Torbjörn Lindahl

skulle haft namnsdag idag om hon levt.

 

- kära läsarna noterar att jag sorgfälligt undviker uttrycket världsliga nöjen, så behöver man inte hamna i diskussionen om nöjena är tillåtna för en kristen eller inte.

 

Tisdag kväll var nöjet hockey. Luleå mot Skellefteå. Men där tog nöjet slut. Skellefteå vann med 3-1, sista målet i öppen kasse. Enligt min totalt lekmannamässiga bedömning var Luleå bättre i början men rasade ihop i sista perioden. Ett tag ledde Luleå skottstatistiken med ca tio mål men på slutet tror jag bara det var tre och då hade Luleå bara några få skott på mål i sista perioden. Ett rejält slagsmål blev det också resulterande i två utvisningar per lag.

 

Dagens vardagliga nöje var bio. Gick med Mats och såg filmen Konklaven. Roligt se den stora gruppen katolska kardinaler samlade för att utse ny påve. Det får vi kanske snart se i verkligheten också...? Lite intriger givetvis och kamp mellan liberala och traditionalister. Mer berättar jag inte då slutet är aningen överraskande. Se den själv. 

 

idag.

 

Som barn tyckte man namnet var lustigt. Men det betyder bara att det är söndagen närmast 60 dagar kvar till påsk.

 

Dagens tema i gällande evangeliebok är Det levande* ordet. Idag fick jag höra ordet utlagt i Boden. Följde Mats till Matteuskyrkan där han om eftermiddagen firade högmässa på kallelse av Bodens fridsförbund. Ca 30-40 deltagare uppskattade jag. Alltså avstod jag förmiddagens högmässa i Hertsön.

 

Enkelt kyrkkaffe ändå for vi sedan hem till familj i grannskapet och satt ytterligare några timmar. Givande samtal även där.

 

 

* att Guds ord är levande är en favorittanke i laestadiansk tradition. Kanske tydligast uttryckt i väst där mötesledaren så så gott som alltid avslutar med "vi får tacka Gud för det levande ord vi fått höra" och syftar då givetvis på förkunnelsen. Jag upprepar det jag skrivit förr: vad det är som gör att just västlaestadianska predikningar särskilt förtjänar det omdömet har jag aldrig förstått.

 

har jag fått mina hörapparater. Fick telefon från Tekniska hörselvården igår under promenad till stan.

 

- Nu har vi dina hörapparater här.

- Jag hämtar dem i morgon, sa jag.

 

Och det gjorde jag. Sen for jag till kristna vänner som jag känt i över 50 år. Där blev det mycket samtal om det ena och det andra. Blev också bjuden på mat. Något dom lovade mig för över 41 år sedan. Bättre sent än aldrig. Trevlig och givande eftermiddag.

 

På kvällen noterade Simon och jag att det var stjärnklart så vi beslöt oss för att fara ut. Bara vänta någon timme på mer mörker. Men när vi väl kom fram till vårt utvalda ställe - inga lampor inom synhåll - då hade det redan börjat mulna på. Nå, den medhavda chokladen och bröden var goda i alla fall.

 

Buss med Mats till kyrkan. 48 deltagare, varav ovanligt många barn. Flera barnfamiljer. 17 i söndagsskolan. Måste vara rekord.

 

Högmässan ledd av Anders Stenman. Upprepar det jag tidigare uttalat: för varje gång uppträder han tryggare i det liturgiska agerandet. Men ännu kan några detaljer justeras om man vill nå fulländning - och det vill vi väl! Idag predikade han också längre än normalt, bra när söndagsskolan hade 17 barn.

 

Enkelt kyrkkaffe - betyder kaffe i pappmuggar och fikabröd på en servett så blir det mindre disk. Men frågan är om det blir miljövänligare och fr a klimatvänligare. Vem vet.

 

Buss hem. Vi steg av vid Munkeberg så fick jag lite nyttig promenad hem. Föreslog att vi skull stiga av redan vid badhuset så skulle min nyttiga promenad bli lite längre. Men det sa Mats nej till. Han ville inte slösa onödig tid på mina söliga promenader. Han ville hem och äta innan eftermiddagens aktivitet. Jag nöjde mig dock med smörgås. Och en god stund senare sågs vi vid busshållplats igen. Denna gång den närmaste och färd utan byte till Örnäset där vi gick till bönhuset. 

 

Vanlig bönhusgudstjänst. En predikan, Mikael Fältros. Tolkning till engelska. Inget kyrkkaffe men då blir det prat i hallen istället. Lite surr bl a om gårdagens årsmöte. Ovanligt många sades det. Dock var jag inte där. Avstod pga hörapparatskrångel. Slinga saknas i matsalen och då jag nu bara har en hörapparat skull jag inget uppfatta. Gudstjänsten gick dock att höra med bara en hörapparat, likadant i kyrkan på förmiddagen..

 

Då jag nämnde att jag behövde gå till bussen (Mats gick hem) blev jag erbjuden skjuts hem av dagens talare. Tack för det.

 

Middag och sist sedvanlig utvärdering av helgen över en kopp te uppe hos Mats.

 

begravdes idag i Nederluleå kyrka. Han överlevde sin 90-årsdag med med nästan exakt en månad.

 

Mats och jag var med i kyrkan och på minnesstunden. Vi har båda haft Alf som chef under ca tio år, Mats dock en något senare period än jag. När vi åkte till Gammelstad skojade vi om att våra ord på minnesstunden kan bli ganska lika, vi har båda vetat om Alf sedan vår ungdom och haft honom som chef. Så vi sa att den av oss som får senare taltillfälle kunde inleda som en predikant på ett laestadianmöte: "ja, som vi nu redan hört så dyrbart av brodern..." Det blev min roll. Skämt åsido, vi har båda fina minnen av Alf. Vi kunde stämma in i vad dottern Karin sa när hon inledde talandet vid minnesstunden att Alf var genuint en snäll person.

 

Ytterligare en präst från 80-talet i Gammelstad var med, Krister Tano, som senare bytte bana och blev läkare. Även Lennart Lindqvist var där. 

 

Alltid roligt möta gamla vänner. Familjen Hansson har stått min familj nära då mina föräldrar och Alf och Ingrid var goda vänner. Barnen Hansson dock mer jämnåriga med mina yngre syskon.

 

Begravningsgudstjänsten i kyrkan var fin med trumpetspel av ett av barnbarnen. Gudstjänsten leddes av Rickard Marklund. Fint griftetal där vi fick höra mycket om Alfs liv och gärning. 

 

Detta är nu tredje begravningen jag deltar i (utan att leda den) under senaste året och jag noterar att griftetalen numera till allra största del blir ett tal om den avlidne, inte som vi lärde oss på min tid ett tal om tro och kristendom med anledning av dödsfallet.

 

En gläje för Mats och mig är att vi några gånger under senare år kunnat besöka Alf, senast med sjukkommunion bara någon vecka före hans bortgång.

 

Vila i frid till uppståndelsens morgon!

 

Några små målningar av Ingrid Hansson prydde programbladet i kyrkan.

 

 

har jag fått på hörandet.

 

Var upp till hörcentralen, Tekniska hörselvården, idag och fick samma besked som getts i en bloggkommentar: hörapparaterna är försvunna. Preliminärt säger vi att det är postens fel eftersom det sades för över en vecka sedan att de är skickade. Nå, nya ska levereras. Bara att tålmodigt vänta. Men idag hade jag även med en gammal hörapparat från den tid då jag bara behövde en. Den iordninggjordes och inställdes på högre grundvolym. Så nu hör jag i alla fall något - med vänster öra som är mitt sämre!

 

Så kan det gå.

 

Sen gick jag och tog en kopp kaffe i cafét. 10 min kvar till kl 12. Då hinner jag kolla lite i mobilen i väntan på den av statsministern utlysta tysta minuten. Men så upptagen blev jag att plötsligt var kl 12.01. Tysta minuten snöpligt över utan att jag märkte nå't. Ingen iakttog särskild tystnad och stillhet. Dock satt jag iallafall tyst. Alltid något.

 

går det framåt. Även om jag inte gör något praktiskt utan mest ägnar mig åt att betala räkningar och rekvirera bidrag från Länsstyrelsen.

 

Enligt telefonkontakt är nu avsevärd del av stugan uppmonterad i stor lada som timmermännen disponerar i Sikfors. När allt är ok tar de ner den igen för slutlig uppmontering på plats i Gammelstad. Timringen var som sagt i avsevärt sämre skick än som först bedömdes. Närmare 3/4 av timringen blir ny.

- Det blir så snyggt så du kan nästan skippa panel på utsidan, var budet. Bara måla med Falu rödfärg. Nog håller timringen i 100 år även utan panel. 

 

Vi får se. Panel på in- eller utsidan vill man väl ha. Gör ju lite för isoleringen. Och visst skulle det vara fint med vitmålade timmerväggar på insidan(?). Dessutom har vi redan beviljats bidrag till ytterpanelen. Vore ju synd inte utnyttja det.

 

Kommande vecka gör nog Simon och jag en tur till Sikfors och beser stugan i nuvarande skick.

 

Ingen högmässa idag. Istället satsade jag på gudstjänst I bönhuset kl 16, vilken jag själv ledde. Predikan och nattvard. David och Mikael (predikanter) distribuerade. Ca 175 kommunikanter.

 

Ingela, som kan kyrkvaktmästeriet från Hertsökyrkan, var behjälplig med det praktiska. Tack för det!

 

Att stå stilla i predikstolen går bra. Likaså att stå bakom altaret (versus populum). Svårigheten är förflyttningar. Därför dubbelhjälp med distributionen. Och att jag ännu saknar hörapparaterna gör ju att jag hela tiden känner mig som inbäddad i bomull. Hör ingenting.

 

Men som jag tidigare sagt, vid kyrkkaffet blir det bättre, man slipper allt bakgrundssorl och om bara den som talar till mig gör det korrekt så går det bra. I afton t o m så bra att vi var tre som blev kvar sist i matsalen inbegripna i djupa personliga samtal. Sådana skulle vi ha mer av.

 

Upplever mig extra handikappad, jag saknar mina hörapparater. På måndag blir det fyra veckor sedan jag lämnade in dem på hörapparatsverkstaden i Sunderbyn. Uppladdningsbara så man behöver inte ständigt köpa batterier. Smart, trodde jag. Men vad jag då inte visste när jag fick dem var att också de uppladdningsbara batterierna har begränsad livstid, ca två år. Och när dom är slut måste apparaterna skickas till tillverkaren för byte. "Två veckor" var budet för fyra veckor sedan. När jag för en och en halv vecka sedan ringde och frågade så preciserades två veckor till "tio arbetsdagar".

 

Nå, i måndags när jag var upp på verkstaden igen, fick jag budet "att dom är skickade". Nu har det gått en arbetsvecka till. Hur lång tid behöver Postnord på sig? Borta är tydligen den tid då brev kom fram dagen efter. Nu skickas tydligen apparaterna tillbaka till sändande verkstad för notering av serienummer om något blivit utbytt. Då vädjade jag:

- Posta dem då inte till mig för då går det en vecka till, utan ring direkt så kommer jag inom 30 minuter.

 

Men än har ingen ringt. Har dom tappat lappen där dom skrev upp mitt nummer? Eller skyller vi återigen på Postnord?

 

Nå, dessa veckor utan hörhjälpmedel har gett vissa insikter. När jag sitter på kyrkkaffe så slipper jag allt bakgrundsslammer och hör då nästan lättare den som sitter mitt emot mig. OM personen talar rakt mot mig och inte vrider bort ansiktet ens för ett ögonblick .

 

Även med Tv:n blir det annorlunda. Inte lika kul titta då man inget hör. Då har det blivit mer bokläsning istället. Därför som jag nyss på kort tid berättat om fyra böcker jag läst. Jag har fler intressanta på gång. Ska jag för kära läsarnas skull önska att hörapparaterna dröjer så får ni recensioner av goda böcker?

 

I morgon predikar jag och firar mässa på Fridsförbundet. Det lär nog gå även utan hörapparater. Jag ska ju mest tala, inte lyssna.

 

Som för en gångs skull infaller på exakt rätt datum 2 febr, fyrtionde dagen efter jul trots att vi, sedan årtionden, firar dagen på närliggande söndag. Idag var det alltså söndag på exakt rätt datum.

 

Tillika min äldsta dotters födelsedag, 46 år idag. I grattis-sms skrev jag "nu är du så gammal som jag (tror att jag är)."😄 Bil med Mats till Hertsökyrkan där han ledde mässan och predikade. Gedigen predikan som alltid av Mats. 48 deltagare såg jag i statistikpärmen när bytte om i sakristian efter gudstjänsten. Jag hade alltså biträtt Mats i distributionen.

 

Trevligt kyrkfika som vanligt, men särskilt roligt att i gudstjänsten möta en kvinna vars dotter sjöng i samma kör - dåvarande domkyrkoorganisten Rolf Erikssons Unga kören - som mina tre äldre barn sjöng i för drygt 30 år sedan. Man minns! Inte helt senil ännu alltså. Men det är ju iofs närminnet som ofta sviker först. Som t ex varje gång jag greppar mobilen och glömmer vad jag skulle göra med den. Tur för kära läsarna att jag nu kom ihåg att det var bloggen som gällde.

 

Väl hemma tog vi en promenad. Simon följde med.

 

Hade egentligen övervägt bönhuset oxå men avstod då jag knappt hör något då jag inte kan lyssna via hörslingan.

 

Idag avskedspredikade domprosten Charlott Rehnman i högmässan i domkyrkan. Hade velat vara där också. Får ta enskilt avsked på annat sätt. Ett antal år hann jag ha Charlott som chef. Mot mig var hon alltid just. Inget att klaga på henne personligen. Jag får väl bjuda på lunch någon gång som tack.*

 

* jag vet ju att du läser denna blogg, Charlott!