Amazing Grace

heter en känd kristen sång. Finns även på svenska: Oändlig nåd, nr 231 i nuvarande psalmbok.* Skriven av John Newton, engelsk sjökapten som sedan sadlade om och blev präst. En bok om hans liv, med samma titel som sången, har just kommit ut på Sjöbergs förlag och den har jag precis läst.
 
Då boken är skriven som en roman har väl författarna - Bruce Hindmarsh och Craig Borlase -  i detaljer fått plocka ett och annat ur fantasin, men de har likväl, så långt möjligt, i repliker och t o m i återgivande av Newtons tankar strävat efter att bygga på de ord Newton själv efterlämnat i brev, självbiografi och andra handlingar.
 
Ska nu inte dra hela hans livshistoria, men han kom från en sjöfararfamilj (även fadern, med samma namn, var sjökapten). Själv blir han tillslut också kapten på eget skepp efter många öden och äventyr.
 
Han kommer från kristet hem men under många har det kanske varit lite si och så med hans kristendom. Men så kommer han i en allvarlig kallelse/väckelse där han verkligen vill ta tron på allvar och lämna det gamla syndalivet bakom sig. Under sina seglatser ålägger han besättningsmännen att söndagligen delta i gudstjänst med Guds ord och bön.
 
Under en svår storm när han allvarligt fruktar döden ropar han till Gud. Och senare när han upplever sig fått fäste på evangeliet grund författar han Amazing Grace.
 
Efter att ha lämnat sjölivet söker han prästbanan och blir en engagerad evangeliets förkunnare.
 
Men det man tycker är märkligt i hans liv är att hans omvändelse och nya liv inte innebär någon tydlig  förändring i hans syn på slaveriet - han var ju kapten på ett slavskepp som fraktade hundratals slavar under flera resor. Det är först efter många år - och flerårig prästtjänst - som han på allvar kommer till insikten att slavhanteringen också borde ses som synd. Men när han väl kommer till ny insikt om slavhandeln - det blir nästan som en andra omvändelse - blir han en kraftfull agitator mot slaveriet. 
 
Den enda förklaring man kan ge till varför han inte redan tidigare såg slavhanteringens synd, trots att han var väl medveten om många av dess hemska och brutala sidor, är att när man är mitt i något som accepteras av "alla" då krävs det mycket mod för att se att alla har fel.
 
Utmaningen för oss blir ju att kunna se tvärt emot alla i vår egen tid, oavsett om det är någonting man ska vara för eller emot.
 

 
* en annan översättning har ordet förunderlig nåd. 
 
Sången har kallats Amerikas kristna nationalsång och sjungits offentligt i samband med många dramatiska händelser och efterföljande minnesceremonier i USA
 

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Intressant! Och det är verkligen så att man inte ska förhäva sig över andras blinda fläckar som det är lätt att se nu med facit i handen.
Melodin är en gaelisk folkmelodi, bäst blir den med skotska säckpipor, då är den mäktig!

Svar: Jo, det är ju lätt bli anakronistisk.
Torbjörn Lindahl

2024-02-01 @ 09:17:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0