Torbjörn Lindahl

Kollega och vän begravdes i Överluleå (Boden) i lördags.

 

Han blev präst något senare i livet men hann verka i ämbetet många år. Första gången jag hörde om honom och mötte honom var när han i början av sin prästtid tjänstgjorde i Töre där mina svärföräldrar bodde. Senare när han blivit kyrkoherde i Övertorneå möttes vi kanske inte lika mycket.

 

Men det var efter hans pensionering och flytt till (by utanför) Boden som vår gemenskap tog ordentlig fart. Men då inte i kyrkliga sammanhang utan i Coop Arena där Luleå hockey spelar hemmamatcher. Under några år hade jag årskort och upptäckte att Roland hade plats på samma läktare lite högre upp. Åtskilliga var de gånger då vi i första kaffepausen kunde konstatera att någon av platserna bredvid hans var lediga så jag kunde flytta upp till hans rad.

 

Givetvis handlade våra samtal inte bara om hockey utan även om kyrkliga och andliga ting. Det var också över en kopp som han för flera år sedan anförtrodde mig att han drabbats av cancer. Något som nu ändat hans liv. I förtid får vi väl säga, han var ju bara tre år äldre än jag.