Torbjörn Lindahl

började för mig i praktiken redan fredag kväll då jag fick erbjudande följa en vän till Korpikå kyrka norr om Kalix. Jag nappade. Kyrkan är mig kär. Dels konfirmerades jag i den då den stod i Harsprånget, dels predikade jag och ledde gudstjänst där i våras.

 

Skälet nu var västlaestadiansk samlingshelg. (Korpikå fred, Luleå lörd-sönd). Kyrkan var idet närmaste fullsatt så det var äkta bönhuskänsla. Jag kände mig hemma och välkommen. Väl tilltaget fika efteråt och då människor ser mig stappla fram blir jag erbjuden både sittplats och fika utan att behöva stå i kö. Vänligt och generöst.

 

En person kom fram och berättade att han haft min pappa i både matte och fysik i gymnasiet och uppskattat det. Det är inte första gången jag hör dylikt vittnesbörd men roligt ändå.

 

Västlaestadianska gudstjänster har sina särskilda ordningar. Trots den avsedda enkelheten blir det uppenbart att det finns något planerat som alltid följs. Ett flertal personer sitter bakom bordet som en äldstekår. Den som är försångare går alltid ner i bänken vid predikan och även den som läst ur postillan. Den som ombetts predika väljer själv text men någon annan läser den osv. Vid slubönen är det ingen bakom bordet som knäpper händerna utan alla lutar huvudet mot ena handen och armbågen stöds vid bordet. Jag har ingen kritik mot något av detta, tvärtom. Men kom bara inte och säg att det inte i praktiken finns ett fast ritual.

 

Igår var det som tidigare nämnts kort arbete i stugan för Simon och mig men idag skulle gudstjänster firas igen. 

 

I syfte åka till kyrkan gick jag i god tid till hållplatsen Delfingatan. Koll I appen visade att bussen var försenad. Och när den väl kom stod det FULLSATT på skylten över framrutan och bussen körde helt obehindrat förbi oss fem som väntade. Blev att snopet gå hem igen. Tänkte ta bilen men väl hemma försvann orken. Alltså blev det ingen offentlig gudstjänst. Hade tänkt högmässa i Hertsökyrkan och sen mat och gudstjänst i västlaestadianska bönhuset. Men därav blev intet.

 

Vid kvällens helgutvärdering berättade Mats både om högmässan i kyrkan och gudstjänsten i västbönhuset. Jag hade gärna varit med på båda.