Tack alla trogna läsare
Nu ger jag upp. Jag började på ett inlägg, sedan gick jag ett ögonblick ifrån det för att kolla på en kommentar som jag ville kommentera, när jag återgick till utkastet så hade allt försvunnit utom första meningen. Då skrev jag hela inlägget en gång till och förhandsvisade, när jag sedan skulle fortsätta redigera så hade allt försvunnit igen utom första meningen.
Vad är meningen? Nu blir jag arg! (den har sista meningen ska egentligen inte vara med utan den har jag i ett senare skede skrivit in för att kolla att det fungerar - se nedan!)
Hjälp, vad gör jag för fel? Eller är det bloggen det är fel på helt utan min förskyllan eller värdighet? Nu skyndar jag mig att publicera det utan någon förhandsvisning eller någonting. Inlägget skulle alltså handla om att jag tackar alla trogna läsare för visat intresse. Men nu orkar jag inte skriva om det för tredje gången. Men det var ganska roligt, synd att ni missade det.
------
Så långt gick det att publicera. Då fortsätter jag redigera så får vi se om det går nu då.
-----
Nä, det är nåt fel som är trasigt. Jag skrev en annan bit, förhandspublicerade och tryckte på "fortsätt redigera" högst upp - och det var borta. Det går alltså inte att använda funktionen förhandsvisa. Då vet jag det. Det är alltså bara att spara och publicera med jämna mellanrum. Undrar om det går att redigera i den del av inlägget som jag tidigare sparat. Jag testar genom att skriva in meningen Nu blir jag arg! ca 15 rader upp, den fanns alltså inte med förut.
----
JA! det gick! Då kommer jag äntligen någon vart.
Nu måste vördade läsarna - om dom står ut med dessa olyckor - uppskatta mig för min uthållighet. Vad gör man inte för sin vänner! Nu är klockan snart 23.45 jag borde vara isäng fär lägesen!
Jag kan ju bara i korthet upprepa det jag skrev i det försvunna inlägget nämligen att nu har jag i morgon (alltså fredag om det inte hinner bli fredag innan jag är klar för då är det idag) bloggat i fyra veckor så nu kan vördade läsarna utan tvekan bilda sig en uppfattning om karaktären på den här bloggen alltså med avseende på seriositet, rolighet, gnällighet, motorcykelinnehåll mm. Här hade jag en ganska lång utläggning som jag absolut inte orkar upprepa.
I ett desperat försök att kvarhålla läsarnas intresse ännu en tid så förvarnas härmed om ämnen som kommer på bloggen inom en - hoppas jag - inte alltför avlägsen framtid:
* klimatfrågan
* kåseri om MC-kultur
* kyrkan i Konsum del 2
Här är det egentligen slut men då kommer jag på att meningen "Nu blir jag arg" som finns några rader uppifrån egentligen inte ska vara med, den har jag ju bara skrivit in senare som koll att det fungerar så nu måste jag skriva en kommenatar efter den att den inte ska vara med men ändå måste den ju få vara med annars tror ni ju inte att jag fått det att fungera!
Vad ska du blogga om?
Och svaret blev att det har jag inte riktigt tänkt på. Jag har varit så inriktad på att starta en blogg så jag har inte tänkt på vad jag ska ha den till. Mer än att ge min recenssion av Kurirens ledarsida. Men nu är det gjort så nu måste jag vända blicken framåt. Det finns uppenbarligen ett antal alternativ när man ser sig omkring i bloggvärlden.
1. Seriösa bloggar. En av de seriösa som jag gillar är Dag Sandahls blogg. Jag lägger till en länk. Den är absolut ett måste för den som vill ha regelbundna kommentarer till det som sker i svenska kyrkan utifrån en lagom kritisk och fri ståndpunkt men likväl präglad av grundläggande kärlek till det som genuint är Svenska Kyrkan - men sannolikt fullständigt ointressant om man saknar detta intresse. Men att driva en dylik blogg kräver både kunskap och förmåga/lust att ständigt vara uppdaterad och det har jag inte. Så något sådant alternativ blir inte min blogg, men kanske ändå lite seriösare än hittills....
2. Gnälliga bloggar. Sådana som bara tycker om att kommentera allt som är fel - särskilt i kyrkliga sammanhang. Så'nt har jag blivit så less på under åren. Har väl själv periodvis ägnat mig för mycket åt dylikt kan jag tänka.
3. Besserwissiga bloggar. Så'na som vet bäst, som känner behov av att kommentera allt som sker. Kan väl vara kul kortare perioder, men till slut blir man less på det också. Hoppas undvika falla i den fällan.
4. Alltför personliga bloggar. Där man berättar exakt vad man gjorde, vem man träffade, vad man sa, vad man åt och drack. Kanske är det särskilt ungdomar som har så'na bloggar, så då är väl frestelsen inte alltför stark. Jag har ju bara ett drygt ett halvår kvar tills jag är 55+.
5. Alltför ensidiga bloggar. Oftast så'na som bara skriver om ett enda intresse: skoteråkning, slalom, MC-turer, flugfiske, frimärkssamlande el dyl. Hur kul blir det - annat är för den lilla invigda hopen av rättroende?
6. Lägg-ut-alla-dina-predikningar-bloggar. Kan ju vara ett möjligt alternativ för en präst. Felet är att jag aldrig skriver ut mina predikningar så det funkar inte. Ni får nöja er med eventuella kortare glimtar ur minnet. Dvs om jag kommer ihåg vad jag sa!
7. Roliga bloggar. Är det tillräckligt roligt för att man ska få några dagliga besökare så ska man kanske vara nöjd.
Alltså vet jag inte vad jag ska skriva på min blogg. Hoppas jag kommer på det innan jag ska formulera nästa inlägg. Det finns några idéer som mal runt djupt inne i skallen, så titta tillbaka! Om du inte redan konstaterat att det varken är tillräckligt seriöst, gnälligt, besserwissigt eller roligt för att du ska orka klicka dig hit igen.
Första våren jag hade MC (2005) hade jag vid detta datum redan varit ute och kört, men i år går det inte ännu. Typiskt: hela vintern har vi gått och tyckt att det inte blivit någon riktigt vinter och precis när man börjar länta efter att fara ut med motorcykeln då blir det kallt och faller snö!
Varför heter min blogg så?
"Privat blogg för personliga åsikter och andra dumheter"
Det här med privat och personlig var ett gott råd jag fick från en vän och kollega. När man är präst och har en tjänst så finns det skäl att markera att det man torgför inte är arbetsgivarens åsikter. Så ingen tror att här sker någon otillbörlig sammanblandning.
"Dumheter"??
Jag funderade faktiskt på skämtsamheter. Men det blir så kravfyllt. Då måste jag ju vara rolig. Bättre med dumheter. Jag menar, den som inte gillar vad jag skriver kommer att utbrista "du skriver bara dumheter". Och då kan jag bara svara att det har jag ju redan talat om i förväg!
Nu är frågan, hur får man läsare till sin blogg. Några vänner har länkar på sina bloggar, det kan ge någon extra besökare. Jag har tipsat mina fyra syskon och mina barn, då får jag väl i alla fall något besök. (Jag lägger givetvis in en länk på min blogg till min dotters pojkväns blogg. Han bloggar från fredsstyrkan i Afgahnistan.) Men hur kommer jag utanför denna snäva krets. Jag funderade ett tag på att ta till det utomordentligt enkla tricket att skriva div ord relaterade till den siffra som är mellan fem och sju - alla ord helst på engelska. Då lär man få åttamiljonersjuhundratrtrettiofemtusenfyrahundratjugoen besökare inom fyrtiofem sekunder. Men det är ju lite fusk. Och dessutom är det väl fel sorts läsare.
Bättre då med något annat. Jag har ju redan skrivit namnet på min motorcykel: Honda Transalp. Men vem googlar på en MC-modell? Man tittar väl direkt på honda.se i fall man vill se hur en så´n ser ut. Men kanske är det någon så jag skriver namn på några hojar av samma typ tex Africa Twin och Varadero. Något utöver det lär jag aldrig skaffa mig. Fördelen med denna typ av hoj är att man i full fart kan flyga över de norrländska tjälskotten. Jag märkte det förra sommaren söder om Karesuando; i (minst) 110 blåste jag förbi ett gäng på stora glidare som knappt vågade köra 70! Och har man väl fastnat för Honda så finns det inget skäl att byta. Det skulle i så fall vara Aprilia Capo Nord. Samma typ av hoj, men den är riktigt snygg tycker jag. En sådan har en prästkollega i Lunds stift som jag mötte på fjolårets OAS-möte i Skövde, så våra hojar stod parkerade sida vid sida framför hotellet.
Då kommer jag osökt in på ytterligare ett av mina engagemang: OAS-rörelsen. Jag lägger in en länk dit också bland mina länkar. Ock så kan jag ju till sist skriva namnet på några kända kyrkliga personer och begrepp som folk eventuellt googlar på, så kanske någon till hittar hit. Bertil Gärtner och Dag Sandahl och "klassisk kristen tro" för att locka hit några som kanske (säker kan man aldrig vara) gillar det (kyrkliga) jag kommer att skriva (hittills har det ju inte blivit så mycket); KG Hammar och "kontextuell teologi" för att locka hit några som inte kommer att vara lika ense med mig (när jag väl börjar skriva nå't seriöst alltså) - om dom inte kör motorcykel förstås, för motorcyklism skapar också gemenskap, precis som tron!
Äntligen en blogg
Det här blir ju bara ett snabbt inlägg för att visa att jag lever. Det kommer mera.
Läs också mina vänners bloggar vilka jag länkar till.
Stig är - som jag brukar uttrycka det - "min äldsta kamrat". Dvs Stig är inte gammal (bara knappt fyra månader äldre än jag) utan det är vänskapen som är gammal. Från hösten 1962. (Men jag är SÅ LESS på att han alltid tjatar om LOST på sin blogg).
Hanna är en betydligt yngre vän (både hon och vänskapen): Vi lärde känna varandra för några år sedan när hennes man tjänstgjorde som präst i den församling där jag jobbar. Han är också min vän men har, vad jag vet, ännu ingen blogg att länka till.
Jag jobbar också som präst och min Församling heter Örnäset och ligger i Luleå. Jag lägger in en länk dit också. Andra länkar visar mina intressen därutöver:
Frimodig kyrka är en nomineringsgrupp för valen till beslutande organ i Svenska kyrkan och jag är invald på denna lista i Kyrkomötet. Sveriges Motorcyklister är organisationen som alla hederliga MC-förare är med i (över 80000 tror jag?) Själv kör jag en Honda Transalp sedan knappt fyra år.
Varför började jag köra MC? Helt klart medelålderskris. Som 50-åring börjar man (särskilt om man är man!) att fundera på om man längre duger. Redan som 40-åring funderar man på det men tio år senare kommer det igen med förnyad styrka. Nå, då måste man upp till bevis och då finns ett antal alternativ, vilka jag dock direkt fann omöjliga:
1. åka Vasaloppet - det ids man inte
2. hoppa fallskärm eller bungy-jump - det törs man inte
3. göra ett sladdbarn - den möjligheten utnyttjade jag redan som 40-åring så den är bränd (han fyller 15 år idag, grattis Simon)
4. inleda ett förhållande med en 25 år yngre fd konfirmand - klara moraliska betänkligheter
...så vad återstår. Köpa MC! Jämfört med alternativen så förefaller det vara ett mycket gott alternativ.
Ha det bra.
