Paus vila

Nu har jag bloggat i snart nio och ett halvt år. Skrivit 1453 inlägg.
 
Av olika skäl känns det just nu som ett bra läge att ta en tids vila från bloggen. Hur lång den vilan blir vet jag just nu inte. Kanske kommer jag framöver ge bloggen en något annan karaktär. Eller inte. Om jag tar upp bloggandet igen, alltså.
 
Glöm inte att rösta på Frimodig kyrka i kyrkovalet 17 september.
 

Nu

har det kommit igång på allvar känns det som efter jul-, nyårs- och trettondedagstiden. Oxveckorna, som de kallas, har börjat. Två arbetsvardagar har gått. Idag med kollegium, för alla anställda i församlingen,* och apt ** för de olika arbetslagen var för sig. Så var förmiddagen slut. Ja, det började med mässa också. Lunch med kollega. 
 
Märkligt att det är först när man haft ett personalkollegium som man på allvar tycker att jobbet är igång. Att man arbetat med gudstjänst på Trettondedag och söndag märks liksom inte. Men det beror väl på att det är en sån självklarhet att infinna sig till gudstjänst att när "man ändå är där" så spelar det inte nån större roll om man också predikar och celebrerar.
 
Efter lunch blev det psalmval och inledande predikoförberedelse inför helgens gudstjänst.
 
På aftonen fick jag besök av prästkollega från sydligare nejder som har ärende i Luleå några dagar och behov sova några nätter någonstans. Som tack för min ytterst ringa gästfrihet fick jag den mycket fina - och som det verkar mycket intressanta boken - Kyrkornas mysterium (Artos) av Peter Bexell. Den boken ska jag med nyfikenhet och intresse ta del av.
 
När man får en prästkollega på besök blir det givetvis alltid intressanta samtal. Nu ber vi strax kompletorium innan det är dags stega mot sängen.
 
F ö så undrar jag vilka det är som kan ha intresse av att läsa denna ringa blogg. Trots att jag tycker att jag skriver inget vettigt så ökar läsarnas antal sakta men säkert. Tack för den troheten!
 
- - - - - - 
 
* då passade jag på att göra upp med domkyrkokaplanen Anna-Stina om att det föredrag om bikten som jag (i lite olika varianter) hållit i Älvsby församling,  på åtskilliga OAS-möten, på prästkollegium här i domkyrkoförsamlingen, i alphaarbetets fortsättningsgrupper, men inte i sydligare församling i stiftet - det ska jag hålla vid kyrkkaffet i Diakonins hus efter högmässan i Domkyrkan den 5 mars.
 
**arbetsplatsträff. Då pratar man arbetsmiljö. Inte verksamhetsplanering.

Semestertisdag

Börjar nästan bli en semesterdagbok det här. Men vad ska man annars skriva om? Jag har ju under mina dryga åtta bloggår - att det är så länge! - betat av det mesta.
 
1. Svenska kyrkan. Inget hemlighet att jag under åratal ansett att hela systemet i flera fall slår in på felaktiga vägar. Det sörjer jag över. Men det som jag genuint uppfattar som svenska kyrkans andliga arv och tradition uppskattar jag fortfarande. Och jag har alltid levt i det jag som ung läste i en av Bo Giertz böcker: svenska kyrkan är en av de andligt rikaste.
 
2. Katolska kyrkan. Den hyser jag respekt för. Och för länge sedan har jag kommit över den ultraprotestantiska tron att det inte är en kristen kyrka. Men jag är inte på väg att konvertera - trots att jag lyckönskat konvertiten och vännen Mikael Karlendal på hans blogg.
 
3. Laestadianismen. Är en mångfacetterad rörelse som inte kan dras över en kam. Men många delar av det andliga arv som funnits i rörelsen har betytt mycket för mig. Inom den gren av rörelsen som är den enda jag på riktigt allvar mött (den svenska tornedalsgrenen) har jag många vänner.
 
4. Missiosprovinsen. Har jag inte någon formell koppling till. Men flera vänner även där. Jag hörde till de tveksamma inför dess bildande - alla organisatoriska brytningar med kyrkan bör undvikas, har varit min linje. Men ju längre tiden går så undrar jag alltmer om den inte behövs. Det finns ett aktivt troget, troende kyrkfolk som svenska kyrkan försummar eller rent motarbetar. (Den åsikten står jag för!) Är det att undra på om vissa av dem anser sig tvugna ta hand om sig själva?
 
Eftersom svenska kyrkans överklgandenämnd för en tid sedan gett Göteborgs domkapitel bakläxa i tre fall och därmed fastslagit att det inte är otillåtet för en präst i svenska kyrkan att ha samröre med Missionsprovinsen så törs jag här på bloggen 
 
a) erkänna att jag lär ha varit den första prästen i svenska kyrkan som låtit en Missionsprovins-präst distribuera vid en vanlig högmässa i svenska kyrkans officiella regi.*
 
b) lägga ut en bild från det tillfälle för något år sedan då jag koncelebrerade ihop med Missionsprovins-biskopen Göran Beijer.
 
5. Motorcykel. Har jag ingen sedan olyckan i augusti i fjol. Tänkte då att nu är det färdighaft med motorcyklar. Men oj, vad det kliat i fingrarna under försommaren och oj så nära jag varit att köpa en ny.
 
6. Barnbarn. Har jag två. Men dom skriver jag inte så mycket om.
 
7. Mitt hus. Bor jag kvar i och avser inte att sälja (den närmaste tiden).
 
8. Kyrkstugan. Är  kvar men det för något år sedan påbörjade renoveringsprojektet har avstannat. Kanske förvandlas det till pensionärsprojekt.
 
Allt detta har jag väl redan berört till leda. Så vad återstår? Berätta vad semesterdagarna fylls med!
 
Denna dag:
- besök på vårdcentral för provtagning
- besök på bilverkstad för bokning av dragkroksmontering
- promenad en bit ut på landet
- hjälp till grannarna med lite arbete med deras terassmarkis.
 
Så var den dagen slut.
 
- - - - - 
* att jag gjort detta berättade jag för biskopen ganska direkt efteråt. Han klandrade mig inte. 
 
Bildbevis (undertecknad t h i bild)
 
(Ursäkta att bilden ligger men jag klarar inte redigera det när jag bara har telefonen)
 
 
 

Ovanligt många

läsare har det varit på bloggen nu i några dagar. Är det några bland kära läsarna eller t o m bland normalt icke-läsarna som tror att jag skulle finna anledning skriva något särskilt just dessa dagar; kanske för att fira minnet av att jag för ett år sedan blev världsberömd i hela sverige?
 
Ni kan ta det lungt! Det kommer jag inte att göra. Så luta er tillbaka i TV-fåtöljen och njut av fotbolls-EM på TV.

Varför?

Det kan man fråga sig. Alltså varför det gått en hel vecka sedan jag sist skrev på bloggen? Svaret är fotbolls-EM. All ledig tid då jag skulle kunna skriva något åtgår numera till TV-tittande. Jag medger gärna att jag tycker det är jätteroligt se fotboll på TV. Däremot har jag inte varit på så många matcher live. Men en av dem jag sett slår ju allt; derbyt mellan Roma och Lazio på Olympiastadion i Rom hösten 1999. Resultatet 4-4. Efter det känns det inte riktigt som någon hit att gå på Skogsvallen och se IFK Luleå. Nej, EM och VM på TV får det bli. Och då minskar möjlig bloggtid.
 
Sen är det ju frågan om man längre törs blogga i dessa tider när man är kyrkligt förtroendevald (ersättare i stiftsfullmäktige). Man kan ju råka skriva något ironiskt, vilket Kyrkostyrelsen lär vara på G att förbjuda. Nu blev det inget beslut vid sammanträdet i tisdags men styrelsen lär komma igen. Nu skulle den föreslagna policyn bara vara förpliktande för förtroendevalda på riksnivå, men sannolikt sprider sig dess anda neråt i organisationen och då kan man ju ligga illa till om man är en gladlynt person.
 
Personligen anser jag att ett antagande av en dylik policy för att stävja kyrkliga bloggare vore att tolka som ett tydligt tecken på organisationens begynnande sönderfall. Håller man inte längre ihop kring centrum så får man börja bevaka gränserna. Den kyrkliga organisationens motsvarighet till det enskilda andliga livets syndakataloger; om inte kärleken till Kristus och den Helige Andes liv är tillräckligt starka för att hålla människorna på rätt väg då måste man göra staketen högre.
 
Nu börjar Frankrike-Albanien!

Dags för lite skryt

Är det det?
 
Alltså frågan om antalet besökare på bloggen. Statistiken för de senaste 30 dagarna visar:
<100 besökare: 1
100-150 besökare: 20
150-200 besökare: 7
>200 besökare: 2
 
Säkert inte särskilt mycket jämfört med stora bloggdrakar. Men i min bekantskapskrets tillräckligt för att man ska få gott underlag för lite skryt.
 
Ingen tvekan om att besökskurvan tog ett rejält skutt uppåt i samband med fjolårets dramatiska händelser: domkapitelsanmälan och motorcykelolycka.
 
Det som förvånar mig är dock att också under perioder då jag skriver mycket begränsat eller rent av har förhållandevis långa uppehåll så är besökarna trogna.
 
Den fråga jag ställer mig är om förra årets mediala uppmärksamhet innebär att jag fått en helt ny läsekrets av kritiker som känner sig tvugna bevaka bloggen och kontrollera att jag inte skriver något förgripligt.
 
Vad vill i övrigt de trogna läsarna läsa om? Kan man få några tips? Men en sak kan jag skriva direkt: referat av mina predikningar får ni inte. Den som vill ta del av vad  jag säger får komma och lyssna. Annars får jag mest veta om vad folk inte vill läsa om.
Inte om katolska kyrkan. 
Inte nämna att jag någon gång kunnat tänka mig dricka en öl eller ett glas vin.
Helst inte nämna att jag går på hockey ibland.
Och helst inte så mycket om motorcyklar.
 
Då nämner jag:
1. I söndags gick jag i svenska kyrkan. Kalix. Tillsammans med svärfar som fyllde 93 den dagen.
2. Idag har jag bara druckit mjölk och kaffe och te.
3. Hockeysäsongen är slut.
4. Jag har inte köpt någon ny MC efter fjolårets krasch.
 
Vad ska jag fortsätta blogga om? Den som tittar in får se.

Bloggfasta?

Ja, jag måste sätta ett frågetecken. 
 
Mina planer, vilka jag delade i inlägg i måndags, var ju att ikväll inleda en bloggfasta fram till påsk. Men så roligt fick man inte ha. Läste Bloggardag  och där fanns en fundering vad man ska göra under fastan. Ta bloggfasta gick inte för då syns det ju att man fastar. Och så ska det inte vara.
 
Så då sitter jag på kanten av något kärl eller har fastnat med skägget någonstans eller vad jag nu har gjort. Så vad ska jag då göra?
 
(Paus för fundering)
 
Följande blir lösningen;:
1. Jag tar INTE BLOGGFASTA!
2. Jag berättar däremot för kära läsarna att jag just nu befinner mig i en period av minskad inspiration för bloggande. Det innebär att jag kanske kommer att skriva ganska sparsamt en tid :)
 
Men någon offentlig fasta som innebär att jag visar upp min fromhet inför människorna - bort det!
 
Innan jag slutar för ikväll ska jag berätta att när jag kom hem efter askonsdagsmässan så fann jag i brevlådan en bok jag beställt vilken jag såg hemma hos kollega för några veckor sedan: "Judarna ers majestät" av Göran Larsson. Ett tunnt häfte som man läser på en stund. Läs den! Mycket tänkvärd uppgörelse med många av våra kristna fördomar om judar och judisk tro.
 
Askonsdagmässan var gripande som vanligt. En fin högtid. Vi ses någon gång!
 
 
 

Skidskola

Har jag varit på ikväll. Ett gäng tappra arbetskamrater samlades på Ormberget för att i de fina preparerade spåren idka skidåkning under sakkunnig ledning. Det är församlingens friskvårdsgrupp (och särskilt en av dess medlemmar) som sett till att denna instruktionskväll blivit möjlig. Två måndagar till ska vi träffas. Riktigt nyttigt och roligt. Om man trodde att man kunde åka skidor så .... har man mer att lära sig. Att diagonalåka utan stavar var en nyttig övning (ungefär som att öva inbromsning med motorcykel med bara en hand på styret :) Jag ser redan fram emot de två kommande måndagskvällarna. Men då bör jag väl själv ha hunnit ut i spåret några gånger.
 
Så dags för årets Varning! 
Bloggläsare som inte i tid ser till att skaffa sig lämplig fasteläsning kan under de närmaste veckorna drabbas av svårartad abstinens. Denna blogg tar nämligen bloggfasta, vilken inleds efter askonsdagsmässan. Då stängs även kommentarfältet, så trogna läsare som ännu har dyrbara visheter att dela med sig av har bara två dygn på sig. Annars får det anstå till påskdagen.

Kära läsare!

För säkerhets skull:
 
föregående inlägg ska man skratta åt - inte ta som förevändning för en anmälan till domkapitlet!

Kommentera nu!

Av någon för mig outgrundlig anledning hade jag tydligen råkat klicka bort kommentarfunktionen till föregående inlägg vilket flera läsare och vänner påpekat. Men nu tror jag det ska vara igång igen. Fritt fram att kommentera alltså.

Var vid gott mod

kära vänner!
Ty det är jag. Bara en tid så kommer ni kunna utbrista med Selma Lagerlöf "Äntligen stod han i predikstolen".
 
De som går med förhoppningen att min MC-olycka kommer att innebära det snara slutet på mitt bloggande kommer att bli gruvligt besvikna. Jag laddar nu upp för att ta bloggandet till nya höjder. Om min vän och kollega, kh Richard Marklund, har lust att återigen ges sig ut på "farliga tassemarker" kommer han helt säkert att anse sig kunna finna anledningar till dylika strövtåg i min blogg. Men precis som senaste gången mer i hans egna fantasier och i diskussionen kring min blogg än i det jag verkligen skrivit.
 
De som hoppas jag ska se mitt gångna MC-körande i nytt ljus likaså. Att köra MC är ljuvligt, härligt och avstressande. Min sista tur ångrar jag på intet sätt. Dels förde den mig förbi en kristen broder hos vilken jag fick del av både yttre gästfrihet men även gemenskap kring ordet och bönen. Dels innebar sista dagen färd i strålande väder genom ett vackert norrlandslandskap. Ingen grämelse här så långt ögat når.
 
Men så tyder ju allt på att jag blir helt återställd.*
 
Bloggandet blir dock framöver av aningen mer sporadisk art. Variationen på inläggen skulle bli aningen enahanda.
Idag hade jag ont här.
Idag hade jag lite ont där.
Dagens uppmuntrande inlägg har det ju tagit mig mer än tio dagar att värka fram.
- - - - - 
* inga allvarliga inre skador; full rörlighet i armar och ben; bara ett (1) plåster på hela kroppen (höger knä). Fem revbensbrott  är det enda egentliga problemet. 

Kommentarer av misstag raderade

Tre kommentarer hade influtit till föregående inlägg.
Om jag minns rätt var de från Maria, Peter T och Anders (Andreas?) Lundberg?
 
Råkade av misstag trycka på ta bort istället för publicera. Sorry. Skriv igen om ni vill.

Blogguppehåll

Lär det bli ett tag framöver å Dag Sandahls blogg. "Till andan faller på". Han verkar aningen less på sin bloggs kommentatorer.
 
Det kan ju inte jag skylla på - om jag skulle få lust sluta blogga vill säga. I kommentarfältet till denna ringa blogg är det oftast lungt. På Facebok lär det däremot ha kommenterats desto mer. Nu läser jag aldrig på Facebook så om detta är jag (lyckligt?) ovetande. Bortsett från det som berättats. Men jag tvingas erkänna - fortfarande efter flera veckor  - att jag ännu inte begriper vad det var i mitt blogginlägg, där jag försökte ifrågasätta den slarviga användningen av ordet fobi, som var så upprörande. Jag fattar ännu inte. 
 
 

Ordningen?

Nej, den är ännu inte helt återställd. Fortfarande ligger besökstalet på bloggen en bra bit över vad det gjort sista åren. Eller är det så att de gångna veckornas sociala-medier-turbulens ökat antalet regelbundna besökare på ett förblivande sätt. Vore ju roligt men blir mer ansvarsfullt.
 
Själv väljer jag ligga lite lågt ett tag så jag inte retar någon i onödan. Meddelar dock att jag fortfarande för det mesta uppskattar Dag Sandahls blogg och att han och jag regelbundet via telefon utbyter information om det kyrkliga s k läget. Tyvärr känner jag mig förhindrad tala i klartext för närvarande men överstarna Salander och Olofsson har läget under uppmärksam bevakning.

Kulturblogg

MEDDELANDE TILL ALLA LÄSARE!
 
Fr o m idag förvandlas denna ringa blogg till kulturblogg. Markerat även i bloggingressen. Iden fick jag idag när jag hälsade på mamma och läste lite i tidningen. Där kunde berättas om en tecknare som på nätet lagt ut en satirbild av kommunalrådet Niclas Nordström. Inte särskilt elak bild må jag säga. Kommunalrådet uttalade inget ogillande utan sade istället att politisk satir är något som hör till.
 
Likväl hade tecknerskan fått kritik av sin chef som tydligen kände rädsla för kommunbidragen till sin verksamhet om teckningen låg kvar på nätet.
 
En obefogad rädsla visade det sig nog efter kommunalrådets milda ord. Och det förblivande budskapet i artikeln var snarast att kritiken mot teckningen var överdriven. Och att den kritiserande chefen själv fick kritik.
 
Kulturen är fri. Här får man inte lägga censur på den fria kulturutövningen av några som helst politiska skäl eller hänsyn. Även i många andra sammanhang har ju kulturens frihet värnats. Tänk om mitt blogginlägg om min fobiskhet redan i förväg betraktats som politisk satir och kulturyttring, då skulle det ju inte på något sätt kunnat kritiseras. Då hade det ju hamnat i samma klass som Jesus framställd som Musse pigg eller som en naken kvinna på korset. Då hade ju denna ringa blogg t o m kunnat få bidrag från Stockholms stift!
 
Alltså från och med nu: kulturblogg. Alla inlägg skall hädanefter betraktas som kulturalster. Skulle du till äventyrs känna tveksamhet inför något inlägg så beror det troligen bara på att du är alltför konventionell i din syn på samtidskultur.
 
Blogginlägget om min fobiskhet uppsatt i Domkyrkan sida vid sida med domprosten Mats Hermanssons målning av den rosaklädde "gay-Jesus" det vore ju en kulturgärning som heter duga.
 
Första kulturalstret härmed levererat!
 

Tillbaka igen

Jag får tacka kära läsare för enastående trohet. Under bloggfastan har denna ringa blogg likväl besökts av 20-40 personer dagligen. Vem vet vilka det är? Sådana som besöker bloggen så sällan att de ej varit medvetna om fastetiden? Eller sådana som passar på läsa ifatt gamla inlägg? Eller sådana som bara lider av så djup blogginläggsabstinens att dom inte kan låta bli vistas i bloggens närhet?
 
Själv tycker jag det är ljuvligt med bloggfasta. Kan inte hjälpas att bloggen till sist blir något som tar både tid och intresse på sådant sätt att det är skönt bara bryta av. Men då är det lika roligt att återigen komma i kontakt med kära läsarna.
 
Förutspådde i morse att det skulle bli både högmässa och utevistelse i vackra vädret. Så blev det också. Båda sakerna ytterst positiva upplevelser, om än av olika slag. Det senare innebar skidåkning på isen.
 
Har det hänt något under fastetiden som är värt rapportera om? Det som hänt ute i stora världen - flygkrasch i Alperna, fortsatta terrorattacker mot kristna i olika delar av världen, Luleå Hockey har åkt ur slutspelet - det vet ni ju redan.
 
Under mars månad har samtliga i församlingens personal i olika omgångar fått vara på Mångfaldsdag. Det innebar att vi en halv dag fick lyssna till en man - välkänd i Luleå - klädd i kvinnokläder. Det är klart - tänkte jag - att när ett budskap om diskrimineringens otyg och mångfaldens välsignelser delges oss just på detta sätt så blir det oundvikligen så att det är vissa bestämda sidor av mångfalden som i praktiken hamnar i fokus. Jag tänkte: vad skulle hända om det var en ortodox jude i sin svarta kostym, sin hatt och sina långa kindlockar som talade om mångfald? Vad poängen var med dessa dagar har jag inte riktigt förstått ännu. Väntar med spänning att någon ska uppenbara det för mig.
 
Själv har jag - återigen - fått vara med om en fin påskhelg i Hertsökyrkan. Sex gudstjänster fr o m torsdag kväll t o m idag och då är ju ännu Annandagen kvar.
 
Palmsöndagshelgen var jag på retreat på Stiftsgården. Det är ju en fin och vilsam miljö att vistas i. Så vad avser den rent mänskliga vilan och återhämtningen så var det gott. Men tänker man sig också att det ska vara en möjlighet till andlig fördjupning då var det lite tunt.  Så mycket mer kan göras av både mässor och böner. Nästa gång får det bli Rättvik eller Bjärka-Säby.
 
Nu är det också tid att börja drömma om första MC-turen. Faktum är att när jag efter retreaten den 29 mars tog en snabbsväng till yngre bror i Umeå så mötte jag på E4 en motorcykel. Rekord? Men det är ju klart, det var ju 20 mil söder om Luleå. Här i stan har jag ännu inte sett några riktiga hojar. Dags snart?
 
Att jag kommer att skriva något väsentligt i framtiden som gör det värt besväret att besöka denna ringa blogg - det lovar jag inte. Den som lever får se. Jag har f ö köpt ny dator. En liten tunn behändig sak där man kan ta lös skärmen och använda den som "platta". När jag berättade detta för min gammelsvåger i Uppsala - som tidigare gånger varit mig behjälplig vid datorköp, men denna gång fick uppleva sig överflödig - då tyckte han att jag skulle "platta till alla" på min blogg.
 
Det kan ju också vara ett mål för idogt bloggande.
 
 
 

- Kristus är uppstånden!

- Ja, han är sannerligen uppstånden!

Vännen Andreas och andra av blogginläggsabstinens svårt plågade får dock ge sig till tåls till dess att jag
1) firat påskdagshögmässa
2) varit ute i det vackra vädret

Fastetid

börjar nu. Igår kväll firade vi som vanligt askonsdagsmässa i Hertsökyrkan. 
 
Trogna läsare vet vad som händer på denna blogg när fastan börjat. Det blir bloggfasta. Vi ses på påskdagen.

Ofrivillig vits

Kan inte avstå att dela en lustighet med kära läsarna. Så kan det gå när särskrivning och och felstavning kombineras. Imponerande.

Längtande läsare?

Har man det? Såna som vill ha ett nytt blogginlägg att fördjupa sig i. Åtminstone en av de troga (?) läsarna gav uttryck för sin desperation efter ny bloggpost i en kommentar till föregående inlägg.
 
Men även när jag kollar besöksstatistiken syns något märkligt. Det har snarast blivit fler läsare för varje dag under senaste knappa veckan då jag inte knappat på dator eller telefon (bloggar oftast m telefon* numera). Normalt brukar besökssiffran sakta falla dag från dag när man inte bloggar på ett tag.
 
Vad ska jag blogga om? Vad jag gjort? Idag varit ledig som komp för måndagen som var ledig men blev arbetsdag. Om vädret: nu har det snöat lite. Det är vitt i alla fall. Blir det vit jul eller töar det bort igen? Om morgondagen: dop o födelsedagsuppvaktning o sjukkommunion i hem. Om Björn Söder: är inte så insatt i vad som hänt, men utifrån det lilla jag vet tycker jag kanske att han fått onödigt mycket uppmärksamhet för något han inte borde uttalat. Bestämt tycker jag att den kvinnliga vänsterpartist som vägrade inleda sitt anförande med "Hr Talman" och som efter tillsägelse svarade "du är inte min talman" - hon gjorde bort sig. Och det ordentligt. Får vi en utvecklig där man väljer mot vilka man ska tillämpa demokratins principer då kommer hela det demokratiska systemet snart att rasa. NSD:s skriverier om "kvinnoprästmotståndet" (ett uppslag resp en helsida under senaste veckan): fullständigt onödigt. Vad har triggat igång detta? Vad Övertorneå församling beträffar så har inget nytt hänt. Hela artikeln är bara ett återgivande av flera år gamla nyheter. Vad fallet i Gällivare-Malmberget beträffar så gör tidningen en oerhört tendentiös läsning av domkapitelsbeslutet. Man missar helt att de anklagade prästerna faktiskt blir frikända på alla punkter som den kvinnliga prästens anmälan tar upp. Hur kunde NSD missa detta faktum? När man i samband med återgivandet att biskopen inte velat kommentera saken passar på att berätta att biskopen varit kvinnoprästmotståndare men ändrat sig så antyder man ju därmed snarast att han skulle ha någon hemlig underliggande agenda av försvar för skumma kvinnoprästmotståndare. Då förtjänar det kanske att påpekas att den grupp från domkapitlet som utredde saken och beslöt föreslå domkapitlet att lägga ner hela ärendet, den gruppen leddes av domprost Charlott Rehnman, alltså en kvinnlig präst! Kanske också värt att nämna.
 
Är de hungrande o törstande bloggläsarna nöjda nu?
- - - - - - - - 
* det möjliggör samtidigt intagande av favoritkroppsställning: liggning å soffa!

Tidigare inlägg
RSS 2.0