Torbjörn Lindahl

Idag var vi många i kyrkan. Kanske inte fler än vanligt av dem som ofta kommer men utöver dem var kyrkvärdar från alla församlingens kyrkor där. Dom skulle ha en kyrkvärdsutbildning.

 

God psalmsång, aktivt deltagande i liturgin. Själv försöker jag numera, när jag sitter i vanlig kyrkbänk, ta ledningen i församlingssången Din död förkunnar vi... och det trefaldiga Amen efter nattvardsbönen, och dra upp farten ordentligt så det inte blir så släpande långsamt som det annars lätt blir om osäkra röster nästan väntar på varandra innan dom vågar sjunga ut.

 

Predikan är inget att säga något om. Alltid god andlig föda när Bosse predikar. 

 

Däremot kan man ju fundera något över dagens tema och texter. Fr o m 1983 är temat i evangelieboken Lovsång och texterna till stor del rätt allmänna om lovsång och tacksamhet. Dagens evangelium om de tio spetälska fanns ju förr på 14:e efter Trefaldighet som då hade temat tacksamhet. Men på den tiden var ju Tacksägelsedagen en skördefest. Då man tackade för årets skörd. Men i takt med att allt färre i landet bor på riktig landsbygd och än färre är bönder, så blir väl det allt mindre angeläget. 

 

Vid kyrkkaffet upplyste diakon Ulrica och jag att under en tid av några veckor (månader) har tre personer avlidit vilka till och från under kortare eller längre tid funnits med i gudstjänst-gemenskapen. Den sista dog i fredags. Och i onsdags hade jag fått kallelsen komma och 

ge henne nattvarden på hennes boende.

 

Idag missade jag dock vår bönegrupp före högmässan. Inte så att jag glömde ta tidigare buss, utan så att jag i centrum glåömde byta från buss 4 till 1. Och det insåg jag när bussen jag satt på styrde in i höger körfält längst ner på Smedjegatan för färd mot flygplatsen och Hersöbussen låg till vänster och jag genom fönstret kunde se god vän som jag förstod var på väg till bönegruppen..

 

Alltså blev det att kliva av på första bästa hållplats som ligger oförskämt långt bort och gå tillbaka. Tur att Espresso House nästa alltid är öppet. Så kunde det bli en Latte i väntan på bussen en timme senare. På den fanns grannen Mats och vi tog även buss hem tillsammans efter mässa och kyrkkaffe. Då klev vi av i centrum för att gå hem därifrån. Och precis då vi stigit av stötte vi på Åsa Nyström. Hon såg pigg ut efter den behandling hon genomgått och jobbar nu halvtid.