Torbjörn Lindahl

har jag varit borta. I Jakobstad i Österbotten. 

 

Aldrig varit där förrut. Men hade fått kallelse predika två gånger under höstmötet. Träffade jag inte någon jag kände - vilket jag gjorde, men inte så många - så träffade jag folk - betydligt fler - som presenterade sig som släktingar till människor jag känner i Luleå Fridsförbund. Ett stort utbyte således mellan Norrbotten och Österbotten.

 

God vän i fridsförbundet som själv kommer från Jakobstad erbjöd sig blir min privatchaufför när han hörde att jag skulle åka. Det tackar jag för. Vi åkte fredag eftermiddag och hem söndag afton. När jag kom hem var klockan 22 - trodde jag tills jag insåg att jag hade finsk tid på armbandsuret.

 

Logi och omhändertagande fick jag hos ytterst trevlig familj som tog hand om mig på bästa sätt. Inklusive bastu!

 

Lördagens gudstjänster och predikningar hölls i hörsalen på närbelägen skola, kvällens nattvardsgång och söndagens predikningar hölls i Pedersöre kyrka, som hade sådana likheter med Nedertorneå och Skellefteå landsförsamlings kyrkor att man direkt tänkte att det måste vara samma arkitekt, vilket en snabb s k googling bekräftade.

 

Lätt känna sig hemma i både gudstjänster och predikningar. Särskilt roligt att möta Johan Candelin som jag flera gånger mött i OAS-rörelsen. Idag talade han direkt efter mig.

 

(Nu är klockan sen. Fortsätter i morgon.)

---

 

Nu är det i morgon, om man utgår från igår alltså.

 

Det måste nu vara minst ca 15 år sedan jag träffade Johan Candelin. Väldigt roligt och uppmuntrande. Men precis som jag har han blivit äldre. Han valde tala sittande framför altarringen och gick inte upp i predikstolen.

 

I min första predikan talade jag över 1 Mos 22 där Abraham sätts på prov när Gud befaller honom offra sin son Isak och på söndagen över Josuas första kapitel där Gud efter Mose död befaller Josua och folket att inta det utlovade landet.

 

Mässa i Mariakyrkan, Sävast, skulle Mats leda idag om eftermiddagen. Då valde han skippa högmässan i Hertsökyrkan på förmiddagen. Detsamma gjorde jag och följde med honom.*

 

Det var fullständig högmässa inbokad av Bodens Fridsförbund. Ca 40 deltagare, varav några var vänner jag känner från Hertsökyrkan som nu slapp åka tur och retur Luleå för att få en acceptabel mässa.

 

Enligt vad Mats såg i statistikboken i sakristian hade det varit ca tio personer i förmiddagens mässa. Tänk om Bodens pastorat kunde tillsätta en manlig präst med acceptabel predikoförmåga** i Sävast, då kunde kanske den fyrfaldigt större eftermiddagsförsamlingen infinna sig till förmiddagarnas ordinarie mässor - så som det till stor del var på den tid då Roland och Olof var präster.

 

Men ett sådant vänligt tillmötesgående mot laestadianer kommer knappast på fråga. Det är väl i Boden precis som jag många gånger - dock inte exakt alltid! - upplevt den kyrkliga och prästerliga attityden i Luleå under 40 prästår: laestadianer betraktas inte som riktiga gudstjänstfirare utan ses som "bara laestadianer". (De sista två orden uttalas med ett icke överdrivet men likväl högst märkbart föraktfullt tonfall.)

 

 

* enligt tidigare schema skulle jag predikat hos Luleå Fridsförbund idag men fick ledigt redan för många veckor sedan då det dels lagts in en mässa om några veckor som jag ska leda och jag dessutom fått kallelse hålla två predikningar i Jakobstad till helgen. Mina krafter är inte längre en 30-årings!

 

** kandidat har inte saknats (han bor dessutom i Sävast!)  men ratades av ansvarig ledning/kyrkoråd på grunder som för min ringa person framstår som fullständigt obegripliga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

blev det idag.

 

Tänkte först heldag och frågade Simon om att följa. Men han hade annat göra. Då hamnade jag i läsfåtöljen. Lite tveksam fara ensam så lätt som jag vinglar omkull numera. (Förra lördagen vinglade jag verkligen omkull. Tur att både Jonas och Simon var med då).

 

Men framåt lunch fick Simon lust åka dit så då gjorde vi det. Ägnade oss mest åt spikrensning av bräder vi förra veckan rev från innertaket. Kaffe och fika också givetvis. Travade de spikrensade brädorna under presenningen där vi redan har de tjocka golvbrädorna.

 

Hem sedan och surströmming till middag till vilken Lena med assistent (från Eritrea)  infann sig. Givetvis övertalade vi Fatma att smaka en liten bit surströmming. Det var ingen succé. Hon nöjde sig med potatis, tunnbröd och lök. Men vi tre svenskar åt surströmming med god aptit. Och till kaffet en god äppelpaj som Lena hade med.

 

1. Till hörcentralen Tekniska hörselvården på Sunderby sjukhus för att få ett litet fel på ena hörapparaten ordnat. Det gick snabbt och var lätt fixat.

 

Kaffe sen i caféet Källan. Där satt jag en bra stund och tänkte på alla gånger vi varit där med Maria. Så om caféet konkursar - skyll inte på familjen Lindahl. När jag satt där - på plats jag alltid väljer om den är ledig - så drabbades jag verkligen av insikten att nu är Maria borta.

 

2. Sen for jag förbi kyrkstugan och lastade de åtta fulla sopsäckarna med lindrev, rockwoll och sågspån som Simon fyllde i lördags och tog med dem till återvinningscentralen -Risslan där de hamnade i en container.

 

3. (Efter middagen) for jag till bönhuset för samtalskväll. Inga punkter på dagordningen som väckte oenighet. Men så var det också bara ca 25 närvarande. Jag blev ombedd leda avslutningsbönen.