"Mitt pronomen är hen

Men vad säger Bibeln?"
 
heter en bok jag alldeles nyligen läst. Skriven av Selma Gamaleldin, som för några år sedan omtalades i media som Läraren som inte ville säga hen.
 
Hur jag träffade på henne på nätet kommer jag inte ihåg ordentligt. Tror det var någon artikel om person som lämnat islam och blivit kristen. Och när jag klickade mig vidare fann jag att det var den okända lärare jag tidigare läst om. När jag såg att det fanns en bok att köpa beställde jag den på stört.* Och det räckte att titta hastigt på några sidor för att den skulle ta sig förbi flera böcker som "ligger före i kön" på mitt bord vid läsfåtöljen.
 
I boken berättar hon mer detaljerat om det som för några år sedan utspelade sig och blev omtalat i media; hur föräldrarna till en pojke i hennes klass ville att han skulle omtalas som hen istället för han och honom. Selma ville inte det - barn är alltid pojke eller flicka - och det gick så långt att hon till sist förlorade jobbet. Att hon inte ville säga hen om en elev berodde (givetvis) på hennes kristna tro och vilja följa Bibeln - Gud skapade människan till man och kvinna.
 
Om det funnits någon möjlighet till "fredlig uppgörelse" som inte prövades kan jag inte bedöma. Hennes förslag att alltid omtala pojken med namn, eller rentav byta klass accepterades inte. Nej, beredskap säga hen var det som gällde. Skolan fick också betala 150000 i skadestånd till familjen eftersom den inte helt kunnat tillmötesgå föräldrarnas hen-önskemål.
 
När jag möter människors öden vilka likt Selma Gamaleldin blir utsatta för motstånd när de lever ut det de uppfattar som nödvändiga konsekvenser av kristen tro - då blir jag alltid berörd. Beror det på att jag själv blivit utsatt för liknande skeenden?** Dock har jag aldrig förlorat jobbet (även om det funnits många som tycker att jag borde gjort det).
 
I det här fallet kände sig arbetsgivaren (skolan) tvungen driva frågan "ända in i kaklet" för att inte anses bryta mot uttalanden av DO, Diskrimineringsombudsmannen.
 
Känner man igen agerandet? Inom Svenska kyrkan har vi ju upplevt hur biskopar och kyrkoherdar ibland på ytterst krystat sätt ser till att präster och prästkandidater med misstänkta kvinnopräst-motståndar-sympatier tvingas deltaga eller distribuera i mässa ledd av prästvigd kvinna. Alla nackar ska böjas.
 
I boken finns också kapitel där författarinnan skriver om andra frågor som gäller bibeltolkning och bibeltillämpning i vår tid, i dagens kyrkoliv. Till min glädje - icke utan viss förvåning - ser jag att hon utifrån sin bibelläsning kommer fram till att pastorsroll i en församling ska innehas av män och citerar orden ur 1Kor 14 och 1Tim 2. Det vore onekligen intressant få veta om det "bara" är hennes egen bibelläsning som lett henne till denna slutsats eller om hon är befryndad med något andligt sammanhang där den ordningen gäller. I de allra flesta frikyrkor är ju kvinnliga pastorer en självklarhet idag.
 
I allt är vi inte överens. Tydligast i synen på barndop. Jag tillhör ju bestämd barndöpartradition. Hon inte. 
 
Men i detta sammanhang är det inte avgörande. När en kristen råkar ut för motstånd för sin kristna bekännelses skull - och tro mig, det kommer bli allt vanligare och allt tydligare - då gäller det att inte fastna vid olikheter utan stå upp för varandra som kristna.***
 
Kom ihåg den första tiden när ljuset nådde er. Ni fick utstå hård kamp och mycket lidande.Dels blev ni hånade och plågade och gjorda till offentligt åtlöje, dels stod ni sida vid sida med andra som behandlades så (Hebr 10:32-33)
 

 
* boken kan även laddas ner gratis från Selma Gamaleldins hemsida
 
**  tydligast 1997 frågan om kvinnor som präster och 2015 ifrågasättande  av äktenskap för par av samma kön
 
*** jag minns en händelse 1997 när jag som "kvinnoprästmotståndare"  var utsatt för ett väldigt mediadrev. Vi hade en ekumenisk pastorsamling i pingstkyrkan. När den kvinnliga ungdomspastorn såg mig gick hon fram och gav mig en kram.och beklagade de negativa skriverierna. Sen sa hon: "det här med kvinnoprästfrågan i svenska kyrkan begriper jag mig inte på. Men jag förstår att för dig är din åsikt ett uttryck för att du vill vara trogen mot Bibeln och därför ska du stå fast."
 

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

För mig är "hen" inte så laddat, mest ett sätt att förenkla från "han/hon" eller "vederbörande" till enklare och kortare "hen", som för mig mest skaver för att det inte riktigt passar in i den svenska ljudbilden, en engelsk "höna". Och hur böjar man "hen", "henom"?

Svar: Kanske är själva ordet "hen" inte så laddat för mig heller. I finska språket (som finns rätt nära mig) är det ju "hän" för båda könen. Men här gäller det att bedöma den tydliga ideologin bakom hela detta förändrande skeende och se den beslutsamhet med vilken nyordningen ska tvingas fram. När man för denna lilla sak avskedar och ger "företagsbot" på 150000 - då blir saken allvarlig. Om det bara handlade om vilja göra språket enklare vore väl en sak, men här är det fråga om medveten vilja förändra grundvalar i hela samhällslivet.
Torbjörn Lindahl

2025-03-09 @ 13:22:22
Postat av: Thorsten Schütte

Håller med om att frågan i ditt exempel har fått groteska proportioner, det gäller att välja sina strider.

2025-03-10 @ 13:55:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0