Igår var en spännande dag
Dels blåste det hårt, ofta söderifrån. Så att glasögonen fick stoppas i jackfickan för att hindra dem försvinna från huvudet. T o m hörapparaterna fick man bevaka av samma skäl. Sen regnade det ordentligt dessutom. Dessa två väderföreteelser tillsammans har gett extremt högt vatten i fjärden utanför tomten.
En annan gripande händelse är att jag trots vädret, med hjälp av två vänner och ett hyrsläp från OK Q8 fraktat bort pianot som hustrun och jag köpte i Uppsala 1977 och dumpat det i container för grovsopor på Återvinningscentralen.
Ett lika smärtsamt som nödvändigt beslut. Jag är ju uppvuxen med att piano ska finnas i ett hem. Pianot är husets själ brukar jag säga. Men efter det att jag blev ensam i huset har det möjligtvis varit enstaka pekfingervalser plus något extra när äldsta dottern varit på besök. Så, hur länge ska man ha ett piano stående som inte nyttjas?
Återstår jämförelsen; vilket var värre, att sälja motorcykeln eller dumpa pianot? Pianot kändes i sak värre, dels av principiella skäl - ett hem ska ha ett piano, dels för att det fortfarande var helt, snyggt, fullt fungerande och t o m välstämt. Så fel att det då bara ska slängas - till ingen nytta. Motorcykeln däremot - som också var i gott skick - fick ju sitt nya hem hos någon som förmår uppskatta den och ha glädje av den.
Men på det personlig känslomässiga planet var det värre med motorcykeln. Den var ju en kär vän som jag fortfarande skulle kunnat ha mycket glädje med om inte stroke klämt sig emellan.
Och om jag beslutat ha dem båda kvar hade jag knappast tagit den plötsligt uppdykande chansen flytta från fyra-rums radhus till en tvåa.
Kommentarer
Postat av: Daniel G
Fanns det ingen som ville förbarma sig över pianot?
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
