Pingstdagen

Bil med Mats till kyrkan. Han kom förbi Lingonstigen på väg från stugan till kyrkan. Då fick jag lifta. 60 deltagare. Jag predikade och celebrerade men Mats fick gå i evangelieprocessionen och läsa evangeliet, dukade altaret och bistod i distributionen.
 
I predikan utgick jag lika mycket från psalmen 475 som från bibeltext. I gamla psalmboken var detta den naturliga gradualpsalmen, enligt min ringa mening. Den enda pingst/Ande-psalm som inte är bön utan sjunger om pingsthändelsen. I nuvarande psalmbok finns en till, 160: Guds Ande kom från himlen ner.
 
De ord i 475 jag tog fasta på var slutet av vers tre: Guds kyrka nu föds i den heliga stund. Sen snabbt hopp till evangeliet och Jesu ord: Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Och jag sade att detta att ge frid är det absolut centralaste i kyrkans liv. Men då gäller det också att minnas Jesu ord i fortsättningen: Jag ger er inte det som världen ger. Den frid Jesus ger är något annat än yttre lugn och ro, något annorlunda än den vila man får i favoritfåtöljen efter en hektisk arbetsdag eller stillheten i stugan efter arbetsveckan. Nej, här handlar det om att ge hjärtan och samveten frid - inte bara i livet utan kanske framför allt inför döden. 
 
Sen till frågan om Kyrkans nödvändighet om det nu är detta med friden som är viktigast. Kyrkan är ju den kanal i vilken Jesus skänker sin frid, genom ordet och sakramenten. Jag påstod sedan - och det står jag för! - att Kyrkan inte är ett mänskligt påhitt när de troende känt behov organisera sin religion, utan att Kyrkans existens går tillbaka till Jesus genom hans utväljande av apostlarna och hans instiftande av sakramenten: dopet, nattvarden och bikten
 

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Månne det kan vara poäng i att ersätta ordet ”frid” med ”fred” som beskriver ett tillstånd, inte en känsla.

Svar: Som jag använder ordet frid är det också ett tillstånd, inte en känsla. Jag har alltid haft i bakhuvudet en predikan av Bo Giertz i Trefaldighetskyrkan i Uppsala en Annandag Jul under vår studietid. Predikotexten ur Mt 10 "jag har inte kommit med fred utan med svärd". I gamla översättningen användes ordet "frid".Giertz predikan:1. Inte frid (på det ytliga sätt som jag exemplifierade i min predikan)2. Utan strid.3. Strid, men ändå frid, för - och här kom meningen som etsatt sig fast i mitt minne- "för friden är inte en känsla", Frid med Gud är ett tillstånd
Torbjörn Lindahl

2024-05-20 @ 01:03:12
Postat av: Sven Alberius

Roligt att psalm 475 fortfarande används. Men kanske den gör det mest i Luleå stift. När jag har haft den har man tyckt det varit en ovanlig psalm, men efteråt sagt att den var väldigt vacker.
Att få predika om Guds frid är väldigt stort!

2024-05-20 @ 09:00:03
Postat av: Andreas Holmberg

I Stora Nätpsalmboken - se länken ovan! - finns även den ursprungliga tredje strofen med, som försvann i både 1937 års och 1986 års psalmböcker, men som lyfts fram i praktverket "Psalmernas väg" där jag hämtat den. Psalmen ansågs kanske bli för lång om även den strofen togs med, men nu när Babels torn lyfts fram i första årgångens läsningar tycker jag att biskop Bergqvists psalm förtjänar att sjungas i sin helhet (gärna i originalversion om det känns mer stötande än underlättande med mina små "modernisering").

Postat av: Jokke

Jag tror att man kan ha frid utan fred och tvärtom fred utan frid. Alltså frid och fred är inte synonymer, men kan gärna användas samtidigt eftersom det vi eftersträvar är både frid och fred. Trots storm och strid -ofred- så kan vi behålla friden.

2024-05-20 @ 23:26:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0