Torbjörn Lindahl

Så stod det i ett mail jag fick idag. Från Luleå hockey! Och den som ska hyllas vid torsdagskvällens hemmamatch är en tidigare spelare vid namn Torbjörn Lindberg.

 

Men lite kul var det ju för mig.

 

Typisk rubrik bara för att locka nyfikna läsare. Dessa två har inget med varandra att göra. De har bara varit delar av min dag. Alltså lördagen.

 

Först en dag om alpha-arbete. Föredrag, seminarier och vittnesbörd. I Hertsökyrkan och med deltagande av ca 30 personer. Givande och uppmuntrande. Glädjande för den som länge fått jobba med alpha att få möta andra och höra deras vittnesbörd. Roligt också att få träffa vänner från både OAS- och Frimodig kyrka-sammanhang.

 

Efter en stunds vila framåt aftonen var det dags för mässa i Örnäskyrkan i samarbete med Fridsförbundet som hade sin månatliga församlingshelg. Med ganska kort varsel hade jag fått förfrågan om att leda denna mässa. 

 

Jag får erkänna att jag känner mig hemma i detta sammanhang. Ingen tvekan om att det inom Fridsförbundet finns många som är mina nära andliga vänner. Kommande fredag undervisar jag om begreppet omvändelse i Fredagstimmens vuxengrupp.

 

Andra vänner - från grannkommunen - som deltagit i mässan följde med mig hem och besåg det omgjorda vardagsrummet och drack te och upplyste mig om att jag inget fattar😀 Och eftersom jag helt höll med om det så skildes vi som vänner.

 

Sen har jag råkat fastna framför TV:n och sett en film om en mer radikal gren av den engelska suffragettrörelsen. Alltid gripande med skildringar av förtryckta människor som måste kämpa för sin rätt.

 

- - - - - 

 

* det oväntade mässuppdraget hindrade mig dock från att göra det som varit tidigare plan för aftonen: gå på hockey. Men det gjorde inget att jag missade matchen; Luleå förlorade.

Den nya alltså. Den som kommer. Handlade det om idag. En stor grupp präster och musiker var samlade i Petrigården i Gammelstad. 

 

Två stiftsanställda lotsade oss genom dagen. Lite provsjungning av några nya alternativ och som avslutning ett exempel på en gudstjänstagenda där högmässan var nästan ordagrant som den kunnat vara enligt nuvarande handbok. Den riktiga avslutningen - mässa i kyrkan - skippade jag. Tog bussen tillsammans med kollega. Får erkänna att jag alltid haft svårt med mässor som kläms in som del i en utbildning. Är det på allvar en gudstjänst eller ett föredrag? Dessutom skulle jag jobba kväll så arbetsdagen skulle bli lång nog ändå.

 

Men därav blev intet. Efter en stunds vila hemma tog jag buss mot kvällens alphaarbete. Men väl framme i kyrkan kände jag det som om jag började må illa. Så jag valde fara hem igen för att inte riskera smitta ner hela gänget med vinterkräksjuka. 

 

Men väl hemma har hälsan (hittills) förbättrats. 

 

Åter till handboksdagen. Lärde jag mig något (som jag inte visste redan)? Jag är ju inte totalt bortkommen i liturgifrågor. Jag känner bara att när jag

1) är så nära pension

2) redan varit med om en handboksförnyelse och den gången varit en av de riktigt entusiastiska pådrivarna  för det nya

 

....så ids jag inte engagera mig på djupet denna gång.

 

- Jag kommer inte att på egen bekostnad köpa nytt eget missale denna gång, som jag sa till en av de närvarande stiftsanställda.

att äntligen ha det klart med uppsättningen av tapeterna i vardagsrummet (och några små ställen i kök och farstu). Har t o m hunnit flytta tillbaka möbler och dammsugit (!) och dammtorkat. Så nu går det komma och inspektera.

 

Felet är bara att så fort man gjort något färdigt så kommer man på något annat som man borde göra.

 

Precis som med kampen mot synden; när man (tycker sig) övervunnit en så upptäcker man en annan.*

 

- - - - -

 

* kära läsarna noterar hur elegant en enkel vardaglig berättelse (s k uppdatering om det vore på Facebook) nästan förvandlas till predikan.

har jag varit. Den årliga februarituren till Malmberget. Nåja, varenda år har det kanske inte blivit, men många gånger de senaste ca tio åren. Som vanligt fick jag predika i högmässan som tack för en helgs mat och logi hos kyrkoherden. Det gjorde jag gärna. Och fick därmed tjänstgöra tillsammans med en av pastoraters komministrar. Roligt det med. En annan av komministrarna fick jag samtala lite med vid kyrkkaffet. Vi har tidigare setts på OAS-möte söderut.

 

Under helgen blev det också promenad i det allt mer deprimerande samhället. Gata för gata så töms husen och rivs eller flyttas. Varför snackas det bara om stadsflytten i Kiruna? Omvälvningen i Malmberget är ju lika stor? Det har liksom hamnat lite i skymundan. Men lite roligt var det att bli bjuden på biltur och få se de nya bostadsområden som växer upp. Bl a det område i Koskullskulle där flera av de gamla husen från Malmberget fått ny plats.

 

Obligatoriskt vid besök i kommunen är även besök i västlaestadianska bönhuset i Gällivare för söndagens eftermiddagsgudstjänst. Det är faschinerande att besöka den plats som av många kristna anses vara den levande kristendomens centrum. Artiga, vänliga och trevliga människor. Flera har jag träffat många gånger. Inga problem att sjunga psalmerna utan orgel. Absolut inget att ifrågasätta i predikan. Inget som jag inte själv skulle kunnat säga. 

 

Kanske blir det tur norrut igen när det blivit MC-väder.

i onsdags så kom målaren idag. Kl 07.00 knackade han på dörren och började bära in sin utrustning. Idag har det varit mest grundarbete för honom. På måndag ska det bli klart om planerna håller. Men kanske tar det lite mer tid, meddelade han idag. Jag har nämligen köpt tapeter som kräver lite mer jobb än vanligt. Vi får se.

 

Jag erkänner alltså öppet att jag inte ids tapetsera själv. Så är det med mig.

 

Nå't väsentligare hade jag inte att berätta. Jo, förresten. Ikväll har jag hos god vän sett den norska filmen Kungens val som handlar om den norske kung Håkons beslut dagarna efter den tyska invasionen 9 april 1940 att inte samarbeta med ockupationsmakten. Gripande film.

är det idag. Storkollegium och apt på förmiddagen. Det hela inleddes med en fin andakt i kyrkan ledd av domprosten. Mer sånt! 

 

På eftermiddagen var det prästkollegium. Flera olika intressanta trådar togs upp. Hoppas samtalen får en fortsättning.

 

På kvällen som vanligt askonsdagsmässa i Hertsökyrkan. Ledd av Bosse. Jag hjälpte till att distribuera både aska och nattvard. Mellan 25 och 30 deltagare. Inte så illa.

 

Idag hann jag också till butik och köpte ut tapeter som jag beställde i fredags. På fredag kommer målaren och sätter upp dem. Sannolikt krävs en del av måndag också innan allt är klart. Det ska nämligen göras småjobb i kök och hall också. Men sen kan ni komma och titta. Men låt mig städa först. Jag lovar t o m att dammsuga🙄

 

Hur man i sitt privata liv markerar fastetidens inträde kan man ju inte berätta. Så jag gör inte det.

 

Vi hörs!

var vi i gudstjänsten idag. 46 om jag minns rätt från min snabbtitt i statistikpärmen. Men då hade vi draghjälp av att det var volontärsamling plus att vi gästades av två västerbottningar som var på tillfälligt besök i norrbottniska residensstaden. Fem var vi som samlades till bön och förbön en stund före mässan. Det börjar snart vara ett år sedan initiativet med dessa bönestunder togs. De första månaderna var engagemanget rätt stort, men sedan har det falnat. Men när vi väl tar oss samman och sätter oss ner för bön så tror jag alltid att de som deltar uppskattar det. Att som tjänstgörande präst och predikant få bli föremål för andras förböner är också stärkande.

 

En sjukkommunion och ett besök hos mamma hann jag också med innan jag efter bussresa hamnade i favoritfåtöljen. Kanske är det gamle grottmänniskan inom en som trivs så gott med att sitta i skymning inomhus och titta ut (genom fönstren som ur en grottöppning) på naturen och de ovanligt stora snödrivorna. Jag erkänner att jag inte nog kan prisa Mockfjärds försäljare som övertygade mig ta altandörr med glas ända till golvet och att göra likadant när jag tog upp nya fönster i väggpartiet bredvid. Att en god vän och trogen bloggläsare uttryckt att det blir mycket fönsteryta att putsa, fäster jag inget avseende vid. Det är med fönsterputsning som med dammsugning; det finns en standardlösning på problemet med för mycket jobb: låt bli!🤣

 

Nu har det mörknat så mycket att det lönar sig tända utebelysningen och få det njutbart på annat sätt. Nu blir det middag.

 

Just idag är det dock exakt åtta månader till min 65-årsdag och exakt fyra månader -(minus) en (1) dag till 39-årsdagen av min prästvigning. Sådana insikter väcker tankar om framtiden. Men just (precis just då alltså) när jag står vid altaret och i predikstolen (ambon) finns ingen lust till pension.

 

 

I praktiken kommer jag fortsätta använda den nuvarande. Så nu vet ni det.

 

Jag har nämligen på det s k nätet läst igenom hela den antagna nya handboken, den del som gäller högmässan. Enkelt uttryckt kan man säga att det man kommer att vilja använda ur nya handboken är i allt väsentligt det som - med några små undantag - övertagits ordagrant ur nuvarande handbok. Det nya i högmässoordningen ser jag i stort sett ingen som helst mening med. Varför var denna nya handbok alls nödvändig? Hur mycket personella och ekonomiska resurser har detta helt onödiga arbete tagit? Och hur mycket onödig miljöpåverkan har det inneburit? Bara det!

 

Om jag nu ska nämna den mest tydliga punkt där jag nästan direkt kommer att bryta mot nya handbokens text så är det gloria (ära). Den nuvarande texten (som prästen sjunger) lyder

 

Ära åt Gud i höjden

och frid på jorden

bland människor som han älskar

 

Nu antagen text, som ska gälla fr o m pingstdagen, lyder

 

Ära åt Gud i höjden

och frid på jorden

bland människor som Gud älskar.

 

Var det någon som märkte skillnaden? Man har alltså bytt ut ett han mot Gud i sista raden. Skälet till dylik språklig uppfinningsrikedom brukar beskrivas som ett behov av ett mer inkluderande språk,, vilket ska göra att kvinnor (som redan utgör den helt dominerande delen av de flesta gudstjänstgemenskaper) känner sig mer hemma. Alltså måste man utmönstra så många "han" och andra patriarkala och hierarkiska ord och uttryck som möjligt ur texten.

 

Sådana liturgiska förändringar tycker jag är

 

1. Onödiga

2. Löjliga

- att inte rätt använda pronomen utan behöva upprepa subjekt eller objekt ger språket dåligt flyt och skapar barnkammarkänsla. Pinsamt.

3. På sikt helt förödande (om det "inklusiva" fortsätter och dras till sin spets) för det kommer först att slå sönder liturgin och i andra steget hela kristendomen.

 

Alltså kommer jag fortsätta sjunga han, och det inte av gammal vana eller pga att församlingen inte (ännu?) köpt in en ny mässbok åt mig, eller annat acceptabelt skäl utan pga ren, medveten, helt frivillig obstruktion. Jag accepterar nämligen inte att ett stort gäng politiker invaderar vår kyrka, tar över vårt kyrkomöte och driver kyrkan i riktning bort från kristendomen. Nej, jag accepterar inte detta. 

 

Vad gäller det enskilda fallet gloria i mässan så är det visserligen en struntsak, men det är precis som det var med Adam och Eva en gång (fast tvärtom givetvis) att ska man vara olydig så behöver det inte vara en jättegrej, det kan lika gärna vara en struntsak.

 

Så alla som nu vill se/höra mig bryta mot "svenska kyrkans ordning" *, och eventuellt vilja dokumentera detsamma, bör alltså infinna sig till gudstjänst första gången jag leder högmässa fr o m pingstdagen detta år och vara beredda använda mobilens inspelningsfunktion. Enligt nu gällande planering har Bosse gudstjänsten på pingstdagen (i den kyrka där jag oftast leder gudstjänst) så min första högmässa under nya handbokens tid torde bli Heliga Trefaldighets dag. Men pass upp! Det är viss dagen då nuvarande biskopen lägger ner staven. Ska vi kanske sammanlysa till domkyrkan då? Då kan det bli kvällsmässa med handboksvägran. Jag ogillar visserligen i princip ändring av gudstjänsttid, men jag kommer inte ifrån att det lockar deltaga på en dag som är en märkesdag för biskopen. Vi har dock varit goda vänner sedan tonårstiden. Kolla predikoturerna.

 

- - - - -

 

* vilket jag aldrig tidigare gjort i något avseende, trots att det i flera domkapitelsanmälningar mot mig för snart tre år sedan påstods att jag kontinuerligt bryter mot kyrkans ordning. 

Foto taget från favoritfåtöljen. Bara att njuta. Tänk sedan när det töat lite och frusit på igen. Så de små vattendropparna i träden blir till is. Om dessa isdroppar sedan reflekterar solens strålar...

att jag för rätt många år sedan utbrustit att om det och det händer i kyrkan så ska jag sluta som präst. Nu är det ett bra tag sedan det hände och jag är fortfarande kvar. Hur ska man tolka det? Som god förändringsbenägenhet? Eller som dålig förmåga stå vid sitt ord? Eller att jag har lätt slänga ur mig saker jag inte menar?

 

Det är frågan.

 

Många frågor att besvara.

att vi skulle bli få deltagare i högmässan. Det var nämligen rätt kallt på morgonen. I vart fall här i Porsö-Sundet. Men det är ju lite av ett kallhål. I Hertsön var det tydligen inte riktigt lika illa. Inte blev det så illa med gudstjänstbesöken heller. Innan kyrkklockorna ringt färdigt (eller kanske precis strax efteråt) var vi nog drygt 35 personer samlade. Ska jag säga att det var en "fin"* högmässa? Kan man ju inte skriva när man själv var både celebrant och predikant. Men så mycket kan jag väl få skriva att jag själv mycket uppskattar få stå vid altaret i den kyrka där jag i många år haft min huvudsakliga uppgift.** Det känns konstigt att min tid där närmar sig sitt slut.

 

Senare under eftermiddagen for jag till äldsta dottern med familj och grattade sagda dotter som just fyllt 39. Helt obegripligt att ens äldsta barn uppnått den ålder man tror att man själv befinner sig i. Ja, ja, vad kan man göra åt det? Intet, intet. Besök hos gammal vän innan hemfärd från grannkommunen.

 

Fint väder har det varit två dagar i sträck. Lite kallare idag, som sagt, men igår var det fint. Vänner som bor på andra sidan fjärden stod plötsligt utanför dörren tillsammans med fin väldresserad hund. Samtliga kom in. Med de tvåbenta blev det kaffegemenskap och uppbyggliga samtal. Eller ska vi säga nödvändiga samtal? Bl a på temat hur blir vår framtid i svenska kyrkan? Den fyrbente fick ligga i hallen. Ingen tvekan att det ibland lockat mig att skaffa hund. Men det blev motorcykel istället!

 

Tankarna upptas allt mer och mer av frågan om exakt när jag bör gå i pension. Om jag bör sluta tvärt eller ta en tids halvtidspension. För några dagar sedan fick jag en ide'; att gå i pension sönd 10 juni. Det är 39-årsdagen av min prästvigning och samtidigt den dag då vår nya biskop - stiftets första kvinnliga biskop! - välkomnas med gudstjänst i domkyrkan. Det vore väl ett slut värdigt en gammal "kvinnoprästmotståndare"? 😃

 

- - - - - 

 

* en fin passning till Jokke 🙄

 

** kära läsarna noterar hur snyggt jag undviker uttrycket "min kyrka"