Torbjörn Lindahl

Övervägde fara till kyrka på förmiddagen. Men då det regnade lockade det inte att ge sig ut. Det blev istället vanliga kyrkan i Hertsön på aftonen. Ca 30 deltagare. Mats var tjänstgörande - både liturg och predikant. Inget fel givetvis. Jag uppskattar hans predikningar alltmer. Genomtänkta, klara och innehållsrika. Dessutom kan han konsten att sluta. Inga meningslösa landningsvarv. Idag avslutade han t o m genom att predika syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Som en riktig laestadianpredikant således. Fortsätter han så blir han kanske till slut godkänd predika även i Fridsförbundet (öst-bönhuset). Han har ju redan konfirmerat i Fridsförbundet, flera gånger lett nattvardsgudstjänster (dock i Örnäskyrkan inte i bönhuset) och hållit passionsandakt i stilla veckan - det är ju nästan som en "riktig" predikan. (Även lett flera nattvardsgudstjänster i Bodens fridsförbund  och döpt åtskilliga barn). På god väg således.

 

Några personer träffade jag också som kommit några gånger. Roligt om de dyker upp igen. En av dem var barndomskompis med mina barn. Roligt se henne i kyrkan. Men lite tråkigt samtidigt när man får höra från andra av dessa "nya" att skälet till att de kommer till Hertsökyrkan är att de inte känner sig hemma (och riktigt välkomna) i sin hemförsamling där de egentligen skulle vilja vara med. Allt svårare för många finna en gudstjänstgemenskap där både "nya"* och redan avgjorda allvarsamma kristna kan känna sig hemma.

 

Efter mässan kom Mats förbi mig på kvällste eftersom han avsåg sova i sin lägenhet i natt. Vi har lägenheter i samma hus.

 

Kommande söndag (Kristi förklarings dag) predikar jag i Hertsökyrkan. Då gäller det komma på en bra liknelse så min gammelsvåger i Uppsala blir nöjd.

 

 

* att även vi i Hertsökyrkan haft allvarliga brister i detta avseende är jag mycket väl medveten om.