Torbjörn Lindahl

inför Marias begravning, gjorde Stefan Aro i vår familj idag.

 

Vi samlades i Marias lägenhet på Mjölkudden. Fint samtal. Det tog nog bortåt två och en halv timme innan Stefan reste sig. Tänk att man kunde prata så mycket med anledning av sin kära dotter. Roligt också få påminna sig Marias egenheter och roliga uttryck.

 

Psalmerna vi valt till begravningen har jag tidigare berättat om, orgelmusiken får den som kommer höra, solosång blir det ingen. 

 

Tidigare skrev jag att några i familj/släkt som pga rörelsehinder/ålder inte följer med till kyrkogården skulle ta avsked vid kistan i kyrkan just innan den bärs ut. Det har vi strukit. Det finns nämligen rätt stor prästerlig erfarenhet av att om man har planerat avskedet vid graven men likväl låter några redan ta avsked i kyrkan så är risken mycket stor att det "smittar" så rätt som det är har (nästan) hela församlingen gått fram.* Det vill vi "för allt smör i Småland" inte vara med om. Avskedet blir vid graven!

 

 

* en begravning har nämligen stor förmåga att förvandla även annars kloka samhällsmedborgare till en skock får, livrädda göra fel och därför ängsligt iakttagande hur andra gör

(skriver en som haft över 2000 begravningar).

 

Anm. Ett exempel som visar att jag har rätt är hur folk vid "avsked inne" dvs i kyrka/kapell går fram till kistan. Om den första gruppen går fram och ställer sig i ring runt kistan, bugar och går och sätter sig så kommer alla att göra likadant. Men om de första går fram längs kistans ena sida, stannar till kort vid kistans bortre gavel och går ner på andra sidan, då kommer alla att göra så.