Torbjörn Lindahl

Kulturblogg för personliga åsikter och skämtsamma allvarligheter.

Judar räknas inte

av David Baddiel är en bok jag just läst.

 

 

Såg den när jag på måfå surfade runt på AdLibris hemsida. Fann den intressant när jag läste beskrivningen. Beställde.

 

Författaren beskriver - med många exempel - hur gamla schabloner om judar lever kvar också i offentliga yttranden från människor som annars vill vara på "rätt sida av historien" och ta alla minoriteter och diskriminerade i försvar, färgade (black lives matter), kvinnor, homosexuella, transpersoner osv, alla utom judar.

 

Denna uppenbara lucka i omsorgen om de marginaliserade är enligt författaren förhållandevis vanlig på den politiska vänsterkanten. 

 

Resonemangen i boken är dock ibland aningen snåriga när han citerar någon som kritiserat någon som omnämnt någon. Vem är det till slut han själv är kritisk mot?

 

Dock gav den väl ändå några insikter om den dolda antisemitism (och ibland inte så dold heller!) som lever kvar i vårt västerländska samhälle. Visar också tydligt på fenomenet hur judar var som helst i världen ges ansvar för staten Israels bosättningpolitik och krigföring utan att dom har något eget (politiskt) ansvar, bara för att de råkar vara judar. T ex om något antisemitiskt kritiseras från judiskt håll så blir svaret ofta ja, men tänk på Israels förtryck av palestinier och kriget i Gaza. Mycket antisemitism döljs också bakom antisionism.

 

Lite krånglig bitvis, som.sagt (eller har jag varit för trött när jag läst?). Men likväl glad att jag läste den. 

 

" Lysande. Du måste läsa den och om du tror att Du inte behöver läsa den, så är det just det som är nyckeln till varför du måste göra det." (Sarah Silverman).

 

----

Originaltitel: Jews Don't Count. 

Polaris förlag 2024. 140 sidor.

 

Det är just detta som gör det så förtvivlat svårt att yttra sig i Israel/Palestinafrågan. Om jag bortser från onda knäets och Parkinsons praktiska begränsningar kan jag bara tänka mig att delta i demonstrationer där jag kan ha Israels och Palestinas flagga i var sin hand.

Saken kompliceras också av den motsatta tendensen att all tveksamhet mot sådant som den israeliska staten främjar och godkänner - ockupation, bosättare mm - klassas som antisemitism. I den logiken avfärdas ICC, FN, Amnesty, WHO, Läkare utan gränser och andra som antisemitiska.

Vänsterliberala judar är bra på att kritisera Israel, såsom Chomsky, Finkelstein, Loewenstein och Levy. Många som är kritiska mot Israels folkrättsöverträdelser, tex Jüdische Stimme i Tyskland, passar inte in i den allmänna berättelsen och får inte tillfälle att uttrycka sig.

Jonas har rätt och än är Israel en demokrati med högt i tak. Desto viktigare att Israel inte glider över i trumpism och orbanisering!

I det här fallet för att jag svarade Jonas. Mera generellt för att staten Israels göranden och låtanden tyvärr triggar en form av antisemitism hos många och ger dessa en, om än dålig, ursäkt.