Torbjörn Lindahl

gårdagens inlägg om prästmötet här i Luleå insåg jag att det var något mer jag tänkt ta med men som jag glömde. Nu har jag kompletterat lite och tryckt in ett stycke om avslutande sändningsmässan. Läsare som följt denna ringa blogg under längre tid kommer bara att känna igen den grundläggande syn på gudstjänsten som jag gett uttryck för i många år.

när jag kom hem.

 

Här i Luleå har det varit stiftets prästmöte tisd-onsd. Pensionerade präster inbjudna. Som kära läsarna förstår kunde jag inte vara med igår och då jag kom hem sent igår blev det sovmorgon och jag infann mig först till lunch.

 

Efter lunch var det en samling för pensionerade präster. 24 var vi inklusive Åsa Nyström (biskopen). Av dessa 24 var endast fyra kvinnor. Vi tillhör uppenbarligen en gången tid. Annat kommer det bli när dagens 50-åringar är på emerititräffar om 20 år. Samlingen med oss pensionärer innebar lite samtal om något som Åsa skrev på White-board. Kanske var jag för trött för att uppfatta själva ärendet i saken

Även märktes den ökande mängden kvinnor i aktiva prästerskapet: psalmsången. Inget numera av den stark som dånet av en vattuflod-känsla som man förr alltid hade när flera hundra män sjöng i Domkyrkan.

 

Den avslutande sändningsmässan leddes av Åsa Nyström med stort deltagande av anställda och aktiva från Nederluleå församling. Och här kommer väl min kritik; när man har ambitionen vara så inkluderande att en massa olika präster ges centrala liturgiska funktioner - t ex att två präster står vid ambon och ber delar av nattvardsbönen - då blir den liturgiska riktningen och hela liturgiska agerandet bara alltför otydligt. Det ger absolut inget mervärde till gudstjänsten. Den mesta aktiviteten i gudstjänsten - utöver celebrantens -  ska utövas av dem som sitter i bänkarna (eller står). Och då ska man inte experimentera med melodier till liturgiska partier som ingen kan. Dessutom krävs det väl lite rejälare predikan om gudstjänsten som helhet ska bära.

 

Största behållningen som vanligt: att få träffa och surra med kollegor och vänner. Men hur kommer det sig att man börjar betrakta 50-60-åringar som rena ungdomarna?

 

har jag varit på.

 

Flög i tisdags för en vecka sedan till Stockholm och tog tåg till Göteborg. Där blev jag mött av vännen och kollegan Kai. Efter mat å s k lokal for vi till mindre privat studentboende där Kai ledde veckomässa. Där träffade jag också tre studenter från Västerbotten vilka jag började lära känna redan för 15 år sedan då deras föräldrar var engagerade i Frimodig kyrka.

 

Onsdagen var vilodag men vi åkte likväl till stort köpcentrum och handlade lite.

 

Torsdag tog Kai med mig på bil- och båtutflykt till Käringön* där han också ledde veckomässa i öns kyrka. Bil- och båtturer gav rikliga möjligheter se både hällristningar och Bohusläns klippor. Fantastiskt vackert.

 

 

Fredag skjutsade han mig till möte med tre präster ur Missionsprovinsen och jag fick lifta med dem till prästmöte på Lärjungagården i Torestorp. Har varit där många gånger inte bara med Missionsprovinsen utan även tidigare med OAS-rörelsens ledarskap.** Mötet pågick ca ett dygn. Gemenskap, samtal, mässa med förnyelse av prästlöftena samt oration (=föredrag) av Håkan Sunnliden.Tänkvärt, bl a om hur vi ska få våra församlingar att bli mer aktivt missionerande och om hur vi kan skapa verktyg för att ta emot nya personer i gemenskaperna. Sen fick jag skjuts med samma person som på ditvägen men blev avsläppt i Hyssna Där det blev besök hos vännen och prästkollegan Yngve Kalin.

 

 

 

I Skene träffade jag, utöver tjänstgörande, ytterligare en präst. Båda har jag mött förrut eller åtminstone hört talas om. I vart fall tycktes båda mycket väl veta vem jag är.***

 

Eftermiddagspromenad och middag i Hyssna sen skjutsade Yngve mig till Borås för tåg mot Stockholm. Där tog jag in på billigt hotell nära Centralen.

 

Måndag f m tog jag mig mot annat hotell nära Roseniuskyrkan (ELM/BV). Där var det träff för f d dekaner i Svenska kyrkans fria synod. 12 tror jag att vi var. Intressant träffas och höra varandras syn på det s k kyrkliga läget och höra om var vi kyrkligt befinner oss numera. Mest intensivt blev kanske samtalet när vi talade om våra relationer och icke-relationer till Missionsprovinsen. Två har ju blivit biskopar i Missionsprovinsen, Göran Beijer och Bengt Ådahl; tre av oss övriga har bett att få bli upptagna i Missionsprovinsens prästkollegium, bl a för att kunna relatera till en riktigt vigd biskop. Bland de övriga finns de som mycket bestämt tycker att Missionsprovinsen är en felsatsning. Vad ska man säga? Framtiden får utvisa vem som har rätt, den som lever får se...? Oense delvis men fortsatt goda vänner.

 

Sen promenad till stationen, tåg till Arlanda och flyg hem.

 

 

* namnet Käringön (Obs! bara ett "r" !)  sägs komma av att öns präst en gång i tiden uppmanade alla öns Käringar att vid varje rodd- eller segeltur till fastlandet på hemvägen ta med så mycket matjord de kunde bära i sitt förkläde för att successivt ge den kala och karga ön lite mer odlingsbar mark - i alla fall till prästgårdstomten.

 

En staty av en jordbärande käring är rest i öns hamn. (Googlar man på Käringön ser man dock att det även finns andra (äldre) förklaringar till namnet.)

 

** vid ett av de tillfällena fick jag uppdraget predika i högmässan just på 16:e e Tref (som det också råkar vara denna helg) men årgången där Jesus uppväcker en änkas son i staden Nain. En av ledarskapsdeltagarna, hemmahörande inom ELM/BV, blev tydligen så gripen att hon föreslog vännerna hemmavid att jag skulle tillfrågas om att predika på ELM/BV-Syds sommarmöte året efter. Vilket också skedde.

 

*** alla känner apan, du vet

 

som kommer sakna sedvanligt söndagsblogginlägg (t ex min kära svägerska) behöver inte oroa sig att jag ligger medvetslös efter stroke. Jag mår utmärkt men har inte tid söndagsblogga just nu.

Högmässa i Hertsökyrkan. Bosse ledde och predikade. 36 deltagare enligt kyrkvärdarnas notering. De flesta kända även om jag i något fall - för vilken gång i ordningen? - fick fråga efter namnet.

 

Lite personlig touch på predikan där Bosse bl a nämnde sin mormor som tydligen varit hemmahörande inom västlaestadianska rörelsen eftersom Gunnar Jönsson hade talat på hennes begravning.

 

Intressanta och givande samtal också vid kyrkkaffet både med människor jag träffar ofta och sådana jag sett mer sällan. 

 

Satt kvar länge vid kaffebordet så när jag kom hem (tog en sväng på kyrkogården också förbi Marias och mina föräldrars gravar) var klockan bortåt halv tre.

 

Då beslöt jag ta en rollatorpromenad fram och tillbaka till stan och åt middag å trevligt näringsställe. Promenaderna tar allt längre tid. Fick på vägen hem sms från person som frågade hur det står till. Mitt standardsvar: jag blir inte yngre.

 

Och idag blev det också tre gudstjänster.

 

Först högmässa i Hertsökyrkan ledd av Bosse men med predikan av Anders Stenman, f d inlandspräst som nu ska tjänstgöra i Domkyrkoförsamlingen en tid. Vi kommer att se mer av honom. 45 deltagare. Precis som förra söndagen alltså.

 

Efter en stunds vila hemma åter till bönhuset på Örnäset. Predikan av Mikael Fältros. Men eftersom bönhuset följer gamla evangelieboken så var söndagstemat Tacksamhet och inte Enheten i Kristus som i kyrkan. 

 

Kort samtal med Stefan i bönhuset. Han berättade att det varit ca 100 i högmässsn i Örnäset idag.

- Var kom kom alla dom ifrån, undrade han.

 

Direkt sedan åter till Hertsökyrkan där det var psalmsångskväll i kombination med lite sånguppträdanden av Seppo Härkönen. Under önskepsalm-stunden fick vi sjunga tre psalmer som jag förknippar med Marias död och begravning:

 

- Blott en dag som vi dels sjöng vid förbönsgudstjänst för Maria i Hertsökyrkan för drygt ett år sedan och dessutom vid begravnìngen.

 

- Bliv kvar hos mig som jag sjöng två verser av i Marias öra ca en timme före hon dog och som också var avslutningspsalm vid gravsättningen på kyrkogården.

 

- Bred dina vida vingar som vi sjöng innan vi lämnade hennes sjukrum några timmar efter att hon avlidit.

 

En hjälp i sorgebearbetningen.