Torbjörn Lindahl

Och nu är ordningen återställd, högmässa kl 11 i favoritkyrkan. Under detta söndagsdygn har det dock blivit tre mässor.

 

Först igår afton i Örnäsets kyrka där Mats ledde mässan i samband med Fridsförbundets höstmöte. Kyrkan var i det närmaste full.  Ca 500 således. Mycket ung medelålder på deltagarna. Tre präster var vi som distribuerade, Lars-Gunnar Ottestig, kh Malinen (?) från Finland och undertecknad. Lite vinglig är jag när jag rör mig men bara jag inte behöver gå upp och ner till altaret så går det bra.

 

I skriftetalspredikan utgick Mats från episteltexten ur 1 Johannesbrevet. Han uppmanade sedan alla att läsa det brevet under veckan. God tanke.

 

Kaffe sen i bönhuset och samtal med flera jag känner. Bl a om hur nattvardsraditionerna ändrats. När jag mötte denna gren av laestadianismen för ca 50 år sedan var nattvardsgångarna helt kaosartade, särskilt på stormöten; folk trängde sig fram mot knäfallet så det knappt gick att gå tillbaka för dem som kommunicerat. Vassa armbågar behövdes.

 

Sedan skedde en förändring under 80- och 90-talen. Enligt vad som sades till mig var detta en påverkan från Österbotten där fenomenet sades vara vanligt. Nu upplevde man snarare att det gällde att dra ut på kommunionen så länge som möjligt. Efter O Guds Lamm hände först ingenting. Människor satt och väntade. Till slut gick några äldre fram och prästerna fick vänta länge på fullt duklag. Och så väntan igen... ibland distribuerade man även om altarringen bara var halvfull. Väntan igen...osv.

 

Numera tycks en högkyrklig ordning råda, man går fram ordentligt och står i flera led och väntar på sin tur. Stilla med ordning och reda.

 

Efter denna utvikning åter till denna helg.

 

Idag f m, var det alltså högmässa i Hertsökyrkan. Bosse hade överlåtit åt mig att predika och leda så mycket av liturgin som jag orkade. Det blev nästan allt. 45 deltagare.

 

En stund hemma sedan och därefter tillbaka till Örnäset/Lövskatan. Där blev det helgens tredje mässa - i katolska kyrkan -  ledd av biskopen, kardinalen Anders Arborelius. Där var det konfirmationshelg * och samtidig upptagning i kyrkan av tre personer som valt konvertera. En av dem var min äldre son Jonas som varit i processen i många år. Han var givetvis anledningen till att vi var där.

 

Till min stora glädje träffade jag också en vän från studietiden som blev präst i svenska kyrkan året före mig men valde lämna prästjobbet  och påbörja konverteringsprocessen redan efter några år. Sedan länge katolsk präst.

 

 

* I katolska kyrkan (och anglikanska) är det alltid biskopen som konfirmerar (de regelbundna biskopsbesök i alla församlingar som då blir nödvändiga - ofta årligen - leder till en kontakt mellan biskop och församlingar som vi tyvärr helt saknar).