Torbjörn Lindahl

Men först allvar.

 

Idag fick jag förrätta en begravning. Mitt livs första måndagsbegravning. Söndagsbegravningar hann jag dock ha under min första prästtid, innan det togs bort. Personligen tyckte jag ordningen kunnat vara kvar. Präst, musiker och vaktmästare är ju ändå där. Att ha en begravning några timmar efter högmässan går väl lika bra som att fara till en by och predika. Vilket vi ofta gjorde under min tjänstetid i Nederluleå.

 

Begravning måndag alltså. Det som också var nytt var att den hölls i Fridsförbundets bönhus. En del av de anhöriga har sin anknytning där. Den avlidne var 92 år gammal och då är ju få vänner kvar i livet. Liten skara alltså men fin gemenskap i både gudstjänst och minnesstund.

 

På vägen hem for jag förbi OKQ8 för att tanka. Köpte även en glass och satte mig och åt den. En stund efter jag kommit hem började jag undra vart min mobil tagit vägen. Kollade kavajen igen, negativt. Likaså bordet vid favoritfåtöljen, hörnskåpet i hallen, köket och badrummet och altanen. Kort sagt alla ställen jag av erfarenhet vet att jag kan (för-)lägga den. Inget napp någonstans. Gick till slut desperat ut till bilen (glädje att jag sommartid får låna Mats' p-plats  så jag inte behövde gå ända till garaget) och kollade där. Inget napp där heller. Men när jag ändå var vid bilen kunde jag lika gärna ta en snabbtur till OK ifall jag skulle råkat lägga den ifrån mig under glassätandet. Trodde väl inte på det men bäst kolla. Inte där heller.

 

Hem igen. Och vad händer direkt jag öppnat dörren? Jo, jag ser den på den lilla hylla jag har under hallspegeln - vilket råkar vara just den plats jag bestämt att jag alltid ska lägga den direkt jag kommer hem så jag slipper springa runt i lägenheten och leta. 

 

var det dags för årliga turen till Haparanda och Torneå.

 

Det är Mats som årligen vill dit och erbjuder mig följa. Första ärendet är att se till att hans morföräldrars grav i Haparanda är i fint skick. En fast rutin har utvecklats. Efter kyrkogården blir det IKEA där vi startar med förmiddagskaffe. Sen runt i första halvan av varuhuset så vi passerar matsalen vid lunchtid. Denna gång var dock kön lång. 45 minuter fick vi köa innan vi med våra brickor kunde slå oss ned vid ledigt bord. Sen andra halvan av varuhuset och till slut betalning. Fastän ingen av oss behövde något lyckades Mats bränna drygt 500 och jag ca hälften.

 

Efter det färd till Torneå och kyrkogården vid kyrkan som liknar Skellefteå lands där Mats mormors mor vilar i en grav som alltid måste rensas ordentligt. Eftersom min förmåga böja mig till marken med bibehållen balans är begränsad brukar jag ta sikte på lämplig parkbänk under det att Mats arbetar. Idag duggregnade det dock så jag valde sitta i kyrkan. Mats fick också hjälp av god vän till oss båda och f d arbetskamrat till honom som också var med på utfärden. (Under vårt IKEA-besök hade hon hälsat på annan vän på äldreboende).

 

Efter andra kyrkogårdsbesöket passade vi på inhandla sånt som man inte lika lätt får tag på i Sverige, bl a visst bröd och lakrits.

 

Sen hemåt men inte raka spåret. Avstickare till goda vänner som har sommarstuga en bit från E4. Där blev det mat och kaffe. Sittande på deras stugaltan kunde jag inte låta bli uttrycka insikten att ska man som sommarledig förmå sig lämna en sådan oas för att köra många mil för att gå i gudstjänst då vill det till att gudstjänsten har kvalité.

 

Sista delen av hemfärden regnade det rejält varför jag valde försöka få på mig jackan där jag satt i baksätet. Försent insåg jag att krånglat på mig jackan med säkerhetsbältet på😄. Insåg snabbt att jag nästan skulle behöva vara utbrytarkungen Houdini för att ta mig ur det läge jag försatt mig i. Men with a little help from my friends ordnade det sig.

 

Sist kom Mats in till mig och lånade lite utrustning som han behöver när han på söndag ska fira högmässa på Lillstrand.

 

till vilken Mats inbjuder ett antal vänner tillika prästkollegor, avhölls i hans sommarstuga i Kallax i måndags. Samling till kaffe ca kl 15, lite senare grillning, mat, bastu med dopp i havet, samvaro igen och sist aftonbön i form av Completorium med de sista som skulle sova över - tre gav sig hemåt redan under kvällen, före eller efter bastun.

 

God mat och trevlig gemenskap. Enligt Mats har vi hållit igång denna årliga tradition sedan 2011. Alltså var detta trettonde gången, sa han (!), men jag säger att i så fall är väl detta fjortonde gången? Förutom Mats själv är vi två som varit med alla år.

 

Själv blir jag äldre och vingligare för varje år. Känner mig som den lame vid Betesdadammen: jag behöver någon som "hjälper mig ner i vattnet" när vi under bastandet ska ta ett dopp. I år var Mats mig behjälplig, i fjol var det Niklas. Tur att man har hjälpsamma och trofasta vänner.

 

förrättade jag idag. På äldreboende hos kvinna jag tidigare mött i kyrkan åtskilliga gånger. Jag har troligen nämnt det förr men detta att få komma med sakramentet till någon som är gammal, sjuk eller avsidestagen har jag alltid upplevt som en av prästtjänstens finaste uppgifter. Här handlar det om att bry sig om Jesu minsta bröder och systrar.

 

Att jag ibland fått ge kommunion till människor vars förståelse för skeendet blivit begränsat pga begynnande senilitet har inte hindrat mig. Om man vet att en människa varit regelbunden kommunikant under lång tid så vill jag förutsätta att hon vill det även när möjligheten uttrycka eget önskemål försvunnit och det i praktiken blir anhörig som för saken på tal med den gamle/sjuke.

 

Varför kallar vi f ö denna tjänst för sjukkommunion? (1986 års handbok). I gamla handboken (1942) hette det Sjukas nattvardsgång. Jag firar alltid dessa gudstjänster så fullödigt som möjligt. Oftast sjunger jag liturgin, ibland blir det läst mässa. Trogna gudstjänstfirare som inte längre kan ta sig till Herrens hus ska likväl få så mycket som möjligt och sannolikt är det så att melodierna (Helig och O Guds Lamm) finns nånstans i minnet kanske mer än texterna.

 

När jag tänker på detta dras mina tankar till det vi fick jobba med som anställda sista åren jag var i tjänst: att redovisa alla arbetstimmar under de olika kategorierna gudstjänst, undervisning, diakoni, mission. I Luleå Domkyrkoförsamling hade det föreslagits att sjukkommunioner hör till diakoni - ni vet bry sig om gamla och sjuka typisk diakoni! Jag protesterade bestämt och fick igenom att sjukkommunioner hör under gudstjänst. Sjukkommunion (Sjukas nattvardsgång) är ju ersättning för deltagande i församlingens gemensamma gudstjänst.

 

Funderade vi lite på. Val av sten gick rätt fort även om vi kort övervägde både ljus och röd sten. Att framsidan skulle vara blankpolerad och texten i vitt var enkelt val. Likaså val av symbol, uppståndelsekors precis som i dödsannonsen.

 

Att några rader ur psalmen Blott en dag* skulle vara med blev också klart. Maria har uttryckt att det var hennes favoritpsalm och vi hade också med den vid den förbönsgudstjänst vi ordnade för Maria i Hertsökyrkan förra sommaren. Men vilka rader ur psalmen?

 

Först funderade vi på

 

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla

blott vid dina löften, Herre kär

 

Men sedan började vi tänka att de orden är en bön och vi istället ville ha något som mer tydligt uttrycker tro och bekännelse. 

 

Så till sist blev det

 

 

Och det känns för oss som att det varit Marias erfarenhet, inte bara under cancersjukdomen sista året utan under alla de drygt 20 år hon varit rörelsehindrad och rullstolsburen. Oftast vid gott mod och glatt humör. Visst har hon varit ledsen och orolig ibland men aldrig utan bärande tro och förtröstan. 

 

 

* läser (eller sjunger) man texten i lugn och ro så inser man vilken fin text det är. Tyvärr för oss präster har man ju ibland varit less på den efter begravningar som räknas i fyrsiffriga tal. Den är klart värd ett bättre öde.

 

blev idag monterad. Simon och jag var där och såg på. Vi hade också med en bukett.

 

 

 

 

Igår for Simon och jag till Friluftsmuséet Hägnan mitt på dagen. Stannade några timmar. Fikade medhavt fika. Vid bordet där vi satte oss kom vi i samspråk med man som lärt sig en del kinesiska. Hur mycket var dock svårt för oss att bedöma. Men roligt för Simon som läste lite kinesiska i högstadiet. Med betoning på lite ska kanske för säkerhets skull tilläggas. Roligt ändå.

 

På kvällen var vi sedan, tillsammans med Jonas, bjudna på middag hos Lena. Trevligt det med.

 

Idag, Midsommardagen enligt svenska almanackan, hade jag två naturliga alternativ till gudstjänst: kl 11 i Örnäset och 18 i Hertsön. Högmässa ledd av Bosse i båda fallen. Precis som när jag själv under åren fått dubblera gudstjänst funderar man vilken predikan som blir bäst. Den första så den andra bara blir avslagen repris? Eller den andra så den första bara är uppvärmning?

 

Valde Örnäset. Samma känsla som tidigare: svårt få till levande församlingsaktivitet i liturgin i så stort gudstjänstrum med bara några tiotal deltagare.

 

Buss både dit och hem. Så har jag glatt Greta också med mitt icke-bilkörande.

 

på Friluftsmuseet i Gammelstad idag. Simon och jag kom dit mitt på dagen och stannade tills programmet var slut. Till sin glädje mötte han sin tidigare nyckelharpslärare Mia från skoltiden och de beslöt spela några låtar tillsammans. Och när aktiviteterna slutat med Allspel vid 16-tiden spelade de ytterligare några låtar vid vårt bord. Roligt för Simon. Jag imponeras av att han håller så många olika låtar i huvudet. Och lika ìmponerad blir jag att hon, nu 81 år gammal, fortfarande spelar och kommer ihåg låtar. Inga noter är det ju som gäller.

 

Lena kom också med sin assistent. Tyvärr fanns ingen tid för Hk-buss förrän senare under eftermiddagen så det blev kortare stund.

 

Trevlig dag. Tyvärr missade vi den obligatoriska palten. Vi ville vänta tills vi var nog hungriga men då hade andra hungriga ätit upp allt. Palt på Spelmansstämman är annars etablerad tradition i familjen.

 

Personlig jubileumsdag. Min prästvigningsdag 1979. 45-årsjubileum således.

Hur länge ska man utöva ämbetet? Så länge man klarar det? I går vid kyrkkaffet fick jag höra historien om den norske förkunnaren Wislöff som fick en predikokallelse på sin ålders höst. Han var tveksam att svara ja för han tyckte det var svårt med kontakter då han börjat höra så illa. Då fick han svaret

- Du behöver inte höra, det är vi som ska höra!

som har med Marias lägenhet att göra. Redan i måndags var jag in till nyckelfirman för att lämna in Marias nycklar. Hon hade kvitterat ut flera för att alla personliga assistenter skulle ha en var. Men när jag lämnade dem jag hade visade det sig att det var två för lite. Nå, jag fick några dar till på mig och vi har försökt kolla med de assistenter som jobbat hos henne senaste tiden. Men inget napp. Så idag var det bara att bita i det sura äpplet, lämna in dem jag hade och betala för låsbyte. 

 

Det sista var ju lite onödigt men skönt att allt är slut nu.

 

Efter detta ärende fick jag för mig gå och förtidsrösta i EU-valet. Vilken fråga ska man låta ha störst inflytande över ens partival? Klimatet?  Där tävlar ju alla att vara bäst. Nån annan fråga? Ukraina? Om det är ju alla överens - än så länge. Ge sin röst till ett traditionellt parti i akt och mening minska inflytandet från extremhögern? (Samma taktik som sossarna hade mot Sverigedemokraterna i kyrkomötet - totalt misslyckad strategi.) Eller ska man bara oreflekterat rösta på samma parti som i riksdagsvalen? Eller försöka skaffa sig en s k egen mening? Om vadå, hur stor vargstammen ska vara? Eller abortfrågan. Läste för någon dag sedan att Katolska kyrkan uttalat att man inte bör ge sin röst till någon abortförespråkare. Det borde ge Kristna Värdepartiet många röster.

 

Vi vet på söndag kväll.

 

I morgon är det nationaldagen.

 

med utflyttningen ur och tömningen av Marias lägenhet. Under veckan har jag varit där varje dag. Igår körde jag de sista möblerna till återvinningen. Idag var det således bara småsaker att ta hand om. Jag var där ca tre timmar, fram till dess att städfirman som ska göra flyttstädningen anlände.

 

När jag for därifrån hade jag behov få slappa en stund och betänka faktum att nu är allt borta. Tog bilen ut till Kallax och satt en timme på Mats altan och fick svalka mig med några glas saft.

 

Tömningen av lägenheten har inte varit fysiskt jobbigt. Men mentalt! Jag har inte gråtit men upplevt att varje gång jag varit och plockat bland hennes saker så har jag utan kroppslig ansträngning likväl varit helt utmattad. 

 

Men nu är denna del slut. På måndag morgon kommer hyresvärden Rikshem och kontrollerar städningen. Sen lämnar jag in nycklarna.  

 

måste man (!) väl ha varit idag då man (!×2) återigen varit till Risslan (återvinningscentralen) med saker från Marias lägenhet. Både skräp lämnat i containrarna och användbara saker till återbruksmottagningen. Vilken gång i ordningen?

Blir Greta glad? Givetvis blir hon det. 

 

För mig är det nämligen Greta som sitter på axeln, - jag har förstått att återbruk och återvinning är en viktig del i klimatkampen - inte Luther som lär sitta på de flesta svenskars axlar och mana dem troget sköta sitt arbete. Luthers tyngd på min axel är så liten att jag aldrig upplever den. Om Luther lärt mig något så har det inte med krav att göra. Tvärtom: syndernas förlåtrlse och frid utan egna ansträngningar. Den arbetskrävande Luther lade arbetar-rörelsen för länge sedan beslag på och har på senare tid delat med sig av honom till de borgerliga.

 

Idag har jag dock arbetat många timmar. Men inte för Luthers skull utan av rent egoistiska skäl. Gäller att ha lägenheten helt tömd innan månadsskiftet.

 

De tvenne sönerna var med och tömde vindsförrådet helt på sådant som tillhör assistansbolaget Humana och bar ner det i lägenheten. Nu väntar vi bara på att det ska hämtas i början av kommande vecka. De demonterade även förrådshyllor - de hamnade också på Risslan.* 

 

Efter väl förrättat värv blev det därefter sen lunch på Indian Garden. Sedan hem till semifinalen i hockey-VM. Men det blev ju en besvikelse.

 

Tur att det är söndag i morgon. Då får man glädja sig i den heliga mässan.

 

 

* notera hur konsekvent jag undviker talspråkets dom - även om det just denna gång blev snudd på störande upprepning: de demonterade...de...

 

att det varit Annandag pingst också.

 

Egen bil till kyrkan. Simon följde. Mats var på plats när vi kom. Han var ju tjänstgörande. Dock bad jag att få bli befriad från uppgiften att distribuera, vilket vi tidigare planerat. Var alldeles för trött. Mats accepterade gladeligen och inkallade på stört tjänstgörande kyrkvärden Johan. Räknade inte antalet deltagare men det var betydligt färre än på Pingstdagen.

 

Men de som kom fick höra en fin predikan med god undervisning om den Helige Ande. 

 

Svårt dock att få den riktiga söndagskänslan när man firar gudstjänst på kvällen. Det är ju söndagseftermiddagsstillheten när man kommit hem från högmässan som är en avgörande del av helgupplevelsen.* Hur mina laestadianska vänner kan få en riktig helgkänsla när de alltid firar gudstjänst på eftermiddagen är ytterligare en sak som övergår mitt ringa förstånd.

 

Idag ,tisdag, har jag återigen tillbringat flera timmar med genomgång av Marias lägenhet. Var där fr ca kl 15 till nästan 20. Då blev jag tvungen (av min skrikande mage) att inta sen middag på Marco Polo i Mjölkuddens centrum. Trevlig restaurang. Och när jag fortsatte min vandring hemåt (lät ju nästan religiöst😀) slank jag in på Kvantum och handlade det allra mest nödvändiga. 

 

Det är faktiskt något läkande med att städa bort efter en avliden i lugn och ro. Många gånger när man ser hennes saker utbrister man (!) för sig själv

- Att hon har en så'n!!

eller

- Varför behöver hon en så'n här.?

Och så får man tänka på henne ett ögonblick och se hennes glada ansikte framför sig.

 

 

* och genom denna kommentar visar jag återigen att jag tillhör en svunnen tid. Inte bara pga min ståndpunkt när det gäller kvinnor i prästämbetet således

 

med tömningen av Marias lägenhet.

 

Igår var Jonas och jag i farten i över fem timmar. Han rensade i sovrummet och jag i köket. Dessutom tog vi hand om alla grejer hon under åren fått för sin träning och rehabilitering. Det senare tog vi med i samband med att vi åt lunch på Marco Polo och visade för arbetsterapeuterna vid deras nuvarande tillhåll i huset bredvid. Det var få av sakerna som de ville ha tillbaka. Alltså blev det en sväng till återvinningen också. Kändes lite slösaktigt slänga utrustning som i vissa fall skulle vara helt användbar. Men vad gör man, var skulle vi förvara det? Och hur få kontakt med någon som skulle behöva det? Alltså till återvinningen

 

Sen igen tillbaka till lägenheten för ytterligare sortering och fyllande av bilen. Men när vi för andra gången kom till återvinningen var den stängd. Kl 16 på fredagar och inte 20 som övriga vardagar.

 

Alltså fick allt sova i bilen i garaget. Nu under förmiddagen for Simon och jag med lasset till Risslan (återvinningscentralen).

 

Under dagen fick jag också ett telefonsamtal som visar att kyrkstugurenoveringen är på G. Timmermännen har nu inköpt behövligt timmer. Så det kommer en räkning på drygt 40000, men då får jag ju bidrag av länsstyrelsen med 75% av kostnaderna.😀

 

var jag till Marias lägenhet två gånger. Först mitt på dagen och åter senare på eftermiddagen efter att jag firat mässa hemma hos vännen, pensionerade diakonen Tommy. Tre närvarande i husförsamlingen idag. Då tar vi till oss Frälsarens ord: där två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.

 

Efter andra svängen till lägenheten hade jag bilen full av sådant som ska till återbruk/återvinnas. Dags för tur till Risslan således.

 

Själv tog jag vara på vissa saker ur Marias bokhylla, bl a den Bibel vi gav till henne vid konfirmationen 1996.

 

Tydligen fick hon insikt i nödvändigheten Kämpa trons goda kamp för knappt sex år senare skrev hon i konfirmationsbibeln:

 

med att tömma Marias lägenhet och ordna allt annat.

 

I måndags var Sara, Lena och jag där i ca fem timmar och sorterade och slängde.

 

Igår tog jag en promenad t stan och fixade lite av Marias angelägenheter hos hyresvärden Rikshem och Skattemyndigheten. Träffade i den senare vevan ett kristet par från Egypten och fick en trevlig pratstund med kaffe.

 

Idag hyrde vi släp på OK och fraktade Marias möbler. Först en säng till Sara i Boden, sen flera möbler till Lena och sist några gamla möbler från Lena till återvinningen.

 

Full dag och som vanligt skön känsla när man fått jobba kroppsligt. I sanningens namn var det mest Simon och Mats som jobbade. Min insats begränsad. Simon fick övningsköra hela dagen och fick ordentlig träning att köra med släp. Även att backa!

 

Har jag varit till idag. Och det inte utan viss motvillig fascination. Det finns nämligen kristna - ni vet ju vilka, eller hur? - som menar att Gällivare är den levande kristendomens odiskutabla centrum - i hela världen! 

 

Det var dock inte för att besöka detta centrum som Mats for fram och tillbaka. Nej, det var för att delta vid begravningsgudsjänsten för en person han varit arbetskamrat med under sina 13 år i Malmberget och Gällivare. Jag följde med för att få en trevlig utflykt och ge honom lite sällskap under 54 mils bilkörning.

 

Östra vägen upp, dvs E10 förbi Töre och Överkalix - eller snarast strax bredvid Överkalix där man alltid stannar på Vippabacken och tar en laxmacka. Västra vägen ner, dvs E45 till Jokkmokk och sen ner efter Luleälven. Inlandsvägen tycker nog jag är roligare, mer att se med alla kraftverksdammar. Enda skälet till Östra vägen är fikat på Vippabacken.

 

Gudstjänsten, ledd av nuvrande kyrkoherden Berit Kero, deltog jag i men givetvis inte minnesstunden. Jag hade ingen anknytning till den avlidna - inte utöver att hon som kamrer möjligen hade något att göra med att jag hösten 2019 fick lön efter mitt korta tvåveckorshalvtidsvikariat som var tänkt vara hela hösten men som tvärt fick avbrytas då jag fick stroke. Några av dem jag då mötte fick jag chans hälsa på igen i kyrkan.

 

När övriga i begravningsföljet gick till minnesstund i  församlingshemmet intog jag en god måltid å närbelägen Thai-restaurang. 

 

Vid niotiden gick jag till bilen för färd mot Kalix kyrka. Innan jag lämnade stan hämtade jag vännen Anders Joelsson som beslutat följa mig. Jag hade trott att Simon ville följa men förstod igår att jag tidigare i veckan alltför enkelt uppfattat hans hummande som ett ja då jag fört saken på tal. 

 

Skälet till Kalixresan var att jag lovat predika i kyrkan kl 11 och i Korpikå kl 15. Samma predikan två gånger alltså. Ja, samma och samma...Ni som vet hur fritt jag förhåller mig till mina ytterst rudimentära manus (om jag alls har något) inser att samma möjligen betyder istort sett liknande struktur på predikan och likhet i vissa enskilda delar.

 

Alltså långt ifrån det som en tidigare präst i Örnäsets församling berättade för många årtionden sedan, att han vid de tillfällen han höll högmässa i både Örnäsets kyrka och Svartöstadens kapell samma helgdag kunde notera att i den senare mindre lokalen gick det betydligt snabbare med predikan. Betyder alltså att han höll ordagrant samma predikan på båda ställena. Sådan precision är jag ljusår ifrån.

 

Kul att jag osökt fick nämna Svartöstadens kapell. Vid den lilla kyrkan stod nämligen länge den klockstapel som tidigare fanns vid den kyrka (kapell) som nu finns i Korpikå, Kalix församling - nämligen när både kyrka och klockstapel stod i det tidigare (sedan länge helt utplånade) vattenrallarsamhället i Harsprånget vid Sveriges största vattenkraftverk.

 

Extra roligt för mig få komma till den kyrkan eftersom det är min konfirmationskyrka. Kombinerat scout- och konfirmationsläger 1967 där man kunde få nyttja lokaler som inte längre användes i det då tömda, men ännu inte rivna, arbetarsamhället.

 

 Om ni inte kräver ordsgrann utskrift av predikan kan ni här få grundstrukturen.

 

1. Det vi oftast tänker på när vi talar om bön är den enkla begärbönen då man ber om något för egen eller närståendes del. Detta utifrån evangeliet där änkan i liknelsen har en personlig angelägenhet.

 

2. Lyfter man blicken något finns också förbönen för andra (även okända). Detta utifrån Gt-texten där Abraham bad för Sodom.

 

3. Tredje bönetypen är tillbedjan där man inte alltid måste be om något utan bara är inför Gud. Episteltexten: "därför böjer jag mina knän för Fadern".

 

Skojigt nog är listandet av dess tre bönetyper ett minne från konfirmationsundervisningen i Harsprånget 1967.

 

Trevlig samvaro med gott kyrkfika i Korpikå och en liten sånggrupp som följt med från Kalix. I Kalix* dock inget kyrkkaffe så där hade vi tid äta lunch på lokal restaurang.

 

På vägen hem stannade vi till vid mina svärföräldrars grav  i Töre. Svärmor Maj skulle blivit 102 år idag om hon levat.

 

 

* en annan sak jag inte uppskattade i Kalix kyrka (samma på Fastlagssöndagen och inte uppskattat av mig då heller) är att kyrkvärdarna innan läsning av sina texter (GT och epistel) läser upp den introduktion till respektive text som finns i den kyrkoårsalmanacka som årligen används i de flesta församlingar och ofta även ges till alla kyrkvärdar.

 

Jag frågade om inte textläsarna kunde avstå läsa dessa ord som givetvis inte är avsedda för gudstjänstförsamlingen, utan för kyrkvärdars och textläsares egen reflektion. Men då jag fick svaret att det bestämts att det ska läsas så beslöt jag följa den princip jag hamrade in i kollegor när jag var distriktspräst: gästande präst ska "ta seden dit han kommer".

 

Så jag gjorde det. Men jag gillade det inte. Pålyser man att nu ska det lyssnas till Bibelns ord och fr a när man avslutar med "så lyder Herrens ord", då ska det bara vara bibelordet och inte uppblandat med en massa människoord från kyrkokansliet.

 

Hör här, kyrkoherde Hanna! Avskaffa oskicket omedelbart.

 

bland Marias saker.

 

Först fick jag hjälp av en av gudstjänstfirarna i Hertsökyrkan. Hon är en sådan som regelbundet besöker mataffärers lastbryggor och tar hand om överbliven - men ännu ätbar - mat. Nappade på att även ta hand om överbliven mat från sorgehus.

 

Strax dök även Sara (Marias äldre syster) upp. Vi ägnade ca fem timmar åt att gå igenom lådor och garderober.

Allt sorterades i fyra högar: slänga, ge till återbruk, till Sara, till Tobbe. Båda våra bilar blev rätt välfyllda. Det som skulle till Återvinningscentralen hamnade i min bil så en tur förbi Risslan krävdes innan dagen var slut.

 

Då orkade jag inte laga middag så det blev hamburgare på Max.

 

av Marias lägenhet har nu börjat.

 

Idag om eftermiddagen var Jonas och jag där i ca fem timmar. Jag packade mest grejer nere i lägenheten. Nere och nere? Tredje våningen. Dock nere jämfört med vinden där Jonas tömde vindsförrådet. Nu är allt som fanns där uppe, i lägenheten där nere.* 

 

Blomkrukor, lampor, prydadssaker, julsaker mm.

 

Är det nå'n som behöver nå't? 

 

Jag säger bara - samma sak som jag sa när jag tömde huset:  har man något som man inte längre regelbundet använder; sätt det inte på vinden - släng det direkt. 

 

 

* utom en uppsjö av pumpflaskor med flytande tvål och desinfektionsmedel, plasthandskar, munskydd mm som tillhör assistansbolaget Humana.