Torbjörn Lindahl

Med underrubriken Vandra med kvinnorna som följde Jesus av Henrik Steen, Sjöbergs förlag 2023, heter boken jag antytt i ett tidigare inlägg och sagt att jag läser. Inte svårläst alls men div i samband med min födelsedag har försinkat läsandet.

 

I tidigare inlägg skrev jag att boken kanske tänkte att den skulle kunna få mig inte längre vara s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*.

Varför fick jag det intrycket av boken innan jag ens läst den? Jo, för att baksidan och inledande förord var fullt av citat från kvinnor i frikyrkliga pastorsroller som tyckte att den var bra och uppmuntrande för kvinnor som ledare.*

 

Nå, lyckades boken få mig på andra tankar i den (svensk-)kyrkligt s k avgörande frågan?  

 

Nej.

 

På ett oerhört fint sätt lyfte den fram de kvinnor som enligt nya testamentet fanns i kretsen kring, eller annars mötte Jesus; Marta och Maria, kvinnan vid Sykars brunn, Maria Magdalena** m fl och givetvis även Jesu mor Maria.

 

Många intressanta perspektiv lyfts fram, i flera fall tänkvärda och nyttiga ta till sig. Men det känns ibland inte som verklig bibelutläggning utan som att författaren uttrycker det han ändå velat säga och tar detaljer (verkliga eller framfunderade) i de presenterade kvinnornas liv som avdelningar i sin predikan. Denna lilla kritik ska dock inte uppfattas som att det han skriver är oviktigt. Tvärtom, han lyfter ofta fram perspektiv som är både glädjande och utmanande - både för kvinnor och män.

 

Därför kan jag utan tvekan rekommendera boken. 

 

Den tveksamhet jag känner inför boken har mer att göra med den lätthet med vilken författaren förvandlar dessa kvinnor och deras erfarenheter - vilka jag I de flesta fall betraktar som helt naturliga för vilken kristen som helst - till i praktiken förkunnare respektive grund för ämbetsuppdrag i kyrkan. 

 

Författaren erkänner dock att när man vill göra kvinnors uppgifter i församlingen helt lika mäns i alla avseenden stöter man på vissa problemtexter i nya testamentet, fr a 1Kor 14 och 1 Tim 2. Dessa texter avfärdar han - enligt min ringa mening - alltför lätt genom att säga att de måste vägas mot allt det positiva som Bibeln säger om kvinnors uppgifter i församlingen. Tvingas erkänna att jag i andra böcker stött på betydligt mer seriös argumentation för att komma förbi "problemtexterna". Författaren tar inte heller upp dem till grundlig diskussion - vilket de väl är värda - och nämner och citerar dem bara i en not, inte i den löpande texten.

 

Eftersom författaren tydligt definierar sig som en som vill stå på Bibelns grund kan jag inte låta bli uttrycka att sättet ta sig förbi problemtexterna har påfallande likheter*** med hur de som argumenterar för äktenskap mellan personer av samma kön tar sig förbi problemet att Bibeln tydligt säger att Gud skapat människan till man och kvinna och att det är i relation mellan man och kvinna (äktenskap) som sexualiteten hör hemma.

 

Men får jag ta emot boken som en uppmuntran vara frimodig i tro, bekännelse och vittnesbörd, och som en uppmaning att inte sätta sitt ljus "under skäppan", så är den läsvärd  - för både kvinnor och män.

 

 

* så mycket har jag inhämtat under åren att jag lärt mig att ledare och ledarskap i frikyrklig terminologi ofta är i praktiken synonymt med det vi i kyrklig tradition kallar präst eller pastor.

 

** kring Magdalena (vilket brukar uttydas "från Magdala" trots att man inte säkert kan säga vilken den platsen var) har han en intressant fundering att Magdala, som betyder torn kan vara ett smeknamn som hon ges  (precis som Simon får tillnamnet Petrus, "klippa") "på grund av ärligheten och glöden i sin tro" (kyrkofadern Hieronymus).

 

*** får kanske här i all ödmjukhet upprepa det jag tidigare skrivit i samband med den kyrkliga debatten: efter könsneutralt prästämbete följer som Amen i kyrkan könsneutralt äktenskap.