Nu har dom varit här
och sett sig om mer detaljerat i huset. Dvs det unga par som kommer att ta över huset i slutet av januari. Inget av det dom såg fick dem att tveka. Och tur var väl det eftersom vi redan skrivit kontrakt. Trevliga ungdomar, jämnåriga med mitt yngsta barn. Roligt få sälja till dem.
Icke utan viss entusiasm lyckades jag förklara det som jag upplever som husets och tomtens fördelar. Upplever jag då någon tvekan inför tanken att flytta? På intet sätt. Det känns helt rätt. Allt har sin tid.
Det är väl bara att tacka Gud att han* befriat mig från kärleken till det jordiska huset. Jesus säger ju: i min Faders hus finns många rum. Det är trots allt viktigast.
* om jag följt andan i nya kyrkohandboken skulle här ha stått "tacka Gud för att Gud befriat mig". Språklig tröghet bara för att undvika pronominet "han". Inget för mig vare sig på blogg eller i kyrkan.
Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg
Du kan ju erbjuda dej att be för dem eller t o m viga dem (om det inte är gjort) och ha en rejäl husvälsignelse när de flyttar in (om du eller de inte tycker att det är tillräckligt välsignat redan :o). På köpet, liksom!
Här får du Anders Nilssons lilla ljuvliga nyårs- och födelsedagssång, som kan passa lika bra vid flytt - eller kyrkoårsskiften: http://sionstoner.blogspot.com/search/label/Se%20Kristus%20%C3%A4r%20densamme
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Andreas Holmberg
Vad roligt! Ja, banktjänstemännen brukar vara rakare än somliga präster (som ju själva är sambor ibland) på husköparkurserna: "Gift er!!!"
Men det där andra (husvälsignandet alltså) kan väl göras en gång till?
Trackback