Kyrkomötet - dag 4

Sista dagen. Först morgonbön som leddes av min bänkgranne, tillika kyrkomötets yngsta ledamot, Celina Falk. Som vanligt började det sedan med beslut i de frågor som debatterats dagen innan. Två gånger, om jag minns rätt fick vi ta fram dosorna för knapptryckning och rösträkning.

Därefter debatt om de sista betänkandena från Kyrkolivsutskottet och sedan Kyrkorättsutskottet och efter lunch beslut i dessa ärenden. Även här blev väl någon rösträkning. Det var väl det senare utskottet som hade den fråga som tilldrog sig mest uppmärksamhet för dagen: motionen om nolltolerans mot svordomar och könsord i kyrkomötet. Själv gick jag inte upp i den debatten för jag tänkte att det kanske bara skulle provocera andra. En av årets nya ledamöter uttryckte bestörtning över att en sådan motion skulle behövas. Moderaten Staffan Holmgren varnade på ett förtjänstfullt sätt för nymoralismen och Fredrik Sidenvall påminde oss om att det trots allt finns något som är mycket värre än fula ord: avfall från den levande Guden och hans uppenbarade ord.Det frestade mig ett tag att gå upp och understödja de två senare refererade talarna och att till den förstnämnda svara att det är inte nödvändigt med en dylik motion, den hör snarast till raden av helt onödiga motioner. Om man möjligen lyckas leta fram någon anledning till den så är det enda man finner bara en hastigt uppflammande moralpanik. Hade jag blandat mig i debatten så skulle jag nog sagt att både det grova och oanständiga understundom kan äga profetisk kraft: i GT berättas ju om ett tillfälle då en profet uppträder naken på tempelplatsen för att vissa på folkets skamliiga nakenhet då dom övrgett den levande Guden. Återigen skulle jag nog också hänvisat till Laestadius uppfattning att grova ord som retar upp folk ibland kan vara ett sällsynt bra sätt att avslöja dem som har "tron i peruken och dygden som salighetsgrund". Om vi skulle fatta ett beslut i kyrkomötet om någon slags framtida policy så hade det ju inte behövt vara om språket utan en överenskommelse att aldrig fatta beslut som som innebär att vi överger Gud och hans ord.

Alla riktigt bara motioner blev givetvis nedröstade, tex den om att göra en ordentlig utvärdering av konfirmandarbetet för att se i vilka andliga miljöer det arbete bedrivs som på längre sikt förmår fostra till tro och kyrkoliv. Inte heller ville man forska om sekulariseringsprocessen eller verka för mer mission i Sverige. Men uppmuntra stiften att ordna HBT-utbildning för anställda och förtroendevalda gick givetvis bra.

Sista beslutet för dagen var att ta budgeten. Där talades om vissa besparingar. Redan när frågan debatterades i måndags (orkar inte förklara hur det kommer sig att budgeten debatteras först men beslutas sist) framförde Nils Gårder (POSK) att vi snart på allvar måste börja diskutera en omläggning av hela valsystemet. Om inte annat så av ekonomiska skäl.

Nu är det slut för den här gången. Har vi ett kyrkomöte så måste någon givetvis vara där. Men om vi haft den ordningen att vi samlar kyrkomötet vartannat år, eller åtminstone så att vi har fri motionsrätt bara vartannat år - hade det då blivit katastrof i kyrkan? Givetis inte.

Hemkommen lyckligt efter flygbuss-, flyg- och flygtaxiresa. För andra gången i rad fick jag åka med en chaufför som känner mig. Han stod och väntade mig och ropade mitt namn långt innan jag såg skylten i hans hand. Kändes nästan som att ha privatchaufför.

Nu dröjer det två år för min del. 2011 åker jag inte. Då får suppleanten ställa upp (fast det heter ersättaren i dessa sammanhang).

Läs andra vittnesbörd om kyrkomötet hos mina gruppkompisar Dag Sandahl och Håkan Sunnliden till vilkas bloggar länkar finns på denna sida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0