Torbjörn Lindahl

Trogna läsare torde vid det här laget ha noterat att jag bloggar varje helg under fastetiden. Tidigare år har jag tagit komplett bloggfasta, men några läsare, kunniga i den allmänkyrkliga traditionen - min gamle kamrat och Andreas var det kanske? - påpekade då att söndagar inte är fastedagar. Det har jag nu begrundat och beslutat tillämpa å bloggandet. I alla fall i år.

 

Under helgen har Luleå Fridsförbund haft församlingsdagar. Brodern i tron, ämbetet och Frimodig Kyrka, Stefan Aro, var en de kallade talarna. (Den andre predikantens namn vågar jag inte ge mig på att stava!) Roligt mötas, men tyvärr hann vi inte samtala så mycket. Igår kväll hade vi, tillsammans med två andra präster från staden, mässa i Örnäskyrkan. Jag har inget emot att lekmän medverkar i nattvardsutdelandet, men det är roligt att också kunna visa att det faktiskt finns flera präster som är beredda ställa sin ämbetsutövning till de laestadianska sammanhangens förfogande. Och då framstår - hittillsvarande och eventuellt kommande - lekmannaledda nattvardsgångar i sitt rätta ljus: det är inte en tvingande nödvändighet.

 

I samband med mässan kom ett gäng ungdomar till mig med en vän från utlandet som kommit till tro på Kristus och anmälde sin vilja att bli döpt. Efter samtal kom vi överens om att det ska ske i Hertsökyrkan vid påskdagens högmässa. Det blir en fin högtid.

 

Idag hann det bli både familjegudstjänst i Hertsökyrkan, sjukkommunion på lassarettet och besök i bönhuset. Och så kyrkkaffe hemma hos kristna vänner. Nä, vi drack te. Under samtalet påpekade min värd att han på lördagen sett ett antal kristna, som deltagit i eftermiddagens predikogudstjänster, ge sig av hemåt efter kaffet istället för att deltaga i kvällens mässa. Han tolkade det som ett tecken på en  - tyvärr - allt mer tilltagande reformert tendens inom väckelsen: man ser bara nattvarden som något symboliskt och därmed mindre viktigt.

 

Nu börjar stilla veckan (tillägg/ändringar i kursiv stil efter påpekande i kommentarer).

 

Påskhelgen i Hertsökyrkan ser sålunda ut:

Skärtorsdag kl 19 Mässa Lars-Gunnar Ottestig

Långfredag kl 11 Gudstjänst Bo Nordin

Därefter möjlighet till bönevaka i kyrkan under dagen.

Stilla andakter kl 15 (Jesu dödsstund) och 18 (Jesu gravläggning)

Påsklördag kl 10 Andakt Jesus vilar i graven

Påskdagen kl 11 Högmässa (m vuxendop - kom gärna och var med om det!) Torbjörn Lindahl

Annandag Påsk kl 18 Mässa Torbjörn Lindahl

 

 

Glädjen sig till alla sprider

som har väntat utanför

Palmer för din fot man strör

Genom portarna du rider

Alla ropar med en röst:

"Hosianna, sions tröst

 

Du som mänskohjärtat känner

vet att hyllningen du får

snart i glåpord övergår

Ensam skall du utan vänner

höra ropen inom kort:

"Korsfäst! Bort med honom, bort!"

(446:2-3)

 

 

är namnet för dagen. Inget fel i det, men lite synd att Bebådelsedagen tränger bort en fastesöndag, och ganska ofta blir det ju just femte i fastan. Man borde ordna det så att man antingen

- firade bebådelsdagen på rätt dag 25 mars, och om den dagen infaller i stilla veckan firar bebådelsedagen på palmsöndagslördag eller på tredjedag Påsk

     eller

- som nu, firar dagen den helg som infaller närmast 25 mars (eller söndagen innan om närmaste söndag är Palmsöndag) men då låter bebådelsedagstemat prägla en mässa på lördagskvällen och fira fastesöndag på söndagen.

 

Som sagt, lite synd att en fastesöndag försvinner.

 

Under fredag-lördag hade vi terminens alpha-helg. Som vanligt på EFS' lägergård Sundet i Gäddvik. Ett fint dygn med föredrag, sång, förbön och gemenskap.

 

Under början av veckan befann jag mig, tillsamans med tio andra personer ur Frimodig Kyrkas kyrkomötesgrupp, på Berget i Rättvik för uppladdning inför höstens Kyrkomötessessioner. Vi har i princip gått igenom hela Kyrkoordningen och markerat alla ställen där vi - om vi fick som vi ville - skulle komma med förändringar. En del av detta kan kanske omvandlas till motioner i Kyrkomötet vad det lider.

 

De grundläggande kyrkopolitiska sanningarna kvarstår orubbade:

 

Man kan f ö notera att Kyrkostyrelsen inte ville godkänna att Kristdemokrater i svenska kyrkan bytte namn till Kristdemokrater för en levande kyrka. Förväxlingsrisken med div lokala grupper som redan heter Levande kyrka eller Levande församling ansågs tydligen för stor. Undrar vad vänner kristdemokrater då hittar på.

 

Några förslag:

Levande kristdemokrater

Levande kristdemokrater i en död kyrka

Kristdemokrater för liv i kyrkan

Kristdemokrater lever livet

 

Skämt åsido! Kristdemokraterna står oss frimodiga ganska nära i många frågor. Det är bara en fråga man har till vänner vars nomineringsgrupp är sprungen ur ett politiskt sammanhang. Varför bara kristdemokrater? Varför begränsa sig? Varför inte alla som vill ha en levande kyrka. Bland oss frimodiga får vem som helst vara med - oavsett politisk hemvist.

 

På Berget hann jag vara med om två morgonmässor. Båda utformade som en (nästan) komplett högmässa, med tre textläsningar och predikan. Det fantastiska är att när man får fira en riktig (hög)mässa så går man därifrån med verklig känsla av delaktighet därför att man deltagit i liturgin. Inte känner man sig utanför för att man inte tillfrågats om att vara textläsare eller förebedjare. En viktig insikt. Påminner mig f ö om artikel om gudstjänstförnyelse som jag läst i olika sammanhang (senast i Kyrkomusikernas tidning) i vilken påpekades att när talet om lekmäns delaktighet i gudstjänsten blev på modet så var det mot bakgrund av hur mässan firades i katolska kyrkan före Andra vatikankonciliet: prästen mässade för sig själv på latin vid altaret och människorna stod på knä i bänkraderna och bad Rosenkransen. "Delaktighet" var alltså inte i första hand att få textläsare och förebedjare mm utan att gudstjänstdeltagarna blir aktiva i själva liturgin.

 

Under dagarna i Rättvik fick jag även veta att dag Sandahl skrivit några blogginlägg om vår biskops fastebok. Hm...Ska även jag skriva något när fastan är över?

* en av roligheterna var att vi i Frimodig Kyrka är HBTQ-kristna:

Högkyrkliga

Bibeltrogna

Teologiskt kompetenta

Qarismatiska

är det idag. Ännu några minuter.

 

Idag firade jag högmässa i Hertsökyrkan för första gången på några veckor. Roligt. Roligt även med besökare från rikets nordligaste församling. Roligt även att min mamma orkade följa med.

 

I fredags hade kollega ordnat en träff i Hertsökyrkan där katolsk präst från England talade om det ockulta. Mycket intressant och givande föredrag. Han menade att det "sjätte sinne" (intuition) som många människor har väl utvecklat kan användas för att komma i kontakt med det övernaturliga. Men även om det är möjligt så ska man inte göra det helt enklet för att Gud förbjudit det. Han nämnde även de tre typer av vägar som människor kan använda för att nå det occulta:

1. Kunskap - spådomar, tarotkort, astrologi mm

2. Makt/magi - alla typer av terapier, healing mm

3. Kontakt med avlidnas andar/medier mm

 

Oavsett vad som "fungerar" ¨så är detta vägar som Gud förbjudit. Det öppnar nämligen för inflytande från onda makter.

 

Genom att en av åhörarna - som är tydligt new age-inspirerad - ställde några frågor och protesterade mot prästens framställning så blev det lätt att se skillnaden mellan

å ena sidan äkta kristendom:

Kristus är en unik Frälsare som gjort något som ingen annan gör, frälsningen kommer till oss som en gåva, människan måste omvända sig och ta emot den,

och all typ av hednisk religion/new age mm å den andra:

religionen bygger på det som är mänskligt och inomvärldsligt, "frälsningen" är i grunden självförverkligande, Kristus är inte unik utan bara en av oss som på ett extraordinärt sätt lyckats förverkliga den andliga utveckling som i princip står öppen för alla.

 

Givande och nyttigt att höra givetvis.

 

Helgen har även inneburit en del Frimodig Kyrka-arbete. Nu är en del valfoldrar beställda som kan spridas på olika orter i i stiftet i samband med kyrkovalet. Du kommer väl ihåg att du ska rösta i kyrkovalet - och rösta på ett verkligt alternativ till kyrkans politiska fångenskap. Jag behöver väl inte längre nämna att FRIMODIG KYRKA ÄR DET ENDA VERKLIGA ALTERNATIVET I KYRKOVALET?

 

Nu går vi in i andra delen av fastetiden, passionstiden. Nu, om inte förr, är det dags att börja meditera över och betänka Kristi väg mot korset.

 

 

är det idag.

 

Predikotexten om kvinnan med blödningar som trängde sig fram och vidrörde Jesu mantel och blev botad skulle väl i ock för sig lika gärna, nästan hellre, ha kunnat finnas med under föregående söndags tema "den kämpande tron." Dagens högmässobesök blev i Björkskatakyrkan tillsammans med mamma och min bror från Umeå som var uppe över helgen.

 

Det är nu länge sedan jag själv predikade och ännu längre sedan jag predikade i Hertsökyrkan. Den 27 januari predikade vår gästtalare Göran Larsson; Kyndelsmässodagen höll jag högmässa med konfirmation i Domkyrkan; söndagen efter var jag ledig; två söndagar efter det låg jag i influensa. Nå, den senare av de söndagarna hade jag nog orkat, men för säkerhets skull hade arbetsledaren tillfrågat en av stadens pensionerade (!) präster. Han hade inget emot att rycka in, tror jag; och denna söndag var jag planerat ledig. Sju veckor i rad utan en predikan i "min" kyrka.* Katastrof. Hoppas inget oväntat inträffar till helgen. Man är på väg att bli en upprepning av Gösta Berlings saga: Äntligen stod han i predikstolen.

 

Några andra som får stå i predikstolen är två bröder som vid dagens gudstjänst i bönhuset på Örnäset invigdes som predikanter. Det skedde genom att en av de äldre predikanterna ledde stunden med bön, bibelläsning och handpåläggning tillsammans med övriga predikanter och några lekmän till**. Jag var ovetande om att detta skulle gå av stapeln. Gick i bönhuset idag för att det var ett tag sedan sist och för att det var annonserat som femårsfirande för bönhuset. Tänk vad tiden går. Jag sade på skoj till några vänner i kaffekön att laestadianismen håller på att bli riktigt kyrklig när den firar jubiléer för byggnader av trä och sten. All välsignelse önskar jag över de två unga bröder som nu får gå in i rollen som predikanter.

 

Igår hade vi årsmöte med Luleå stiftsavdelning av Frimodig Kyrka. En rolig, trevlig och inspirerande dag.  Vår gruppledare i Kyrkomötet, Bertil Murray, höll ett intressant och givande föredrag. Stort tack till vänner i Piteå som ordnade med det praktiska med fika mm. Tack till EFS Bergsviken för att vi fick låna lokalen. Att Frimodig Kyrka är det enda verkliga alternativet i kyrkovalen i svenska kyrkan framstår allt tydligare. Allt fler personer i olika delar av landet har också börjat inse det och flera exempel finns på personer som lämnat kyrkopolitiskt engagemang i politiskt parti eller annan nomineringsgrupp för att gå över till Frimodig Kyrka. Tyvärr är vi ännu inte tillräckligt starka för att ställa upp på lokal nivå överallt där vi skulle önska. Men kom med du och gör det möjligt, nu eller i kommande val. Men i hela landet kandiderar vi till Kyrkomötet och stiftsfullmäktige.

 

Jag vill uppmana alla som vill ta sin tro på allvar att se till att rösta i kyrkovalet till hösten - på något alternativ som kan göra skillnad. Alla som har ungdomar över 16 år ska se till att dom röstar också. Särskilt vill jag vända mig till alla som tänker att svenska kyrkan är så förfallen att det inte spelar någon roll vad vi gör, att man lika gärna kan lämna det "sjunkande skeppet". Nej, gör inte det säger jag. Det har betydelse att det finns en yttre kristen struktur i vårt land. Hjälp till att se den överleva.

 

Till sist kan jag berätta att jag fick en kommentar till föregående inlägg. Den innehöll en länk till en hemsida som publicerat skrift av Luther om judarna. Det var apropå det jag skrev om kyrkornas roll under förintelsen. Jag har valt att inte publicera kommentaren då jag inte vill ge spridning åt denna Luthers skrift. Den som vill läsa må själv söka på nätet. Men en sak kan man säga: Luther hade ett drastiskt uttryckssätt. När han skriver om judarna ser vi det tydligt och har svårt följa med i svängarna. Kanske är det dags att vi "lutheraner" ser att samma sak gäller om många av hans uttryck om påven och katolicismen. Att påven är antikrist är kanske mer uttryck för Luthers temprament än det ska tolkas som en förblivande andlig sanning.

 

När friden ett hjärta bevarar

stor rikedom får det och makt

Det räknar ej längre och sparar

står ej som sitt eget på vakt

Det frestaren bjuder att vika

och källor att flöda så rika

i lidandets brännheta trakt

 

Men såsom den jagande hinden

som ej äger rast eller ro

men räds för vart prassel av vinden

och själv ej sin räddning kan tro

så värnlöst är människans sinne

när icke på djupet där inne

Guds frid och hans salighet bo

 

Vet hela Guds frid du behöver

om hjärtat skall provet bestå

och hela Guds himmel däröver

sitt skyddande valv måste slå

Här duger ej dela och tveka

Hur vågar ditt hjärta du neka

att hela sin rikedom få

 

---

* då det tidigare nått mig att det finns läsare som reagerat mot att jag vid något tillfälle kallat Hertsökyrkan för "min kyrka" så förklarar jag (igen): det betyder inte att jag äger kyrkan; det är snarare uttryck för en kärlek (som det är rimligt att en präst har) och i sak betyder det inte mer än att det är min stationeringsort och den plats där jag har gudstjänstansvaret och utför större delen av mitt gudstjänstarbete.

 

** samtliga personer i skeendet män. (Precis som den konklav som snart ska samlas i Rom och välja påve.) Tur att finns något sammanhang där det är lite gammaldags ordning och reda och inte hela tiden måste vara så förtvivlat jämställt, men folk uppenbarligen är nöjda och glada ändå, tänkte jag där jag satt i min bänk :)