Torbjörn Lindahl

Buss till Hertsön. Gick idag till hållplatsen lite längre bort och tog linje ett så jag slapp byte i centrum. Mats gjorde detsamma men han går numera inte bara snabbare än jag och inte heller mycket snabbare utan betydligt snabbare så han startade från huset ordentligt senare än jag och hann ifatt mig i god tid före hållplatsen.

 

I centrum blev det däremot problem. Buss fyra kom in just när ettan skulle fara och vi såg genom rutan hur en man sprang fram och bankade på dörren när bussen redan börjat rulla.

- Får se om bussen stannar eller struntar i de sent komna, tänkte jag.

 

Den stannade. Och på ett ögonblick stod nästan tio personer i kö längs bussens sida. Det innebar att det dröjde en stund innan alla var påstigna och färden kunde påbörjas. Så lite sena. Innebärande - med min fortsatt söliga gång - att första psalmen redan börjat när vi tagit oss över torget och trädde in genom kyrkans ytterdörr. Tänkte återigen det jag tänkt många gånger: vi borde börja högmässorna kl 11.10 så bussåkarna hinner utan stress. Men då blir det problem för våra armeniska vänner som är trogna gudstjänstdeltagare söndagligen men som bara är med under mässans första del och går för att hinna öppna pizzerian kl 12. Och jag tycker kanske att de är viktigare än en gammal präst som kan nästan alla psalmer så han lika gärna kan sjunga i kapprummet.

 

66 deltagare inklusive kör om 13 personer.

 

En del nya människor som man fick hälsa på. Inressanta och givande samtal både vid kaffebordet och sedan i bilen då jag erbjöds skjuts hem.

 

Övervägde även fara till bönhuset under eftermiddagen men orken räcker inte alltid. Men tredje söndagen i Advent (kommande helg) predikar jag hos Luleå fridsförbund (tillsammans med Mikael om inte planeringen ändrats). Då gäller det att ha krafter kvar. Har redan börjat fundera på lämplig text.

 

Söndagskvällen slutade som vanligt: en stunds surr med utvärdering av helgen uppe hos Mats. Dock glögg och inte te denna gång.