Söndag

Nej, det blev ingen skridskoåkning av idag. Sista dygnet har temperaturen varit precis över noll så isens tjocklek har inte tillväxt. Dock såg jag vid min morgonpromenad tvenne sjöfåglar promenerandes på den tunna isen. Själv vågade jag inte pröva. Jag gissar att jag väger mer än en and.

Två gudstjänster blev det dock idag. Först högmässa. Då var vi 47 personer. Inte så illa för en liten distriktskyrka i det sekulariserade Luleå. Två präster fanns bland gudstjänstdeltagarna. Detta är nog första gången jag upplevt att två av föregående helgs dopbarn tillsammans med mor och morföräldrar infunnit sig för att få höra sina namn uppläsas i förbönen. Tvillingar dessutom. Senare på kvällen Lovsångsgudstjänst ledd av vår nye organist Joel. 21 närvarande. En fin gudstjänst det med med möjlighet till personlig förbön. En möjlighet som några tog vara på. Efter båda gudstjänsterna kaffe och givande samtal och gemenskap. Fikabrödet skänkt av privatperson så att inkomsten från fikat kunde skänkas till behövande flyktingfamilj. Tack för det.

Under stunden mellan de två gudstjänsterna hann jag vara hemma en liten stund. Då fick jag besök av min gamle kamrat med hustru. Som man kan läsa på gamle kamratens blogg så hade dom varit i residensstaden för att barnvakta barnbarnet. Nu börjar jag bli totalt omgiven av folk som blivit far- eller morföräldrar. Lika tokiga allihop!

Deras ärende till mig var att gamle kamraten skulle återställa mitt exemplar av Dag Sandahls bok Förnyarna. Den saken var snabbt avklarad. Sedan ägnade min gamle kamrat resten av stunden i mitt hus åt att återigen försöka övertyga mig om att gå med i Facebook. Varför det, undarar jag ju alltid. Jag kan ju berätta om mitt liv på bloggen lika gärna som på Facebook? Nä, då får jag höra att jag är orättvis mot alla eventuella potentiella eller f d vänner som inte hittat min blogg men som finns på Facebook. Då kan ju min gamle kamrat upplysa om min blogg om han nu tycker så synd om alla dessa som aldrig får chans ta del av bloggens visheter.

Gamle kamratens hustru förvandlade hela frågan till en djupsinnig filosofisk spekulation enligt följande:

"Om jag går ut på gården och sågar ner ett stort träd, sågar av kvistarna och kapar stammen i tre delar; om jag sedan går in för att ta kaffepaus innan jag fortsätter att förvandla trädet till brasved men inte skriver om saken på Facebook;
- Har då trädet blivit nersågat överhuvudtaget?"

Den frågan ska jag grubbla över tills jag somnar.

Kommentarer
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Det är härligt och tacksamt, att vara lite tokig, särskilt när man är både mormor och farmor, inte bara eller!

Barnen ger helt ärligt av sig själv - det kan man lita på.

2010-10-25 @ 07:05:53
Postat av: Kyrkvärd utan facebook och utan blogg

Du kan ju alltid fotografera trädet i en fin bildserie: ofälld, fälld, kvistad, kapad och kluven. Placera NKs elitserietabell bredvid vedhögen, så går händelsen dessutom lätt att tidsbestämma för historieforskarna i framtiden. Lägg sedan ut bildserien på bloggen (Varför saknar denna blogg foton?).

2010-10-25 @ 17:49:03
Postat av: Tobbe

Svaret på kyrkvärds sista fråga är: "därför att jag skriver mer än jag fotar!"



Men helt saknar inte bloggen foton. EN gång har jag lagt ut ett foto - i augusti förra året, tror jag.

2010-10-25 @ 20:13:08
Postat av: Ann O Nym

Lyssna nu på den gamle kamraten som är äldre och klokare(?) än vad du är....

en del brukar ju hävda att det heter cogito ergo sum men den gamle kamraten säger att det ska vara facebookito, ergo sum och eftersom han säger det så måste det vara rätt

2010-10-25 @ 20:56:57
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag pratade med en i Umeå i dag som ryckt ut för att rädda sjöfågel som hade frusit fast i isen. Han plurrade - fast de hade ju iallafall båt med. Isen varken bar eller brast.

2010-10-26 @ 01:06:20
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0