Torbjörn Lindahl

Är jag kristen?

 

Kära läsarna uppmanas gå in på hemsidan vars adress angetts i rubriken. Frågorna som ska besvaras är exempel på frågor som Migrationsverket ställer till konvertiter, dvs asylsökande som blivit kristna i Sverige. Det ska alltså kontrolleras om de ska anses ha blivit äkta kristna eller bara låtsas ha blivit kristna för att lättare få asyl.

 

Själv blev jag inte godkänd. Fick bara 54%.

 

Tur att jag inte kommer från Afghanistan eller Iran.

 

Händelserik helg.

 

Redan igår fick man - via TV! - vara med om något man inte får så många chanser vara med om -Påvebegravning. Imponerande tillställning, välorganiserat. Även om allt skedde på latin fick man hjälp av den utmärkta kommentatorn att hänga med i liturgin. Redan i försnacket hade prof Joel Halldorf sagt att den som är bekant med svenska kyrkans högmässoordning kommer att kunna känna igen det mesta.

 

Så var det också. När Mats och jag for till kyrkan idag sa Mats att det var precis som i Hertsökyrkan! 😊 Det som är värt notera var enkelheten kring altaret, bara celebranten och en eller två assistenter. Det var väl som det sades att påve Fransiskus ville ha det enkelt. Att ca 200000 ville vara med på Petersplatsen kunde han knappast förhindra.

 

Inte heller kunde Mats eller jag förhindra att det var osedvanligt många i Hertsökyrkan idag, 70 enligt kyrkvärd Christer. Mats var celebrant och predikant, jag medhjälpare i distributionen.

 

Det myckna sittandet i TV-fåtöljen igår (förutom påvebegravning även Luleå-Brynäs senare under eftermiddagen) hade dock gjort mig oönskat stel i höfterna så jag var tvungen värma upp en aning på torget utanför kyrkan så när jag kom in fick jag frågan av vaktmästare Ingela om mitt gående i sidled utanför köksföntret:

- Räknar du plattorna på marken?

 

Väl hemma gick Mats och jag den promenad vi brukar kalla söndagsrundan.

 

glädja sig över att Luleå vann tredje finalmatchen mot Brynäs med 5-1. Nu är det väl definitivt Luleås tur att ta guld!

 

Men innan dess gjorde jag några ärenden på stan. När dom var avklarade tänkte jag gå och hälsa på min moster. Jag ringde och förvarnade och det var ok att jag kom. Men väl framme var lägenheten låst och inget svar till min påringning. Ringde med telefonen och hon svarade. Jo då, hon skulle komma till dörren.

 

....men inget hände...Blev till slut orolig att hon fått en plötslig stroke och låg på hallgolvet. Ringde hennes son, min kusin och på andra försöket svarade han. Han var i Italien! Men kunde direkt berätta att min väntan vid lägenheten var fåfäng. Hans mor har just fått permanent plats på Bergvikens äldreboende!

 

Då blev det kombinerad bussresa och promenad dit. Kärt återseende; Maria låg ju där på korttidsboende ca fyra av sina fem sista månader i livet.

 

Trevligt träffa sin moster också. Hon var glad och nöjd och verkade trivas. Nu har jag inget skylla på om jag inte hälsar på. Jag har ju bara kort promenadväg.

 

Bil med Mats till kyrkan. Det var Stefan som ledde mässan och predikade. Mats assisterade. Något färre deltagare än på Påskdagen.

 

Strax innan avfärd fick jag nyheten att påven avlidit. Till min bestörtning var rubriken på Katolska stiftets hemsida att Påven gått bort. (=???) Kristna har väl bättre uttryck? Kanske borde stiftets informatörer gå till Fonus och bli bättre på att tala om döden?

 

Alltid givande möta olika människor på kyrkkaffena.

 

Väl hemma blev det en stund i solen på altanen. 

 

På kvällen utvärdering av (hela) helgen hos Mats samtidigt som vi såg andra och tredje perioden Brynäs-Luleå. 2-5 !

 

 

Uppståndelseropet hördes (trefalt) flera gånger i högmässan idag. Mats och Bosse var liturger och jag predikade. Ca 45 deltagare. Gudstjänst med både rökelse och vigvatten (= påminnelse om dopet) 

 

Ämnet för predikan satte jag till 

 

 

1. ...redan innan den syns öppet.

Hänvisning till apostoliska trosbekännelsens ord Nederstigen till dödsriket.

 

Enligt vår lutherska tro innebär det att Kristus först uppstod "andligt" och steg ned i dödsriket för att proklamera sin seger över döden och synden. Predika för andarna i fängelset, enligt 1 Petr. 

 

 Sedan uppstod han kroppsligen och då är uppståndelsen 

verklighet

 

 

2...i den synliga världen.

Detta som kvinnorna får erfara när de ser att graven är tom.

 

3....i den enskildes liv

När människan blir viss om sina synders förlåtelse. 

 

4.... och blir en verklighet på den yttersta dagen då Kristus krppsligen uppväcker alla.

 

--- 

 

Efter trevligt kyrkkaffe kom den ukrainske prästen med sin församling och firade liturgi. Då blev det ännu mer underbar rökelsedoft. Eftersom Mats avsåg övervara liturgin gick jag också in i kyrkan men orkade inte så länge. Till slut blev det skön fåtölj I hallen och ännu mer slut blev det buss hem.

 

När jag gick sista biten hem från bussen blev jag tilltalad av kvinna från ett av grannhusen. En av dagens gudstjänstfirare visade det sig. Hon bjöd med mig till sin gård där jag fick möta hennes man och barn och bjöds på förfriskningar. Ytterst glädjande möte.

 

 

* När jag igår kväll formulerade ämnet för mig själv var det "Kristi uppståndelse är ett faktum"...men i morse när jag satte stolparna på pränt var ordet faktum försvunnet ur huvudet

 

Marias begravning idag.

 

Simon och jag for förbi graven med en bukett gula påskblommor. Det är ju påskafton. Och dessutom dog Maria natten mot Påskdagen som förra året var 31 mars.

 

Sedan for vi till Lena dit hela familjen kom. Trevlig påskaftonsmiddag. Innan vi skildes sjöng vi psalmen som står på gravstenen (det hade Simon och jag också gjort på kyrkogården redan) och bad och tackade Gud för all glädje Maria skänkt oss. Hade jag inte sagt amen utan fortsatt hade jag nog börjat gråta.

 

Glädje också att få se Saras och Andreas' nya bil. När Sara berättade alla turer kring bilköpet uppfattade jag inte allt. Var barnens uppfattning att dom ville ha den nya (Audi) eller att dom ville stå kvar vid gamla bilmärket (Volvo)?? Jag får ständigt nya möjligheter utöva konsten att le och se glad ut när jag inget fattar.

 

Dock fattade jag att absolut inget är kvar av kyrkstugan på dess rätta plats, när vi på hemvägen gjorde en rejäl omväg förbi kyrkstaden. Körde även förbi Lenas stuga, den står kvar. 

 

På hemvägen från Gammelstad körde vi även förbi bostadsområdet Radiomasten där Maria hade sin lägenhet.

 

Fattar man att hon är borta?

 

Nej.

 

-----

 

Sedan fick jag en bild av Sara. Hon och familjen hade efter middagen också farit till kyrkogården med några blommor.

 

 

Som jag skrev när jag sammanfattade gårdagen predikade jag i bönhuset (Fridsförbundet) i eftermiddags. Det hade lett mig till tanken att skippa förmiddagsgudstjänsten. En gudstjänst per dag kan räcka - typ. Men i sista stund ändrade jag mig och liftade med Mats till Hertsökyrkan.

 

Det ångrar jag inte. Fin långfredagsgudstjänst. Betydligt färre deltagare än igår kväll dock. Psalmsång utan orgel men till Litanian fick Maria kompa.

 

Efter hemkomst lite vila och funderande på predikan, sen tillbaka till bönhuset. Psalmsång utan orgel även där. Till predikotext tog jag långfredagsevangeliet enligt Markus för att hålla ihop det med veckans passionsgudstjänster där man följt Markus.

 

Nu blir min nästa predikan i Hertsön på söndag.

 

är just över nu. Vi har precis passerat midnatt, natten mot fredag.

 

Fin dag idag. Efter lunch tog Mats med mig till stugan i Kallax. Där satt vi i solen på hans altan och drack kaffe kokat över öppen eld och åt våfflor gräddade i våffeljärn värmt på elden. Trevligt, som sagt.

 

Efter snabb middag hemma for vi till Hertsökyrkan där Mats hjälpte Bosse i mässan, bidrog med både predikan och distribution. Fler än normalt - som det ofta är just Skärtorsdag - 76, enligt kyrkvärds notering.

 

Nu är vi alltså inne i De heliga tre påskdagarna. Under helgen har jag fått förtroendet predika två gånger. Långfredag i bönhuset och Påskdagen i Hertsökyrkan.

 

idag.

 

Men något referat från dagens gudstjänst(er) blir det inte. Har nämligen inte varit i vare sig kyrka eller bönhus idag. Varken i staden eller å annan ort. 

 

Hemma med förkylning.🤧

 

fast av annat slag idag. För pensionerade präster, s k emeriti-träff således. Det är Jan Sjöberg som under några år inbjudit de pensionerade prästerna i Luleå. Samling på Studentvägen - i samma radhuslänga där jag bodde i över 30 år.

 

Åtta närvarande denna gång. Roligt att tidigare domprosten Lennart Edqvist som nu bor på ett äldreboende på Mjölkudden, också var med.

 

Lite samtal om ekumenik eftersom det är 100 år sedan Stockholmsmötet, initierat av dåvarande ärkebiskopen Nathan Söderblom. Dessutom är det värt nämna att det i år är 1700 år sedan nicenska trosbekännelsen antogs.

 

Vi avslutade med att sjunga några verser av ps 62, som Jan tydligen gillade och därför en gång googlat textens inledningsord. Då hade han bl a hamnat på denna ringa blogg där jag också någon gång nedtecknat några textrader.

 

Världen är liten, för andra gången på kort tid. Men även denna gång med hjälp av internet.

 

57 deltagare var vi högmässan i Hertsökyrkan. Bosse var både celebrant och predikant. Höll på länge. Inspirerad av texterna. Uppehöll sig (som ofta!) mest vid GT-texten - om hur Abraham av Gud får befallning offra sin son Isak.

 

Tjänstgörande vaktmästaren Margot har nyss fyllt 60 år* så hon bjöd på mycket rejält fika och alla sjöng gratulationssång i samlingssalen.

 

 Skjuts hem fick Mats och jag av Lars-Gunnar Ottestig - med min bil vilken han lånar en vecka nu när han är här uppe i stugan i Bälinge. Jag kan ju lätt klara mig utan bil några dagar. 

 

Men just i eftermiddags hade jag kanske tagit den. Kom hem ovanligt sent, både högmässan och kaffet tog tid. Insåg inte hur snabbt tiden gått och plötsligt var tiden så sen att bussresa knappt skulle gå för att hinna i tid till gudstjänst i Fridsförbundet där jag skulle predika. Fick i all hast ringa dagens mötesledare och tigga skjuts. Vi kom fram i tid.

 

Valde dagens tema Försonaren som ämne för en rätt undervisande predikan.

 

1. Vem är han?

Jesus så klart. Men mer?

Han är både Gud och människa. För att kunna skapa försoning mellan Gud och människa måste han vara förankrad både i det gudomliga och det mänskliga.

 

2. Vad gör han?

a) sonar synden

dvs han tar all synds konsekvenser och straff i vårt ställe

 

b) försonar människan med Gud

dvs upprättar relationen igen

 

c) förlossar (=befriar) ur syndens och dödens och djävulens våld

- - -

Äldste sonen Jonas var i bönhuset. Tillsammans fick vi skjuts till stan där vi gick ut och åt tillsammans, något vi en tid talat om att göra.

 

---

 

* Skrev först 50 men blev rättad av vaktmästarkollega

 

har jag varit på idag för Norrbottens och Västerbottens Missionsprovinspräster. Vi höll till i Lutherska kapellet i Piteå. Själv är jag som bekant inte prästvigd inom Missionsprovinsen men övriga deltagare är det, utom biskop Bengt Ådahl och Carl-Henrik  Rehnström vilka, precis som jag, är prästvigda inom Svenska kyrkan. En liten grupp men roligt och givande. Kanske mest prat om missionsprovinsens organisation i olika avseenden.

 

Sen mässa ledd av biskopen och David Appell. Till mässan anslöt även ett antal människor från olika håll.