Torbjörn Lindahl

blev det för en av mina hyresgäster. Han som enligt plan bara hyr mitt arbets/gästrum en dryg månad.

 

Han kom med nattåget från Göteborg och skulle anlända till Luleå i tisdags kl 11.

 

Men vid niotiden på morgonen ringde han och sa att han var i Åre (västra Jämtland).

 

???

 

Skälet var att nattåget delas i Sundsvall. Ena delen far västerut mot Jämtland och andra delen mot Norrbotten. Genom samtal med konduktören hade han försäkrat sig om att han satt i rätt vagn. Men tydligen var det som konduktören ansåg vara rätt i själva verket fel. *

 

Nå, vi fick ett trevligt samtal i telefon där jag fick berätta att jag växte upp bara två mil från Åre på dåvarande Hållands folkhögskola, nuvarande Åredalens folkhögskola.

 

I mina tankar såg jag sedan den underbara utsikten där vi från skolan och dess omgivningar kunde se den vackra dalgången åt båda hållen och Ristafallets brus hördes ständigt i bakgrunden. Osökt gick mina tankar till Hållandssången vilken författats av folkhögsskolans förste rektor Lage Eklöv.

 

 

Sedan fortsätter diktningen om naturens skönhet och anspelningar på historiska skeenden och bemärkta personers färder genom bygden.

 

 Den sången sjunger jag med samma djupa glädje som mina tornedalska vänner sjunger Var hälsad vackra Tornedal...Och det är därför (inser jag mer och mer) som jag aldrig lyckats bli en riktig laestadian, hur djupt jag än delat de andliga erfarenheter** som brukar anses nödvändiga i sammanhanget; Jag har varken geografiska eller släktmässiga anknytningar i de laestadianskt präglade bygderna.

 

Där ser ni vart tankarna kan ta vägen.

 

 

* allt ordnade sig för honom, han fick nya biljetter och anlände med buss vid midnatt

 

** och vi som var med om laestadiansk ungdomsväckelse under 70-talet har nog "erfarenheter i nådens ordning" i mycket större utsträckning än de unga som idag fostras in i (väckelse?-) rörelsen

 

blev det idag (alltså igår när detta publiceras).

 

Inte för att jag var missnöjd med den första så jag måste få en till. Nej, högmässan kl 9 i Hertsön lämnade inget övrigt att önska. 

 

Skälet till att jag även stannade till vid Örnäskyrkan kl 11 var att där var det avskedspredikan för två präster i domkyrkoförsamlingen som nu slutat. Dels Mats Reimhagen som redan gått i pension och dels Boel Paulin som fått tjänst i sin barndomsförsamling, Jokkmokk. Mats hade tjänst i Örnäsets församling redan när jag kom 1992 så vi var kollegor i 27 år, Boel kom 2001 (om jag räknar rätt), så vi var kollegor i 18 år.

 

Faktum är att båda avskedspredikade, först Mats över episteln och sen Boel över GT-texten. Och eftersom  Bosse tidigare uppehållit sig mest vid evangeliet så har jag idag fått alla tre texterna kommenterade.

 

 Under eftermiddagen anlände den student som ska hyra här. Hans föräldrar hade skjutsat upp honom med bil från Gotland efter färjefärd från Gotland till Nynäshamn. Hoppas han ska trivas.

är det i dagarna. För skolelever och studenter. Fick för någon dag sedan ett kort på äldsta barnbarnet där han nöjd pustar ut på soffan efter första skoldagen   - i Stockholm!

 

Även för mig märks terminsstarten eftersom jag i många år hyrt ut rum till studenter. Som mest hade jag tre inneboende (läsåret 2014-15) men då hade jag ett rum till, vilket nu är borta då jag rivit den vägg i vardagsrummet som jag monterade kring 1990. Nu är ju behovet av fler sovrum ytterst begränsat. 

 

En som ska hyra tills vidare kommer på söndag. En som bara ska bo tillfälligt, t o m september, kommer på tisdag. Han får ta mitt arbetsrum under denna begränsade tid.

 

När det var klart med dessa två blev jag kontaktad av ytterligare en* som bara ville ha rum i fyra veckor, till dess han skulle tillträda en egen lägenhet. Jag tänkte, jag kan väl hänga upp ett draperi på den nedrivna väggens plats och göra ett tillfälligt rum för en månad. Men just när jag börjat förbereda för saken får jag besked att han fått ett rum. 

 

- Lika skönt, tänkte jag. Men insåg direkt - lärdom från en av de Bo Giertz-predikningar som jag tidigare berättat att jag fått del av - att därmed var min (planerade) goda gärning inget värd. För om jag gläds över att inte (längre) behöva göra något gott som jag föresatt mig, har jag då verkligen älskat min nästa som mig själv?

 

Inte enligt Giertz.

 

Tur att man är lutheran och kan instämma i psalmen vår gärning ej gagnar till salighetsgrund, försvinner som agnar i prövningen stund.

 

 

* min gamle kamrat hade vänligen gått med i FB- gruppen Ge tak åt en student i Luleå och lagt ut en annons i mitt namn. Jag är ju icke Facebookare.

med det jag berättade om gudstjänsten. Alltså söndagens händelser. * 

 

Efter kyrkbesöket blev det några timmar hemma med bl a  promenad ut på närbelägna landsbygden. Sedan blev jag upphämtad av goda vänner för färd till sommarstuga i Bälinge för firande av kollegans, tillika vännens och prästvigningskamratens Lars-Gunnar, 70-årsdag. Tillsammans med värdparet själva var vi tio personer som deltog i firandet. Vid ankomsten befalldes alla tvätta händerna (Corona ni vet!) och vi åt och fikade givetvis utomhus. Helt passande i det fina vädret. Mycket trevlig eftermiddag.

 

Först av alla bröt jag och skjutsande vänner upp och satte kurs söderut. Rättare sagt mot Skelleftehamn där vi fick ägna aftonen åt goda vänner från Armenien som efter 17 år i Sverige, fasta jobb och erkänt stor förmåga sköta och försörja sig själva ännu inte fått något permanent uppehållstillstånd. Dom vore ett stort plus för hela vårt land. Innan vi for fick vi be för dem ock köpa lite blåbär som dom plockat.

 

Hemma först efter kl 22. Så blev hela dagen vad vi kallar en trevlig dag.

 - - - - -

(Tillägg onsdag) Resten av veckan hittills har jag nog mest ägnat åt förberedelser inför ankomst av studenter som ska hyra rum här. En tills vidare och en bara september ut -  han får bo i mitt arbetsrum/gästrum. 

 

Idag har jag storstädat hela huset - t o m dammsugit 😊

 

 

* Jag började denna bloggpost i måndags men blev tydligen avbruten innan publicering

Var temat för denna söndag både i 1942 och 1983 års evangelieböcker. Men i svenska kyrkans senaste evangeliebok är det söndagstemat struket. Ni har söndagen temat Nådens gåvor. Jag förnekar inte att det temat också är angeläget eller att  valda texter är viktiga utlägga, men ändå upplevs det som en osviklig tidens trend att det allvarliga temat förspillda tillfällen tagits bort. Finns det inte längre något som en människa - med tanke på sin salighet - kan förspilla?

 

Nå  Bosse höll som vanligt en lyssnansvärd predikan om nådens gåvor. Hur många vi var vet jag inte exakt, men fler än förra söndagen. Nu är det, enligt slutpålysningen  bara en söndag kvar med ordinarie gudstjänsttid ķl 9. Efter det när hösten kommit igång på allvar och fler regelbundna deltagare förväntas är Bosses tanke att det firas två mässor varje söndag - 9 och 11, då minskar risken att det blir för många deltagare vid någon gudstjänst. En verklig herde för sin hjord minskar inte antalet gudstjänster i smittorisktider utan ökar dem!

 

 

Nej, det är inte en gammal cancersjuk släkting som avlidit i Covid 19. 

 

Det är istället något som kommer att glädja i all synnerhet min äldre svägerska i Umeå (jag vill nu inte påstå att hon är särskilt gammal utan bara särskilja henne från yngre svägerska i Umeå). Kanske kan det inträffade vara till viss hugnad även för min gamle kamrat som också han propagerat för att det nu timade borde ske. Och troligen även för Ann O Nym som ofta förr kommenterat att det skrivs för mycket om visst ämne på denna ringa blogg.

 

 

Jag sålde den idag till en av våra trogna gudstjänstfirare i den kyrka där jag ofta går. Han kom in i gudstjänstgemenskapen via vår alphagrupp för några år sedan. Där ser man ytterligare en av alphaarbetets välsignelser; man kan bli av med en motorcykel man inte längre vill ha kvar och få sig en liten hacka. Klart mindre än inköpspriset dock, så tillsammans med kostnader för toppbox och värmehandtag, två service och däckbyte både fram och bak så har nog knappt tre års MC-ägande kostat 25000. Om nu någon av kära läsarna skulle anse det vara bortkastade pengar så säger jag bara känslan lägga ner hojen i hög fart i en lång svepande kurva. Om nu någon annan av läsarna skulle försöka med berg- och dalbana på Liseberg så säger jag bara snacka inte strunt om sånt du inte begriper.

 

När jag nu blir så  påtagligt entusiastisk när MC-körning kommer på tal så förstår alla att det icke är helt utan visst inre motstånd jag kommit fram till dagens händelse. Beslutet var väl i praktiken redan fattat i början av sommaren, men då ska det förverkligas också.... Nej  verkligheten är ju den att sviterna efter stroken för tio månader sedan ännu inte helt gett sig, fr a vad gäller balansen så (tvåhjulig!) MC blir inte aktuellt igen (även om jag får köra bil).

 

Detta är nu första gången i livet då jag pga sjukdom/ålderdom påtagligt måste släppa något som jag tidigare kunnat göra. Men kom för den skull inte med klyschan man får en påminnelse... Efter 40 prästår och stor mängd begravningar så är jag medveten både om åldrandet och döden. Och de skrämmer mig inte.

 

Här bildbevis då nye ägaren kör hojen från Porsön mot sitt nya hem på Mjölkudden. Jag följde efter i hans bil. Då han skjutsade mig tillbaka postade vi registreringsbevisets ägarbytardel, så nu är det helt utan återvändo!

 

För strålning.

 

Fick igår i brevlådan en lapp - A5, text och bild bara på en sida, från något som kallar sig Strålskyddsstiftelsen, vad det nu är. Ända hänvisningen var det numera alltför vanliga mantrat Följ oss på Facebook. Som icke-facebookare gör jag så klart inte det utan får nöja mig med det som står på bladet. Den tydligen påstått "ofarliga" strålningen från "WIFI, 3G, 4G, 5G" lär enligt stiftelsen ifråga kunna leda till mycket ont, därför blev sista ordet Stoppa 5G.

 

Vad är det då som all denna strålning sägs kunna göra med oss?

 

Huvudvärk - har jag ytterst sällan

 

Sömnsvårigheter- normalt inte, men lite just nu men det beror mer på viss smärta i höften (begynnande artros?)

 

Trötthetssymptom - inte om jag sovit ordentligt och avstått onödigt nattbloggande

 

Stresspåslag - icke, jag är väl oftast lugn som en filbunke, t o m väl lugn tycker nog en och annan f d arbetskamrat som hade önskat lite mer action från min sida

 

Hjärtbesvär - ja, men det är snarast ärftligt och och har funnits i mammas släkt långt före modern strålning

 

Depression - bara när jag tänker på hur det politiserade kyrkosystemet rivit ner vår kära kyrka

 

Koncentrationsproblem - nej

 

Minnessvårigheter - knappast mer än vad som är normalt för människor i min ålder och som jag även såg hos mina föräldrar

 

Tumörtillväxt - inte vad jag vet

 

Irritabilitet- bara när jag av fullständiga struntskäl blir domkapitelsanmäld eller tidningarna skriver om mig och sätter osakligt negativa rubriker. Snarare verkar det ju som om det var domkspitelsanmälarna som har en mobilmast för nära inpå 

 

Hudbesvär - nej

 

Tinnitus - nej

 

Näsblod - nej

 

Ångest- nej 

 

Andningsbesvär - nej

 

Jag verkar tydligen klarat mig hyfsat bra och ändå använder jag nästan dagligen mikrovågsugn!

 

är på modet just nu. T ex så hamras det in att bibeltexter inte bara ska tas emot okritiskt utan alltid måste tolkas.  Nu tänker jag tolka statistiken på denna ringa blogg.

 

Under delar av förra veckan var statistiken fallande, men söndag, var det ett tydligt skutt uppåt. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det åtminstone bland vissa av kära läsarna finns en förväntan att jag ska skriva något om helgens gudstjänst och den kyrka jag besökt.* Och när tolkningen är klar blir det tillämpning.

 

Under augusti sker ordinarie mässor söndagar kl 9. Igår var jag där. Knappt 20 pers tror jag. Särskild glädje se ett äldre par som hållit sig i karantän i månader, men nu vågade komma eftersom de informerats om att deltagarantalet är begränsat vid så tidiga mässor.

 

Själv gick jag med krycka eftersom viss smärta i höger höft ibland gör det lättare. Både dotter (fysioterapeut) och svägerska (sjuksköterska) tyckte jag borde boka konsultation hos fysioterapeut. Det är idag fixat.

 

Att fira mässa tidigare på morgonen innebär att tiden efter kyrkan blir lång. I söndags hann jag ta med god vän bland gudstjänstfirarna och åka förbi kyrkogården och besöka våra respektive föräldrars gravar.  Sen for vi till stan och avnjöt i lugn och ro under teologiskt diskuterande varsin latte på Espresso house, sen hann jag förbi affären och var ändå hemma ca 12.30.

 

När jag själv tänstgör är jag dock inte lika glad åt så tidiga mässor. Och fr a inte så tidiga predikningar. Det är nämligen ofta just mellan 9 och 9.30 som mina tankar och det jag inhämtat under veckans bön och förberedelse, så smält samman att jag ser något slags struktur i det jag ska säga.

 

Resten av eftermiddagen ägnade jag åt förberedelse för besök av näst äldsta dottern. Då  blev det grillning.

 

 

* detta gäller dock inte min gamle kamrat som snarare ständigt önskar att jag ska skriva något överhuvudtaget

 

men den här var betydligt tunnare och mer lättläst än den jag senast berättade om. Jag fick den som gåva av en av kyrkvärdarna i Hertsön i söndags. F ö en av dem som ofta vid behov brukar komplettera mina skriverier ang besökstalet i kyrkan. Idag kan jag dock inget skriva om detta. Jag var inte där. Jag har haft lite feber i två dagar, så om än feberfri och alert idag, valde jag följa alla tänkbara rekommendationer och hålla mig inne idag.  Fast jag har tagit en promenad ut på den närbelägna landsbygden. Det är ju enligt FHM tillåtet.

 

Boken jag färdigläst sedan jag kom hem är Carl-Erik Sahlbergs senaste (= sista? han kallar den sitt andliga testamente) De tre nycklarna.

 

Mycket givande och inspirerande bok - som alltid när det gäller Sahlberg.

 

De tre nycklarna är det som Gud gav människan i skapelsen, som djävulen stulit från henne i syndafallet, men som Jesus återvunnit genom sin död och uppståndelse:

1. Full och förtroendefull gemenskap med Gud.

2. Evigt liv.

3. Rätten att regera på jorden.

 

Som en tråd genom boken löper tanken att Gud är god. (Det är inte bara i svenska språket som Gud och god är likalydande). Med den bakgrunden får Sahlberg lite problem med de texter i GT (bl a nämner han Josuas bok) där t o m sådant som de flesta av oss skulle uppfatta som ont beskrivs som Guds befallningar, t ex utrotandet av fientliga folk.*

 

Tydligt går han också igenom de tre i teologihistorien dominerande försoningslärorna, den objektiva, den subjektiva och den klassiska. (Men den läsare som tycker det blir för tungt med teologihistoria ges tillåtelse hoppa över detta kapitel.) Sedan stannar han väl mest vid den klassiska.

 

Som alltid i Sahlbergs böcker kommer många vittnesbörd

från hans egna erfarenheter, ofta från hans tid i S:ta Clara. För mig blir det aldrig tröttsamt. Uppmuntrande också hans ord om bönen.

 

Boken kan klart rekommenderas. Det är ju inte en "tegelsten", bara 120 sid.

 

 

* även om många som vill vara bibeltroende inte så tydligt skulle vilja/våga ifrågasätta ord som faktiskt står i bibeln, så gör vi det ändå oftast i praktiken, genom att  inte bry oss om dem (=Luthers "lyft på hatten och gå förbi"?); eller genom att förklara (bort?) dem (t ex genom att säga att staden Jeriko, där alla dödades, kanske inte var en "stad" i vår mening med stor civilbefolkning utan snarare en militärgarnison, så Stefan Gustavsson); eller som Bo Giertz säga att Bibeln i grunden är ett porträtt av Jesus, där hans ansikte är viktigast, övrig omgivning och fr a bakgrunden (Gt) ska inte studeras lika detaljrikt; eller se texterna där fiender dödas snarast som bilder av den kristnes strid mot de andlig fienderna djävulen, världen och det egna köttet (min vanligaste modell).

(OBS! att alla tankar i denna not är mina, inte Sahlbergs).