Västerbotten

har jag befunnit i i under dagar fyra. Eftersom jag tidigare beslöt att inte fara med MC t o r Varberg för deltagande i OAS-möte så har jag, som jag tidigare nämnt, inte på långa vägar gjort av med sommarens MC-längtan. Alltså blev det en tur.
 
For hemifrån i tisdags och första stoppet blev hos kära vänner i Byske där jag blivit anmodad stanna till för att få en bok som givaren ansåg ytterst värdefull, nämligen en nyutgåva av Gottfrid Billings utläggning av 1878 års katekesutveckling. Intressant bok. Det lilla jag hunnit läsa i den. Inser hur väl förankrad jag är i den andliga lärotradition som förvaltats inom svenska kyrkan. Ofta är igenkännandet stort. Bara på en punkt (hittills!?) anser jag att den gode Gottfrid har fel. Det är när han två (!) gånger i avsnitten om nattvarden påstår att brödet och vinet är Kristi kropp och blod bara i själva ätandet. Detta är ju en läropunkt som understundom uppträder under sken av lutherdom.* Här måste vi hävda - och dra de liturgiska konsekvenserna av - den tron att precis som föreningen mellan Guds Sons gudomliga natur och Jesu mänskliga natur inte upphört, så upphör ej heller föreningen mellan bröd/vin och Kristi kropp/blod, utan det bröd och vin som konsekrerats korrekt och som blir över efter kommunionen förblir - i all evighet! - Kristi kropp och blod.
 
Nå, när jag läste detta hade jag redan lämnat gamla vänner och uppbyggliga samtal och kommit till södra Västerbotten. Här har jag nu kört motorcykel i dagarna två från mitt basläger i Vännäs. Onsdag mer mot Västerbottens sydspets och torsdag mer i inlandet. Via Bjurholm förbi Lycksele, där min pappa är född och där farfar var komminister på 20-30-talen, t o m kört genom byn Knaften där farfar är född; sedan åkt igenom Norsjö där farfar var kh 1934-1960. Givetvis blev det kyrkogårdsbesök och då jag såg att farfars och farmors gravsten började bli övervuxen av lava så ägnade jag en stund åt att skrapa bort densamma så texten blev mer synlig.
 
Men det borde jag inte gjort? I vart fall inte på det sätt jag gjorde. Förutom naglar brukade jag även MC-nyckeln och husnyckeln. Dumt visade det sig. När jag idag kom hem gick det inte att få in nyckeln helt i låset. Tur att sonen var hemma och kunde öppna. Ett noggrant studium av nyckeln och jämförelse med annan nyckelkopia visade att jag rundat av mikroskopiskt litet hörn längst fram på nyckeln. Och det räckte tydligen. Tur att jag har fler.
 
Under torsdagens MC-tur såg jag vid något tillfälle även vägskylt visande mot Kalvträsk. Då har jag varit i eller i närheten av alla de församlingar där min farfar varit präst: Kalvträsk, Lycksele, Norsjö, en måttligt stor triangel mitt i västerbotten.
 
När man är ute på färd i delvis okända trakter så är det svårt veta vilka vägar man ska välja. Enklast ta de största (tjocka röda sträck på min karta) men hur kul är det på en skala? Ganska raka. Utan alltför mycket av de av motorcyklist uppskattade kurvorna. Alltså tar man de något mindre vägarna (lite smalare röda sräck i min gamla KAK-atlas). Ofta roligare med mer kurvor. Eller så tar man de ännu mindre vägarna som ofta är ännu kurvigare (gula i min kartbok), problemet är bara att ibland är dom asfalterade (=roliga) ibland är det grusväg (=inte roliga). Idag fick jag bådadera. Några mils ofrivillig grusväg men likväl så uppkört att man ganska enkelt kör i de uppkörda spåren. Men särskilt vid ett tillfälle fick jag köra på härlig kurvig asfalterad väg. Det var söderut från Norsjö. Ca två mil var det väl fram till större vägen mellan Rusksele och Vindeln. Den sträckan är bland det roligaste MC-väg jag kört i hela mitt liv. Den kör jag gärna igen.
 
Men ibland blir planerna oväntat ändrade oavsett vad vägatlasen förutspår; det är när det är vägbygge. Några gånger drabbade det mig och plötsligt finner man sig köra på en decimeter tjockt lager lösgrus. Inte kul kan jag säga. Då det dessutom på ett ställe var rejält spårigt och det kändes som om motorcykeln klättrade upp och ner för vågdalarna, då tänkte jag ett tag att här åker jag snart i backen. 
- Tack, gode Gud, sa jag när jag kom in på asfalt igen.
 
Men vacker natur får man då och då se. Här några bilder tagna en bit väster om Norsjövallen.
 
 
Goda vänner och bror och svägerska har fått besök - tack för middagar och övrig gästfrihet. Och IKEA! Lämpligt gör sväng genom IKEA när man kommer med MC. Då kan man mämligen inte dra på sig en massa. Mässa har jag givetvis också firat under turen. Det tvekar jag aldrig att göra om jag möter människor som har en nattvardslängtan som inte på tillfredsställande sett möts och tillgodoses av de officiella kyrkliga institutionerna.
 
Idag åkte jag hem. Tog väg genom inlandet även idag. Men annan väg än igår. E12. Passerade alltså Lycksele och Norsövallen för andra dagen i rad (i rejält regn denna dag, dock) men fortsatte sen via Glommersträsk mot Arvidsjaur och hem via Älvsbyn. Stopp för kort stunds ljugande med gammal kamrat givetvis. Mest handlade det om hans jobb, som fortsätter in i hans pensionärstillvaro, och om ev framtida gemensam resa till grekiska övärlden.
 
Middag med äldste sonen i kyrkstugan. Nu hemma i favoritfåtöljen. Semestern snart slut. Fr o m tisdag blir det arbete.

 
* tillika med den villfarelsen att brödet och vinet är Kristi kropp och blod bara för den troende. Men det förnekar Gottfrid Billing (helt korrekt). Även den otroende som mottager bröd och vin i ett rätt utfört nattavardsfirande tar emot Kristi kropp och blod. Dock ej till samma välsignelse som den troende.

Idag blev det MC-tur

Igen! Jag var ju fram och tillbaka till Boden igår. Men den resan kom mer oplanerat. Idag blev den tur av som jag föreslagit mig själv i flera dagar. I dagarna tre har jag haft lust ringa min gamle kamrat och säga att tre ovedersägliga fakta just den dagen möter mig (sönd: gäller eftermiddagen):
- jag är ledig
- jag har en bok som du vill ha (så jag kan få mina 200 kr!), nämligen Dag  Sandahl: En annan Kyrka
det är så pass fint väder att det lockar att ta ut motorcykeln
 
och fråga honom om han ser någon möjlighet sammanföra dessa ovedersägliga fakta i en harmonisk enhet. Kunde han det? Vet ej. Istället får jag genom bloggläsande igår ta del av ett ytterligare faktum som han lägger på brasan:
- han är nu pensionär - på riktigt, första dagen igår - och sitter hemma och vet inte vad han ska ta sig till, och skulle därför (det säger ju sig självt även om han inte uttryckligen nämner det) uppskatta besök av god vän, tillika erfaren själasörjare och god lyssnare, som kunde höra hans klagan, dela hans nöd och ge lämpliga goda råd.
 
Sagt och gjort, idag ringde jag och föreslog ett besök. Vi siktade på att jag skulle infinna mig allra senast till Brasilien-Mexico. Men först skulle jag förbi Piteå MC & Motor och köpa en "pakethållare" för att kunna montera topbox på motorcykeln. Sidofästen för packväskor finns redan.  Och jag har fyra Givi sidoväskor. Två hade jag med gamla hojen som jag kraschade och två följde med den nya. Alltså kan jag ha två och en tredje som toppbox. Så var planen. Men det var lite lättare sagt än gjort, eftersom en extra Givi-platta skulle behöva monteras på Honda-fästet och då jag istället blev erbjuden köpa en dammig Honda Topbox (har länge varit ur originalförpackningen och saknade dessutom några av de spännband som hör till inredningen) som efter idogt letande återfanns i något förråd och dessutom erbjöds få allt, grundfäste, montering och topbox till ett så facilt pris att det kändes som att jag fått den nästan gratis så slog jag till. 
 
- Nu har du värvat en trogen kund sa jag när jag betalade det ytterst måttliga priset.
- Det är du väl redan, blev svaret.
 
Topbox med ryggstöd - om nu någon av kära läsarna skulle vilja med på en tur.
 
Men allt tog längre tid än beräknat så jag missade första perioden av matchen hos min gamle kamrat men hann se andra  perioden och det var ju där målen kom.
 
Hemvägen åkte jag Klöverträsk-Avan och hann precis till färjan. Finns något njutbarare än en MC-tur? Tror inte der.
 
Väl hemma bänkar jag mig för Belgien-Japan men just när jag går till garaget en kort stund för att kunna bjuda läsarna en bild av underverket, då gör japsarna både 1-0 och 2-0. Och just när jag ska skriva om detta och dessutom jobbar på att få in bilden i bloggen då passar belgarna på att både reducera och kvittera. Om inget händer inom några minuter så blir det förlängning. 
 
Men något hände. Med bara sekunders marginal gör Belgien 3-2. Dags för klyscha, en match är inte slut förrän slutsignalen ljudit.
 
Och en motorcykel är inte komplett förrän den har en fin topbox.
 
 

Sedvanlig sommarutfärd

till malmfälten blev det under midsommarhelgen. Åkte torsdag eftermiddag efter jobbet. Med motorcykel! Lite hade jag tvekat både pga utlovad temperatur som inte skulle vara alltför hög och pga utlovat eventuellt regn som dock inte skulle vara alltför ymnigt. Men till slut bestämde jag mig för att köra motorcykel istället för att åka plåtlåda.
 
Det ångrar jag inte. Ångrar man någonsin en MC-tur? Inte ens om man bromsar omkull sig och hamnar fjorton dar på lassaretet, säger jag av egen erfarenhet. Men på nya hojen har jag ABS så en likadan olycka som den förra kan inte inträffa.
 
Men kallt var det. I Boden satte jag in fodret i jackan när jag stannade och tankade. Vid Vuollerim var det dags dra på sig regnjacka för att minska vinddraget och i Porjus blev det extra tröja under jackan. Vid två tillfällen under färden upplevde jag att det blev tydligt svalare; dels vid gränsen till Lappland och dels vid odlingsgränsen. Tog alltså västra vägen. Vackrare och roligare, tycker jag nog. Men trots extrakläder var det skönt få värma sig med bastu senare efter framkomsten.
 
Under fredagen blev det prommenad med kaffetermos till den s k blå lagunen 
 
som är ett gammalt vattenfyllt dagbrott högst upp på malmberget Malmberget. Både lite fotboll och sedvanlig midsommarmat gjorde sedan att dagen närmade sig jordisk fulländning.
 
Lördagen följde jag med god vän och ett gäng församlingsbor till gudstjänst i Kaitums kapell. Det är ett ställe jag sett på kort och hört talas om många gånger, men aldrig tidigare besökt. Ligger mitt ute i ödemarken till Dag Hammarskölds minne.
 
Eftet återkomst till Malmberget och snabb middag blev det sedan MC hem. Kort paus på Vippabacken, som alltid när man passerar den vägen. Men nu var jag förståndig och satte på alla kläder direkt innan start.
 
Nu nedsjunken i favoritfåtöljen för att tillsammans med besökande yngre bror och svägerska se Sverige-Tyskland.
 
 

Hur kunde jag tveka?

När jag i eftermiddags kom hem? 
 
Jag hade hämtat mamma och tagit med henne till kyrkan. Bosse celebrerade och predikade.* Kyrkkaffe sen.
 
Efter gudstjänsten skjutsade jag hem mamma och innan jag hunnit från äldreboendet så kom min moster och morbror på besök. Så fick man hälsa på dom också.
 
Men hur kunde jag tveka när jag kom hem? Tveka att fara ut en stund med med kära motorcykeln. Av samma skäl som igår: när man sjunkit ner i favoritfåtöljen så ids man inte som vi säger i Luleå. Men om Mexico kan besegra Tyskland i VM så borde jag kunna besegra min lättja. Och till slut lyckades jag. 
 
Norrut även idag. Men lite längre än igår. Kurviga vägen över Sundom och sen hem från Råneå. Lite teknikövning som vanligt å större parkeringsplats. Det behöver jag definitivt mer av.  Hem via Örarna- Bensbyn.
 
Jag säger det igen: så avstressande att vara ute med MC! Det är nästan så att man skulle kunna få ett infall att vända hojen söderut, stanna till vid lämplig mack och köpa en tandborste och ringa en av sina bröder i Umeå och säga: "jag kommer om tre timmar". Det sista vore dock en överloppsgärning eftersom yngre bror ringde mitt under Tyskland-Mexico-matchen och planerade in ett besök kommande lördag-söndag.
 
Mässa, MC och fotboll på TV.** Vad fattas?
 

 
* detta var sista gången för sommaren vi har 11-gudstjänst i Hertsökyrkan. Kommande söndag är det mässa kl 18 och räknat därifrån är det varannan söndag kl 18 t o m 19 augusti. Fr o m 26 aug är det återigen sön- och helgdagligen kl 11.
 
**  prioritering i nämnd ordning

Jag kör för lite motorcykel

Skrev först "åker för lite". Helt fel. Man åker bil, men kör motorcykel. I åtskilliga dagar har jag längtat ut på en tur. Hur många vet jag inte. När man har denna längtan i kroppen blir dagarna så tråkigt innehållslösa att man snabbt tappar räkningen.  Flera gånger när jag farit från jobbet och det varit soligt så har jag tänkt "ikväll..." Men så har det kommit en regnskur eller så har jag blivit fast med posten en stund och så har det blivit lite sent och så ids man inte dra på sig hela utrustningen och så blir man hemma och så blev det ingenting.
 
Men ikväll blev det äntligen av. Hemkommen efter dop blev det fotboll på TV. Danmark-Peru. Kul att grannlandet vann. Men när det sen efter ca en timme började match mellan Kroatien och Nigeria då tänkte jag att nu får det vara med fotboll en stund. En måttligt lång MC-tur blev det. Ut på E4, norrut till Smedsbykorningen där jag övade lite manövrar i låg fart på parkeringen. Tillbaka mot Rutvik, av mot Gammelstad och in mot stan och mot Porsön vid rostbollen.
 
Eftersom matchen fortfarande pågick när jag kom hem såg jag del av andra perioden. Jag erkänner att jag gärna ser fotboll på TV. VM och EM är höjdpunkter. 
 
Men när jag nu sjunkit ner  i favoritfåtäljen efter MC-färd så känner jag hur oerhört avstressande det är med en MC-tur. Har jag skrivit det förr? Skriver det igen.
 
Bland mina vänner finns vissa som gläder sig över att jag skaffat ny MC, tänker tydligen att det är rätt av mig göra något jag tycker om, men åter andra som tycker att jag borde låtit bli. Dom fruktar kanske att jag ska köra ihjäl mig. Men idag slog mig tanken: är det värre att köra ihjäl sig än att dö sovande i sin säng? Jag menar död som död. Nu hör jag någon av läsarna säga "prata inte så där". Varför inte? Är det större chans att jag dör om jag nämner döden? Kan man betvinga döden genom att inte tala om den? Tror inte det. Antingen är människor rädda för döden. Det behöver en kristen inte vara. Eller så är dom skrockfulla och tror att döden infinner sig lättare bara för att man nämner den. Men skrock är faktiskt en oerhört subtil form av avgudadyrkan. Det bör en kristen inte heller ägna sig åt.
 
Så jag fortsätter att köra motorcykel. På fullt allvar ska jag köra försiktigt och göra allt för att inte köra ihjäl mig. Men om jag till äventyrs kör ihjäl mig, så kom ihåg: jag hade i alla fall roligt. Och att jag dör med evighetshopp.
 

Himmelsfärd och MC-färd

Himmelsfärden var ju Kristi. Den som Kyrkan idag firar på fyrtionde påskdagen. Själv firade jag med den lokala kyrkan på Hertsön efter att ha hämtat mamma på hennes boende. I predikan påminde Bosse om att även Kristi mänskliga natur är på Faderns högra sida. Att det alltså redan finns en människa på Guds tron är det slutgiltiga beviset för att segern är vunnen.
 
På Kristi himmelsfärds dag har det alltid varit lite färre gudstjänstdeltagare än söndagarna innan. Är det kanske långledigheten som lockar folk till stugor eller andra ställen? Ändå var vi idag jämförelsevis många, över trettio - (t o m nästan 40 hörde jag någon dag senare och kompletterar därför bloggposten lörd 12/5). Jag minns en diskussion vi hade i prästkollegiet i dåvarande Örnäsets församling för rätt många år sedan. Frågan var om det var lönt att ha högmässa denna dag, då konkurrensen var stor från gökottor i parti och minut. Jag lät då vår vaktmästare i Hertsökyrkan ta fram statistiken för högmässorna de tre senaste åren. Mellan 20 och 25 varje år. Och det gjorde att ingen längre ifrågasatte vår högmässa. I år var det alltså  över trettio! Klar förbättring. Jag fortsätter hävda: regelbundna gudstjänster (inte en massa sammanlysningar), inte en massa gudstjänstpåhitt, utan en ordning som folk kan lära sig; då kommer det på sikt folk. I dag var det nästan en hel rad med ungdomar. Riktigt roligt. 
 
Vid kyrkkaffet gjorde jag en ny intressant bekantskap En man som till råga på allt var son till en av mina praktarlärare (i höst blir det fyrtio år sedan jag gick prakten).
 
Väl hemma blev det min tur göra en färd. Men givetvis bad jag Kristus vara med även på den färden. Och det var han. Jag kom lyckligt både fram och tillbaka. MC-färd Luleå-Älvsbyn t o r. När man vill ta en tur med hojen vill man ju hamna någonstans där man kan få en kopp kaffe eller en korvbit. Här blev det bådadera. Lite undervisning i grillandets ädla konst fick jag också av min gamle kamrat. Kanske kan jag också snart lyckas med grillning av en korvbit.
 
Det noterbara var dock att det var tio grader varmare i Älvsbyn. 23 grader mot 13 i Luleå. Typiskt årstidsfenomen. På vårarna blir värmen på efterkälken i Luleå pga kylan i havet. På hemvägen märkte jag tydligt hur det blev kallare i luften.
 
Medan jag var hos min gamle kamrat med hustru fick jag också chansen bese Luleå Domkyrkoförsamlings Fb-sida där det finns bilder av samtliga präster som sitter och begrundar nya handboken. Om kära läsarna efter Fb-skådande tycker att jag ser mer betänksam ut än mina glada kollegor, beror det på att domprosten begagnat sig av det journalistiska tricket att själv skapa den verklighet man vill förmedla; kortet av mig togs direkt då boken utdelats och givetvis sorgfälligt skall begrundas, bilderna av övriga kollegor togs en stund senare då vi hunnit prata med varandra, skämta och skapa en uppsluppen stämning. Givetvis får jag också lust att gapskratta då jag ordentligt läst igenom nya handboken😄
 
Min gamle kamrat och jag ägnade dock nya handboken ytterst liten del av den tid vi var tillsammans. Vad beror det på? Att vi varit med om detsamma en gång (och då varit riktigt entusiastiska?) och därför tycker nuvarande handboksbyte bara är en blek kopia av det tidigare upplevda?
 
MC-utfärdens stora insikt för mig var annars att jag nu börjar känna mig mer trygg på hojen. Mycket av tidigare ringrost bortblåst.

Miss

Igår kunde jag varit med på något som jag missade; SMC:s i Norrbotten (Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation) avrostning* på Hedenbasen en bit utanför Boden. Har varit där en eller två gånger tidigare undet min MC-karriär. Några gånger har det också varit på annat gammalt regementsområde i Boden. F d A8? Där körde jag omkull en gång när jag skulle öva hastig inbromsning. Låste bakdäcket och gjorde misstaget ej titta rakt fram mot horisonten. Några år tidigare hade jag gjort likadant på en avrostning i Piteå. Men den gången klarat mig från fall (enligt instruktören) pga att jag fäst blicken långt bort, rakt fram. Tvärnitar är tydligen inte min starkaste gren. Det var ju också en tvärnit som gjorde att jag for omkull vid olyckan för snart tre år sedan. Tur att jag har ABS-bromsar på nya hojen. Det var kanske utsikten att få bort en gammal icke-abshoj från vägarna som gjorde att försäkringsbolaget löste in hojen istället för att låta reparera den, vilket inte varit omöjligt.
 
Så avrostning blev det inte igår. Dylika aktiviteter borde ligga på lördagar, inte söndagar. Men skam den som ger sig. Söndag var en dag med vackert väder och t o m på aftonen var det behagligt varnt.  Så på med MC-stället och ut på en tur.  Inte jättelångt. Genom Björsbyn, mot Rutvik, ut på E4 fram till Smedbyavfarten. Där är ju en stor asfaltplan där lite krypkörning och svängar kan övas. Åter mot stan men av från E4 vid Persön och via Örarna, Bensbyn, Sinksundet, Björsbyn hem.
 
Som vanligt gäller: alltid en tröskel kliva över när det gäller att ta sig ut. Men när man väl sitter på hojen och känner vinddraget så är det så sagolikt avstressande.  Pröva så får du känna!

* då motorcyklister träffas på avskilt område och övar inbromsning, manövrar i låg fart mm (att köra 100 km i timmen rakt fram på E4 är inget att öva på; det klarar hojen i stort sett av sig själv

Ny skylt

Alltså registreringsskylt. På motorcykeln. Den ordinarie har jag tappat- eller blivit bestulen på - som jag skrev i tisdags. Igår var jag till polisen för att beställa en ny. Lika bra beställa hos polisen tyckte jag eftersom det på Transportstyrelsens hemsida upplystes om att förlust av registreringsskylt måste polisanmälas.
 
Sagt och gjort. Hos polisen kunde man välja att ta kölapp till flera olika diskar beroende på ärende. Eftersom inget stod om registreringsskyltar så valde jag "övriga ärenden". När det efter viss väntan äntligen blev min tur så upplystes jag om att förlusten av skylten först ska anmälas och det gör man "där" (peka med armen) och då tar man ny kölapp för "anmälan av brott". 
 
Sagt och gjort II. Nu var det inte några nummer före mig men ingen fanns bakom disken. Så likväl väntan igen. Och nu kändes det plötsligt spännande för framför denna anmäla-brott-disk var det byggt liksom en ljudisolerad farstu med ljudisolerad dörr. Nå mitt ärende upplevde jag inte som så känsligt, så jag berättade om min saknade registreringsskylt med öppen dörr. Men det skulle jag inte gjort insåg jag en stund senare då receptionisten gick för att måla min provisoriska skylt som jag får bruka tills den nya ordinarie kommer.  Ty under hennes korta frånvaro var det någon annan polisbesökare som behagade gå ut genom ytterdörren (precis mitt emot båset där jag satt) och dess öppnande innebar en stark vindpust förbi mig som fick mitt körkort på disken framför mig att blåsa i golvet.
 
Att anmäla förlust av registreringsskylt var också en noggrannare procedur än jag tänkt mig.
- när upptäckte du att den var borta?
- när såg du den senast?
- hur förvarar du motorcykeln? I låst garage?
 
Nästan som om man är misstänkt för brott. Men jag förstår. Brottslingar kan tänkas vilja falskregistrera fordon i samband med olagligheter.
 
Så kära läsare! Om ni till äventyrs skulle råka se mitt registreringsnummer på en MC i samband med bankrån eller terroristbrott så är det inte jag.
 
Och för att ni ska kunna spana efter min ordinarie skylt så visas här den provisoriskt fasttejpade. 
 
Men lika vitsig som min lillebror är jag givetvis inte! Igår fick jag ett sms med uppmaningen "Fråga mig om jag köpt ny bil!" När jag sms:at frågan så kom svaret omedelbart i form av denna bild:
 
 🤣
 

Första maj

är det idag. Det tror man inte. När jag sitter i favoritfåtöljen och tittar ut genom fönstren så ser jag en snömängd som för tankarna till första halvan av april.
 
Detta datum brukar det oftast vara helt snöfritt runt huset och ibland har man varit ute och paddlat kanot på fjärden denna tid.
 
Tur att ett annat säkert vårtecken inte sviker- Första maj-rundan. Ganska sval dag. Innebärande att jag vid pauserna i både Boden och Älvsbyn fick värma handskarna (och även händerna) på motorn (motorcykelns motor, säger jag för säkerhets skull ifall någon ny okunnig läsare skulle ha infunnit sig). Jag blir ju ständigt kall om fingrarna så fort det är svalt. I Boden fick jag hjälp värma händerna av nystekt hamburgare som serverades av Trångfors IF. God gärning. Kaffe köpte jag dock inte av dem utan siktade på att det skulle stå skolbarn med föräldrar och sälja kaffe och kakor på Storgatan i Älvsbyn. Men icke. Dom hade tydligen skrämts av kylan. Vad som skrämt eller lockat bort min gamle kamrat vet jag ej i detalj men han hade i alla fall haft vänligheten att via sms meddela sin frånvaro. Alltså fick jag i min ensamhet besöka närbeläget konditori där man kunde få sig en kopp kaffe och en bulle. Mitt vänstra långfinger framhärdade dock i att inte låta sig upptinas så till slut fann jag ingen annan råd än att doppa fingret i heta kaffet. Nöden har ingen lag. Dags att skaffa handtagsvärmare - tur jag beställde på Piteå MC & Motor igår.
 
Sista sträckan mot Piteå var det lite varmare i luften och under hemkörningen från Piteå ännu varmare och vid hemkomsten snudd på behagligt, men så var jag också varmt klädd. I Piteå blev det givetvis palt som vanligt. Vid bordet hamnade jag bredvid mekanikern från ovannämnda mc-firma. Roligt se honom som mc-förare också så man kan lita på att han vet vad en hoj används till när man anförtror sin ögonsten i hans händer i verkstaden.
 
Enligt en uppgift jag hörde var det ca 580 motorcyklar ut från Luleå. Bra siffra i detta svala väder men långt från rekorden på över 1000. I Boden var det en medåkare som såg att jag tappat nummerskylten. Var har den tagit vägen? Kan den lossna bara så där? Har någon stulit den?
 
Nu är våren infirad och nu är det Lunds studentsångare på TV. Och då är det vår. Oavsett snödjupet.

Första MC-turen

avklarad
 
Väl hemkommen sjunker jag ner i favoritfåtöljen och suckar mitt "Tack, gode Gud". Ringrostig är man ju alltid och detta år mycket grus kvar på garageplan. Inte blir det bättre av att jag bara körde ca 70-80 mil förra året, efter det att jag köpte nya hojen 28 augusti.
 
Nu gäller det att få några mil innan första maj-rundan. Givetvis önskas gott väder så min gamle kamrat dyker upp på Storgatan i Älvsbyn och inte prioriterar att sitta inomhus och författa ytterligare P minus nånting-inlägg på sin blogg.*
 
Dagens premiärtur blev genom Björsbyn mot Sinksundet, mot stan men avtag vid Björkskatan, Björkskataleden ända till Notviksrondellen (Rostbollen), Bodenvägen fram till E4 och sen mot Rutvikskorsningen, sväng in på gamla E4 (fortfarande i folkmun kallad Haparandavägen), in mot stan ända till Mjölkuddsrondellen, vänster och sen fram till badhuset, vänster igen och sen höger in på Kungsgatan, fram till Varvsleden och vänster och sen Hertsövägen till rondellen som enligt LLT:s hållplatsangivelser heter Skurholmsrondellen fast många säger Örnäsrondellen, vänster och till Lulsundet där det blev höger, avfart igen vid Björkskatan (fast från andra hållet denna gång fattar alla som kan Luleås geografi), Björkskatsleden för andra gången men bara fram till Porsön och så hem.
 
Suck och pust. Och tack.
 
Men jag saknar handtagsvärmare som jag hade på gamla hojen.

*  vilket iofs är en god sak, men allt i sin ordning

Ni får skylla på mig

- om det blir fler orkaner i Karibien/USA 
- om det bli mer oväder närmare till
- om det blir varmare
osv.
 
Jag har nämligen varit ute och åkt motorcykel. Helt i onödan. Efter flera dagars regn var det idag uppehållsväder, torra vägbanor och soligt t o m - vissa stunder. Då kan man inte låta bli att ta en tur med hojen. Som sagt en helt meningslös tur om man tänker att man borde hamna någonstans. Inte ens hamnade jag hos min gamle kamrat för en stunds ljugande, vilket kunnat vara synnerligen stimulerande så här i kyrkovalstider. Nej bara runt stan. Över båda broarna i Gäddvik, men aldrig över Bergnäsbron. Gammelstad (2ggr). Rutvik, Storheden (2 ggr), Sunderbyn, Notviksrondellen med rostbollen (2ggr) var platser som passerades. Slutlig tankning vid mack (nämner inte vilken för att inte göra otillbörlig reklam) vid Mjölkuddsrondellen innan sista halvmilen hem.
 
Jo, det känns som att jag behöver mer övning. Men, oj, så skönt det är. Vilken avstressad känsla efteråt. Nästan som ett träningspass på ett gym kan jag tänka.

Det blev MC-tur

Du trodde väl inget annat. Norrut den här gången. Mot Björkskatan, upp och ner på Ormberget - bilvägen, inte slalombacken! - sen via Benbyn -Örarna till Persön. En bit efter E4 och sen gamla - kurviga! - vägen via Sundom till Råneå. Sen mot målet: god vän i Prästholm. Årligt besök med MC hör till. Men förra året blev det inget MC- besök. Av förklarliga skäl. 
 
Hemvägen direkt efter E4. 
 
Helt klart är jag lite ringrostig. Men ringrostigheten märks ju mest när man ska manövrera hojen i låg fart. Att köra 110 på E4 är inte särskilt svårt. Nöjet lika stort som alltid. Eventuell rädsla - som bortblåst.

Första turen

där jag inte bara körde runt stan utan såg till att jag hamnade nånstans. Givetvis blev det ett möte med min gamle kamrat.
 
Tog ut en ledig dag idag då det som normalt brukar fylla onsdagarna inte kommit igång för terminen. Vädret såg lovande ut på förmiddagen så jag började smida MC-planer. Efter lunch mulnade det dock och det kändes mer osäkert. Andra halvan av eftermiddagen blev det bättre igen och motorcykeln kom ur garaget.
 
Rätt blåsigt på vägen till Älvsbyn. Men fram kom jag lyckligt. Fick några timmars samvaro med min gamle kamrat, inklusive deltagande i veckomässa som han ledde kl 18.30.
 
Hemfärden gick också bra. Lite svalare men mindre blåst.
 
Även igår var jag med om en mässa. Eller kanske det ska kallas liturgi. Men då var jag bara deltagare, inte kommunikant. Det var den koptiska gruppen som lånade Hertsökyrkan. Deras präst kommer förbi ca en gång i månaden. Sannerligen gäller där den princip jag läst om på en ortodox hemsida (Gäst och främling): "finns det ett längre sätt att säga någonting på så kommer de ortodoxa att använda sig av det". Men det intressanta med den koptiska gudstjänsten var kommunionen. När alla hade kommunicerat så hade prästen konsekrerat bröd och vin över, då fick folk komma fram en gång till (och en gång till?) tills allt var slut. Gärna upplåter jag kyrkorummet igen för de koptiska kristna och gärna deltager jag igen.
 
När jag kom hem från Älvsbyturen ikväll låg några buntar Frimodig kyrka-valsedlar till kyrkovalet på min bro. Levererade av någon av vännerna i gruppen. Nu fick jag därmed osökt anledning påminna dig om att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet.
 
Ordningen återställd även på det planet!
 
 

Ordningen återställd

 
Efter drygt två år.
 
 
 
Efter några mil under eftermiddagen då hojen köpts, och nu efter ytterligare några mil efter middagen så säger jag bara:
- Oj, så avstressande det är att få ge sig ut  på en tur. Man känner sig direkt som en ny människa.
 
Tänk om det vore lika enkelt att återställa ordningen i Svenska kyrkan vad gäller
1. Tron
2. Bibeln
3. Bekännelsen
4. Ämbetet
5. Sakramenten
6. Äktenskapet
7. Beslutsordningen
 
Då skulle jag gladeligen satsa lika mycket som jag lagt ut på hojen. Men för att återställa ordningen i kyrkan krävs ett gediget jobb. Det börjar 17 september när du röstar på Frimodig kyrka.

Det kan inte hjälpas

Jag har svårt att helt komma från tanken på ny motorcykel. S k anabol moped som min gamle kamrat brukar uttrycka det. I ett år har jag nu regelbundet tittat på annonser på nätet. Några gånger har jag varit riktigt sugen. Några har jag ringt på. En har jag tittat på. Ofta har jag också tänkt (i alla fall försökt tänka) att nu är det färdig-haft med motorcykel. Men så kommer längtan tillbaka. Jag menar, tänk om man aldrig mer får stå på Storgatan i Älvsbyn och ljuga en stund med sin gamle kamrat under första majrundan. Hur kul vore det på en skala? Inte kul alls. Och tänk nu när man snart blir pensionär och själv styr sin sommartid; att kunna ta en tur söderut och besöka OAS-möte varje sommar. Ja, tänk att bara kunna fara hemifrån helt utan vettig anledning och komma bort från alla funderingar om det eventuellt är dags att dammsuga.
 
Och dessutom skulle det få mycket positiva andliga följder. Alla mina vänner skulle börja be intensivare :)

MTD?

I en blogg som jag för säkerhets skull inte ens nämner och under inga förhållanden rekommenderar  har det skrivits om MTD. Vilket uttydes Moralistisk Terapeutisk Deism. Det skulle vara religionen för dagen. Den som sakta, och för många oförståeligt , tar över västerlandets kyrkor. Jag motsäger inte detta påstående. Det finns alldeles för mycket moralism och terapi och allmän Gudstro (utan profilerad Jesustro) i det som sägs vara kristendom.
 
Men varför MTD? Kunde vi inte istället kalla det TDM  - Terapeutisk Deistisk Moralism? Då skulle det nästan låta som Yamaha-motorcykelmodellen TDM 900. Jag menar det är ju nästan terapi att köra MC. Det har jag påstått många gånger. När man känner vinddraget så är det som om alla bekymmer flyger bort. Bättre terapi finns inte. 
 
Och god moral måste man ju ha som MC-förare. Så man inte kör för fort eller kör ihjäl någon. Och Guds beskydd behöver man.
 
TDM. Den nya religionen. Och inte mer än rätt att vi ger Yamaha lite smygreklam. Dom tillverkar ju både pianon och flyglar - som finns i många kyrkor.
 
TDM 900 är faktiskt en modell jag funderat på - vid sidan av Honda Transalp (som jag hade förut) eller Suzuki V-Strom. Undrar hur vi ska få dom motorcyklarna att bli religiösa?

Jag trodde

att jag hade kommit över min längtan efter en ny motorcykel. Jag trodde det när den som jag ett tag tittat på försvann (från blocket-annons). Men så visade sig inte vara fallet. Jag har inte kunnat låta bli leta igen bland annonserna och i eftermiddags sa jag för mig själv
- Om det nu finns en hoj som jag är beredd köpa då tar jag den.
Och det fanns det. Bara några mil från min gammelsvåger som jag ska snabbesöka i början av nästa vecka. Vad säger man då?

Första maj

Och nu kliar det i fingrarna eller vad det nu gör. Alltså när man ser allt fler motorcyklar på vägarna. Och just idag. När det dessutom var första maj-rundan. Givetvis saknade jag att inte åka den. Vilket därmed innebar missad chans till en stunds ljugande med gammal kamrat i Älvsbyn.
 
Men kanske kommer det bättre tider. Både i höstas och under senvintern har jag åtskilliga gånger tittat på begagnade hojar i Blocket-annonser. Några har väckt mitt intresse. Men många finns för långt bort i landet. Och när jag nu ser att några av dem jag tittat ordentligt på också har annonserat prissänkning, då börjar hjärtat slå fortare.
 
Tänk om....tänker jag.
 
Biskopsvalsturne genom stiftet på motorcykel. Det vore väl nånting! Man kunde ju ta valrörelse för kyrkovalet samtidigt. Rösta på Frimodig kyrka.

Frågan är:

- Ska jag köpa ny MC?
 
Erkänner att det kliar i fingrarna. Idag har jag t o m ringt på en annons efter att under sista veckorna spanat in hojar på Blocket. Men en sak är säker, det blir med ABS den här gången. Har man en gång tvärnitat omkull sig finns inget alternativ. Jo, att öva inbromsning under sakkunnig ledning. Alltså borde det bli broms- och kurvkurs i SMS:s regi. Men dessa två utesluter inte varandra. Som tur är! Men det förutsätter att man har en hoj. Vilket märke och modell dräglar jag just nu över? Det avslöjar jag inte. Men inte samma modell som sist.

Hem med nya tankar

Hem från Umeå alltså. Idag, inte igår. Då var det snabbtur till UmeåIdag från Umeå. Men inte lika snabbt. Hela dagen tog det.
 
Började morgonen vid diskbänken när broder och svägerska gått till jobbet. Sen for jag själv till affärsområdet vid Ersboda och besökte div affärer. Dels det jag tänkt göra och dels i en affär som jag bara vips befann mig i så fort jag såg skylten: North Bike. Klar julaftonskänsla. Massor med hojar. Nya och begagnade. Bland de senare fann jag en likadan som den jag hade. En årsmodell yngre men körd 6000 mil mindre. Snygg färg också. Såg dessutom en annan hoj som väckte lite intresse, Honda Varadero 125. Betydligt nyare och ännu färre mil och billigare. Så lite som jag kört på senare år och så pass korta turer som det oftast blivit så kunde jag nöja mig med en 125:a. Och denna är ju osedvanligt fullväxt för att vara lätt MC. Om jag nu ska ha nån ny hoj. Gäller bara att ortopeden får ordning på min högerhand först. Annars orkar jag inte bromsa ordentligt. Men det gör kanske ingenting. Särskilt som olyckan i somras berodde på att jag bromsade för hårt och inte kunde hantera att hjulen låste sig. Viktigare att jag kan gasa. "Gasen är motorcyklistens bästa vän" som en instruktör sa på en kurs jag gick för några år sedan.
 
Sen passade jag på att ta en hamburgare på Frasses och passade även på tappa mobilen på stengolvet så glaset sprack. Men att använda telefonen för bloggning funkar ändå.
 
När jag så äntligen var klar att fara hem då kom jag på att när jag ändå befann mig i södra Västerbotten då kunde jag passa på besöka goda vänner i den relativa närheten Trevligt och intressant det med. Och gav upphov till funderingar av mer andlig art. Dom väver jag kanske någon gång in i annat inlägg. Nu berättar jag bara på vad man tänker varje gång man kör E4 mellan Skellefteå och Umeå: varför är det så dålig väg? Mycket sämre än Luleå-Skellefteå. Ja, jag skulle säga att E4 genom Västerbotten är den enskilt sämsta biten på hela sträckan Haparanda-Stockholm. Kurvig, backig, smal, långa 90-sträckor och ont om omkörningsmöjligheter. Varför? Vill inte Skellefteborna och Umeborna ha med varandra att göra? Nej, tydligen inte. Och om man betänker att publiken på Skellefteås hemmamatcher (hockey) skriker "Hata Löven!"  (Björklöven, Umeålaget) osvsett om det är Luleå, Djurgården eller Frölunda som står för motståndet då begriper man orsaken till E4:ans skick söder om Skellefteå!

Tidigare inlägg
RSS 2.0