Skräpsamlare
har yngre son och jag varit under sommaren. Ett par dar i veckan har vi gått en promenad mot Mjölkuddsberget och gått upp och ner några gånger som extra träning. Sen har vi satt oss högst upp och druckit vårt kaffe.
Efter några gånger började vi lida av allt skräp man såg efter andras utflykter, pizzakartonger, hamburgerförpackningar, muggar och läskedrycksburkar, cigarettpaket mm. För att inte tala om alla krossade glasflaskor. Vi började plocka med oss skräp och slänga i soporna. Vi köpte t o m särskilda plockare med skaft för att slippa kröka rygg i onödan. Allt eftersom utsträckta vi vårt skräpplockande till allt större ytor. Hur många kassar skräp vi under sommaren plockat med oss har jag tappat räkningen på. Hur skulle det sett ut utan vår insats? Vi hittade även ett ställe där någon slängt metervis med elsladd och massor med elkontakter.
Men igår slog vi nog rekord. Dock inte på Mjölkuddsberget. Vi hade varit på återvinningen i Sunderbyn (den på Kronan är stängd) för att göra oss av med diverse som vi städat ur inneförrådet. På vägen därifrån stannade vi till vid kyrkstugan och inspekterade att "vinterkläderna" som Mats och jag satte på den för några veckor sedan inte blåst bort.
(Bilden togs när Mats o jag tog kaffepaus i arbetet. Mest för att dokumentera den fina lönnen. Vi fäste sedan presseningarna lite mer ordentligt.)
Nå, när sonen och jag kollat att allt var ok så beslöt vi ta vägen över Rutvik hem. Där fann vi en liten avfart från vägen där naturen såg fin ut. Vi beslöt ta en kort promenad på för oss okända marker. Men efter en liten bit ser vi inte bara en massa plastskräp som folk slängt och som vi kunde ta i en sopsäck, utan även två bilsäten i diket.
Nå, har man* börjat vara skräpsamlare så har man. Alltså blev det ytterligare en sväng till Sunderbyn och containrar för både brännbart och grovsopor.
Sätena var från början grå-blå. Det är naturen som gett dem en grön färg.
* Obs! "man" inte "en"
Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte
Styvt jobbat :-)
Att det är skräpigt vid många återvinningsstationer beror väl till en viss del på att man efter olyckan i Norberg 1997, då två barn klämdes ihjäl i en container vid tömning, ville hindra en upprepning av denna tragedi. Som en "provisorisk" lösning i väntan på en mera permanent och bättre dito gjorde man ifyllnadsöppning astmatiskt liten, men nu har jag skedmatat dessa brevinkast i snart en kvarts sekel i väntan på den bättre lösningen...
Trackback
