Flanellskjortans dag*
var det den 2/1.
Givetvis markerade Bosse, Mats och jag det genom en stunds gemenskap och intressanta samtal å s.k. lokal. Dock var det bara Mats som hade flanellskjorta, jag glömde byta om och Bosse är utan
* den som saknar kunskap om vad det gäller men har tillräcklig lust vinna insikt må googla
2025
Är det nu. Knappt ett dygn av nya året har förflutit när jag börjar skriva detta blogginlägg. Man får väl se om jag blir klar före midnatt. Annars finns ju fuskalternativet att publicera inlägget innan det är helt klart och sedan göra ändringar.
Sent steg jag upp i morse. Trött pga alla kvällsaktiviteter, middag, mässa, fyrverkeri och givetvis! - bloggande. Man kan ju inte svika kära läsarna. Särskilt som en av Fridsförbundets gästande talare berättade "jag läser också vad du skriver" när vi hälsat på varandra i kyrkan efter kvällsmässan. Vi hade mötts också i Jakobstad i oktober, sa han. Det känns alltid lite maktpåliggande när man öga mot öga möter någon som säger sig vara läsare av denna ringa blogg. Att jag har läsare i Österbotten kunde jag förr se i statistiken men nu är den funktionen borta. Det lär dock finnas en möjlighet fixa det själv, genom att konfigurera sitt tema (=???) men det verkar (för mig!) så krångligt att lust och ork hittills inte infunnit sig.
Sov alltså länge i morse. Innebärande att tillräcklig ork fara på bön kl 13 inte infann sig. Bjöd istället ner Mats på en kopp kaffe under eftermiddagen. Tur att Hertsökyrkans högmässa på nyårsdagar är kl 18. Då fick vi ett gudstjänstbesök i alla fall. Inte så många besökare, ca 20 gissar jag. Som vanligt (?!) uppehöll sig Bosse mest i Gt-texten. Utan tvekan har han en viss gåva när det gäller utläggning av Gt- texter.
Kaffe fick man ta själv i pappmugg om man ville. Det ville vi eftersom högmässan varat just så länge att vi missade halvåtta-bussen och fick vänta en halvtimme. Men hem kom vi till sist.
Gott nytt år 2025!
Nyårsafton
Inget som man inte upplevt förrut. Bortsett från att Maria inte funnits med.
Sara skrev så fint sina tankar inför det nya året utan sin syster, så jag bad om lov att få dela det med kära läsarna här på bloggen.
Som sagt inget märkvärdigt med nyårsafton som jag inte upplevt förr. Men lite tradition ska det väl vara. Nyårsmiddag först hos Lena, båda sönerna med. God mat, dessert och kaffe. Trevlig kväll.
Stax före kl 21 bröt vi upp och for åt olika håll. Själv satte jag kurs mot Örnäsets kyrka där Stefan ledde mässa. Mats och en lekman distribuerade. Allt fint och värdigt. Några yngre deltagare såg man som vände sig till varandra och ömsesidigt bad om förlåtelse och vittnade för varandra om syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod.* Det är numera mindre vanligt än förr. Jag kan sakna denna vana.** Varför tycks detta, som varit ett av den laestadianska rörelsens tydliga kännetecken, vara på väg att försvinna? För lite väckelse i liv och predikan? Vem vet.
Liv - i yttre mening, inte andlig - upplevde jag vid tolvslaget då jag befann mig i södra hamn för att beskåda kommunala fyrverkeriet.
Men lite andligt kan man väl säga att det blev då jag träffade några medlemmar ur Fridsförbundet som också tagit sig dit. Bl a en yngre kvinna (som jag uppfattade det relativt nyinflyttad till staden) som jag inte alls kände men som väl kände igen mig (ni vet alla känner apan...) och frimodigt berättade om alla släktingar hon hade i Fridsförbundet.
Även Mats träffade jag i Södra hamn. Han hade åkt hem snabbt efter mässan och sen promenerat till stan. Han accepterade skjuts hem.
* man vet vad som sägs även om man inte hör det
** även om jag medger att det funnits tider då jag upplevt att det gick till överdrift. Men de tiderna ligger nu flera årtionden bakom oss
