Rum för alla
"Exeges" är att ur en text söka förstå vad den säger, "eiseges" är att utifrån egen förtanke läsa in i en text vad man förväntar/hoppas/befarar står. Med det som bakgrund säger jag:
Varning! Varning! Varning för "eiseges"!
Att det saknas saker i "Rum för alla" och att man tycker att annat också skulle sägas kan jag hålla med om, men sågningen ovan tycker jag faktiskt är orättvis. Så illa är det inte.
Förutom det enligt min mening larviga "hen" i stället för "hon eller han" är texten faktiskt vettig om man ser till den tilltänkte läsaren - en Svensson som funderar över sin kyrkotillhörighet. Och på sidan två, den "totalt ångestskapande", nämns faktiskt Gudstjänster först.
Jag kan tycka att Luthers förklaring till 8:e budet också skall vara för handen till och med när man söker tolka - göra exeges - på skrifter från Kyrkokansliet.
Med detta sagt har jag INTE sagt att texten inte skulle kunna ha varit bättre. Men det är klart att med den nu och nya praxis att klandra något för "hur det skulle KUNNA uppfattas" - jag syftar på hur Dag Sandahl behandlats av Växsjö Domkapitel - ligger bloggarens utfall mot "Rum för alla" väl i tiden - en tid jag inte helt applåderar.
Har du kollat årets adventskalender? Jag glömde ta med den till mina barn i söndags, och våra egna barnledare (2 tjejer) sa själva att det var lika bra. Dom hade öppnat alla luckor i efterhand - efter en varning på Facebook - och upptäckt hur jesuslöst allmänreligiös den var. "Gud, dygd och odödlighet" som Dag Sandahl brukar påpeka var ett franskrevolutionärt upplysningsslagord. "Vad f-n är nu detta?" säger jag som just upptäckt att vår gamle vän K-G sitter i EFS-tv och berättar för gamle missionsföreståndare Birger Olsson (som inte sa emot) att Jesus aldrig kommer tillbaka i makt och härlighet för att döma levande och döda. Han kommer däremot ständigt tillbaka i våra hjärtan (där väl även hans uppståndelse skedde?) och i våra medmänniskor. Lite mer "vad f-n är det här?" borde nog fler av oss, både präster och lekmän ha ropat HÖGT och GEMENSAMT. Nu är vi nog lite halvkokta grodor allihop. Kanske du skulle låta din predikan imorgon - om du nu predikar - präglas lite mer av den moderna teologins "upplysning". "Får jag be att få dementera", liksom. Den ruttne Jesus uppstod aldrig på riktigt och återkommer aldrig på riktigt. Nu sätter vi oss och mediterar.
Jag kör på modellen "jobba på och läs inte sånt där för då blir du bara deprimerad och tappar arbetsglädjen"
Redan när jag var 16 år visse jag vad som är med eller utan substans. Det har inte gått över, hoppas jag, trots många år i SvKy.
Käre gamle kamrat, än en gång.
Men medge att det är lite tråkigt att det man möter från rikskyrkan oftast möjligen är någotsånär vettig om man ser det ur viss synvinkel. Varför väcker det aldrig reaktioner som "bra!" "Fantastiskt" "klockrent" osv?
Och när jag skrev att sid två var ångestskapande så gällde det först o främst "närvaro och öppenhet" som är en del av den för ett antal år sedan framproducerade kommunikationsplattforms-treenigheten "närvaro, öppenhet och hopp".
Jag brukar också uppmana folk att tillhöra kyrkan men inte med motiveringen att man kan vara med därför att kyrkan också (!) gör en massa som man kan vara engagerad i och uppskatta även utanför kyrkanutan därför att det är viktigt stödja en kristen närvaro (!) i landet som försvinner om kyrkan försvinner.
Hårfin skillnad kanske. Ungefär som homoousios och homoiousios (av samma väsen resp av liknande väsen).
Re syftningen till Sandahl och "hur det skulle KUNNA uppfattas" så gick han nog snäppet längre:
"hur det skulle KUNNA KOMMA att uppfattas"
Jag håller med om att skrifter och ukaser från Svenska kyrkan på centralt håll sällan eller aldrig ger upphov till extatisk hänryckning i positiv anda. I de flesta fall är de ganska plattitydiska, ibland gräsliga. Men det händer ibland - om man ser till de tänkta mottagarna - att de inte är SÅ gräsliga. Detta var ett sådant fall och jag tror man skall glädjas över det lilla mer än att bedrövas över allt.
När det sedan kommer till allmänhetens fråga om den skall tillhöra kyrkan eller inte spelar rikskyrkliga pamfletter ingen som helst avgörande roll. Saken avgörs i det lokala, av människor på fältet, på samma sätt som det är spelarna på isen som gör eller släpper in mål - skit samma vad hockekommentatorer säger och anser. Gör kyrkan med sin Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission lokal skillnad för nya generationers människor blir de kvar, annars inte.
