Krångel
Nu är det nå't krångel med bloggen. Jag skrev ju det helt kort i förra inlägget. Därför är det - som jag skrev - lite krångligare än vanligt att skriva och läsa vad kära läsarna skriver. Men jag har just skickat iväg ett felmeddelande så man får se om saken åtgärdas. Men jag känner läsarnas förväntansfulla flåsningar i nacken. Så jag får göra vad jag kan för att tillfredsställa läsarnas behov av rolig, underhållande, djupsinnig och tankeväckande läsning. Det hann ju gå nästan en vecka mellan mina två senaste inlägg och då ser man tydligt hur statistiken sjunker. Inte bra. När dessutom min gamle kamrat, lik en obotlig alkis kommer och undrar om det inte är dags för ett inlägg då inser jag att jag måste försöka göra vad jag kan - trots större ansträngning från min sida. Hur offrar man sig icke för sina vänner!
Den som väntar på nå't gott
På min gamle kamrats blogg har jag utlovat inlägg här å min egen blogg om frågor som har med tolkning av profetior att göra. Det blir (av läsbarhetsskäl) uppdelat i (minst) två inägg. Dessa är nu under utarbetande vilket tar ett tag eftersom jag inte har semester utan måste arbeta med mitt arbete också. Kommer så snart dom är klara.
Punktliga läsare
Fantastiskt! Vilka läsare man har. Redan i tidigare inlägg uttryckte jag min förvåning över att ha haft en trogen skara dagliga besökare under hela mitt sju veckor långsa blogguppehåll. Men ännu mer gripen blir jag av den större läsarskarans punktlighet. Jag hade ju hälsat läsarna välkomna tillbaka efter påsk. Och vad händer? Jo, redan på påskdagen dubbleras besöksantalet jämfört med veckorna innan och både annandag och idag har det sedan ökat. Jag börjar snart närma mig gamla besöksnivåer. Jag blir imponerad över läsarnas trohet och förväntan. Att komma tillbaka i stora skaror på utsatt tid!
Men det förplikar! Nu måste jag skriva nåt läsvärt. Under de sista veckorna har det kliat i fingrarna att få blogga igen. Men har man bestämt sig så har man. Men nu när jag skrivit två inlägg så har den värsta skrivklådan gått över. Och nu är jag i valet och kvalet, ska jag välja den allvarliga linjen eller den skämtsamma.
Kanske ska jag välja den moderna linjen och fråga läsarna. Vad tycker du?
Medan jag funderar så passar jag på att göra reklam för OAS-helgen i Stadsökyrkan, Gammelstad till helgen.
Lennart Möller - som skrivit boken The Exodus Case, håller föredrag om de arkeologiska fynd som kan bekräfta gamla testamentets berättelser. Dessutom firas gudstjänster med mässa, lovsång, förbön.
fred 17 april
19 Föredrag, Lennart Möller
21 Mässa, Stefan Aro, Torbjörn Lindahl
lörd 18 april
13 Två föredrag, Lennart Möller
(Middagspaus)
19 Gudstjänst med predikan och förbön, Stefan Aro
sönd 19 april
10 Högmässa, Lars-Gunnar Ottestig, Torbjörn Lindahl
13 Föredrag, Lennart Möller
Och så blir det ju fika vid lämpliga tillfällen som du nog inser.
Tillbaka igen!
Nu är jag tillbaka igen. Till stor tröst för alla otåliga läsare som väntat att få ta del av min bloggs djupsinnigheter.
Ännu bättre är dock att vi idag får fira minnet av hur vår Herre kom tillbaka från döden till tröst för alla syndare som längtar efter befrielse.
Kristus är uppstånden! - Ja, han är sannerligen uppstånden!
Uppmärksamma läsare noterar att jag ändrat lite i presentationen av min blogg. "Personliga åsikter och andra dumheter" har blivit "Personliga åsikter och allvarliga skämtsamheter". Det var väl ungefär så jag hade funderat i början. Nu är jag tillbaka där. Det var ett påpekande från en kollega och god vän som gjorde att jag ändrade:
- Du ska inte kalla din blogg för dumheter, tyckte han. Det är att nedvärdera det du skriver.
Ett så gott råd från en person vars omdöme jag i andra sammanhang finner anledning ofta lita på kunde jag ju inte lämna obeaktat. Så då ändrade jag. Om det innebär någon större förändring i innehållet på bloggen återstår att se. Det lär trogna läsare märka.
Trogna läsare har jag uppenbarligen, eller... Nå´n slags läsare i vart fall. När jag vid askonsdagen skrev att det skulle bli blogguppehåll så väntade jag mig att statistiken skulle falla till noll efter några dagar, men så har inte skett. Jag har haft besökare varenda dag under hela fastetiden. Många dagar förvånansvärt många. Hur kommer det sig? Har dom inte trott mina ord, utan förväntat sig att jag skall falla till föga för vissa uttalade förväntningar och börja skriva under fastetiden? Eller har dom passat på att sitta och läsa en massa gamla inlägg som dom missat? Eller är det en ström av ständigt nya läsare som hittar till bloggen när dom söker sig fram i cyberrymden? Vem vet?
Även om jag under det år jag nu bloggat kunnat glädja mig över en ständig - och sakta ökande - ström av läsare så kan jag dock inte skryta med lika höga besökssiffror som vännen Ulf Ekman som på sin blogg för ett tag sedan skrev att han också bloggat i ett år och då passade på att redovisa lite statistik.
F ö var jag under Palmsöndagshelgen och hörde sagde Ulf Ekman i Boden. Trots protester från socialdemokratiska kyrkorådsordföranden Irene Gustafsson. Det var roligt höra honom tala - vi var ju kurskamrater och goda vänner under studietiden. Mina upplevelser av hans predikningar var å ena sidan att det inte var någonting som var särskilt kontroversiellt (la han band på sig?) men å andra sidan var det heller inte särskilt märkvärdigt. Men så ska det väl vara med äkta förkunnelse . Det ska inte vara märkvärdigt, bara riktigt och sant.
Vad har hänt i övrigt under min bloggfastas tid? Jag har jobbat en hel del med Frimodig Kyrka. Just nu håller vi på att sammanställa våra listor till kyrkovalet. Stort tack till alla vänner som deltagit i arbetet. Jag kan nämna redan nu att jag varit i kontakt med två personer, tidigare aktiva socialdemokrater som beslutat att lämna sitt engagemang i sagda parti eftersom dom upplever att det snarast skadar kyrkans sak. Dom väljer nu att stödja Frimodig Kyrka på olika sätt. Allt fler och fler inser att politiseringen av kyrkan inte håller.
F.ö. läste jag en intressant artikel om den saken i intressant tidskrift häromdagen (Keryx - omnämd av mig tidigare i inlägget om dammsugning!) Det var en artikel om folkkyrkosynen i svenska kyrkan. I slutet av artikeln visades hur medveten den socialdemokratiska* kyrkopolitiken varit under hela 1900-talet. Det gäller att ta makten över kyrkan, över utbildningarna och prästtillsättningarna. Målet: en (teologiskt) liberal, "demokratisk" kyrka utan traditionella dogmer eller allvarlig väckelsekristendom. Har den linjen vunnit insteg i kyrkan? Döm själv! Men nu är det dags för kyrkfolkets uppror mot den politiska ockupationsmakten i kyrkan.
Rösta i kyrkovalet på Frimodig Kyrka!
Glad Påsk!
* om någon tycker att jag är för ensidigt kritisk mot socialdemokraterna i kyrkopolitiska frågor så upplyser jag härmed om att jag återkommer till kyrkopolitiken och då ska även borgarna få en släng av sleven.
Ännu bättre är dock att vi idag får fira minnet av hur vår Herre kom tillbaka från döden till tröst för alla syndare som längtar efter befrielse.
Kristus är uppstånden! - Ja, han är sannerligen uppstånden!
Uppmärksamma läsare noterar att jag ändrat lite i presentationen av min blogg. "Personliga åsikter och andra dumheter" har blivit "Personliga åsikter och allvarliga skämtsamheter". Det var väl ungefär så jag hade funderat i början. Nu är jag tillbaka där. Det var ett påpekande från en kollega och god vän som gjorde att jag ändrade:
- Du ska inte kalla din blogg för dumheter, tyckte han. Det är att nedvärdera det du skriver.
Ett så gott råd från en person vars omdöme jag i andra sammanhang finner anledning ofta lita på kunde jag ju inte lämna obeaktat. Så då ändrade jag. Om det innebär någon större förändring i innehållet på bloggen återstår att se. Det lär trogna läsare märka.
Trogna läsare har jag uppenbarligen, eller... Nå´n slags läsare i vart fall. När jag vid askonsdagen skrev att det skulle bli blogguppehåll så väntade jag mig att statistiken skulle falla till noll efter några dagar, men så har inte skett. Jag har haft besökare varenda dag under hela fastetiden. Många dagar förvånansvärt många. Hur kommer det sig? Har dom inte trott mina ord, utan förväntat sig att jag skall falla till föga för vissa uttalade förväntningar och börja skriva under fastetiden? Eller har dom passat på att sitta och läsa en massa gamla inlägg som dom missat? Eller är det en ström av ständigt nya läsare som hittar till bloggen när dom söker sig fram i cyberrymden? Vem vet?
Även om jag under det år jag nu bloggat kunnat glädja mig över en ständig - och sakta ökande - ström av läsare så kan jag dock inte skryta med lika höga besökssiffror som vännen Ulf Ekman som på sin blogg för ett tag sedan skrev att han också bloggat i ett år och då passade på att redovisa lite statistik.
F ö var jag under Palmsöndagshelgen och hörde sagde Ulf Ekman i Boden. Trots protester från socialdemokratiska kyrkorådsordföranden Irene Gustafsson. Det var roligt höra honom tala - vi var ju kurskamrater och goda vänner under studietiden. Mina upplevelser av hans predikningar var å ena sidan att det inte var någonting som var särskilt kontroversiellt (la han band på sig?) men å andra sidan var det heller inte särskilt märkvärdigt. Men så ska det väl vara med äkta förkunnelse . Det ska inte vara märkvärdigt, bara riktigt och sant.
Vad har hänt i övrigt under min bloggfastas tid? Jag har jobbat en hel del med Frimodig Kyrka. Just nu håller vi på att sammanställa våra listor till kyrkovalet. Stort tack till alla vänner som deltagit i arbetet. Jag kan nämna redan nu att jag varit i kontakt med två personer, tidigare aktiva socialdemokrater som beslutat att lämna sitt engagemang i sagda parti eftersom dom upplever att det snarast skadar kyrkans sak. Dom väljer nu att stödja Frimodig Kyrka på olika sätt. Allt fler och fler inser att politiseringen av kyrkan inte håller.
F.ö. läste jag en intressant artikel om den saken i intressant tidskrift häromdagen (Keryx - omnämd av mig tidigare i inlägget om dammsugning!) Det var en artikel om folkkyrkosynen i svenska kyrkan. I slutet av artikeln visades hur medveten den socialdemokratiska* kyrkopolitiken varit under hela 1900-talet. Det gäller att ta makten över kyrkan, över utbildningarna och prästtillsättningarna. Målet: en (teologiskt) liberal, "demokratisk" kyrka utan traditionella dogmer eller allvarlig väckelsekristendom. Har den linjen vunnit insteg i kyrkan? Döm själv! Men nu är det dags för kyrkfolkets uppror mot den politiska ockupationsmakten i kyrkan.
Rösta i kyrkovalet på Frimodig Kyrka!
Glad Påsk!
* om någon tycker att jag är för ensidigt kritisk mot socialdemokraterna i kyrkopolitiska frågor så upplyser jag härmed om att jag återkommer till kyrkopolitiken och då ska även borgarna få en släng av sleven.
Fasta
Uppehåll i bloggandet under fastan. Välkommen åter efter Påsk!
O huvud blodigt sårat av smälek höljt och spe
O huvud kvalt och fårat och böjt i ångst och ve
Ohuvud som skall siras med ärekrans en dag
men nu med törne viras Dig ödmjukt hälsar jag
O huvud kvalt och fårat och böjt i ångst och ve
Ohuvud som skall siras med ärekrans en dag
men nu med törne viras Dig ödmjukt hälsar jag
Ny kategori
Kära läsare!
Som tjänst till de trogna läsare som finns i min närhet och som med viss regelbundenhet besöker Hertsökyrkan har jag nu skapat en ny kategori som heter Gudstjänstschema Hertsökyrkan. Där kan du se hela terminens planering.
Eftersom blir det förtydliganden och sannolikt även förändringar ibland så kan du behöva kolla in schemat då och då. Jag gör ändring i dokumenet så fort något förändrats. Klicka fram kategorin och se det aktuella dokumentet.
Välkommen till gudstjänst - säger jag nu, men när du väl är där så välkomnar jag dig inte, för du som gudstjänstfirare -OBS! inte åhörare - är lika mycket gudstjänstens subjekt som någonsin prästen. Den ende vi välkomnar är den Helige Ande - och det gör vi tillsammans.
Som tjänst till de trogna läsare som finns i min närhet och som med viss regelbundenhet besöker Hertsökyrkan har jag nu skapat en ny kategori som heter Gudstjänstschema Hertsökyrkan. Där kan du se hela terminens planering.
Eftersom blir det förtydliganden och sannolikt även förändringar ibland så kan du behöva kolla in schemat då och då. Jag gör ändring i dokumenet så fort något förändrats. Klicka fram kategorin och se det aktuella dokumentet.
Välkommen till gudstjänst - säger jag nu, men när du väl är där så välkomnar jag dig inte, för du som gudstjänstfirare -OBS! inte åhörare - är lika mycket gudstjänstens subjekt som någonsin prästen. Den ende vi välkomnar är den Helige Ande - och det gör vi tillsammans.
Ny länk
Jag blir så glad att min systerdotter Lisa som befinner sig nere på kontinenten som au-pair har behagat att kommenetra på min blogg flera gånger de sista dagarna. Det känns ju som om jag är känd ute i stora världen. En sådan vänlighet kan man bara besvara genom att lägga in en länk till Lisas blogg. Välkomna dit alla som vill läsa om au-pair-livet i Tyskland.
Märkligt detta att det känns så märkligt när någon i utlandet läser på bloggen. Detta innebär att jag - som jag många gånger tidigare påpekat - tillhör en svunnen tid. Jag inser inte riktigt detta med den moderna tekniken. I våras när jag var på resa i Israel så tänkte jag först att nu får jag låta bli att blogga tills jag kommer hem igen!! Sedan insåg jag (även jag kan inse nya saker!) att jag kan ju lika gärna blogga därifrån! Och det är väl det som folk gör lite till mans: bloggar när dom är ute på resor.
Alltså kan jag blogga lite till sommaren när jag är ute med hojen, i all synnehet som jag skaffat en liten bärbar dator som ryms i MC-packningen.
Men jag är inte värst när det gäller svunnen tid. Mina föräldrar är uppenbarligen värre. Min dotter berättade igår att hon haft besök av mina föräldrar, alltså hennes farmor och farfar (som bara har en gammal dator som duger till lite utskrifter, men som aldrig haft internet ännu) och visat dem sin dator (bärbar) och lite hur internet fungerar. (Vi håller på med en gemensam attack i familjen för att få de gamle att uppkoppla sig). Hon berättade - under ständigt skratt om deras faschination över den lilla datorn och allt som händer på nätet. "Man borde ha spelat in det" sa hon. Det hade kunnat spelas upp i en lokalrevy.
Märkligt detta att det känns så märkligt när någon i utlandet läser på bloggen. Detta innebär att jag - som jag många gånger tidigare påpekat - tillhör en svunnen tid. Jag inser inte riktigt detta med den moderna tekniken. I våras när jag var på resa i Israel så tänkte jag först att nu får jag låta bli att blogga tills jag kommer hem igen!! Sedan insåg jag (även jag kan inse nya saker!) att jag kan ju lika gärna blogga därifrån! Och det är väl det som folk gör lite till mans: bloggar när dom är ute på resor.
Alltså kan jag blogga lite till sommaren när jag är ute med hojen, i all synnehet som jag skaffat en liten bärbar dator som ryms i MC-packningen.
Men jag är inte värst när det gäller svunnen tid. Mina föräldrar är uppenbarligen värre. Min dotter berättade igår att hon haft besök av mina föräldrar, alltså hennes farmor och farfar (som bara har en gammal dator som duger till lite utskrifter, men som aldrig haft internet ännu) och visat dem sin dator (bärbar) och lite hur internet fungerar. (Vi håller på med en gemensam attack i familjen för att få de gamle att uppkoppla sig). Hon berättade - under ständigt skratt om deras faschination över den lilla datorn och allt som händer på nätet. "Man borde ha spelat in det" sa hon. Det hade kunnat spelas upp i en lokalrevy.
Vad är meningen?
Med livet kanske!
Idag mötte jag en person som grubblat över denna fråga. Eller kanske han uttryckte frågan så här: vad är det som ger verklig glädje i livet? Alltså djup förvbivande glädje. Inte ytlig och kortvarig. Då måste man rensa bort allt det här som vi kanske - beroende på intresse, läggning, livsinriktning - kan tycka ger glädje i i någon mån: pengar, nöjen, ägodelar och allt vad det är. Det kan ge glädje för stunden. Sedan när han en gång stod beredd att gå ut från det rum där han befann sig och tog tag i dörrhandtaget då hade han insett: den djupa glädjen är att ha ett dörrhandtag på insidan av dörren så att man kan gå ut när man vill. vara fri. Jag tänker på biskop Thomas ord (visst var det en biskop Thomas? )"frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring". Den som äger frihet kan kanske inte nog uppskatta den
Värdefull frihet är inte bara frihet i yttre bemärkelse. Utan även inre frihet. Frihet att välja - och tänker jag som kristen - frihet att välja Gud. Den verkliga glädjen måste vara att ha ett handtag som gör att man kan öppna dörren till gemenskap med Gud. Man brukar säga att när Gud klappar på vårt hjärtas dörr så måste dörren öppnas inifrån (sedan är det ju en helt annan sak att vi skulle varken vilja eller kunna öppna hjärtats dörr inifrån om inte Gud genom sitt ord och sin Ande drog oss och påverkade oss).
Glädje är det också att skriva på bloggen. Det är faktiskt roligt. Men även den glädjen är kortvarig. Ett inlägg som man kämpat med och är nöjd med blir inaktuellt så fort. Så måste man producera något nytt. Men vad är meningen med bloggskrivande? Min gamle kamrat kallar sin blogg bla för "exponerad kreativitet". Vad betyder det? Att man har lust att visa upp vad man kunnat åstadkomma. Skulle passa på mig ialla fall.
Värre blir det också ju fler som läser bloggen. Vilka skriver man för? Kommer någon att reta sig på något man skriver. Kommer någon att tycka att det jag skriver är onödigt? Och nästan ännu värre blir det när folk i ens närhet ger sig tillkänna och berättar att dom börjat läsa ens blogg. Då måste man ju fundera vad just den personen kommer att tänka om det man skriver.
Kanske är den djupaste glädjen för bloggaren att det finns en avslagninmgsknapp på datorn som man är fri att sluta när man vill.
Idag mötte jag en person som grubblat över denna fråga. Eller kanske han uttryckte frågan så här: vad är det som ger verklig glädje i livet? Alltså djup förvbivande glädje. Inte ytlig och kortvarig. Då måste man rensa bort allt det här som vi kanske - beroende på intresse, läggning, livsinriktning - kan tycka ger glädje i i någon mån: pengar, nöjen, ägodelar och allt vad det är. Det kan ge glädje för stunden. Sedan när han en gång stod beredd att gå ut från det rum där han befann sig och tog tag i dörrhandtaget då hade han insett: den djupa glädjen är att ha ett dörrhandtag på insidan av dörren så att man kan gå ut när man vill. vara fri. Jag tänker på biskop Thomas ord (visst var det en biskop Thomas? )"frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring". Den som äger frihet kan kanske inte nog uppskatta den
Värdefull frihet är inte bara frihet i yttre bemärkelse. Utan även inre frihet. Frihet att välja - och tänker jag som kristen - frihet att välja Gud. Den verkliga glädjen måste vara att ha ett handtag som gör att man kan öppna dörren till gemenskap med Gud. Man brukar säga att när Gud klappar på vårt hjärtas dörr så måste dörren öppnas inifrån (sedan är det ju en helt annan sak att vi skulle varken vilja eller kunna öppna hjärtats dörr inifrån om inte Gud genom sitt ord och sin Ande drog oss och påverkade oss).
Glädje är det också att skriva på bloggen. Det är faktiskt roligt. Men även den glädjen är kortvarig. Ett inlägg som man kämpat med och är nöjd med blir inaktuellt så fort. Så måste man producera något nytt. Men vad är meningen med bloggskrivande? Min gamle kamrat kallar sin blogg bla för "exponerad kreativitet". Vad betyder det? Att man har lust att visa upp vad man kunnat åstadkomma. Skulle passa på mig ialla fall.
Värre blir det också ju fler som läser bloggen. Vilka skriver man för? Kommer någon att reta sig på något man skriver. Kommer någon att tycka att det jag skriver är onödigt? Och nästan ännu värre blir det när folk i ens närhet ger sig tillkänna och berättar att dom börjat läsa ens blogg. Då måste man ju fundera vad just den personen kommer att tänka om det man skriver.
Kanske är den djupaste glädjen för bloggaren att det finns en avslagninmgsknapp på datorn som man är fri att sluta när man vill.
Tillbaka
Kära läsare!
Nu ser jag en sakta dalande kurva i besöksstatistiken. Det beror väl på att jag inte skrivit så mycket på sistone. Det i sin tur beror på att jag sista veckan drabbats av någon slags influensa eller vad det nu är som gjort mig totalt utslagen så att jag knappt orkat släpa mig från soffan vare sig dag eller kväll.
Men idag har jag varit på benen. Bl a haft en begravning. Nu ska jag väl orka att då och då sätta mig vid datorn och producera något.
Vad har hänt se´n sist?
1. Barack Obama har installerats som president i USA. Säga vad man vill - och oavsett om man gillar honom eller inte - nog är det lite historiskt att en färgad* man blir USA:s president. Lite gripen var jag allt framför TV:n i tisdags. Men han borde ha fått med Martin Luther Kings klassiska "I have a dream" i sitt tal, det tycker jag nog - i alla fall för applådernas skull.
2. Uppdrag granskning har haft ett reportage om ytterlighetsutbrytargrupp i den katolska världen. Detta avser jag kommentera i särskilt inlägg, om det inte dröjer så länge innan jag får tid med det att det blir helt inaktuellt.
3. Luleå dalar sakta i elitserietabellen. Illa.
4. Min suppleant i Kyrkomötet, prästkollegan Stefan Aro, och jag har (på eget bevåg, men i enlighet med tankar i norrlandsgruppen vid mötet i Stockholm i november) bestämt att vi lördagen den 7 mars kl 14 här i Luleå (närmare platsbestämning kommer) ska ha en träff där vi tar initiativ till att bilda en Lulestift-avdelning av Frimodig kyrka. medlemmar och sympatisörer välkomna.
* svart vägrar jag kalla honom. Han är ju faktiskt halv-vit.
Nu ser jag en sakta dalande kurva i besöksstatistiken. Det beror väl på att jag inte skrivit så mycket på sistone. Det i sin tur beror på att jag sista veckan drabbats av någon slags influensa eller vad det nu är som gjort mig totalt utslagen så att jag knappt orkat släpa mig från soffan vare sig dag eller kväll.
Men idag har jag varit på benen. Bl a haft en begravning. Nu ska jag väl orka att då och då sätta mig vid datorn och producera något.
Vad har hänt se´n sist?
1. Barack Obama har installerats som president i USA. Säga vad man vill - och oavsett om man gillar honom eller inte - nog är det lite historiskt att en färgad* man blir USA:s president. Lite gripen var jag allt framför TV:n i tisdags. Men han borde ha fått med Martin Luther Kings klassiska "I have a dream" i sitt tal, det tycker jag nog - i alla fall för applådernas skull.
2. Uppdrag granskning har haft ett reportage om ytterlighetsutbrytargrupp i den katolska världen. Detta avser jag kommentera i särskilt inlägg, om det inte dröjer så länge innan jag får tid med det att det blir helt inaktuellt.
3. Luleå dalar sakta i elitserietabellen. Illa.
4. Min suppleant i Kyrkomötet, prästkollegan Stefan Aro, och jag har (på eget bevåg, men i enlighet med tankar i norrlandsgruppen vid mötet i Stockholm i november) bestämt att vi lördagen den 7 mars kl 14 här i Luleå (närmare platsbestämning kommer) ska ha en träff där vi tar initiativ till att bilda en Lulestift-avdelning av Frimodig kyrka. medlemmar och sympatisörer välkomna.
* svart vägrar jag kalla honom. Han är ju faktiskt halv-vit.
Gott nytt år!
Givetvis är det min verkliga önskan att alla kära läsare ska få ett gott nytt år!
Vad året kommer att innehålla vet vi ej. Vissa orosmoln syns på himlen tycker vi kanske. Jag kan nu lugna kära läsarna med två trösterika sanningar:
1. Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet. Om han inte återkommer till jorden under det nya året så kommer han att fortsätta att regera tills dess att alla fiender blivit honom underlagda.(fritt efter 1 kor 15).
2. Bloggen består. Den kommer att fortsätta i samma stil, dvs en blandning av allvar och skämt (mest med mig själv).
Jag vill härmed tacka alla kära läsare som troget besöker bloggen och genom sitt bidrag till besöksstatistiken uppmuntrar mig att fortsätta. Jag tror t. o. m. att kära läsarna varit så flitiga på bloggen att jag numera har minst lika många besökare på min blogg som min läromästare och gamle kamrat har på sin. Bara det är ju ett mål i sig.
Tack för visat intresse. Återkommer då året blivit nytt.
Vad året kommer att innehålla vet vi ej. Vissa orosmoln syns på himlen tycker vi kanske. Jag kan nu lugna kära läsarna med två trösterika sanningar:
1. Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet. Om han inte återkommer till jorden under det nya året så kommer han att fortsätta att regera tills dess att alla fiender blivit honom underlagda.(fritt efter 1 kor 15).
2. Bloggen består. Den kommer att fortsätta i samma stil, dvs en blandning av allvar och skämt (mest med mig själv).
Jag vill härmed tacka alla kära läsare som troget besöker bloggen och genom sitt bidrag till besöksstatistiken uppmuntrar mig att fortsätta. Jag tror t. o. m. att kära läsarna varit så flitiga på bloggen att jag numera har minst lika många besökare på min blogg som min läromästare och gamle kamrat har på sin. Bara det är ju ett mål i sig.
Tack för visat intresse. Återkommer då året blivit nytt.
Var vid gott mod
Kära läsare!
Var vid gott mod. Nu börjar julhelgen ta slut. Snart tar jag mig tid att skriva igen! Just nu funderar jag på om jag varit tillräckligt from genom att vara i kyrkan fyra gånger på tre dagar (varav jag jobbat två) så att jag i eftermiddag kan följa min son till ishallen och se Luleå Hockey spöa upp Modo. Skulle i så fall bli min sjätte hockeymatch i livet.
Torbjörn
Var vid gott mod. Nu börjar julhelgen ta slut. Snart tar jag mig tid att skriva igen! Just nu funderar jag på om jag varit tillräckligt from genom att vara i kyrkan fyra gånger på tre dagar (varav jag jobbat två) så att jag i eftermiddag kan följa min son till ishallen och se Luleå Hockey spöa upp Modo. Skulle i så fall bli min sjätte hockeymatch i livet.
Torbjörn
Julen närmar sig
Sista arbetsdagen före julhelgen går mot sitt slut. I morgon är det tid för julstök. Julafton är jag ledig och firar jul med tre äldsta barnen och mina föräldrar, men på juldagen blir det både julotta i Örnäset och högmässa i Hertsön och sedan besök på häktet med julsång, bön, evangelieläsning och utdelande av presenter till de intagna.
Jag lär ligga lågt - ännu lägre än Glocalnet - under julhelgen. Jag menar vad gäller mitt bloggande. Man kan ju inte låta julfriden störas av något som vardagligt som bloggen.
Vi hörs mot slutet av helgen - eller efter.
God jul
Torbjörn
Jag lär ligga lågt - ännu lägre än Glocalnet - under julhelgen. Jag menar vad gäller mitt bloggande. Man kan ju inte låta julfriden störas av något som vardagligt som bloggen.
Vi hörs mot slutet av helgen - eller efter.
God jul
Torbjörn
Till läsarna: jag är inskränkt
Bara så ni vet. Särskilt ni som läser min blogg ofta. Ni kan ju bli smittade. Varning måste alltså utfärdas. Den som bedömt mig och ställt diagnosen är tidigare på denna blogg omnämnda aftonbladetredaktören och prästvigda kvinnan* Helle Klein. Ja, hon ger mig det omdömet när hon länkar hit till min blogg. Men inget ont som inte har något gått med sig; jag har fått många nya läsare som tittat hit och slagit mitt tidigare besöksrekord med råge. Nu har jag ju inte så ohyggligt många läsare - i vart fall inte om man jämför sig med andra kändisar som, gissar jag, tex Helle Klein - så när jag säger att rekordet slås med råge så innebär det ändå inte att jag når några astronomiska höjder.
Men kanske är det lika bara att jag inte har så många läsare om jag nu är så inskränkt som en av landets mesta proffstyckare uppenbarligen anser. Märkligt att det anses inskränkt att tycka att en präst borde jobba som präst. Men jag tillhör väl som sagt en svunnen tid.
Själv tycker jag att det var en häskarteknik av Klein att bara kalla mig inskränkt (förknippa mig med något moraliskt förkastligt)** istället för att sakligt bemöta mig och besvara mina frågor och synpunkter. Men Klein är ju både socialdemokrat och prästvigd kvinna och därmed trippel-medborgare-höjd-över-varje-misstanke. Själv är jag ju både man och prästvigd så jag inser att jag ligger illa till. Ständigt i fara att falla ned i den inskränkta mulliga mansgris-soppan.
Tur att kära läsarna står ut med mig. Nu ska jag samla kraft. I övermorgon börjar ju julstöket. Härligt när huset ska dofta av både pepparkakor och såpa. Då kommer jag att glämma mina inskränkta bekymmer. Det är ju en deprimerande årstid när man inte kan trösta sig med en härlig MC-tur.
* OBS! detta uttryck är inte en inskränkt spydighet. Det är de prästvigda kvinnorna själva som bestämt sig för att kallas så istället för kvinnliga präster.
** Detta har jag skrivit på Kleins blogg. Får se om hon tar in det.
Men kanske är det lika bara att jag inte har så många läsare om jag nu är så inskränkt som en av landets mesta proffstyckare uppenbarligen anser. Märkligt att det anses inskränkt att tycka att en präst borde jobba som präst. Men jag tillhör väl som sagt en svunnen tid.
Själv tycker jag att det var en häskarteknik av Klein att bara kalla mig inskränkt (förknippa mig med något moraliskt förkastligt)** istället för att sakligt bemöta mig och besvara mina frågor och synpunkter. Men Klein är ju både socialdemokrat och prästvigd kvinna och därmed trippel-medborgare-höjd-över-varje-misstanke. Själv är jag ju både man och prästvigd så jag inser att jag ligger illa till. Ständigt i fara att falla ned i den inskränkta mulliga mansgris-soppan.
Tur att kära läsarna står ut med mig. Nu ska jag samla kraft. I övermorgon börjar ju julstöket. Härligt när huset ska dofta av både pepparkakor och såpa. Då kommer jag att glämma mina inskränkta bekymmer. Det är ju en deprimerande årstid när man inte kan trösta sig med en härlig MC-tur.
* OBS! detta uttryck är inte en inskränkt spydighet. Det är de prästvigda kvinnorna själva som bestämt sig för att kallas så istället för kvinnliga präster.
** Detta har jag skrivit på Kleins blogg. Får se om hon tar in det.
F.ö. 3
När jag ändå sitter vida datorn kan jag inte undanhålla läsarna att jag å blogg-grannes blogg funnit tre inlägg som jag måste reklamera för.
(Rättelse 9/11: det heter "göra reklam för" - se kommentarerna nedan)
De tre (just nu) senaste inläggen på Dag Sandahls blogg (länk här på sidan):
Bröllopsklockor, Cynismen får ett ansikte - Reinfeldts och Bror Duktig - dom inläggen är helt enkelt bara lysande!
Jag var bara tvungen ringa Dag och tacka.
(Rättelse 9/11: det heter "göra reklam för" - se kommentarerna nedan)
De tre (just nu) senaste inläggen på Dag Sandahls blogg (länk här på sidan):
Bröllopsklockor, Cynismen får ett ansikte - Reinfeldts och Bror Duktig - dom inläggen är helt enkelt bara lysande!
Jag var bara tvungen ringa Dag och tacka.
Ansvar för fler läsare
Under september månad har jag fått uppleva ytterligare en tydlig nivåhöjning vad gäller antalet dagliga läsare på min blogg. Det gläder mig. Och jag vill återigen tacka alla trogna läsare vilka såsom en anonym prick i statistiken bidrar till att ge den nödvändiga uppmuntran som krävs för att orka fortsätta detta strävsamma arbete. Jag hoppas att jag ska orka fortsätta på ett sätt som ger läsarna tillräckligt mycket "valuta för pengarna" när dom satsar tid och energi på att knappa sig fram till min blogg.
Ju fler läsare man får desto ansvarsfullare blir det dock. Risken ökar ju att det i denna ökande krets läsare finns sådana som har helt olika behov att fylla när de letar sig fram till min blogg. Helt olika förväntningar alltså. Och att det som den ene gillar det ogillar den andre. Vem ska man tillfredsställa? Vem ska man riskera att stöta sig med?
När jag som ung präststuderande på sjuttiotalet en sommar praktiserade i uppländsk församling fick jag där ett råd av min handledare vilken varit lärare i homiletik (predikokonst) i prästutbildningen. Han menade att man i predikoförberedelsen alltid ska föreställa sig någon enskild person som man vill tala till. Det behöver inte alls vara någon som finns i gudstjänsten, snarare är det kanske bra om personen ej finns där, men det kan vara någon som man någon gång mött i samband med sin tjänst: dop, begravning, själavård. Givetvis skulle man inte på något sätt referera vad personen i fråga sagt men man skulle bara ha personen framför sig som en inre bild och fundera över "vad skulle jag vilja förmedla till denna person?" Predikan skulle därmed bli mer personlig var tanken. Faktum är att jag försökt tillämpa det under åren. Om det haft betydelse för mina predikningar vet jag ej. Det må åhörarna bedöma.
Jag kommer nog inte ifrån att jag har lite av samma tanke när jag bloggar. Framför allt hoppas jag att ingen ska stöta sig på något jag skriver. Att jag ska kunna tala varsamt även om sådana frågor som kan vara känsliga och där åsikter och upplevelser kan brytas. Samtidigt vill jag vid behov kunna vara tydlig med jag tycker. Och ännu mer samtidigt vill jag kunna växla mellan allvar och skämt och motorcyklar. Hoppas ingen misstycker.
Nu skulle det vara mysigt - och avslappnande - med en kort MC-tur i sptembermörkret!
Ju fler läsare man får desto ansvarsfullare blir det dock. Risken ökar ju att det i denna ökande krets läsare finns sådana som har helt olika behov att fylla när de letar sig fram till min blogg. Helt olika förväntningar alltså. Och att det som den ene gillar det ogillar den andre. Vem ska man tillfredsställa? Vem ska man riskera att stöta sig med?
När jag som ung präststuderande på sjuttiotalet en sommar praktiserade i uppländsk församling fick jag där ett råd av min handledare vilken varit lärare i homiletik (predikokonst) i prästutbildningen. Han menade att man i predikoförberedelsen alltid ska föreställa sig någon enskild person som man vill tala till. Det behöver inte alls vara någon som finns i gudstjänsten, snarare är det kanske bra om personen ej finns där, men det kan vara någon som man någon gång mött i samband med sin tjänst: dop, begravning, själavård. Givetvis skulle man inte på något sätt referera vad personen i fråga sagt men man skulle bara ha personen framför sig som en inre bild och fundera över "vad skulle jag vilja förmedla till denna person?" Predikan skulle därmed bli mer personlig var tanken. Faktum är att jag försökt tillämpa det under åren. Om det haft betydelse för mina predikningar vet jag ej. Det må åhörarna bedöma.
Jag kommer nog inte ifrån att jag har lite av samma tanke när jag bloggar. Framför allt hoppas jag att ingen ska stöta sig på något jag skriver. Att jag ska kunna tala varsamt även om sådana frågor som kan vara känsliga och där åsikter och upplevelser kan brytas. Samtidigt vill jag vid behov kunna vara tydlig med jag tycker. Och ännu mer samtidigt vill jag kunna växla mellan allvar och skämt och motorcyklar. Hoppas ingen misstycker.
Nu skulle det vara mysigt - och avslappnande - med en kort MC-tur i sptembermörkret!
Vem läser bloggar?
Jag har blivit nominerad!
Till vad begrep jag dock inte, men meddelandet fanns i Hannas kommentar till mitt senaste inlägg. När jag läste hennes blogg anade jag att det handlade om att man på nå´t sätt skulle räkna upp alla bloggar man gillar och läser. Kul att komma med på en sådan lista. Och eftersom Hanna nämnde MC så behöver jag ju inte göra det i detta inlägg. Tack för det.
Nu blev jag ju tvungen att ägna en stund åt att kolla in några av dom bloggar hon nämnt + en hemsida. Och då fick jag ju en massa ytterligare länkar att öppna och kolla både här och där. Har man tid med sånt. Icke!
Alltså undarar jag vem som egentligen har tid att hänga vid datorn och läsa bloggar. Själv läser jag de bloggar jag själv länkar till (för skams skull) men ytterst sällan några fler. Men när jag tänker på hur pass lång tid det tar att skriva ett inlägg (de flesta av mina är ju betydligt längre än detta) med korrekturläsning några varv för att bli av med stavfel och andra tokigheter då inser jag att om jag inte bloggade så skulle jag ha tid att läsa bloggar.
Får tacka kära läsarna att det finns tillräckligt många som uppenbarligen inte bloggar så att dom har tid att läsa min blogg. I mitten av juli visade statistiken på en tydlig höjning av antalet regelbundna läsare och i mitten av augusti en liknande ny nivåhöjning. Jag hoppas att jag inte ska göra nya läsare besvikna. Fast det kan ju lika gärna vara så att gamla läsare tittar in oftare - ungefär som med kyrkostatistiken: allt färre går till nattvarden, men dom som går gör det oftare - dom håller väl i så fall på att bli Tobbes-blogg-missbrukare. Allvarligt i så fall. På fullt allvar: det finns ju folk som blir blogg- eller nätdiskussions- eller dataspelsmissbrukare i sådan grad att dom måste börja besinna sig när det gör livet ohanterligt - för att anknyta till AA:s formulering. Måste erkänna att jag själv ibland kan känna frestelsen att bli alltför fast vid mitt eget bloggande. Att ägna sig åt bloggen är ju dock ett verksamt sätt att undvika dammsugning. 99 andra sätt ska jag presentera vid tillfälle. När jag har tid att skriva det inlägget vill säga. Men finns några nya läsare som undrar vem jag är och hur jag tänker omkring min blogg så hänvisar jag till några av de första inläggen i denna kategori: Till läsarna.
I övrigt hänvisar jag (just idag) intresserade till Dag Sandahls blogg (länk finns här på sidan) där han nu senast kommenterar socialdemokraternas kyrkovalsprogram. Som vanligt från Dag: skarpt och träffsäkert.
Till vad begrep jag dock inte, men meddelandet fanns i Hannas kommentar till mitt senaste inlägg. När jag läste hennes blogg anade jag att det handlade om att man på nå´t sätt skulle räkna upp alla bloggar man gillar och läser. Kul att komma med på en sådan lista. Och eftersom Hanna nämnde MC så behöver jag ju inte göra det i detta inlägg. Tack för det.
Nu blev jag ju tvungen att ägna en stund åt att kolla in några av dom bloggar hon nämnt + en hemsida. Och då fick jag ju en massa ytterligare länkar att öppna och kolla både här och där. Har man tid med sånt. Icke!
Alltså undarar jag vem som egentligen har tid att hänga vid datorn och läsa bloggar. Själv läser jag de bloggar jag själv länkar till (för skams skull) men ytterst sällan några fler. Men när jag tänker på hur pass lång tid det tar att skriva ett inlägg (de flesta av mina är ju betydligt längre än detta) med korrekturläsning några varv för att bli av med stavfel och andra tokigheter då inser jag att om jag inte bloggade så skulle jag ha tid att läsa bloggar.
Får tacka kära läsarna att det finns tillräckligt många som uppenbarligen inte bloggar så att dom har tid att läsa min blogg. I mitten av juli visade statistiken på en tydlig höjning av antalet regelbundna läsare och i mitten av augusti en liknande ny nivåhöjning. Jag hoppas att jag inte ska göra nya läsare besvikna. Fast det kan ju lika gärna vara så att gamla läsare tittar in oftare - ungefär som med kyrkostatistiken: allt färre går till nattvarden, men dom som går gör det oftare - dom håller väl i så fall på att bli Tobbes-blogg-missbrukare. Allvarligt i så fall. På fullt allvar: det finns ju folk som blir blogg- eller nätdiskussions- eller dataspelsmissbrukare i sådan grad att dom måste börja besinna sig när det gör livet ohanterligt - för att anknyta till AA:s formulering. Måste erkänna att jag själv ibland kan känna frestelsen att bli alltför fast vid mitt eget bloggande. Att ägna sig åt bloggen är ju dock ett verksamt sätt att undvika dammsugning. 99 andra sätt ska jag presentera vid tillfälle. När jag har tid att skriva det inlägget vill säga. Men finns några nya läsare som undrar vem jag är och hur jag tänker omkring min blogg så hänvisar jag till några av de första inläggen i denna kategori: Till läsarna.
I övrigt hänvisar jag (just idag) intresserade till Dag Sandahls blogg (länk finns här på sidan) där han nu senast kommenterar socialdemokraternas kyrkovalsprogram. Som vanligt från Dag: skarpt och träffsäkert.
Att besvara kommentarer
"Syster" har i en kommentar bett mig om en kommentar till hennes tidigare kommentar. Detta ger mig anledning redogöra för läsarna hur jag ser på detta med att kommentera kommentarer.
1. Jag känner ingen generell skyldighet att kommentera alla kommentarer.
2. Jag känner knappast någon lust att kommenetra alla kommentarer för jag vill inte förvandla min blogg till en diskussionssida (men det är roligt att läsarna ibland lämnar en kommentar så det syns att någon läser.)
3. I all synnerhet när det gäller den fråga som "Syster" kommenterat, nämligen kvinnoprästfrågan så känner jag en särskild tveksamhet att ge mig in i för mycket debatt för jag vill inte för mycket fastna i den frågan. Det var med tillräckligt stor tvekan jag skrev själva inlägget.
4. Men när andan faller på så blir det understundom en kommentar till en kommentar. Oftast tror jag att läsarna ska räkna med det när jag kan hitta något att skämta om och inte vara alltför allvarlig.
5. Men när jag nu ändå snuddar vid det hela (jag har ju så svårt att hålla truten respektive hålla fingrarna borta från tangentbordet!): frågan om att Gud vill skydda kvinnan från att stå mitt i striden är ju ett argument som förekommer. Värt att fundera över tycker jag. Kan vara en liten pusselbit. Att Gud däremot skulle ge undantag till sina ordningar är jag mer tveksam till. Däremot tror jag att Gud är så angelägen att få sitt verk (evangeliet predikat för alla folk) utfört att han verkar genom alla som vill ställa sig till hans förfogande. Att han därvid kan använda sig av även kvinnliga präster (trots att jag tror att det principiellt är fel) är ju inte annorlunda än att Gud kan använda sig av en pingstpastor trots att han inte är vigd i den apostoliska successionen enligt allmänkyrklig modell och trots att han avviker från den rena lutherska läran genom att döpa människor som redan är barndöpta.
Idag har jag varit ute på en biltur med min svåger. Jag befinner mig alltså i Västergötland. Jag lurade er kanske lite när jag skrev i mitt förra inlägg att jag nu var i hemmiljö. Inte mitt hem, min systers. Vi har varit och vandrat runt på Komosse. Märkligt ställe. Klar upplevelse av kalfjäll mitt i sydsverige. På hemvägen drack vi vatten ur en kallkälla med kallt vatten. Man förstår bibelns ord om källan med levande vatten. Till slut blev jag tvungen att säga till honom att ta mig ut på en bred, rak, tråkig väg annars skulle jag bli sjuk av MC-saknad på dessa kurviga härliga vägar.
1. Jag känner ingen generell skyldighet att kommentera alla kommentarer.
2. Jag känner knappast någon lust att kommenetra alla kommentarer för jag vill inte förvandla min blogg till en diskussionssida (men det är roligt att läsarna ibland lämnar en kommentar så det syns att någon läser.)
3. I all synnerhet när det gäller den fråga som "Syster" kommenterat, nämligen kvinnoprästfrågan så känner jag en särskild tveksamhet att ge mig in i för mycket debatt för jag vill inte för mycket fastna i den frågan. Det var med tillräckligt stor tvekan jag skrev själva inlägget.
4. Men när andan faller på så blir det understundom en kommentar till en kommentar. Oftast tror jag att läsarna ska räkna med det när jag kan hitta något att skämta om och inte vara alltför allvarlig.
5. Men när jag nu ändå snuddar vid det hela (jag har ju så svårt att hålla truten respektive hålla fingrarna borta från tangentbordet!): frågan om att Gud vill skydda kvinnan från att stå mitt i striden är ju ett argument som förekommer. Värt att fundera över tycker jag. Kan vara en liten pusselbit. Att Gud däremot skulle ge undantag till sina ordningar är jag mer tveksam till. Däremot tror jag att Gud är så angelägen att få sitt verk (evangeliet predikat för alla folk) utfört att han verkar genom alla som vill ställa sig till hans förfogande. Att han därvid kan använda sig av även kvinnliga präster (trots att jag tror att det principiellt är fel) är ju inte annorlunda än att Gud kan använda sig av en pingstpastor trots att han inte är vigd i den apostoliska successionen enligt allmänkyrklig modell och trots att han avviker från den rena lutherska läran genom att döpa människor som redan är barndöpta.
Idag har jag varit ute på en biltur med min svåger. Jag befinner mig alltså i Västergötland. Jag lurade er kanske lite när jag skrev i mitt förra inlägg att jag nu var i hemmiljö. Inte mitt hem, min systers. Vi har varit och vandrat runt på Komosse. Märkligt ställe. Klar upplevelse av kalfjäll mitt i sydsverige. På hemvägen drack vi vatten ur en kallkälla med kallt vatten. Man förstår bibelns ord om källan med levande vatten. Till slut blev jag tvungen att säga till honom att ta mig ut på en bred, rak, tråkig väg annars skulle jag bli sjuk av MC-saknad på dessa kurviga härliga vägar.
Tålamod och tolerans
Jag måste erkänna att det frestade på min i övrigt mycket stora tolerans mot vänner och fränder när blogg-grannen Hanna skrev uppmuntrande om Tomas di Leva på sin blogg härförleden. Ytterst nära var jag att stryka länken till hennes blogg men eftersom här är fråga om ömsesidighet får jag väl lov att tåla di Leva när Hanna tål mina inlägg i ämbetsfrågan och ändå lovar bjuda mig på grillfest.
Varför ogillar jag Tomas di Leva? Kanske är det mest en generationsfråga. Själv stoppar jag helst in en samlings-CD med Creedens Clearwater Revival i spelaren när jag vill njuta av någon musik. Ack så gammal man är inser man när man inser att den musiken var som populärast 69-70.*
Ja, jag har tyckt att Hanna skriver lite för sällan på sin blogg. Men länka vidare från hennes privata blogg till hennes NSD-blogg. Där är hon flitigare.
Glad blir jag också för alla läsare som uppenbarligen tolererar min blogginlägg så pass mycket att dom regelbundet återkommer. Antalet besökare på bloggen har krupit upp en liten bit och lagt sig på en något högre genomsnittsnivå den sista tiden.
Ann O Nym och Andreas har spekulerat i huruvida jag kommer att blogga under semestern eller om jag borde ange något datum när jag är tillbaka. Dumheter! Givetvis kommer jag att hålla er sysselsatta även under semestertider - då har jag ju mer tid att skriva.
* att jag är totalt gammaldags/egensinnig märks ju också av dom regler jag brukar ge till mina konfirmander:
1. Ni får inte gilla Robyn eller di Leva
2. Om ni äter godis under lektionerna så kan det tolereras under förutsättning att ni bjuder läraren
3. Tjejer måste ha samma hårfärg hela året så jag lättare känner igen er
Varför ogillar jag Tomas di Leva? Kanske är det mest en generationsfråga. Själv stoppar jag helst in en samlings-CD med Creedens Clearwater Revival i spelaren när jag vill njuta av någon musik. Ack så gammal man är inser man när man inser att den musiken var som populärast 69-70.*
Ja, jag har tyckt att Hanna skriver lite för sällan på sin blogg. Men länka vidare från hennes privata blogg till hennes NSD-blogg. Där är hon flitigare.
Glad blir jag också för alla läsare som uppenbarligen tolererar min blogginlägg så pass mycket att dom regelbundet återkommer. Antalet besökare på bloggen har krupit upp en liten bit och lagt sig på en något högre genomsnittsnivå den sista tiden.
Ann O Nym och Andreas har spekulerat i huruvida jag kommer att blogga under semestern eller om jag borde ange något datum när jag är tillbaka. Dumheter! Givetvis kommer jag att hålla er sysselsatta även under semestertider - då har jag ju mer tid att skriva.
* att jag är totalt gammaldags/egensinnig märks ju också av dom regler jag brukar ge till mina konfirmander:
1. Ni får inte gilla Robyn eller di Leva
2. Om ni äter godis under lektionerna så kan det tolereras under förutsättning att ni bjuder läraren
3. Tjejer måste ha samma hårfärg hela året så jag lättare känner igen er
Semester
Nu börjar jag fem veckors semester. Men en hel del (största delen?) av tiden blir jag nog hemma ändå, med kortare MC-turer åt olika håll. Givetvis siktar jag in mig på grillfest hos kollegan Hanna med make och barn.
Och givetvis (2) sviker jag inte mina trogna läsare utan återkommer på bloggen med jämna mellanrum.
Och givetvis (2) sviker jag inte mina trogna läsare utan återkommer på bloggen med jämna mellanrum.
Kategorier
Nu, kära läsare, har jag ordnat mina tidigare inlägg i kategorier! Jag har nämligen noterat att alla bloggare med självaktning har olika kategorier. Här gäller det ju att lyfta bloggandet till nya höjder. Man kan ju inte vara någon slags B-bloggare. Då hamnar man ju i samma klass som Ronald Reagan - den ständige B-skådisen. Men å andra sidan så är det kanske inte så illa, för det sägs ju att det var han som med sina hot om att lyfta kapprustningen till nya höjder (!) genom det som kom att kallas Stjärnornas krig, var den som fick Sovjetunionen att ge upp maktkampen och därmed (åtminstone till viss del) bidrog till att det kommunistiska väldet störtade samman. Nu var väl öststatsväldet ett korthus byggt på lösan sand även utan Reagan så det hade väl störtat samman hur som helst förr eller senare men i alla fall.
Frågan är om mitt kategoribyggande är stabilt eller om det också är en lösan-sand-aktivitet. Problemet är att jag skrivit över 35 inlägg utan tanke på att dom ska tillhöra olika kategorier så det var lite problem att skicka in dom i rätt kategori. Tur att jag har kvar allmänt för det som blir över.
Detta inlägg hamnar i kategorin Till läsarna. Det är ju också något som jag blivit varse; att alla tidningar med självaktning har en spalt med rubriken Till läsarna, Dialog med läsarna el dyl där chefredaktören skriver en gång i veckan. Om nu just dessa skriverier riktar sig till läsarna, till vilka riktar sig då de övriga journalisterna med allt sitt skrivande? Det kan man fundera på. I mitt fall innebär kanske skriverier i denna kategori att jag kommenterar det jag själv skriver och varför jag skriver som jag skriver och varför jag inte skriver det jag inte skriver osv.
Nu tror kanske vissa av läsarna att dom kan dra en lättnadens suck när mina inlägg finns i olika kategorier. Tex Ann O Nym mfl som antytt att det är lite tjatigt med dessa ständiga påminnelser om motorcyklar; dom tänker kanske att dom kan undvika det om dom väljer andra kategorier. Likaså finns det kanske läsare som vill läsa just om motorcyklar men inte om Jesus och dom tänker klara det på ett motsvarande sätt. Tyvärr, jag lurar er alla. Jag kommer nämligen att fortsätta med vanan att få de flesta inlägg att sluta med en motorcykel oavsett vad inlägget handlar om. Men det ska givetvis ske på ett finessrikt och fyndigt sätt och inte likna ett mekaniskt angivande av antalet minuter till nästa Lost. Likaså hoppas jag att det oftast blir en andlig knorr även i världsliga inlägg. Ungeför som den kände prästen f Sune Wiman. Han hade ofta roligheter med i sina predikningar. En gång fick han en kommentar om det av en av sina åhörare:
- Du är så stygg med oss. Först lurar du oss att skratta, sedan när vi sitter där med gapet vidöppet av gapskratt, då kastar du in ett beskt piller.
Ungefär så. Ingen ska gå säker. Jo, kanske den här gången för jag måste erkänna att jag inte kommer på något bra sätt att få detta att sluta med en motorcykel.
Frågan är om mitt kategoribyggande är stabilt eller om det också är en lösan-sand-aktivitet. Problemet är att jag skrivit över 35 inlägg utan tanke på att dom ska tillhöra olika kategorier så det var lite problem att skicka in dom i rätt kategori. Tur att jag har kvar allmänt för det som blir över.
Detta inlägg hamnar i kategorin Till läsarna. Det är ju också något som jag blivit varse; att alla tidningar med självaktning har en spalt med rubriken Till läsarna, Dialog med läsarna el dyl där chefredaktören skriver en gång i veckan. Om nu just dessa skriverier riktar sig till läsarna, till vilka riktar sig då de övriga journalisterna med allt sitt skrivande? Det kan man fundera på. I mitt fall innebär kanske skriverier i denna kategori att jag kommenterar det jag själv skriver och varför jag skriver som jag skriver och varför jag inte skriver det jag inte skriver osv.
Nu tror kanske vissa av läsarna att dom kan dra en lättnadens suck när mina inlägg finns i olika kategorier. Tex Ann O Nym mfl som antytt att det är lite tjatigt med dessa ständiga påminnelser om motorcyklar; dom tänker kanske att dom kan undvika det om dom väljer andra kategorier. Likaså finns det kanske läsare som vill läsa just om motorcyklar men inte om Jesus och dom tänker klara det på ett motsvarande sätt. Tyvärr, jag lurar er alla. Jag kommer nämligen att fortsätta med vanan att få de flesta inlägg att sluta med en motorcykel oavsett vad inlägget handlar om. Men det ska givetvis ske på ett finessrikt och fyndigt sätt och inte likna ett mekaniskt angivande av antalet minuter till nästa Lost. Likaså hoppas jag att det oftast blir en andlig knorr även i världsliga inlägg. Ungeför som den kände prästen f Sune Wiman. Han hade ofta roligheter med i sina predikningar. En gång fick han en kommentar om det av en av sina åhörare:
- Du är så stygg med oss. Först lurar du oss att skratta, sedan när vi sitter där med gapet vidöppet av gapskratt, då kastar du in ett beskt piller.
Ungefär så. Ingen ska gå säker. Jo, kanske den här gången för jag måste erkänna att jag inte kommer på något bra sätt att få detta att sluta med en motorcykel.
