biskop och riktigt god gammal vän.

 

* rättstavningen föreslog bilförare 😄

blir nu verklighet. Tillkommen för att man ska kunna begränsa antalet personer inom kommersiella verksamheter som gym, köpcenter mm, vilka inte kunnat regleras genom ordningslagen vilken bara gäller offentliga sammankomster.

 

Enligt uppgift ska antalet personer på affärer och gallerior mm beräknas så att alla får 10 kvadratmeter var (= en ruta på lite drygt 3×3 meter).

 

Problemet är ju kyrkor som inte är kommersiella verksamheter utan gudstjänster räknas som allmänna sammankomster. Alltså har dom begränsats av ordningslagens regler om max åtta personer, även om utrymmet med råge skulle kunna svälja fler enligt  regeln ovan.

 

Mitt förslag är nu att räkna gudstjänster som kommersiell verksamhet . Man kan ju kalla det Stretching för själen som min efterträdare i studentprästrollen, nuvarande kyrkoherden i Nederluleå Rickard Marklund, kallade det när han inbjöd Studenthälsans och kårernas personal till samtal/meditation.

 

Att mäta upp kyrkolokalens yta och beräkna antalet som kan rymmas med 10 kvm/besökare är lätt. Fler än åtta torde det bli i de flesta kyrkor.

 

Medlemsskap i svenska kyrkan räknas som årskort.

 

Nu undrar någon om kyrkan kan betraktas som kommersiell (vinstdrivande) verksamhet? I allra högsta grad, säger jag. Under långa tider har vi visserligen vant oss att inte behöva tänka så, eftersom kyrkan tidigare genom kyrkoskatten alltid haft pengar. Men nu när medlemstalet hastigt sjunker förändras situationen. Om en lokal församlings ekonomi blir för svag måste kyrkor stängas

 

Se också hur  församlingar och rikskyrkan genom annonser och information försöker motivera människor vara kyrkomedlemmar. Det är klart att det är en omsorg om den egna ekonomin.

 

Kommersiellt så det förslår.

börjar sista dygnet under viket jag inte är lägenhetsägare.  Om trettiosex timmar sitter jag troligen - om Gud vill och allt går som planerat - och firar att jag under besök hos mäklare just blivit det. Nästan på minuten tre veckor senare kan jag fira att jag inte längre är radhusägare.

Alltså!😉

 

Idag gick jag inte i kyrkan. Ville inte i onödan ta upp en plats bland de max åtta+medverkande som får vara med varje gång, eftersom jag ändå skulle få fira mässa i ett hem under eftermiddagen. Trots att vi bara var tre närvarande inklusive präst firade vi en komplett högmässa eftersom det var Trettondedag (!)

 

Dialogpredikan utifrån evangeliet.

 

Men på söndag är jag troligtvis i selen kl 11 o 12.

 

 

Det är Trettondedag eller med fullständigt namn Trettondedag jul. Men absolut INTE Trettondagen.

 

Med ett sådant förslappat tal skulle ju de tidigare juldagarna, vilka sedan länge tagits bort ur vårt kyrkoår, Tredjedag jul och Fjärdedag jul ha kallats Tredag jul och Fyrdag jul. 

 

(Trots gammal kamrats eventuella protester)

med underrubriken Hur Gud använder en omvänd muslim för att sprida väckelse, heter senaste bok som passerat under mina ögon. Sjöbergs förlag 2020, så den är färsk.

Dr Hormoz Shariat, kallad "Irans Billy Graham", berättar om sitt liv och sitt verk för Guds rike.

 

Född och uppvuxen som muslim i Iran. Flyttar som forskare till USA, blir kristen, får familj, blir alltmer engagerad i församlingsverksamhet, fr a evangelisation bland muslimer, tills dess han på oväntade vägar- icke utan motstånd - förs in i det som han kommer uppfatta som sin livskallelse: att föra evangeliet till Iran och dess muslimska befolkning.

 

Stöd för sitt arbete och uppmuntran och ledning finner han bland många profetior om Iran (Persien, Elam) som finns fr a hos  Jesaja och Jeremia. Om det är riktigt och rimligt att tolka många gammaltestamentliga profetior om vad Gud ska göra i "kommande dagar" som delvis syftande ganska detaljerat just på vår tid, säger jag varken bu eller bäh.

 

Men ingen tvekan om att det arbete han upplever att Gud fört honom in i: att evangelisera i Iran via satellitsändningar är både riktigt - kristna är kallade gå ut i hela världen - och välsignat - många har kommit till tro, det är väl odiskutabelt.

 

Spännande? Ja.

Lättläst? Ja.

Inspirerande? Ja.

Utmanande - för västvärldens i yttre mening fria, men många gånger i andlig mening ofria  och ljumma kristna? JA. 

eller andra söndagen i jultiden, som den på sina håll lär kallas, enligt vännen Andreas. 

 

Hur som helst är den dagen slut snart.*

 

Idag var det först planerat att jag skulle stå till förfogande för åtta-deltagare/mässa-mässor kl 11 och 12. Men på nyårsdagen var det bara deltagare bokade kl 9 o 10, så Bosse sa att jag kunde vara ledig. Men igår hade tydligen ytterligare personer bokat in sig så det skulle bli mässa även kl 11. När det ryktet nått mig sent igår sms:a de jag Bosse och sa att jag kunde hjälpa till om han ville; jag hade ju redan tittat lite på texterna.

- Om jag bara får 12 timmars förvarning är det ok.

Och strax före kl 23 kom svaret.

 

Jag predikade om

Mose - tjänaren, epistel

Samuel - profeten, GT-texten

Jesus - Sonen, epistel och evangeliet

 

 

En tjänare är ju skyldig att lyda. Välsignelsen av en sådan attityd exemplifierade jag med 2 Mos 39-40 där tabernaklet iordningställs under Mose ledning. Hur många gånger som helst upprepas refrängen att allt gjordes  "som Gud hade befallt Mose". Och följden? Då täckte molnskyn uppenbarelsetältet och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

 

Samuel å sin sida var tvungen  lära sig känna igen Guds röst för att bli profet. Kanske finns det människor ibland oss som behöver öva sig i detsamma. Hur ofta kan det inte vara Gud som knackar på när man "får för sig att..." eller "kände att man skulle...osv. Pröva att ödmjukt och enkelt under bön lyda ingivelserna så kan du öva dig urskilja om det är egna fantasier eller verkligen Guds röst.

 

Jesus å sin sida behövde varken lära sig eller bli Guds Son. Han var det helt igenom allt från sin tillblivelse i Marias liv. "I honom bor hela Guds fullhet i kroppslig gestalt"

 

Vi, slutligen, måste bli Guds barn** genom omvändelse och tro. Men när vi väl blivit det får vi leva i vad vi är i honom.

 

 

* jag kom igång med det här inlägget betydligt senare än planerat eftersom bloggportalen krånglat

 

** eller kanske rätteligen Guds söner som det står på vissa ställen. Detta är dock inte i NT diskriminerande mot kvinnor utan en spegling av vår ställning mot den gammaltestamentliga bakgrunden där det (normalt) var söner som hade arvsrätt - med särskilda privilegier för den äldste sonen. Därför kallas de kristna förstfödda söner. Vi har ju arvsrätt till hela himmelen.

 

(Skulle någon likväl uppfyllas av överdrivna jämställhetsambitioner ändå in i språkbruket, går det ju betänka att alla kristna män, kollektivt, och tillsammans med alla kristna kvinnor är Kristi brud)

Kanske är det vad vi önskar att år 2021 ska bli. Ett fantastiskt år. Hur skulle det kunna bli fantastiskt? I vilka avseenden? Här kommer några förslag:

 

1. Slut på coronapandemin pga verksamma vaccin.

2. Ekonomisk återhämtning och tillväxt i hela världen.

3.  Möjlighet att återigen obegränsat (för oss i västvärlden) att resa precis dit vi vill.

4. Tillåtelse att helt fritt umgås med vänner och släktingar i den utsträckning vi önskar.

 

Icke-pandemirelaterade önskemål:

5. Slut på världsfattigdom och svält.

6. Fred i hela världen.

7. Frihet från allt förtryck av vilket slag det vara må.

 

Och särskilt:

8. Att världens mest förföljda grupp, hur man än räknar - kristna! - överallt ska ges frihet.

9. Att kristna förnyas i sin iver att vittna, evangelisera och predika - gäller särskilt oss i europa och även mig - så att det kan bli ett sista andligt uppvaknande (innan)

10. JESUS KOMMER TILLBAKA.