Söndagen efter Alla helgons dag

Ordningen återställd*, idag hade 46 personer kommit till kyrkan. 
 
Inget anmärkningsvärt, normal högmässa med solosång av yngre kvinna. Gammal vän med make, nu boende i Kiruna men med flera barn och barnbarn här i staden, var på besök. I kyrkan hamnade jag bredvid diakon Maria. Vi påminde oss att det var i Hertsökyrkan vi första gången sågs för knappt 20 år sedan vid uppstartsmöte för att bilda stiftsavdelning av Frimodig kyrka. Och nu har Maria efter lång och trogen tjänst blivit Fk:s riksordförande.
 
Inget fika så det blev ganska direkt hem. Kyrkkaffe hemma istället. Efter en stund for Simon och jag på vår sedvanliga allhelgonatur. Först till Hertsöns begravningsplats där vi alltid tänder ljus på mina föräldrars grav. Det gjorde vi idag också men först till Marias grav. För Simon blev det återbesök då han var till Marias grav med sina syskon redan igår.
 
Sen färd till Töre och massor med mötande bilar på E4. Maken till Tornedalsrally** har jag inte upplevt på många år. Jag tror knappt vi kunde ha helljus på mer än sammanlagt någon enstaka minut av de ca 30 som färden tar. 
 
Väl framme på Töre kyrkogård blev det ljuständning på svärföräldrarnas (morfar och mormor för Simon) grav.
 
Sist, som vanligt, middag på Roadys innan hemfärd.
 
Kvällen avslutades för min del med sedvanlig helgutvärdering över en kopp te hos Mats. Eftersom han varit hos sin son med familj i Umeå så fick vi också berätta för varandra om helgens upplevelser.
 

 
* såg igår i min dagbok att förra året var Alla helgons dag ännu sämre, bara 14 deltagare
 
** etablerat uttryck för att beskriva den trafik som blir när många utflyttade tornedalningar varje fredag åker "hem" till tornedalen och tillbaka till Luleå söndagar.
 

Alla helgons dag

Dålig kyrkhelg. Så har jag alltid upplevt det. Dock var vi fler än den gången för 25-30 år sedan då det bara kom en deltagare till gudstjänst i Hertsökyrkan på Alla helgons dag. Ca 15 var vi väl i alla fall idag.
 
Inget organiserat kyrkkaffe men jag fixade själv en kopp (pappmugg) och satt och surrade med tjänstgörande präst Bosse en stund. När jag for förbi Örnäsets kyrka på väg till Hertsön övervägde jag flyktigt svänga av i tanken att Stefan hade högmässa där. Tur jag inte gjorde det för när jag kom till Hertsön satt Stefan i kyrkan. Ledig tydligen. Och det var inte heller högmässa med någon annan präst fick jag veta. Örnäskyrkans enda gudstjänst denna dag är minnesgudstjänsten kl 16 för de under året avlidna.
 
Från Hertsön for jag istället till bönhuset där det är flera gudstjänster under helgen med kallade predikanter. Första predikan missade jag men den andra hann jag höra och lärde mig ett fint tänkespråk:
 
"det är bättre att vara osäker på en säker grund, än att vara säker på en osäker grund".
 
Fyndigt och tänkvärt.
 
Middag efter gudstjänsten och som vanligt får pensionärer gå före i matkön. Men så är vi ju också numera en obetydlig skara, högst 15-20 av ca 250, barnen inräknade. Annat blir det om ca 15 år då dagens 50-åringar blir seniorer! Den stora grupp som i mina gamla ögon alltid varit ungdomarna!
 
Efter middagen var det predikogudstjänst igen men då avvek jag och gick över till kyrkan för minnesgudstjänsten. Även äldre dottern Sara kom dit och givetvis tog vi chansen tända ett ljus för syster och dotter Maria. 
 
Sara visade i telefonen en bild av Maria som jag aldrig tidigare sett. Givetvis delade hon den senare med mig. Det roliga med den, tyckte vi båda, är att Maria är så lik Sara. Det hade andra också sagt till Sara, sa hon.
- Roligt se sina båda döttrar på samma kort, skrev jag i tack till Sara.
 
 
I kyrkan träffade jag också en av mina gamla gymnasielärare. Han var på minnesgudstjänsten då hans hustru avled i somras. Han sa att han kände igen mig mer på rösten än utseendet. Det gav ju anledning till kort bibelanknytning då Jesus säger att man ska känna igen Herdens röst.
 
Efter minnesgudstjänsten (en knapp timme) tillbaka till bönhuset där jag återigen hann höra stor del av andra predikan. Kaffe sen och trevlig gemenskap vid borden. Mötte också person jag känt i årtionden.
- Vi 70-plussare börjar känna oss ensamma, konstaterade vi båda.
 

Gripande TV-program

såg jag ikväll. Knappt två timmar. Mass hette den och visades i SVT så den bör väl finnas på play. Se den gärna. Gripande.
 
Handlar om två föräldrapar som möts för samtal i en kyrka. Det ena paret är föräldrar till en elev som dödats i en skolskjutning. Det andra paret är föräldrar till honom som sköt och dödade flera skolkamrater. USA givetvis.
 
Psykologisk thriller tror jag det stod i tidningen. Vad kan jag mer skriva? Se den!

RSS 2.0