Annandag Påsk
Ja, på nyårsaftonens mässa (med Mats Rondahl) i Örnäskyrkan såg jag för första gången Jesus. Själva altarrunden är ju ingen altarrund i Örnäset utan ett rakt knäfall - men "altartavlan" är i gengäld krökt, som ett tält som Herren slår upp över de knäböjande. Och "dess ljus är Lammet" - och 31/12 2023 såg jag för första gången Honom, jag tror det var hans välsignande hand som röjde honom.
Får jag fortsätta vara lite barnslig - du vet ju att Maria liksom "återföddes" (inte som reinkarnation, men du vet) samtidigt som vår dotter Hanna föddes i Umeå Tacksägelsehelgen 2002, då vi träffades över en bit mat i restaurangen (Nu är Hanna f ö lika gammal som Maria var då).
När du berättade om att hon dött kvart över tre natten till påskdagen, fast det visade sej vara kvart över fyra eftersom vi just då ställt om till till sommartid, så tänkte jag på SvPs 324 som vi sjöng vid kh Börje Gustafssons fru Gunvors begravning här ute på östra sidan om Njutångers kyrka (utanför koret) för snart 10 år sedan: "Med lust och glädje tänker / jag på den sommartid / då Gud de sina skänker / en evig ro och frid."
Och när du berättade om tredelade predikningar och nu om vad hennes mamma Lena drömde att Maria sa: "Varför gråter ni?" så tänker jag på en god lärdom från annars mindre uppbyggliga Kyrkans Tidnings påsknummer: vi talar (eller talade tidigare) mycket om Jesus´ sista sju ord på korset, men mera sällan om Jesus´ första ord efter sin uppståndelse. En påskpredikan för Maria skulle kunna ha följande delar:
1) Varför gråter du? (som Jesus sa och Lena upplevde att Maria sa)
2) Vem söker du? (till alla sorgsna tvivlare - vem, vem, vem?)
3) Maria! (den tredje punkten - Jesus tilltalar och kallar oss personligen så att vi ska känna igen honom: för dig, för dig).
Sedan följer "Släpp mig!" ("Rör mig inte" i aorist-form, "sluta med det du redan håller på med") för att kunna "Gå och berätta" (för de andra), men det kan vi ta till Kristi Himmelsfärd och pingst (även om missionsbefallningen finns med redan i påskdagens evangelium denna årgång. Nu tackar vi Gud för Maria och för vad hon och hennes föräldrar fick påminna oss om denna underliga påskhelg. Guds frid.
Förlåt om jag blir för ivrig och skriver för mycket i fel forum (onödigt offentligt kanske), men ett lite mindre "fromt" minne jag har av Maria - tack för de blandade minnen och bilder du valde att dela här! - är när vi hängde i soffan på Studentvägen och tittade på Morden i Midsomer tillsammans. Antagligen sökte jag dej, men du var väl inte hemma eller nåt och programmet var ju gräsligt spännande, det var första gången för mej så jag hade inte blivit härdad än.
I övrigt var hon ju länge en "småtjej" som min lillasyster Helena och dög inte att spela pingis med i Porsökyrkan som Henrik och Mikael Danielsson. Så jag ska inte ge sken av att vara en av de sörjande, men nog blev jag berörd ändå av det du delade. Även av "ekumeniken" vid hennes bår - jag har ju haft en del med fader Damian att göra här i Hälsingland, redan från vår tid i Bollnäs då jag spelade åt honom ibland. Som sagt: Guds frid och fortsatt välsignelse från Maria och hennes liv med er (gäller ju inte bara Jesu mor Maria, Mark. 3:35) tillönskas er alla!
Det var Sara som drömde att Maria var på sin egen begravning. Skrev fel i inlägget. Nu rättat.
